31/3; två år sedan

Två år sedan missfallet... Lika fin vårdag idag som det var då.

Vi tränade sök idag. Vi fick tårta av Ingemar - han blev uppflyttade till eliten förra helgen. Barnen var med. Solen sken. Vi åkte hem. Fixade i trädgården. Körde lite uppletande. Jag cyklade en runda med Kenzo - han blev lite halt. Fikade. Badade med barnen. Och jag kände hur trycket blev större i böstet - nu var det inte missfallet jag sörjde. Det var mamma. Tårarna rann när jag lagade mat...

En fin vårdag. Hon hade kommit hit. Suttit på trappan och fikat. Lekt med barnen. Så enkelt. Jag insåg att sorgen nu inte är som den var - men nu känns den mer definitiv, nu börjar Aldrig komma ifatt, nu är det över nio månader sedan jag träffade henne... Jag hör mammalediga på stan som ska ringa mormor för att kolla vad hon gör... Jag kan bli så avis... Jag hör vänner som ska hem och äta hos sina föräldrar som fyller år - våra högtidsdagar kommer aldrig mer bli desamma... Jag fick inte vara med på min mammas sextioårsdag - jag kommer aldrig mer att fira hennes födelsedag... Jag blir avis. Jag hör vänner som är trötta på sina mammor - men nu har de så gott som slutat att klaga inför mig, de får ju bara en "menduhariallafallenmammablick"... Jag hör vänner som blir stöttade av sina mammor, som får hjälp av sina mammor... Jag blir avis. Jag har vänner som stöttar och hjälper mig - men det kan aldrig bli samma sak...(även om jag är så tacksam för dem!).

Nu ska jag gå ner och gosa med barnen lite innan det är läggdags för dem!

30/3

Fredagskväll igen. Klara skulle ridit men den var inställd när vi kom dit, så vi köpte ett par skor till mig (jag gillar inte skor - jag har så ont i mina fötter, speciellt i min högra huvalux svallus, som jag redan har opererat en gång...) och handlade mat. Sen åkte vi hem och åt tacos. Nu sitter barnen i badkaret, smutsiga efter dagens äventyr ute i solen.

Jag har jobbat idag.

Nu läste jag i
aftonbladet att bekantes son/bror blev frikänd för det 15 år gamla mordet.

Och så läste jag om att vara nunna. Jag kan inte förstå hur man kan välja att leva ett sådant liv - men visst hade det varit härligt att kunna bli lycklig av att se en blomma. De ber för vår lycka och offrar sig själva.
Tur att åtminstone några av oss inte väljer att leva i total ensamhet - då hade det ju inte funnits några att be för.

Hoppas att i får en bra helg! Kram!

29/3; kul ridning

Jag fick energi av ridningen - hade en ny häst, en Stor häst. Jag kom upp utan trappa och stol! Vi övade mycket galopparbete över bommar. Det gick riktigt bra!

Idag har Linus och jag varit på ögon. Han skelar såklart fortfarande och det är bara att fortsätta med lappen. Inget nytt förutom att hon nästan säkert kunde se att han skelar uppåt och det borde stämma med tvångshållningen av huvudet.

Vi gick en runda på stan. Köpte en mössa till honom, en tröja och ett par strumpbyxor till mig och ny pulverfrukost.

Sedan träffade vi Anders och åt lunch innan det var dags att åka hem och hämta Klara. Ikväll har hon gympa. Idag ska jag gå på gympan - jag har inte varit på den sedan knäoperationen.

Solen skyms lite av moln nu i eftermiddag - kanske är våren slut för denna gången?

Nu måste jag jobba lite...

28/3; trött mamma

Vi har haft en bra dag i solen - jag har tvättat, spelat spel med Klara, varit på kyrkogården (Klara hade plockat en bukett som hon ville lägga där), gjort och ätit pannkakor, tränat lite med Kenzo, och varit på VC med Klara hon haltade och hade ont i höften sedan i måndags). Det var där mitt glada humör försvann - eller snarare när jag kom hem och kände mig helt slut. Det hade hänt något akut och läkaren var typ en timme sen. Klara hade känt bättre under dagen, men jag tänkte att det kanske var lika bra att åka in ändå - sjukvårdsrådgivningen och barnakuten tyckte absolut det igår när jag pratade med dem. Linus var otålig och ville absolut inte sitta i knät. Jag tycker att det känns lite ofräscht att krypa omkring i ett väntrum (jag vill att han börjar gå Snart!)... Han blev inte bättre när vi fick vänta inne på rummet - var på alla instrument och gammalt papper osv... Klara haltade minimalt väl inne hos läkaren och han trodde att det kunde vara lite vätska i höften vilket det kan bli när barn är förkylda. Fortsätter det och blir värre är det bara att åka in igen... Han frågade om allt mellan himmel och jord - om dagis, vårt förhållande, om jobb... - de hade inga uppgifter på Klara, så han "passade på" att kolla lite...

I några dagar har Linus klättrat upp och nerför trappan utomhus - och idag var det dags för innetrappan - på nolltid var han uppe. Han har inte ens varit intresserad av trappan tidigare... Bara klättrat ett par steg.

Snart är det föräldramöte på Klaras dagis - sedan ska jag iväg och rida. Hoppas att det kan få mig på lite bättre humör och bygga upp energin i mig igen!

27/3

Det är så mycket vår! Linus och jag tog en promenad med ganntjejerna på morgonen och sedan gick vi till öppna förskolan. En granne är här och hämtar träden vi fällde. Igår jobbade jag och var ute i det underbara vädret på eftermiddagen. Just nu ligger Linus och sover och Klara ska snart hämtas. Hon har haft ont i höften ett par dagar. Känns ju inte helt bra med en mamma som har kassast höfter...

Njut i solen - det gör jag! Nu är det inte svårt att vara mammaledig! Kram

tävlingen

Det började med sök i en bråtig skog - massa träd som fallit offer i skogen - han missade oturligt nog en fig, vilket han inte brukar. Det resulterade i 6 och 6,5. Han hade dessutom haft några grunda slag. Och i och med det är man borta...

Men tävlingen fortsatte med uppletande - där han fick fyra föremål, men var tvungen att sprutlackera (eller som det stod i papperna "förorenar" och "bajsar") lite, och betygen blev 8or.

Lydnaden:
fritt föl: 8 8 gnäll, pendlar lite i postition, sitter snett
ink 9 8 något sent ställande och läggande
framåtsändande 6,5 6,5 ngt långt ut, startskall, dåligt tempo i ink.
kryp 8,5 7,5 gnäller, dk
skall 9 9 trög start (ylar), studsar ngt
metallap. 9 9 tempo in
tungap. 9 9,5 lite ljud vid gripandet, tempoväxling
hopp 10 8 islag
stege 9 9 orolig start
platslig med skott 10 10

Hyfsad rad trots att han fortfarande inte gör det så bra som han kan!

Ingemar i träningsgruppen blev uppflyttad till elit - nu är vi nog en av södra sveriges bästa sökgrupper! 4 elithundar + en som är där ibland och en som knappt har tävlat alls och Hiho som är i högre som i stort sett slutat tävla!

Helgen har varit skön. Vår! Kram!

Erik

Erik


Helen, Elin, Linus, jag och hundarna.

Helen, Elin, Linus, jag och hundarna.



