flisas

Först ett stort grattis och tack till Erik som firade sin femårsdag idag med oss! Sedan ett grattis till Sara som fyller trettio år idag - hennes födelsedag ser vi fram emot att fira senare i sommar!

Nu ska vi snart bege oss mot Moheda och sova där i natt innan vi fortsätter mot Lilla Edet och kennelläger. Barnen stannar i Moheda.

Jag satt just och retade upp mig lite när vi satt och myste i uterummet med varsin latte. Igår ringde nämligen jobbet och sa att de hade dåligt med pengar och att "jag kanske ville gå ner i tjänst, jag hade ju sökt det..." - ja det hade jag, men schemaläggaren hade missat det och då bestämde vi att det var bättre att jag jobbade 100% - än att efterkonstruera, vilket säkert skulle gynna skolan men inte mig... Jag hade önskat att vara ledig en dag eller få tidiga hemgångar - det hon erbjöd nu var att ta bort lite resurstid och ge mig ledigt måndag förmiddag. När jag har räknat på mina timmar har jag ändå räknat med att inte börja förrän vid 12 på måndagen (vilket jag inte kommer göra eftersom det är dumt att lämna barnen mitt på förmiddagen, då de har sina uteaktiviteter ofta i skogen någonstans, och jag inser att det är lika bra att jobba "färdigt" på jobbet nu med två barn. Men jag fick ändå ihop 35 timmar (vilket vi ska lägga ut på schemat) om jag började vid 12 - det innebär att jag, om jag går med på hennes förslag alltså bara får 90% av lönen men jobbar 100%... Jag sa att jag gärna går ned i tid - men då vill jag ha det eftermiddagstid eller en dag ledigt... vi får se hur det går med det. Egentligen var jag rättså nöjd med mitt schema nu, och tyckte att det blev rättså bra...

Och när jag ändå började tänka på jobbet - så blev jag uppretad på NO:n, framför allt kemin. För om hon nu skulle ta bort tid från mig, så är det resurstid som vi hade tänkt använda i våra stora klasser på NO:n. Jag anser nämligen att det är farligt att labba med 25-30 elever i kemi. Visst, man ska inte använda farliga kemikalier, men i en kemisal, blir det lätt farligt. Och det är svårt att hinna hjälpa eleverna, som ofta tycker att det är svårt med kemi om de inte får hjälp när de är för många. Och när de inte riktigt vet vad de gör - så blir det ofta farligt, lek och tråkigt. Jag tycker att det är konstigt att det inte finns en regel på hur många som får vistas i en kemisal. Vi har ett mediatek utanför salen, där halva gruppen skulle kunna vara - men att göra bra uppgifter som de kan arbeta helt självständigt med (jag får nämligen aldrig lämna labsalen) är svårt... hur gör man på andra skolor? Finns det regler som reglerar antalet? Vi har dessutom en inslussningskola med invandrare - de slussas in i klasserna efter ca ett halvår. Det är svårt att hinna med att handleda dem - som kanske aldrig har varit i en labsal, och som absolut inte förstår vad man pratar om när man pratar kemi eftersom de knappt förstår svenska. Dessutom är det ofta antingen en dyslektiker eller en person med ADHD eller någon annan bokstavskombination som behöver lite extra stöttning... Hmmm... men vi lärare har ju i alla fall ett långt sommarlov, och ett påsklov, och ett sportlov... och... Vi har det Så bra! (Hur ofta har jag hittills i sommar hört det?) Och ja, det har vi ibland, ganska ofta, men resurserna är för få!



Just det på fredag nästa vecka har Linus fått tid på röntgen för sin nacke. Det blir bra. Jag är lite skeptisk just nu om verkligen vi kan skylla huvudet på ögonen... Så det är skönt att kolla upp hur han ser ut i alla fall.

Hoppas att ni får en skön helg! Nu får ni klara er utan mina inlägg för några dagar, för nu åker vi... Kram

Anders körde iväg och köpte jäst och mjöl, och vi gjorde en ny omgång bullar - de blev goda! Nu är Anders och spelar golf. Jag ska betala räkningar och barnen tittar på bollibompa.

