flisas

Min älskade ängel - idag tänder jag ett ljus för dig!
Ett år har gått sedan du lämnade oss.

Jag minns de där soliga dagarna som i ett grått töcken. Jag fick ett brev från en av mina äldsta vänner - hon hade skickat med Carolas "Sov på min arm". Jag lyssnade på den...

"Ingen förstår vart du blev av,
men fast din vagga är en grav,
tror jag du fann en öppen dörr,
som barnen gör,
till ett rum med änglar att få se,
dom lär dig leka, ser dig le.
Oh, om jag kunde vara med!"

Jag tänder ett ljus för de älskade barn jag har, för min älskade familj och mina vänner!
Tack för att ni finns!

Idag var Linus och jag på babymassage. När vi kommer dit blir han arg/ledsen...?! Alla andra sitter tysta... Jag försöker förklara mellan skriken att han "alltid" är så glad, att han alltid sover... - men det kan väl ingen tro på? Varför skriker alltid min unge högst - trots att han alltid är så glad och alltid sover?
Varför är det sån prestige i vem som sover mest, vem som är tystast osv? Det kanske inte Är det - men det Känns så! Linus sover mycket - Men jag Vet att det kan ändra sig. När som helst. Jag är ödmjuk. Han är Snäll - men när han låter så låter han mycket. Och ofta är det svårt att hjälpa honom att bli nöjd - troligtvis ont i magen, hungrig eller trött...
Jag hämtar nappen - mest för att göra nåt, vet ju att han egentligen inte vill ha napp. Han ville inte ha mat heller - troligtvis ville han bara sova. Han blir aldrig lugn av att jag går och bär på honom - han vill ligga själv. Men nu skulle vi ju gå på Massage...
Han lugnar sig. Jag har missat instruktionerna, men kommer lagom till vi ska börja.
De andra barnen ligger och tittat på sina föräldrar - Linus tittar på bebisen jämte...
Ligger och "pratar" och lyckas kissa tre gånger - tur att jag hade en handduk under...
Vi börjar massera benen. Plötsligt säger hon - nu tar vi det andra benen... Hmmm - det har jag redan gjort. Ska man hålla på Så länge på Varje ben?! Ja, ja - jag gör lite på båda igen... Och han är nöjd.
Sen är det fika - Linus är trött, får lite mat och somnar. Vi åker hem. Mamma har hämtat Klara på dagis. Anders jobbar hemifrån idag. Ska fixa lite lunch åt oss. Sen kanske jag ska gå ut lite. Såg de första snödropparna idag när vi gick till dagis - kasnke besegrar våren vintern nu?!

Jag skrev igår att Linus bubblade för första gången - här kommer en bild på detta oxå! En liten bastant herre är det!

Nu har Klara kommit hem - hon sitter och ritar, men den lille herren sover fortfarande gott i vagnen! Jag har verkligen fått en trött bebbe! Klara ville aldrig sova själv. Hon var som en igel, ville bara sova på mig.... Men Linus blir inte tröstad av att bli buren. Han vill ligga själv. Om han är ledsen, har han förmodligen ont i magen, och då är det inte mycket som hjälper...

Nu ska jag passa på att gosa lite med min favorittjej inan det , trots allt, är dags för amning!

Klara älskade att prata med magen, klappa på magen, sjunga för magen - och nu, när han är född finns det ingenting som gör honom så glad som Storasyster!
Stora syster Klara - som älskar att sjunga och dansa! Varje år har hon fått en ny favorit bland melodifestivallåtarna: när hon var liten var hennes favoritlåt Zarek, sedan blev det "det gör ont", "Håll om mig" (fast hon sjöng "kom och klä av mig..."), "Your my lover" och i år är det "Silverland"! Jag vill bara tillägga att detta inte är föräldrarnas favvislåtar på något sätt...

Det regnar idag oxå. Linus ligger ute i sin vagn. Under regnskyddet. Babyvakten slår på hela tiden eftersom det rengar på plasten.
Klara är på dagis. Och Anders är i Norge. Jag är den "ensamstående" mamman igen. Njuter av tystnaden nu. Snart ska jag hämta Klara från dagis igen. Sedan är det Klaras gympa ikväll innan vi ska på Me&I-party.

Ibland undrar jag hur vi tänkte när Anders tog jobbet i Norge... Jag hade Aldrig kunnat tacka ja till ett jobb som innebar att vara borta från min nyfödda tre dagar i veckan... även om jag inte ammade. Var ligger skillnaden - man/kvinna? Karriär? Men det går bra - jag har två "snälla" barn, snäll mamma som ställer upp om det behövs... men det är synd om Anders... Denna häftiga känsla med ett litet nytt Liv. Jag är glad att det inte är jag som är borta!

Den här bilden skickade vi till vänner och bekanta som julkort förra året.

Tänk vad mycket som händer på ett år... För ett år sedan var jag gravid i 11:e veckan. Jag började blöda. Och efter flera dagar, mängder av tårar och tre VUL så slog inte hjäratat på det lilla Livet längre. Jag fick skrapas den 31 mars. Efter det blev livet aldrig sig likt. Jag saknar det lilla Livet. Jag känner sådan tacksamhet för de barn jag har! Det var de värsta dagarna i mitt liv. En känslomässig bergodalbana som jag grät mig igenom. Ovissheten var värst.
Men jag blev snabbt gravid igen... Det tog bara två veckor. Så jag var gravid i över ett år (minus två veckor)  - jag var en halv elefant - innan vår älskade lilla Linus föddes!