Idag gjorde inte Kenzo någon supertävling - han missade en fig, det hade alla elit hundarna gjort utom en men han fick däremot en blindmarkering... Mer om tävling senare!

Vindflöje från Ejemark och klarblå himmel!

Vindfl?je fr?n Ejemark och klarbl? himmel!


Erik provar oxå

Erik provar ox?


Klara kör fyrhjuling!

Klara k?r fyrhjuling!


Våffeldagen firades med Åkesson/Carlsson!

V?ffeldagen firades med ?kesson/Carlsson!


Limpan

Limpan



Det var Linus första cykeltur - han älskade det! Hjälmen fick han av gammelmormor på födelsedagen och tröjan har farmor stickat!

Barnen gungar!

Barnen gungar!


Rutschekana!

Rutschekana!


Barnen i cykelhjälmar!

Barnen i cykelhj?lmar!



Vi tog en cykeltur och picknickade innan lekplatsen!

Efter - nu är det vår!

Efter - nu ?r det v?r!


Före gardinbyte... 25/3

F?re gardinbyte... 25/3


Linus och Anders; 23/3

Linus och Anders; 23/3



Vi äter räkor och dricker vin - brödet ligger på den fina baguettskärbrädan som vi fick i födelsedagspresent av Carolina och Jesper!

25/3

Igår var det en underbar vårdag och idag ser det ut att bli lika fint. Inget går upp mot en fin vårdag! Igår tränade vi på förmiddagen - barnen var hos pappa, sen städade vi ladan, badade och kammade hundarna och var hos grannarna och åt ostfondue. Idag är Anders och tävlar med Kenzo - jag tänkte få upp vårgardinerna i vardagsrummet (vilket drar med sig sovrummet) och sen ska nog Linus få en premiäråktur på cykeln.

Njut av våren!

23/3; jobbdag och vårdag

Sov lite dåligt i natt - började fundera på estrarna som jag skulle göra med eleverna idag. Det var länge sen jag labbade och jag hade ingen aning om vilka kemikalier vi har eller inte har, så egentligen var det ingen mening med att inte sova för den sakens skull... Men det är ju inget som man bestämmer direkt... Men laben gick bra. Och resten av dagen oxå. När jag kom hem tvättade vi bilen, jag träande Kenzo och fikade i solen. sen åkte jag och red med Klara och Anders och Linus tränade Kenzo och handlade. Nu har vi ätit räkor, och druckit ett glas vin. Jag fick min löneförhöjning - det var nog den lägsta nivån - men jag vet inte vad jags äga om det. Bara att det är tragiskt att det ska vara så bara för att man är mammaledig - jag har fått den lägsta nivån två år i rad... Visst man gör ju inget toppenjpbb på jobbet direkt, tar ju inte på sig en massa extra osv.. å andra sidan har jag inte ens blivit tillfrågad om jag vill vara med på utbildningar och studiedagar... Dessutom är det ju så att man inte ska halka efter lönemässigt bara för att man är mammaledig - men det är fakta. Man gör det! Jag ska nog i alla fall fråga vad jag ska göra för att inte få lägsta nivån nästa gång oxå, och så får jag väl se till att inte vara mammaledig då... Nu är det ju lite otur att jag har varit mammaledig vid de två senaste löneökningarna... dålig planering! Jag som annars är så bra på att planera!

Imorgon är det sökträning och på söndag är det söktävling.

Ha en bra helg!

22/3; döden, döden...

Idag när jag var ute på promenad med tre av mina älsklingspojkar tänkte jag på döden... När jag var liten dog några älskade djur - Ida och Emil. Det blev värre för varje gång någon dog. Jag grät, skrek och var väldigt ledsen... Det tog några dagar, kanske någon vecka innan livet återgick till ett ganska normalt liv... Sen dog farmor och farfar, Boogie och Tjipp. Smärtan i bröstet var ännu tydligare... Påtagligare. Sen dog morfar och jag tänkte väl att det var ungefär det värsta som kunde hända - men insåg trots allt att han var gammal, även om han var pigg in i det sista. Han hade levt ett bra liv. Sen fick jag missfall - och var så ledsen i några veckor att jag inte trodde att man kunde gråta mer - fast även då så insåg jag att det finns värre saker som kan hända... Veckorna gick och jag blev gravid igen. När oron så småningom gav vika kunde jag vara glad igen. jag kunde inte längre sörja det lilla Livet som dog - jag hade ju ett nytt Liv i mig, som växte, och det hade ju inte funnits om inte det andra hade dött... Sen dog Mamma. Varje gång någon dör känns det bara värre. Nu har det snart gått åtta månader, och fortfarande är det svårt att andas till och från, fortfarande kommer tårarna utan förvarning... Om det bara ska kännas värre och svårare för varje gång man förlorar någon så vet jag inte om jag vill vara med längre... Fast det är klart att jag vill...

Några dikter som jag skrev någon gång, av någon anledning...



MIN TRO PÅ LIVET ÄR EVIG.


Jag tror på livet,

även när jag tvivlar.


Men jag tvivlar på människorna -

som hatar -

istället för att älska

som förstör vår jord,

utan att se konsekvenserna.



Jag tror på livet,

men inte på människorna -

även om jag verkligen skulle vilja.



SPEGELFLICKAN.

Hon
Flickan
stryker bort håret
från det bleka
magra ansiktet
Det blottar verkligheten
som är så overklig
Hon
Flickan
tittar djupt in i spegeln
hon möter en blick
som är tom
men ändå utspeglar
sorg -
de är tårfyllda
Hon
Flickan
gråter
hennes hjärta gråter
av ensamhet
och svek
Hon
Flickan
ser en kropp
den är tunn
och skakar
Jag ser att
Hon
hennes gestalt
förtvivlat ropar efter hjälp
men inget skrik hörs
från hennes torra läppar
Hon
Flickan
drömmer
om att bli älskad
känna värme
och kärlek
Hon
Flickan
i spegeln är jag
Hon är
Flickan i spegeln




Han dog igår

eller var det en månad sedan

kanske var det ett år sedan

Jag vet inte riktigt

Det kan ha varit en vecka sedan

Jag är inte riktigt säker

Men jag vet att jag saknar honom

Snälla - låt mig träffa / se honom en sista gång

För jag älskar / älskade honom.




Dödens mening.

Hans ögon är uttryckslösa,
där han går på stans kullerstenar,
sparkar på en blå cykel.
Aldrig mer kommer han att hindras,
från att ta vad han vill ha.
Vindarna tar honom med,
sakta,
ner i graven.
Tyst och stilla,
ingen märker att han inte finns.
Han vet att det är meningslöst att dö.




Förändringens sekund.


Jag kan ännu minnas lyckan av sommarlovskänsla...

Jag minns alla kramar och glada skratt...

alla barn som hade en hel sommar -

ett helt liv

framför sig.

Jag kan även minnas dig,

och orden som ändrade allt....

Skratt till gråt...

Glädje till sorg...

Vitt till svart

Liv till död...

Ännu kan jag minnas den vita kistan...

Ännu kan jag minnas dig...-

du som lämnade oss för evigt -

just den dagen som jag ännu kan minnas...

 


Ingenting.


Jag hör ett kvidande läte.

Det tar lång tid för mig att förstå,

att det är mina egna suckar.