Linus favoritstil i vattnet.

Det blev mest inomhusaktiviteter eftersom det ösregnade.

Det är tunga dagar nu... Både tokförkyld - inte så snorig, men det sitter i bihålorna och jag hostar och är fortfarande hes. Saknaden av mamma kommer och går. Jag tänker ofta vad jag gjorde för ett år sedan, hur lite jag visste hur livet skulle ändras bara några dagar senare, hur svårt livet skulle kännas, hur närvarande döden skulle bli, vilka beslut jag fattade... Jag minns hur jag trotsa llt kände på mig att det inte skulle gå - när jag fick se henne på ön, och hon liksom var någon annan än den hon alltid varit. Vi ledde ner henne till båten och övertygade henne om att vi gjort det vi skulle (låst stugan tex), att vi visst gillade Fia osv... Jag träffade en vän till henne som började prata om mammas 60årsdag - men jag ville bara därifrån, kände på mig att vi inte skulle fira den ett par veckor senare... Och ändå körde jag henne inte till sjukhuset! Hade jag inte ammat... om hon hade velat... tänk om! Det känns overkligt verkligt. Och när jag inte mår helt bra, när något går fel - som nyss när jag gjorde bullar och jag inser att degen inte jäser (använde torrjäst) men fortsätter ändå med hoppet om att de kommer att börja jäsa, gör klart dem men inser att det inte blev några goda bullar, utan döbakta degklumpar - då känns saknaden ännu mer... Jag orkar inte. Jag faller. Vill bara ligga och vila, sova, vakna - vara glad.

Vi har i alla fall haft sköna dagar på Ekö. Men ösregn hela midsommarafton - men väldigt trevligt. Och ett par fina dagar, med sol och bad, åktur till Vägga och gick på fiskretaurang, mys och vila.

På fredag åker vi på kennelläger. Tyvärr blir det nog inte så mycket träning, men det ska bli skönt att komma iväg lite.

Nu har vi varit och firat Teresia. Trevligt och gott.

Imorgon åker vi till Ekö för att fira midsommar. Det är första gången på länge som
Humpe och Malin inte är på Ekö en midsommar - jag har alltid firat där. De går ju som sagt i väntans tider, och vågade inte vara på en öde ö. Men jag hoppas att de får en bra midsommar ändå! Och alla ni andra oxå! Trevlig midsommar! Det är oxå ett år sedan vi vinkade av en pigg och glad mamma, för att endast återse henne en gång till i livet, och då vid en helt annan hälsa... Alla kramade henne hejdå när vi åkte ifrån henne på ön - men inte jag, jag skulle ju snart se henne igen... om allt skulle bli som alla trodde... om allt hade blivit som det var tänkt...



Om ni vill nå oss - så funkar inte den fasta telefonen till Ekö - men vi har mobilerna med oss. Kram, och var rädda om er!

Nu är det semester - sommarlov - kalla det vad du vill! Jag är ledig, fri - och hoppas att få njuta av en skön, varm sommar!

Igår var det jobbfest - en trevlig tillställning som dock hade lite många och långa tal.

Idag har vi träffat den nya rektorn - först pratade han lite och sen sa han att vi skulle träffas igen 14.45. och så gick vi ut i arbetslagen för att diskutera. När vi kom till arbetslaget insåg vi att ingen visste vad vi skulle ägna oss åt - vad skulle vi diskutera? Vi var dessutom inte så många. Vi jobbade lite. Sen åkte jag ner till stan på lunchen och efter det plockade jag lite och så samlades vi igen - för att säga trevlig sommar! Meningslös dag. Vi kunde lika väl slutat 11.

Det kommer nog bli ett lösen på min blogg. Lite synd. Men jag tror att det är ett bra beslut - och några av mina vänner, som jag litar på i vått och torrt (Frida - jag brukar ju göra som du säger!), har ju gett mig det rådet. Så om ni läser, och vill fortsätta att kunna göra det så måste ni säga till så att ni får ett lösenord.