Tänk vad mycket man ska vara med för Första gången...
Idag regnar det för första gången sedan Linus kom till världen den 15 januari. Och det regnar mycket. Riktigt äckelväder... Fortfarande ligger snön på marken, men den blir allmer slaskig...  Han ligger nu på en fäll och tittar ut genom vårt stora fönster och ser regnet falla...
Och en annan dag badade han bubbelbad för första gången - ja det var den 10 mars - jag kommer ihåg det för det varbpå min födelsedag. Den dagen som jag kom på att "jag kommer nog aldrig börja dricka kaffe" - jag har alltid trott att jag Kommer börja dricka det, bara jag blir lite äldre. Men nu fyllde jag 29 - och visst kan jag dricka kaffe, men jag tycker inte att det är speciellt gott... Nä, jag är en riktigt teoaman. Och kommer nog förbli det...

Ja det finns mycket man ska vara med om...

Undra om det är så som min mamma säger - att jag inte vet hur det är att vara tvåbarnsmamma ännu? Linus sover mest och Klara är en liten stund på dagis (oftast), och sen vill hon ofta åka en stund till mormor eller så hittar vi på något... Dessutom är hon duktig på att leka själv och hittar på mycket att pyssla med. Så jag har faktiskt lyckats laga två par byxor och sy de där gardinerna idag!
Fast när jag känner efter i mitt underliv, så förstår jag att jag har blivit mamma igen! Hade inte alls ont direkt efter förlossningen - det gick bra att göra både det ena och det andra behovet. Men sen kom ju problem på rad... med rester och bakterier, svamp osv... och detta har gjort mig till nunna?! Asexuell... För många gynundersökningar under det sista året och för mycket problem har gjort att det inte är så kul längre... Trött på min kropp! Kan jag aldrig få vara normal, känna lust, ha det lätt?

Jaha - nu har man blivit (?) bloggare oxå... Inte nog med att man sitter framför AFF och lämnar ut det ena och det andra... Fast jag har ju egentligeningen aning om hur man gör... Och min Älskade dataansvariga är ju på jobbet!
Men vad gör man när Klara är på dagis och Linus sover?!
Ja det finns ju mycket att göra - egentligen! Sy Linus gardiner, städa (men det gjorde jag ju igår...), duscha, fixa en klipptid, tvätta...
Jag har tagit en promenad med hundarna och tränat Kenzo, druckit en kopp te och ätit en kärleklsmums, kollat in mina favoritsidor, läst tidningen, borstat tänderna och...

Inte kunde jag drömma om att jag hade en så snäll och omtänksam dotter. Idag när jag var nere i källaren med tvätten, så vakande Linus ( 2 månader) och då sprang Klara (3,5 år) upp och pratde med honm - och sedan hittar jag båda två skrattande i sängen! Hon hade tidigare klätt på sig alldeles själv (visserligen en alldeles för kort klänning och ett par strumbyxor som är lite för små och som man inte kan få bort fläckarna ifrån) och ätit upp sin frukost utan tjat (tänk vad som kan göra en mamma glad!). Tänk att det blev så bra - när det blev som det blev...

Det har hänt så mycket det här året... För ett år sedan var jag gravid - skulle få ett älskat barn den 17 oktober - men bara ett par dagar senare började jag blöda och efter två ultraljud där fortfarande det Lilla livet levde, så slog inte Hjärtat längre när vi var på ett tredje UL. Jag skrapades... Jag minns fortfarande hur ledsen jag var och fortfarande blir jag ledsen när jag tänker på det lilla Livet. Jag hade byggt upp förväntnngar, sett fram emot att vara mammaledig och börjat älska det lilla Livet... För mig var det redan ett litet barn... Men ödet ville annorlunda...

Två veckor senare blev jag dock gravid igen. Det var svårt att vara lycklig. Sån ångest. Vågade knappt gå på toa. Vågade inte vara glad - men insåg tillslut att jag inte skulle vara mindre ledsen om det hände något bara för att jag inte tillät mig att vara glad... Och så småningom vågade jag hoppas på att det skulle gå bra - men jag vågade inte tro det... Jag var sjukskriven nästan hela hösten pga sammandragningar - fast jag trodde inte att jag skulle få en för tidig bebbe...

Och den  15 januari (två dagar efter beräknat bf)  fick vi en efterlängtad Son! Vi hade varit så säkra(?) på att det skulle bli en tjej... Hur man nu kan vara det? Men jag hade ju min teori - med att tjejspermier överlever längre - och jag måste ha haft med mig fripassagerare när jag åkte till Grekland med jobbet. Och ja, jag lovar att Anders är pappa!

Det var en underbar förlossning - snabbt och lätt. Min förra hade tagit sån tid, jag hade ryggbedövning och var rättså borta. Nu var jag med hela tiden! Lustgasen blev min vän!

Men aldrig får man vara helt nöjd... fick ett par migränanfall de närmsta dagarna och sedan började jag få ont i magen. Läkaren sa att det bara var spasmer i muskelaturen, men efter att ha börjat störtblöda efter två veckor så upptäckte en läkare att jag hade rester kvar av moderkakan i livmodern. Så jag fick tabletter som skulle få ut det... Två omgångar  - men inget kom ut och jag fick skrapas... Jag hade fått bakterier i underlivet och fick därför antibiotika. Efter ytterligare två veckor åkte jag in igen eftersom jag hade så konstiga (gröna) flytningar - det fanns då massa bakterier kvar och jag fick två olika antibiotikor... De slog ut min normala bakterieflora och jag fick svamp?

Nu vill jag bara känna mig normal, vill känna lust - vill må bra!

Välkommen till min nya blogg!