Jag ropar,

men ingen svarar,

inte ens ekot når mig.

Jag känner en vindil,

så isande kall,

som allt annat...

Mitt hjärta orkar inte pumpa runt livet och värmen i mina tunna ådror,

längre...

Allt som finns kvar av mitt forna jag .

är ett liv av bara ett skört skal.

Bräckligt...

Ser du mig,

ser du rakt igenom mig.

Du ser ingenting -

jag är ingenting...

 



PARKENS TYSTA ROP.

I parken.

En ung kvinna.

Ropar.

Ingen hör.

Ingen ropar väl,

inte om man är normal.

Ingen såg henne.

I alla fall gick de förbi.

Hörde inte hennes rop.

Kanske ropade hon för att alla gick förbi,

för att ingen hörde,

för att hon inte hade någon.

Varför ropade hon,

det vet ingen,

ingen hörde,

vi får aldrig veta,

det var ingen som frågade henne,

nu är det försent -
om ni, mot förmodan, undrar,

så begravdes hon i går.



RAKBLADET MIN BIBEL.


Svarta kläder

skinn och läder

Känslor

Mänskor

Svart

både dag och natt

bara ett rakblad glimma

livet passerar revy som i dimma

Sakta drar jag med rakbladet över handen,

klipper av livsbanden

Blodet rinner

ingen kommer att märka att jag försvinner

Jag har mist livsglöden

den enda jag tror på är döden

Rakbladet har blivit min lovsång,

jag drar med det en sista gång

innan allt blir svart

innan kroppen blir matt

innan det stora klivet

bort från livet

innan allt tar slut

och livet, för alltid, dör ut.




Nä, livet blir inte enklare att leva - som jag trodde när jag var liten... Ingenting är enklet. Möjligtvis att älska!

Om en stund kommer Carolina och Mia - vi ska träna hund (jag passade på att träna Kenzo när jag var ute - uppletande lite lydnad) och äta våfflor. Ikväll ska jag nog träna knät. Igår red jag - lika kul och svårt som vanligt... Kram

21/3; effektiva jag

Idag har jag förutom att göra frukost till barnen och pannkakor till lunch (med fullkornsmjöl - blev hur bra som helst!) - hunnit städa i bokhyllan (Linus drar ut alla böcker, men nu har jag pressat in dem, så det blir svårare att få ut dem för honom), sen har jag pysslat lite med några blommor, dammsugit, kammat hundarna, tränat Kenzo (framåtsändande, fritt följ, rutan, apporteingsdirrigering) - Linus lekte i sandlådan med Klara och Annie, helt plötsligt ser jag honom sitta och tutta (han använder inte tutte - vägrade totalt när vi erbjöd honom det när han var liten...) men nu hade han hittat Amandas napp som försvann spårlöst tidigare i vintras... I eftermiddag ska jag försöka fixa lite med jobbet, kanske byta gardiner, kankse bygga något som skyddar vår rabbat från envisa hundar, fixa lite med tvätten, vattna blommorna, kanske hinna titta på något inspelat program, fika och ladda för ridningen ikväll. Men just nu luktar det stinky från en blöja...

Ha en bra dag!

20/3; en fin vårdag

Idag sken solen igen - det är aprilväder trots att det bara är mars... Jag njuter när solen skiner. Ulrika och jag gick en runda med bebbarna och hundarna, jag gjorde ett uppletande och tränade lydnad. I eftermiddag när jag hade hämtat Klara satt vi ute och drack te, åt kringlor och bullar och njöt av solen. Vi hämtade Anders. Vi köpte skor till honom, och fortsatte till MAX för att äta lite innan vi tränade Kenzo på klubben. Han var lite stirrig, men det gick hyfsat.

Jag gick ute och funderade över att man alltid känner sig så trött - på våren är det vårdeppighet (vilket i och för sig jag inte brukar känna av), och sen är det värmen, och framåt hösten är det mörkret och regnet... Aldrig känner man sig riktigt nöjd... Det är lätt att längta till något annat... Jag önskar att jag kunde känna mig nöjdare med nuet, leva i nuet och njuta. Faktum är att jag är rättså bra på det ibland, men sämre ibland... Så bättre kan jag definitivt bli!

Carpe Diem!

Just det...

Igår somnade vår hundkompis Bufsy in, för sista gången, på den här jorden... Alltid lika hemskt när man ska bestämma vilken dag som är den "rätta". Det är ett tufft beslut som människa att fatta - men en rättighet, och en skyldighet. Våra tankar finns hos Bufsy och hennes människofamilj. Om man inte har haft något djur så är det nog svårt att förstå hur hemskt det är att avliva en älskad vän...

Jag har förlorat många djurvänner genom mitt liv; främst tänker jag på Emil (vår katt), Boogie, Tjipp (våra sheltiesar), Ida (vår lilla tax), Basse och Felia (hästar som stått mig nära)...
Jag skrev en dikt, för riktigt länge sen när Emil lämnade oss:

EMIL - jag älskade dig.


En regnig dag,

hade döden sin lag.

En bil som inte såg dig,

det blev så du lämnade mig.

Jag förstår fortfarande inte vad som hände,

jag vet bara vad jag kände.

Det rullar en tår nerför min kind,

just när löven gulnar på en lind.

Du var aldrig sjuk,

och din päls var så mjuk.

Du tvättade din vackra päls fin,

den glänste som riktigt lin.

Du gav mig så mycket och var så underbart go,

nu förstår jag att jag inte gav dig tillräckligt mycket men du tog det med ro.

Vi levde tillsammans i flera år,

och det lämnades av djupa sår.

Nu finns blott minnen kvar,

och frågor som ej fått svar.

Jag såg dig vid skogens rand,

när du gick mot paradisets land.

Du har kommit till ditt hem, det allra sista,

ett evigt hem som du aldrig ska mista.


 

En annan gång - för länge sen skrev jag oxå om döden:


 

 

HOPPAS.

Jag hoppas

att du vill

göra dig fin

för mig

en sista gång.


Att du sprider

mig

för vinden

där bara

du och jag

vet.


I solnedgången

i gläntan

i stillheten

tystnaden

bara du och jag

en sista gång.


Tillsammans

en tid

Farväl

för evigt

Tillsammans

en sista gång

med min älskade

vän

Dig.


Jag hoppas

att det blir så...



Och den här skrev jag när vi skulle besluta över Tjipps öde:


Liv före död.


Jag höll ditt liv i mina händer,

jag bestämde över ditt öde,

jag valde livet före döden -

vad hade du valt?



Den här dikten skrevs oxå när en hund stod inför döden:

Min älskade vän

Din kropp

Rymmer varken hopp eller skräck

Dina ögon vittnar om smärta

Bedjan

Du har stått här förut

Vid dödens rand

Vi hjälpte dig upp

Nu bär inte dina egna ben dig längre

Nu kan vi inte hjälpa dig mer

Nu ska du slippa din smärta

Nu tar min vid

 

Den här dikten skrevs till en häst:


 

Sista gången...


I ett moln av damm,

galopperar han fram,

han stannar vid muren

och vänder sig om.

Sen hoppar han,

och jag ser honom aldrig mer,

aldrig mer...

 

Ja, döden suger... De underbara djuren betyder så mycket. En älskad vän. En ärlilg, trofast och betydelsefull vän. Var rädda om era vänner!