Ikväll har jag tränat sök med Kenzo - det gick bra. Fina slag, men han tyckte nog att det var lite jobbigt att skälla på den 6:e figgen. Imorgon är vi lediga - vi ska handla, gå på trettioårsfest hos Teresia och ta det lite lugnt.

Kram

Jag har tagit bort en kommentar från Mr XY som jag inte tyckte passade in här. Jag behöver ingen hjälp med en mjökstockning som jag hade förra våren...

Jag har även funderat över att sätta lösenord på min blogg i fortsättningen - men vi får se hur jag gör. I så fall så kommer ni som är trogna läsare givetvis att få det om ni vill! Jag värdesätter att kunna ventilera mina tankar och känslor här - men inte till vilket pris som helst.

Nu ska jag njuta av värmen som har kommit tillbaka och min familj, ta en dusch inför jobbfesten ikväll och spara halsen lite.

kram till er goa vänner!

Ibland undrar jag om jag kan känna saker och ting på mig... Det händer ganska ofta att jag "gissar" rätt... Senast idag - sitter på en konferens och pratar med en tjej som har ont i halsen. Jag känner mig hur pigg som helst, men säger till henne att jag Alltid brukar vara sjuk på lov, och minns tex för ett år sedan när jag skulle operera knät vid den här tiden och fick inbilla operationsteamet att jag hade skrikit mig hes på Sverigematchen dagen innan... När vi går ut från rummet är jag hes, och jag börjar få ont i halsen, och sedan har det blivit värre hela dagen - hes och halsont... Jag vet inte hur många jullov i rad som jag verkligen var sjuk - magsjukor, körtelfeber, influensor... I vilket fall som helst är det tråkigt att vara hes. Och imorgon är det jobbfest. Jag har just klippt gräset och lagt barnen, nu är det nog dags för en kopp te.

Jag steker pannkakor till Klara och hennes kompisar Nellie och Clara och till Linus. Det kunde varit min mamma som stekte pannkakor till mig och mina kompisar. Tiden är så kort. Barndomen är så närvarande. Jag minns. Ibland känns det overkligt att jag är Mamma till Två barn, som har kompisar hemma och som jag steker pannkakor åt. Det känns som om jag fortfarande är så liten - att jag behöver en mamma som tar hand om mig. Overlighetskänslan är stor. Jag får försöka vända min längtan och saknad till en närvaro med mina egna barn - det är svårt, men det är min uppgift, det jag måste göra. Det jag vill göra.

Linus ligger och sover. Han har tagit några steg vid olika tillfällen idag oxå! Men fortfarande har jag inte lyckats filma det...

På förmiddagen tränade jag Kenzo.

Det är växlande sol och varm och regnigt - tokregnigt.

Vi börjar med det som jag är glad över... Linus tog sina första riktiga steg - många i följd hos Hanne och Jonas idag. kanske tio stycken och upprepade bedriften ett par gånger. När vi kom hem ikväll ställde han sig upp mitt på golvet och tog ca fem-tio till - utan att hålla i sig. Tyvärr missade jag det med videokameran!