Den här måste ni prova!

Den här kakan måste ni prova att göra! Margareta har gjort den några gånge till oss - dock utan pinjenötter, men det blir den nog inte sämre av... Den går utmärkt att frysa oxå!

Idag bakades det kringlor här hemma - gott! Ska nog gå och smaska på en nu, tillsammans med en kopp te, Anna Phil och Anders!

Go kväll!

19/3; snö åt alla håll och kanter...

Det snöar kors och tvärs.
Jag fick pencillusk mot UVI igår.
Jag har jobbat idag. Det funkade bra - hade tre sjuor i biologi.
Sedan var jag och tränade.
Farmor har varit här och passat Linus och lämnat/hämtat Klara. Och bakat kringlor med Klara.
Nu ska jag pyssla lite.
Hoppas att ni har det bra!
Kram

18/3; länge sen...

Så länge sen jag skrev... ändå sen i torsdags. Jag jobbade i fredags, och på kvällen var vi hos Anne och Olof och åt god mat. Jag fick typ urinvägsinfektion (det har jag aldrig haft i hela mitt liv tidigare... men nån gång ska väl vara den första?!) och kände mig riktigt risig, men somnade och mådde bättre på lördagen. Vi tränade sök (tack Helen och Ulf som gjorde en tapper insats för barnen som slapp vara ute i skogen!) och jag var på 30årsjublieum på jobbet på kvällen. En trevlig fest med god mat och dans. Kvällen började på skolan och fortsatte på stallarna. Jag sov hos Henke och Linda.
Idag har Gunnar och Margareta och pappa varit här och fällt träd. Jag tror att det blir jättebra. Kanske behöver inte så många falla i stormen som de hotar ska komma in i natt. Jag ska ta mig in till jourläkarcentralen vid 21, jag fick en tid för min urinvägsinfektion som inte vill ge sig trots ett gott försök av mig med citron och tranbärsjos, och massor av vatten. Jag har lite feber till och från och det gör ont - men känns lite bättre nu efter ett par alvedon. Nu ska jag dricka en kopp te, sen kommer snart Anders hem från innebandyn och då beger jag mig mot staden. Imorgon ska jag jobba.
Hoppas att ni har haft en bra helg och inte blir alltför drabbade av stormen!

Mammaprovet

En historia från en mamma som var ute och gick med sin dotter.

Jag var ute och gick med min 4 åriga dotter. Hon plockade upp något från marken och stoppade det i munnen. Jag tog saken ifrån henne och sa till henne att inte göra så.
- Varför då, frågade dottern.
- För att den varit på marken och den är smutsig och kan vara full av bakterier.
Då tittade min dotter på mig full av beundran och frågade;
- Mamma, hur vet du allt sånt där?
Uh... jag var tvungen att tänka snabbt...
- Alla mammor vet sånt här. Det är en del av mammaprovet. Vi måste veta sådant annars får vi inte bli mammor.
Vi gick vidare en stund och min dotter var tyst i 2- 3 minuter, men hon tänkte mycket på mitt svar, så plötsligt sa hon:
- Nu förstår jag!! ....Om man inte klarar provet, då blir man pappa va?
- Precis, svarade jag med ett stort leende på läpparna!!!


Den här historien kom just på mail från den smarta 34åringen som jag nämde tidigare!

15/3; Fridas och Elins födelsedag

Idag började dagen med att Klara hjälpte Linus med gröten, jag fixade tvätten och sen bar det av till dagis. Ulrika och jag tog småttingarna inklusive hundarna på en promenad, innan det var dags att titta igenom gårdagens dubbelavsnitt av Grey. Jag pysslade lite hemma och sen kom Carolina och tränade Molle. Strax efter kom Mia och tränade Doris och sedan fikade vi innan det var gympadags för Klara och knäträning för mig. Nu ligger Klara i sängen, Linus dricker välling och sedan är det dags att sova för honom med. Jag har hunnit jobba lite ikväll oxå, och snart är det kväll på Riktigt! Igår kväll red jag - jag kunde fortfarande inte rida lätt. Men det gick hyfsat bra, men det var inte helt lätt med förvänd galopp på volt...

Imorgon är det jobbdag, och dags för lönesamtal. Jag hade visst fått ett papper att förbereda inför det och tänkte väl strunta i det när jag gick in på
Aftonbladet och läste att man absolut inte fick slarva med förberedelserna inför ett lönesamtal... Vi får väl se vilket jag gör. Det känns lite svårt att komma på massa saker som man har gjort nu när man mest har varit Mamma... Att bedöma sin yrkesskicklighet när man mest har varit hemma - och knappt kan koncentrera sig på något mer än korta sekvenser, så många ansvarsområden har jag ju inte heller haft om man inte ser till mina egna barn, tvätten och hemmet, och att bedöma min samverkan och samarbetsförmågan känns inte heller helt enkelt...

Stort grattis till 2åriga Elin och 34åriga Frida!

En film



Här kan ni se när lilleman skjutsar runt på sin storasyster!

Dikter:

Några dikter som jag har skrivit för länge sen - minns inte när eller varför, men kände för att lägga in dem här just idag!

VÅR KÄRLEK.


Vår kärlek kommer att för alltid bestå.
Den kommer alltid att finnas där -
precis som stjärnorna om natten, och solen om dagen.
Som vindarna och havet.

Vår kärlek bygger inte på ägande,
det finns inga löften om evig trohet,
inte heller några löften.

Det finns bara du och jag -
vi,
vår kärlek,

som växer och gror,
likt en frö blir till blomma,
som klarar sig i vindens hårda blåst, och i regnets tunga droppar.


MIN FÅGEL.
Ibland kvittrar du -
sjunger ut din glädje,
likt en fågel.
Du visar ditt hopp,
din tro och förtröstan,
ditt inre.

Men ibland skymtar jag sorgen,
i dina ögon,
jag skulle vilja kyssa bort den,
men jag kan inte.

Du darrar lätt vid beröring.
Skygg,
lätt skrämd av det okända -
likt en fågel.
Rädd att såra,
rädd att misslyckas,
och att misstolkas,
rädd att inte räcka till.

Jag är rädd för att du,
min lilla fågel,
en dag flyger i från mig...



KÄR.

Jag är kär i haven, i vatten, och sjöar.
Jag är kär i bergen, i jorden, i himlen och det därovan.
Jag är kär i de djupa urskogarna, i djuren, i vindarna, i vägarna och stigarna.
Jag är kär i dagarna, i gårdagen - som morgondagen. I framtid och dåtid, i gryning och solnedgång.
Jag är kär i livet, i omgivningen, omtanken och skönheten.
Jag är kär i fantasier, i verkligheten, i skratten och gråten. I hat och vänskap.
Jag är kär i mina medmänniskor, i knarkare, sökare och tänkare. I kärleken.
Men den som jag älskar är Du.
Du ger mig den tryggheten och det modet som gör att jag vågar vara kär...



SAMMA MEN OLIKA

Det är samma blommor som blommar,
men nu är färgerna klarare och starkare än någonsin.
Det är samma sol som skiner,
men nu lyser den starkare.
Det är samma fågel som kvittrar,
fast högre.
Det är samma skratt som klingar,
men nu är det inte falskt.
Det är samma liv jag lever,
men nu lever jag.
Det är samma känslor som jag känner,
men nu är de starkare.
Jag är KÄR.



MIN TRO PÅ LIVET ÄR EVIG.


Jag tror på livet,
även när jag tvivlar.

Men jag tvivlar på människorna -
som hatar -
istället för att älska
som förstör vår jord,
utan att se konsekvenserna.

Jag tror på livet,
men inte på människorna -
även om jag verkligen skulle vilja.

Vår!

Det är så härligt med vår. Klara och jag har varit ute nästan hela eftermiddagen - tränat Kenzo, räfsat löv och sorkhögar, pysslat lite och fikat såklart! Älskar våren! Fina små krokusar och snödroppar tittar fram, tulpanerna börjar komma och påskliljorna!
Vårkänslor!

nytt betygsystem

Nu kommer ett förslag om nya betyg. Det ska bli fler steg - precis som det var tidigare. Det sägs att vi ändå arbetar så idag. De ska sättas från årskurs sex. Jag tror egentligen inte det spelar så stor roll vilket system man har (godkänd och icke godkänd kunde ibland räcka, men å andra sidan finns det inte någon chans för riktigt duktiga elever att verkligen visa att man har lyckats väl, och det kan bli en tuff stämpel och väldigt negativt att bli ICKE godkänd - kanske ger man upp då... och fler steg kan säkert vara bra i vissa avseenden - stegen blir inte så stora, vi kan särskilja eleverna mer osv)- det viktigaste är att det blir genomtänkt och rättvist. Alla är nog överens om att det ska vara målrelaterade betyg, inte som det var tidigare då inte hur många som helst kunde få ett visst betyg - för att "tex femmorna var slut". Jag hoppas att vi lärare får tid att sätta oss in i det, att det blir klara riktlinjer osv. Jag tror inte att det är av betygen i sig de allra flesta blir duktigare av - utan det är av att verkligen veta vad som krävs och var de ligger. Det vi verkligen behöver är inte nya betyg - det är resurser, fler vuxna, mindre klasser, tydligare regler och konsekvenser... Det är lätt att ha en övertro till betygen... men för en del elever hjälper det inte... Kanske skulle man börja med fler intagningsprov och intervjuer till olika utbildningar - framför allt de som är yrkesförberedande?
Tja, jag får nog fundera över detta - är lite kluven...

Idag har jag och Klara bakat chokladtosca, dammsugit och kammat hundarna. nu får vi ta en fika och kanske gå ut i solen och blåsten.

Och en sista på liten Limpa idag!

Och en sista p? liten limpa idag!


Ännu en bild på vår älskade limpa

?nnu en bild p? v?r limpa



Lite sne, lite skelögd, klarblå ögon - och Så söt!

Limpan!

Limpan!


Leken fortsätter under glada skratt!

Leken forts?tter under glada skratt!


Linus kör Klara; 14/3

Linus k?r Klara; 14/3


14/3; Humpes födelsedag

Idag får vi säga grattis till Humpe! Och till alla som gillar Grey - det är tillbaka i kväll, glöm inte det! Jag ska rida ikväll, så det får bli inspelat Grey.

Nu vaknar lilleman!
Ha en skön vårdag!

13/3; Erics födelsedag

Den senaste veckan har det hänt mycket (det gör det väl alltid - men ibland mer än vanligt): två vänner har fått barn - en flicka och en pojke. Linus har haft lunginflammation, jag har fyllt trettio, vi har haft fest. Linus har fått en tand. Kompisar gifte sig. Det har blivit vår. Igår jobbade jag - det är riktigt roligt! Tänk om man kunde tycka det alltid... Efter jobbet åkte jag och tränade, och sedan hem till Linda (som gifte sig i helgen) som hade Me&Iparty.

Linus ligger fortfarande och sover. Han var lite orolig i natt - kanske var det tanden som spökade? Jag hoppas på sol framåt dagen - just nu är det rättså dimmigt - då ska Limpan och jag gå ut en promenad. Hoppas att ni får en skön dag! Och så hoppas jag att Eric får en trevlig födelsedag! Grattis!

Klara & Sara ritar; 11/3

Klara & Sara ritar; 11/3


Sara

Sara


Sara & Frida

Sara & Frida


Klara & Sara

Klara & Sara


Klara

Klara



Sara fixade!

Sara

Sara


Henrik leker

Henrik leker


GosHanna & Klara

GosHanna & Klara


Anne & Olof

Anne & Olof


30årskalas! 10/3

30?rskalas! 10/3



Hanna, Sara, Carolina, Jesper i köket.

Studerar melodifestivalen!

Studerar melodifestivalen!



Carolina, Jesper, Peder och Frida.

11/3; 30 + 1 dag

Tack alla som gjorde min trettioårsdag rolig, trevlig och minnesvärd igår - från familjen, sökgänget (som fixat kladdtårta), Åsa och Benga (som överraskade med fina ljusstakar och gott bröd som blev mycket uppskattat på kvällen), pappa och mormor, och kompisar som kom och åt, skrattade, drack drinkar, gav fina presenter, var med i schlagertävling, tittade på melodifestivalen (The Ark vann, som jag trodde att de skulle) och lekte.

Dessutom vill jag tacka för de fina korten som jag fick på posten - Arbetslaget i Halmstad (imponerande och rörande - tänker på er och saknar er!), Malins föräldrar, Hedda med familj och Fia och Gustav! Jag blir alltid så imponerad av folk som lyckas få iväg kort med snigelposten - själv är jag nöjd om jag lyckas ringa eller skicka ett mail... Men visst är det roligt att få ett kort, en tanke! Och tack för SMS, telefonsamtal och mail!

Limpan är mycket piggare - lite kinkigare och tröttare, men äter och leker. Skönt!

Ha en skön dag!

nytt läkarbesök

Idag var ett inplanerat läkarbesök för Linus sneda nacke. Han avslutade dagen igår med att kräkas och började dagen idag med det oxå. Men han har varit mycket piggare idag, faktiskt till och med orkat leka lite, även om han gärna har suttit i knät emellanåt. Han hade en temp strax under 36 idag, så det kändes ju lite mer okej.

Läkaren tittade på nacken, såklart. Men lyssnade även på sista veckans sjukdomshistoria och lyssnade på lungorna, och tittade i öronen osv. Fortfarande har han någon reserv att ta av, han är inte uttorkad (men har inte mycket att ta av - han har gått ner ett kilo på en vecka)- han kissar, men Väldigt lite. En kiss på dagen och en kiss på natten kanske. Såklart så skulle vi komma in om det inte går åt rätt håll - just nu känns det faktiskt som det gör det. (Hans låga temp trodde han berodde på dåligt näringsintag, infektionen i sig och att termostaten i kroppen blev lite "konstig" efter hög feber.) Hoppas! Men jag vågar knappt säga det eller tro det... Angående nacken så kommer vi få en tid på ortopeden oxå - eftersom den inte har förändrats så mycket. Ögonläkaren trodde ju sist att nacken beror på ögonen, men kan ju inte säga säkert, så dagens läkare ville åtminstone kolla med en ortoped oxå.