Sedan har jag funderat på några sker på senaste tiden...
Det första hände idag. Kyrkan är inte till för alla. Inte för små barn. Som inte kan sitta still eller hålla tyst. Vi var i kyrkan ikväll. Klara ville lyssna på Marianne och Tommy ikväll på en musikstund i kyrkan. Men redan innan det började tyckte gammelmormor att Linus skulle vara tyst och att folk tittade på oss - då tyckte jag inte att det var någon fara - musikgudtjänsten hade ju inte ens börjat... Och redan på första sången, ställde jag mig med Linus och sedan gick jag ut i sakristian eftersom folk tittade surt på oss, och stod utanför och lyssnade i fyrtiofem minuter. Klara satt inne och lyssnade och var duktig. Jag har hört att kyrkan har svårt att få folk att gå dit - men hur ska unga människor kunna vara där, där inte barnen är välkomna - kanske är det inte kyrkan som ser problemet utan de gamla människor som besöker den och som inte kommer ihåg hur det är att ha små barn. Man Kan inte säga till dem att vara tysta - när de är så små. Jag kan förstå om barnet skriker och verkligen inte tycker om det - då är det synd om barnet att behöva vara där och jobbigt för folk att höra, men när barnet sitter i förälderns knä och jollrar och skrattar lite - så har jag svårt att förstå att det inte finns acceptans hos folket i kyrkoobänken... Klara tyckte efter fyrtiofem minuter att hon inte ville sitta därinne ensam längre, även om hon gillade att lyssna - så då kom hon ut och vi åkte hem. Linus var då kall efter att ha blivit blöt, eftersom vi var tvungna att gå in och ut i regnet när han fick sina glädjetjut efter att ha känt på en vägg eller hört en fin ton... Jag förstår inte att jag utsätter mig för andras jobbiga blickar och risken att behöva tysta mitt glada barn - jag vet bara att jag inte kommer att göra det igen. Jag kommer inte gå till kyrkan med Linus förrän jag kan berätta för honom hur man beter sig i kyrkan - att man måste sitta still, och vara tyst... Nu är ju inte detta något problem - jag har ingen större svårighet att hålla mig därifrån, men jag tycker samtidigt att det är synd att det ska behöva vara så... alla borde vara välkomna... Undra hur alla de familjer gör som verkligen vill gå i kyrkan och som har små barn... Kanske skulle jag gå ut från kyrkan, sluta betala skatt, men då får man inte gifta sig där (och det kanske jag skulle stå ut med) men man vet ju aldrig när man dör och den dagen känner jag att jag vill ha min begravning i kyrkan - fast inte om inte barnen är välkomna... Hmm...

Sedan är det förståelsen för "mina och dina" elever i skolan som jag har fått anledning att fundera över (förutom att man inte ska behöva acceptera mordhot som lärare)... Ofta får man som handledare över några elever - stå till svars för vad eleverna gör. Vissa år har man "oturen" att få en "jobbare" grupp elever som ställer till mer hyss. Och då får man snabbt höra att ens elever har gjort det och det, och inte kan uppföra sig... Man är inte ens elever... Man kan inte ens stå till svars för vad de gör - man kan inte ta ansvar för allt de gör... Speciellt inte när de går på högstadiet... Visst vill man veta - visst ska vi försöka få dem att uppföra sig, visst är det handledaren som, oftast, tillbringar mest tid med gruppen och därmed kan påverka dem - men att skylla och skälla på läraren när det är eleven som inte kan uppföra sig, det är lågt av kollegorna... En del kollegor verkar aldrig ha problem med sina grupper - men de kanske kan hjälpa oss andra?! Nä, inte så ofta...

Och så har jag ju haft sex och samlevnad med eleverna i åttan - ett område som lockar till diskussioner och uppmärksamhet. Ett område som är ganska lönlöst att betygsätta tycker jag - det handlar om hur mogna de är för att ta till sig informationen. Jag började fundera kring homosexualitet... Egentligen är det konstigt att inte fler är homosexuella. Man blir väl inte kär i ett kön? Varför blir inte fler det - även om fler och fler går ut med att de är homo/bisexuella? Handlar det om uppfostran? Man pratar om att små flickor ska gifta sig med en pojk - Klara är på det klara med att hon vill gifta sig med Linus eller Albin eller kanske Adam eller Gustav - jag har aldrig hört att hon ska gifta sig med en tjej. Hon vill att Anders och jag ska gifta oss. Kanske är det många som blir kär i en av samma kön - men som inte talar om det, och som sedan blir kär i en av andra könet och då satsar på det i stället? Jag vet inte... Jag vet bara att jag inte är homosexuell, jag har ingen fundering på att bli det, men jag blir inte förvånad om någon är det - för det skulle inte vara så konstigt tycker jag...

Nu är det dags för en kopp te - det regnar, känns som höst... Anders leder efter första dagen - men det finns en tendens på den tävlingen att man inte gör det efter andra...

Tårar och skratt. Min första sjua på skolan - gick ut igår. De grät. Det måste vara ett bra tecken - ett tecken på att tiden på skolan har varit bra! Det var så fint på avslutningen. Så många duktiga elever sjöng. Det här var en av låtarna:

Nocturne/Evert Taube
Sov på min arm!
Natten gömmer under sin vinge din blossande kind.
Lycklig och varm snart du drömmer flyr mig i drömmen som våg flyr vind.
Fångas igen. Flämtar. Strider. Vill inte. Vill.
Och blir åter kysst.
Slumra min vän!
Natten skrider.
Kärleken vaktar dig ömt och tyst.

Sov på min arm!
Månens skära lyftes ur lundarnas skugga skyggt och på din barm
o min kära täljer dess återglans timmarnas flykt.
Helig den frid hjärtat hyser mitt i den virvlande blodströmmens larm!
Slut är din strid.
Månen lyser.
Vårnattsvind svalkar dig.
Sov på min arm.

Det här var en annan:
Kom ihåg mig/Lars Winnerbäck

När du står ensam kvar på tå
och ytan inte går att nå
När du träffat botten
kom ihåg mig då

När du tagit första bästa tåg
och gör vad som helst för en dialog
När du står sist i kön
kom ihåg mig då

När vintern gömmer dina spår
så att du inte hittar hem
när du är vilsen i en vinternatt igen
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
kom ihåg mig då
kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
kom ihåg mig då
kom ihåg mig då
Här finns du kvar

När du står på toppen och tittar ner
och det är ljust vart än du ser
När du har vunnit
Kom ihåg mig då

När du får spring i dina ben
och jordens dragningskraft är klen
När du är i luften
Kom ihåg mig då

När våren öppnar sina dörrar
och du tar den långa vägen hem
När du sitter på ute serveringen där vi sett igen
kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
kom ihåg mig då
kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
kom ihåg mig då
kom ihåg mig då
Här finns du kvar

när varje dag känns likadan
och när det skymmer över stan
och när du drömmer kom ihåg mig då

När du har varit i alla vrår
när du har testat allt som går
när du har tröttnat kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
kom ihåg mig då
kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
kom ihåg mig då
kom ihåg mig då
Här finns du kvar


Och så sjöng de:
Sol, vind och vatten/Ted Gärestad
Ännu spelar syrsor
till vindarnas sus
Ännu rullar kulorna
på skolgårdens grus
Och än strålar solen
på brunbrända ben
Ännu ruvar fåglarna
fast timmen är sen

Det finns tid till försoning
innan dagen e förbi
För jag tror på friheten
jag lever i
Och e det inte verklighet
så drömmer jag...

Sol, vind och vatten är
det bästa som jag vet
men det e på dig jag
tänker i hemlighet
Sol, vind och vatten
höga berg och djupa hav
Det, är mina drömmar vävda av

Jag vill veta vägen
till herdarnas hus
Jag behöver att omges
av en ledstjärnas ljus
Det skymmer vid sion
och natten blir sval
Men än doftar blommorna
i skuggornas dal

Det finns tid till försoning
innan natten slagit ut
För jag, jag tror att livet
får ett lyckligt slut
Och e det inte verklighet
så drömmer jag...

Sol, vind och vatten e
det bästa som jag vet
men det e på dig jag
tänker i hemlighet
Sol, vind och vatten
höga berg och djupa hav
Det e mina drömmar vävda av

Sol, vind och vatten
höga berg och djupa hav
Det e mina drömmar vävda av
Ja, det e mina drömmar vävda av....


Nu ska jag slå in packet, vi ska åka till Winninge och fira Sofia, vårt gudbarns födelsedag. Anders spelar golf. Jag har tränat sök och uppletanmde medan barnen var hos Henke och Linda (tack!).

Ha en bra helg!