Tack alla andra som har tänkt på oss och gett oss några ord på vägen den sista veckan. Jag känner mig rättså slut nu - ser saker som borde göras, men orkar inte riktigt. Idag har jag i alla fall dammsugit och städat toaletterna och dammat - om det går som det är tänkt så ska vi ha ett litet trettioårskalas här på lördag. Ikväll har barnens farmor, farfar och morfar varit här och fikat. Imorgon ska jag jobba (jobbar måndagar och fredagar nu), och så finns det en klipptid bokad (det har det gjort tre gånger tidigare, men jag har fått ställa in pga operation, Linussjuka osv...).

Kram

Stavningskontrollen!

Är nu hittad! Kanske slipper ni några felstavningar i fortsättningen! Tur att min lilla hacker jobbar hemma idag.

Kvinnodagen 8 mars

Läste i smålandsposten om Maria Svelands nya bok "Bitterfittan", och ser kriterier för hur man är en bitterfitta:

10 skäl att vara en bitterfitta

# 1. Vad du än jobbar med tjänar du mindre än en man som jobbar med samma sak.

# 2. Du tar ut mer föräldraledighet än ditt barns pappa gör. Det leder till sämre löneutveckling. Sämre karriärmöjligheter. Sämre pension.

# 3. När din manlige partner är föräldraledig med ert gemensamma barn blir han överöst med beröm över hur duktig han är. Och vad fantastiskt att han kan baka också!

# 4. Dina manliga chefer glömmer bort att du finns, medan de ständigt ser och gärna befordrar din högst medelmåttiga manliga kollega.

# 5. Du och ditt utseende är utsatta för påtryckningar av starka ekonomiska krafter. Skönhetsindustrin omsätter 50 miljarder kronor per år bara i Sverige.

# 6. Du riskerar att bli våldtagen. Av din egen manliga partner. I ditt hem.

# 7. Du misshandlas, ibland till döds, av din manliga partner.

# 8. Trafficking är den snabbast växande organiserande brottsligheten. Till stora delar handlar det om "människohandel med sexuella ändamål". Bara till Sverige förs hundratals kvinnor och flickor årligen för att utnyttjas i prostitution.

# 9. Dina medsystrar i krigsdrabbade länder blir systematiskt våldtagna som en del av krigföringen.

# 10. Dina medsystrar i stora delar av världen, framför allt i Afrika, Asien och Mellanöstern blir könsstympade. Ofta måste de skäras upp för att ha samlag.

 

Det är lätt att hålla med om en del av påståendena, även om jag inte till fullo håller med om alla... men man ler ju när man läser att man får sämre lön - på vår skola är det definitivt så. Jag tar ut mer föräldraledighet - men det är Mitt val. Jag Vill vara hemma (egentligen är det konstigt att man ska behöva välja vem som ska vara hemma - båda borde få vara hemma, samtidigt, lika länge! Tänk om Anders sa att han absolut skulle vara hemma från början, att jag fick pumpa ur och han kunde ge flaska... Eller att vi skulle delat lika - hemska tanke! Och det beror inte på att jag tror att det skulle gå sämre om han var hemma - utan rent egoistiska själ... Jag Vill vara hemma! Men jag skulle önska att Anders fick möjlighet att vara hemma lika mycket - om han vill - och det är väl klart att man vill?). Om det skulle betyda att jag förlorar pengar (jag har aldrig fått så mycket i löneökning som när jag var hemma med Klara - undra vad det betyder?), pensionspoäng och kärriärsmöjligheter (vi har knappt någon karriärsmöjlighet inom skolan) för den skull, så skulle det vara rättså okej - jag har fått en värdefull tid med mina barn (som jag önskar att alla fick vara med om - både mammor och pappor, och visst kunde man underlätta för att alla fick den möjligheten genom att göra om tex reglerna om ersättningstak osv. Man kan ju säga att vi skulle märka pengamässigt om det var Anders som var hemma istället för jag - och då kan det nog märkas ännu mer väl i andra familjer... Dessutom bör det, och ska det, ses som en utveckling att vara hemma med barn). Jag hoppas att kvinnor inte ser det som en kvinnofälla - jag hoppas att alla vågar säga vad de tycker, jag hoppas att man är hemma för att man vill! Men visst är det lätt att höra hur duktig pappan är som är hemma... Men om hans kulle börja baka skulle jag bara bli glad! Resten av punkterna kan jag bara nicka instämmande i, och tycka att det är förjävligt.


Klara fick vara hemma idag. Hon är rättså igg, har inte kräkt mer, men hostar och är trött. Idag ska ju Linus till Nackdoktorn. Han har inte vaknat ännu, men jag ska nog väcka honom snart för att se hur han mår idag. Jag var och red i går kväll - det stod hoppning på schemat, men redan i trav lättridning insåg jag (inte likt mig att ge upp eller visa att jag inte klarar något) att jag inte skulle klara att stå över hinderna. Jag fick rida lite som jag ville istället och titta på när de andra hoppade. Det kändes okej att sitta ner i traven och att galoppera. Jag hade ney häst - en trevlig liten pålle, som hade till största intresse att hoppa. Stackarn, hoppades in i det längsta...

Nähä, dags för lilleman att stiga upp.

Kram

PS. Anders är pappaledig en dag i veckan, snart två och från maj ska han ta ut fem dagar i veckan, till och med augusti.

Såhär bor vi!

Så här står det om vår adress, gå in på sidan och prova du oxå! Det var bara att knappa in sin adress - så visste de allt om oss...

Levande landsbygd
                                    
                                    Utmärkande drag                                     
  • Medelålders                                     
  • Yrkesutbildade                                     
  • Gifta par med hemmaboende barn                                     
  • Medelinkomsttagare                                     
  • Större jordbruksfastigheter i glesbygd                                     
  • Hemfokuserade                                     
  • Traditionalistiska kollektivister                                     


sjukrapport, fortsättning

Klara kändes hängig och plötsligt behöver hon kräkas... Vad ska det bli av detta? Hon har oxå hostat mycket och lite feber till och från. Men varit som vanligt imellanåt.

Linus har fått i sig nästan en deciliter gröt och nyponsoppa. Strax under 36 i temp - så det känns okej. Leker faktiskt lite själv oxå just nu! Nä'stan så att jag känenr igen min glada kille, för en kort stund.

Själv känner jag mig rättså trött - och framför allt trött på sjukdomar!

7/3; aldrig nöjd eller bara mamma...

                    
Aldrig är man riktigt nöjd. Efter att ha haft över 39 graders feber i nästan en vecka har lilleman endast 35,2 grader (i ändtarmen).

Han hade även det igår och jag ringde barnakuten igen - han är fortfarande slö och dålig på att dricka, men de ansåg bara att "det kan han inte ha" "det finns ingen anledning till det". Eftersom han även i natt har kräkts och var väldigt kall på morgonen, så ringde jag sjukvårdrådgivningen när tempen hade tagits och hon tyckte inte att han skulle ha så låg, och att jag skulle ringa barn igen. Men jag känner att jag blev så illa bemött igår, så jag känner mig mest som en hispig mamma... Idag på morgonen fick jag väcka honom vid 9 då hade han sovit hela natten sedan halv åtta igår... Han satt i mitt knä och höll på att somna.

Vid lunch hade han fått i sig mellan en halv och en deciliter gröt och kanske femton makaroner och lite nyponsoppa. Han hade även ca 36 grader, (men är fortfarande ganska vit på läpparna), så jag la honom en stund, så får vi se hur han mår efter lite vila.