I går plockade vi en riktig sommarbukett och ställd på mammas och morfars grav. Idag har Anders skickat ett mail med förfrågan om en gravsten till mamma.

Nu har jag varit på jobbet och haft revy för niorna - skratt och tårar. Anders skulle gått på dagismöte ikväll, och pappa skulle kommit och passat barnen, men han svarade aldrig på sin mobil och hade helt glömt bort det... Så det blev inget möte... Jag ringde precis till honom och skällde på honom. Så dålig stil. Mötet var kanske inte så viktigt, men det är en principsak. Och jag saknar mamma. Fan. Mamma som alltid ställde upp. Mamma som alltid fanns där ni vi behövde det. Mamma. Mamma! Nu rinner mina tårar. Det känns som om jag inte kan klara mig utan henne. Det går inte. Jag vill inte klara mig utan henne. Jag vill att hon ska vara här. Hon hade velat vara här! Hon har ju alltid funnits där för mig - i alla beslut har hon hjälpt mig, i alla stunder... Och nu finns hon inte... Hon fattas mig - och det kommer hon alltid att göra. I vissa stunder mer än i andra...

Idag var vi på ortopeden med Linus - hon skulle ringt och frågat hur det gick, nästan innan vi ens hade hunnit ut från rummet. Ortopeden tror inte att det är torticollios. Han kan snurra på huvudet - han är liksom inte stel. Det kan bero på ögonen, det kan vara en vana... Men hon ville att han skulle röntgas - och se om kotpelaren ser ut som den ska, och om kotorna är välformade.

Anders är och fiskar. Jag måste försöka äta lite. Imorgon är det sista dagen för eleverna - sedan jobbar vi tre dagar innan det är semester!

Jag smet hem tidigare från jobbet idag - jag hade endast två lektioner och ville inte vänta på konferensen, som endast skulle innehålla repetition inför spexet imorgon. Och såklart så har det ringt någon från skolan på min mobil - när jag inte hörde det... Försökte nå den som ringt - men inget napp... Fick lite dåligt samvete - men inte så mycket.

Vi har varit på kyrkogården - det bisarra stället. Min mamma finns inte där, borde inte finnas där. För ett år sedan fanns hon här. Mitt bland oss. Alltid närvarande. Alltid tid för oss. Hon njöt av att ha en Ekösommar framför sig. Hon tog med sig klara till skolavslutningen i skolan. Hon plockade blommor med Klara och lekte med henne varje dag. De tittade på fåren och var på badplatsen. Hon bakade pannkakor närhelst Klara ville. Hon passade barnen för att vi skulle kunna träna eller bara gå en runda för oss själva. Jag kan inte acceptera, jag kan inte förstå - att min mamma aldrig kommer tillbaka. Klara hade varit ledsen idag när jag var på jobbet - hon saknade sin mormor. Jag saknar min mamma. Så mycket. Jag kunde aldrig ana att det skulle göra Så ont att förlora henne. Att hon skulle saknas så mycket, så ofta... Vi skulle försöka bestämma stenens storlek och utseende. Jag orkar inte. Vill inte. Vill att någon annan ska ta tag i, bestämma... Men snart är det gjort. Snart är stenen beställd... Kanske...

Imorgon har Linus fått tid på ortopeden för sin snea nacke - som visserligen ser bättre ut - åtminstone tänker jag inte på den så mycket längre. Men visst är han sne. Och när jag tänker på det, så kan jag inte låta bli att bli orolig.

Ikväll är det föräldramöte på dagis. Jag ska rida för sista gången den här terminen. Nu ska vi äta - en god sallad med bulgur och grillad kyckling!

Efter en trevlig kväll hos Anne och Olof, med god mat, ringer pappa och berättar att hans systers man - som fick ett cancerbesked för mindre än ett halvår sedan, är död.

Döden. Döden.

Döden suger.

Han Kan gå! Åtminstone i vattnet!

Idag har jag varit med min gamla klass på utflykt - de går i nian nu. De skötte sig bra - badade och spelade fotboll, åt och fikade. Nu är det ett par dagar med tidsfördriv som gäller. Jag brukar lägga in ganska mycket de här sista lektionerna, men det är svårt att hålla ångan uppe, speciellt när jag knappt känner eleverna och bara vikarierar någon lektion hos dem och det är 30 grader varmt. Vi borde inte sätta betygen förrän på torsdag (dagen innan avslutningen) - betygen kunde sedan skickas hem. Ingen säger när betygen sätts - men alla vet... Som det är nu kan vi inte ändra betygen - på gott och ont. Blir det ett uppenbart fel är det ju faktiskt ganska bra att kunna ändra det... Jag läste, å andra sidan, att elever kanske skulle kunna få överklaga betyg... Var är vår professionalism? Visst betyg är orättvisa - det kommer de vara så länge en människa sätter dem - de bedöms inte på lika grunder. Vi gör lokala mål - som inte ens är desamma på en och samma skola. De nationella målen är luddiga och vaga - de kräver att man gör en tolkning av dem. Men att kunna överklaga måste innebära att man bara tittar på det skriftliga testen, och då försvinner många mål helt. Styrkdokumenten säger ingenting om att man måste ha skriftliga prov som grund för ett betyg. Diskussioner och muntliga färdigheter blir svåra att kontrollera i efterhand... Vi behöver många gånger klarare riktlinjer. Nationella prov i fler ämnen diskuteras och kanske är det ett sätt att få mer likvärdig utbildning - å andra sidan kommer det att sätta press på både lärare och elever att hinna med och klara av dem.

Nu ikväll känner jag mig trött. Jag har tränat lite med Kenzo - det gick inte superbra. Ugnen verkar ha kajkat ihop - åtminstone varmluftsdelen... Kanske tar värmen på den oxå!? Dags att sätta mig framför TV:n en stund.

Kram

... när det gör för ont att krypa på knäna.

Bra motion för hundarna - som samtidigt Älskar det!

Det är härligt att kunna ta båten till stranden!

En riktigt varm helg går mot sitt slut - nu väntar bara dusch, salladsiordning (ska på utflykt med en nia imorgon) och sedan sängen...

Det har varit en bra, och varm helg. Vi har premiärbadat i sjön. Linus älskade det! Han gick till och med ett par meter själv i vattnet idag! Det kommer bilder en annan dag! Idag fick hundarna följa med oxå - det fick simma efter båten!

I går kväll lyckades vi träffa Helen och Ulf - riktigt trevligt och gott!

Nu ikväll har vi varit i Moheda och ätit gott. Anders spelade golf, och sänkte sig! Duktigt!

Hoppas att er helg har varit bra! Kram

Det var verkligen inte lätt - om man fick med ett huvud - fick man inte med ett annat, eller så var det en sol i vägen, eller en skugga... eller en bil i bakgrunden eller osuddig skärpa... Vi får nog leta igenom vårt gamla arkiv oxå...

... precis som jag har försökt sätta rättvisa betyg idag...

Aussietidningen vill göra ett reportage om vår lilla hund - så vi fick uppdraget att ta kort på honom - vilket inte är enkelt, speciellt inte in action...

Suck...

... och det gjorde vi oxå! Tack vännerna för en trevlig kväll, fina blommor och god champange! Tack för att ni ställer upp varje lördag, i ur och skur, och har hjälpt oss att forma Kenzo till den han är idag - utan er hade det aldrig gått!

I går hade vi championfest för Kenzo med träningsgänget - en trevlig kväll, som slutade med att Anders somnade lite tidigare än oss andra.

Idag var barnen och jag på agilitytävling en lite stund, innan vi åkte hem och mest tog det lugnt medan Anders och pappa har målat och fixat båten. Mormor var här en stund, och Klara har lekt med Annie. Imorgon är sista rycket innan sommarlovet - hoppas att alla elever är där! Men det är ingen mening med att ha ångest över att de kanske inte är det - för jag kan inte direkt påverka det eller inte...