Ibland är det ju inte någon fördel att ha läst en hel del fysiologi... (att under 35 gr anses vara hypotermi, dvs låg kroppstemperatur. Han har nog ganska låg metabolism, dvs låg ämnesomsättning pga att han äter så lite. Den mesta kroppstemperaturen som produceras i kroppen kommer av nedbrytning av näringsämnen, och eftersom han knappt äter nåt så borde det ju vara så att kroppstemperaturen oxå sjunker. Tidigare har han ju haft feber, men den berodde väl på lunginflammationen, och nu när han fått medicin så har säkert febern sjunkit och då visar sig näringsbristen i form av låg kroppstemperatur. Han rör sig ju inte så mkt heller, vilket oxå ger en högre kroppstemp annars. Slöhet är oxå förknippat med låg temp, och sjunker den mer kan man förstås falla i koma osv, men då är det ju mer om man tex hamnar i iskallt vatten en längre tid och blir rejält nedkyld.) Dessutom tycker jag att han har varit sjuk så länge - och han är verkligen inte sig lik, när han är vaken är han ledsen (jag som nästan aldrig hört honom gråta...) eller vill sova. Dessutom har jag en mamma som dog i lunginflammation (nu är jag i och för sig inte så orolig för lunginflammationen utan mer för att han får i sig för lite vätksa/näring). Dessutom är jag mamma... Men imorgon har vi en tid på barn (för nacken - det är en rutinerad barnläkare) så om han inte blir sämre så väntar jag till dess tror jag... Nu hade ju trots allt tempen stigit lite och han har varit lite vaken, fått i sig lite och är inte helt apartisk.

Anders är i Malmö idag oxå. Kankse ska jag rida ikväll - vi får se hur det går med Limpan och hur mitt knä känns.

Hoppas att ni mår bra - det verkar vara många sjuka i stugorna nu! Kram
      

6/3; nytt akutenbesök

Igår jobbade jag - jag hade sjorna i biologi. OCh sedan skulle jag fixa lite på datorn - lägga in frånvaron, skriva ett läxtest osv, och hade glömt hur dåliga datorerna är... För det första så har vi ca fem datorer till ca sextio lärare på skolan. Två av dem var sönder... Men jag fick en! Men så kom jag inte ihåg inloggningen till frånvarorapporteringen... Okej - jag får skicka ett mail och få nytt lösenord, tänkte jag... Men då hade jag glömt mailadressen... Ja, ja, då kan jag fixa det andra istället, tänkte jag och började skriva... Och så skulle jags kriva ut det - men det gick inte. Tänkte att jag kunde skicka hem det och skriva ut det hemma - men då funkade inte maiolprogrammet... Stängde ner alltihop för att rusa på möte. Mötet tog ganska lång tid - vi skulle försöka få ihop tre lärare, en klass, tre lektioner i veckan och ett arbetsområde... Efter mötet tänkte jag återigen försöka skriva ut - men då fanns inte Word på den datorn (eller åtminstone hittade inte jag det...). Tog en annan dator och lyckades! Och lyckades även skicka hem dokumentet!

Anders var hemma. Linus hade över 39 graders feber och var slö. Han fick inte i honom tillräckligt med vätska och efter rådfrågning ville de att han skulle komma in till akuten igen. Jag åkte direkt från jobbet till akuten. En vän kom och hämtade Klara så hon slapp vara där. Läkaren sa att vi skulle bli inlagda för att observeras och nya prover skulle tas. Hans lungor lät fortfarande inte bra. MEN proverna var bra CRP hade sjunkt till 19 och han var inte uttorkad trots att han knappt får i sig en-två deciliter per dag (de säger att han bör ha i sig ca 700ml) - trots att vi sprutar i honom, erbjuder flaska, ger med sked osv... Jag vet inte var hans puckel med reserv sitter! Han hade gått ner nästan ett kilo i vikt sedan förra onsdagen (då vi tog ettårssprutan). Och eftersom proverna var hyfsat bra, och han kändes lite piggare efter inandning av adrenalin, och insprutande av kortison - så fick vi lämna sjukhuset sent i går kväll.

Och idag åt han för första gången gröt - han åt Något! Han drack lite nyponsoppa. Han har ingen feber - men är Så slö, sitter just nu och tittar ut genom fönstret. Vi har även fått ventolin att spruta i honom. Så nu ska han nog bli piggare. Vi hoppas och tror det!

Nu ska vi åka och hämta Klara hos Marianne.

Kram

Kvallistan uppdaterad!

Kolla in kvallistan!
Fast det visste vi ju redan! OM vi kvalar in till SM - hur många följer med till Piteå och hejar!?

Limpan och soppa

Idag har vi varit i stan och tränat hundarna lite. Linus var lite piggare och satt i sin vagn i solen. Läkaren ringde eftersom han hade tittat i sin papper och sett att sockret var på tok för högt - men han mindes inte det alls... Så eftersom jag var rättså säker på att det var ketoner - så trodde han att det blivit fel på anteckningarna, men skulle ringa om det inte var så. Vi handlade lite och hämtade medicin till lillemanen. Sen somnade han. När vi väckte honom kräkte han igen. Och hade ganska hög feber - han fick alvedon och vi förskte få i honom lite dricka. Han dricker nog fortfarande på tok för lite. Men blev lite piggare efter alvedonen. Jag har varit jättetrött idag - alldeles matt, det tär när barnen är sjuka... Imorgon ska jag jobba - kan nog vara bra att komma iväg lite.

En god morotsoppa som jag gjorde i kväll:
En liter vatten med grönsaksbuljong kokas. En lök, några morötter kokas, i buljongen, salt, peppar, vitlökspasta, lite chilisås. Koka så morötterna blir nmjuka, häll i lite grädde. Mixa. Klart!

Nu måste jag ta han om min sjuka son, Anders spelar innebandy!

4/2; barnakuten

Barnakuten ringde mig igen lite senare igår eftermiddag - såklart sov lilleman, men jag väckte honom... Jag sa att han var riktigt dålig, och inte ville vara vaken och hon tyckte att vi skulle komma in, eftersom jag även påpekat att han andades så tungt (det hade jag gjort flera gånger tidigare oxå, och så var han hostig, snorig och lite febrig och kräkte upp allt han fick i sig).

Jag fick börja med att försöka få i honom lite äppeldricka (som han spydde upp när läkaren tittade honom i halsen). läkaren kom efter en timme - och då hade linus hunnit somna säkert tio gånger mellan skedarna med äppeldricka. Han hade fått påse på snoppen och det hade kommit lite kiss, och det tydde på lite mycket ketoner(?). Han lyssnade länge på lungorna, tittade i öronen och halsen och klämde på magen. Han bestämde att de skulle ta CRP och det var 50, och skickade därför remiss till lungröntgen. Linus sov i stort sett hela tiden - var bara vaken korta stunder när jag väckte honom eller någon kom in i rummet. När vi väntade på svaret på röntgen ringde jag till dem och sa att han är så dålig - då hade febern stigit till strax under 40. Jag kände mig lite orolig oxå - mamma dog ju av lunginflammation i somras... Precis då kom svaret - det var lunginflammation. Eftersom jag känner sjuksköterskan kände hon till mamma och förstod att det kändes jobbigt och hon pratade med läkaren, och de sa att vi fick stanna över natten om det kändes jobbigt. Men han sa att det inte skulle vara någon fara med honom. Han skulle inte dö. Man ska inte behöva dö av lunginflammation. Jag bestämde mig för att åka hem när han hade fått sin första medicin.