Andra beslut som jag har tagit och som påverkat mig - är när jag valde yrke. Jag sökte många utbildningar, kom in på mycket, men ringde och ändrade mig och kom in på matte/NOlärare 4-9.

Ett annat val som ofta blir jobbigt, är när jag står i en kö för att köpa lunch. Jag har svårt att bestämma mig, men tror att jag har valt, men när jag kommer fram så säger jag något helt annat! Det är spännande att beställa mat - det blir aldrig det man tror!

Nu ska vi försöka välja gravsten - något som känn så oviktigt. Det förändrar ingenting - men det tar energi...

Jag tänkte oxå idag på hur olika det kan vara med folk - en del bara suger åt sig energi, och ger knappt något tillbaka. Andra ger och ger... Jag brukar känna ganska fort om personen jag möter ger eller tar energi. Undra hur andra upplever mig... mycket beror det nog på hur man uppfattar den andra...

Just nu tar bråken på skolan energi, betygsättningen, tidspressen, och jakten på elever som inte gör det som de ska, när de ska - och ibland känns det som om jag vill att de ska bli godkända mycket mer än vad de själva vill...

Anders är ute och fiskar med två grannar, jag känner mig trött och sliten, jag sov dåligt i natt, och snart ska jag sätta mig med en kopp te.

Nu har barnen lagt sig. Ännu en dag går mot sitt slut. Så många dagar... Så många beslut som måste tas hela tiden. En del stora, en del små, en del betydelselösa, andra ödestigna och betydelsefulla. Jag har tagit alla sorter. En del ångar jag, andra är jag stolt över och många kommer jag inte ihåg... De som har påverkat mig mest är nog när jag bestämde mig för att jag ville ha Anders! Och när jag hämtade mamma från Ekö, men inte körde in henne till sjukhuset samma kväll... Och så är det att försöka få barn, såklart. Att ta beslut om vilken dag som är den rätta för att avliva ett djur... Och på jobbet tar man beslut hela tiden. En del är lätta, andra svåra.

Idag har vi målat, gått promenad, cyklat med Kenzo, fikat med mormor och haft en skön dag.

Nu har jag beslutat mig för att ta en dusch! Ett ganska lätt beslut!

Jag och barnen handlade med mormor på förmiddagen när Anders var i Sölvesborg och tävlade lydnad. Han bröt efter söket - Kenzo hade varit grund på ena sidan men fått alla figgar.

I eftermiddag har vi klippt gräs och ätit rabarberpaj.

Nu är det fotbollsmatchsdax!

Nu är ännu en arbetsvecka slut - om två veckor slutar eleverna och jag får jobba tre dagar till efter det. Nästa vecka gäller det att jaga elever för att få dem att göra det sista - muntliga och skriftliga prov, ringa föräldrar och berätta att deras barn inte får betyg i ett ämne. Jag har inte kunnat göra det tidigare eftersom våra elever blockläser NOämnena och en del har bara nu haft två veckor biologi på hela terminen. Det komemr bli två veckor till, men då är det försent att göra en massa betygsgrundande övningar... I åttan nu läser de sex och samlevnad - ett taktiskt val!

En lärare har blivit indirekt hotad av några i en nioandeklass - hon är gravid och några elever frågar hur man kan framkalla missfall, plus att de har varit väldigt elaka under hela terminen och hotat att spränga hennes hus. Att elever kan vara så grymma! Det är möjligt att hon slipper ha klassen mer - men det är ju inte rätt - de borde flytta på elakingarna istället! De borde få sitta hos rektorn de lektionerna och göra en massa otäcka övningar och prata vett och etikett! Jag hoppas i alla fall att de pratar ordentligt med eleverna och deras föräldrar - trots att de slutar nian om ett par veckor = alltså inte vårt problem (enligt vissa)...

Klara har varit på ridning - hon är duktig. Nu väntar vi på Henrik, Linda och barnen, de ska komma hit och äta. Imorgon ska Anders tävla med Kenzo i Sölvesborg.

Ha en bra helg!