Han har sovit gott i natt - men jag har sovit lite oroligt - lyssnat när han har hostat osv. Nu har vi fått i andra sprutan med medicin och än så länge har han fått behålla det. Även lite nyponsoppa har han fått i sig, och kryper faktiskt omkring lite! Men får han upp det eller inte blir bättre - får vi åka in igen.

Så det var ingen magsjuka - det var lunginflammation! Mammainstinkten hade rätt än en gång. Han var sämre än vad han borde varit...

Vi var hemma sent i går kväll och jag var helt slut, och orkade helt enkelt inte sätta mig vid datorn.

Nu ska jag gå ut i solen en stund. kram

3mars - Annas och Linas födelsedag!

Igår kväll när Linus hade över 39,5 så ringde jag barnakuten - de tyckte att vi MINST skulle ha i lilleman 3 dl på 2h innan han fick somna. Somna? Han somande hela tiden. Vi sprutade i han vätska, och hade väl hunnit få i nästan 2 dl när en riktig kaskad kom upp. Då var klockan 22 och jag ringde dem igen - jag skulle ringa dem efter 2-3 timmar för att berätta hur det hade gått. Hon tyckte dock att vi kund avvakta hemma - men får vi inte i honom ca 700ml idag (om han inte mår mycket bättre vill säga) så måste vi åka in. När han kräktes igår kväll hade han inte kräkt sedan morgonen. Men han hade över 39 graders feber, hosta och snorig. Vi vet inte vad det är som är problemet. Men vi vet att han är helt slut. Jag har väckt honom idag, för de tyckte inte att han fick sova så länge utan vätska. Han kissade lite igår - typ en gång, och det är positivt att han har kissat i alla fall, och i natt hade han kissat. Han kryper omkring med sina favvoleksaker i handen (sitter dock mest stilla) - men kanske, och förhoppningsvis, är han bättre!

Hoppas att ni mår rba och att ni får en trevlig helg! Anders är och tränar hundarna - pappa kunde ha barnen, men jag vilel inte lämna Limpan när jag inte visste hur han mådde. Sedan ska Anders ut och röja tillsammans med två av grannarna nere vid sjön. Tur at vi fick en ny röjsåg i trettioårspresent så att vi platsar! Nu kan vi röja från orgon till kväll! Precis som förr!

Kram

2mars: Limpan

Sidan har legat nere så jag har inte kunnat uppdatera...

Igår kväll vid 17.30 väckte jag lInus som sovit sedan halv ett... Han var superdålig, slö, men kräktes bara om jag fick i honom lite vätska. Sjukvårdrådgicvningen ville att jags kulel ringa barnakuten och jag försökte i över en timme, emnd et var bara upptaget. klara fick gå på gympan med Anders och jag stannade hemma från min kurs.
i hela växjö var sjuka idag. han blev åtminstone lite piggare när han fick nyponsoppa och behöll den en liten stund i alla fall. Han kräktes inte när han sov.

Idag väckte jag honom vid 9 - då hade ha sovit hela natten utan att kräkas. Alltså hade han varit vaken ca 3 timmar på ett och ett halvt dygn - visserligen brukar han vara trött... Jag fick aldrig tag på barnakuten igår innan han la sig så jag bestämde mig för att vänta tills idag (i natt) och se...

Han ville dricka blåbärsoppa - men ville inte ha något att äta. Han fick även lite cola. Efter någon timem kom det upp. Han var väldigt slö, men pigagde på sig lite och kröp lite i alla fall. Han hostar och är snorig oxå, men verkar inte ha så mycket feber. Men han vill helst sitta i knät. Han somnade igen vid 12iden och sover sedan dess.

Klara och jag har seplatspel, pusslat, ätit, fikat, jag har tränat kenzo, nu är Klar ute lite och så är det en massa sport på TV idag. FridrottsEM, skidstaffet herrar (Sverige trea), skidskytte (ACO sköt nyss bort sig), kombination damer...

Det är såna här dagar när längtan efter min mamma blir groteskt! Hon hade funnits här (för Klara och mig, och såklart Linus, men Klara hade åkt till henne en sväng och fått göra något trots att lillebror är sjuk) - hon hade ringt - hon hade brytt sig...Åå riktigt! Jag hade inte behövt känna mig ensam i min oro över barnen. Det finns andra människor som har hört av sig ? men ingen är som min Egen mamma! Jag Saknar henne! Hon fick aldrig se Klara lära sig skriva hela alfabetet eller alla siffror. Hon fick aldrig lära känna Linus ? Linus fick aldrig lära känna henne...

I eftermiddag ska klara i alla fall åka på ridning.

Kram

magsjuka

Idag på morgonen ville verkligen inte Linus vakna. Han fick ju sin ettårsspruta igår (äntligen) och var lite gnällig i natt även om han sov (gnällde i sömnen). Vid halv elva gick jag in till honom, pratade med honom och drog upp rullgardinen osv... Men han ville inte vakna. Halv tolv tog jag upp honom, men han var helt appartisk och hade kräkt lite galla. Jag badade honom i baljan och då la han huvudet mot kanten. Sedan har han kräkt ett par gånger till. Först så tänkte jag att det kanske var sprutan - men det är nog en hederlig magsjuka...

Då kommer ju en massa frågor... - jag avbeställde en klipptid imorgon (tror inte att barnvakten vill komma hit), men hur gör man ed tex storasysters gympa ikväll? Ska hon gå ändå? Eller ska hon vara hemma. (Hon fullkomligt Älskar gympan.) Hon är ju redan på dagis - för på morgonen visste jag ju inte att Limpan skulel bli sjuk idag... Och jag skulle gå en kurs i kväll (första hjälpen för barn) - ska jag hoppa över den även om jag känner mig pigg? Hur gör ni när andra i familjen är sjuka? Man kan ju inte direkt kanske stanna hemma från jobbet - bara för att man Kanske smittar? (Förresten smittar kräksjuka Innan den brutit ut? Hittar inte info om det någonstans - bara att den kan smitta länge efteråt...) Just kräksjuka är ju inget som man önskar Någon... Jag har en riktig kräkfobi - men när barnen är sjuka blir jag bara lugn... Gilla läget. Äter vitpepparkorn. Och hoppas på det bästa!

Kram lite på avstånd - jag vill ju inte smitta er!

1 mars

Linus har gnällt, i sömnen stor del av natten, vilket har gjort att jag har haft svårt att sova. Men å andra sidan så sover han fortfarande. Han fick spruta igår, kasnke rä det den som gör att han var lite kinkig eller till och med hade lite feberyra?

Idag regnar det. Riktigt grått. Jag ska nog byta ut julgardinrna i köket. de har visserligen varken granar eller tomtar på - utan hjärtan, men nu ska de bort! Ikäll är det gy,mpa för Klara och förstahjälpenkurs för barn som jag ska gå på. Carolina komemr i eftermiddag och tjatar lite och kasnke tränar lite hund.

Ha en bra dag!