flisas

Idag har jag haft ett antal lektioner, planerat ett par och eleverna har skrivit prov på två OCH jag har hunnit rätta, såväl matteprovet som biologiprovet, och storhandlat. Jag måste vara typ den mest effektiva. Och dessutom har jag fått stora Stirret när ett prov var borta. Jag visste att eleven hade skrivit - men kunde inte hitta det efter lektionen. Eftersom eleven hade gått hem, ringde jag till eleven och frågade och han visste inte om han hade lämnat in... Men en kompis kunde lämnat det?! Han ringde kompisen som inte hade tagit det. Sedan kom han till skolan och vi letade i hans skåp och där, i en bok, låg provet! Så skönt att det hittades! Jag hade ju redan sett värsta scenariet framför mig. Och har man sett mitt skrivbord - som dessutom delas av en annan lärare, så kan man förstå att det lätt skulle kunna komma bort ett papper eller två... vilket det nu alltså inte hade gjort! Anders har varit och tränat sök. Nu är det dags för raklångt läge och vila!

Kram

Grattis Helen på födelsedagen!
Idag har jag jobbat som en tok - och så kommer det nog vara ett par veckor framöver... Nu ska jag bänka mig framför TV:n med en kopp te och ta det lite lugnt. Imorgon kommer de nya sjuorna på besök. Och jag har lovat att ta två extra lektioner - eftersom en hade dubbelbokat sig...
Det verkar som om linus blir erbjuden plats på dagiset i Vederslöv från och med augusti! Jag hittade den informationen idag på nätet! Ännu har vi inte fått något papper i brevlådan - men det skulle komma stod det. Tur att jag faktiskt inte har lagt ner så stora våndor över detta problem!
Gokväll!

Nu har vi varit på Ekö och röjt - inne och ute. Vi har slängt massor - bland annat slängde vi ut TV:n som var gammal och som vi inte trodde fungerade eftersom vi inte har någon box och som inte går att koppla någon box till - men på kvällen berättade grannarna att man inte behövde box förrän i oktober och vi tog in TV:n igen (tur att det inte hade regnat) och vi testade den, och hade perfekt bild - det har det Aldrig varit förrut..., och funderat över vad vi vill göra - listan kan bli lång (måla, tak, byta golv och kök, köpa ny soffa...), men det är ju inte tvungen att allt blir gjort just nu... Vi fällde sex träd, och klippte gräs som redan hunnit bli knähögt.

I vekan ska 50 sjuor ha kemiprov, en åttondeklass ha matte prov och en annan biologiprov - så fröken Lisa lär ha lite att rätta sedan...

Hoppas att ni har haft en skön helg! Kram

Dagen på jobbet har just börjat - jag har fyllt på kaffe i maskinen och satt mig för att fixa lite mål och sidhänvisningar inför provet nästa vecka. Jag måste hämta labgrejer innan lektionen börjar, kontrollera mina lektioner som jag fick för att en annan lärare är borta, förbereda ett muntligt prov med en elev - försöka hålla mina jobbiga tankar borta, mina sorgsna tankar som kommer som hugg.... förlamar mig, håller tag i mig, tills jag lyckas knuffa undan dem och förtränga dem en stund till. Sorgen gör sig påmind. Kanske är det för att vi ska åka till Ekö senare idag, kanske är det för att årsdagen börjar närma sig - jag minns när dagarna fortfarande kändes lätta, när det alltid fanns någon att luta sig mot, någon hjälpande hand som inte var långt iväg... Nu är hon så långt borta... mina tårar bränner. Men jag komemr samla mig, jag kommer träffa människor, jag komemr le, jag kommer känna mig glad, tills känslorna hinner ifatt - men sen kommer jag att trycka undan dem igen, tills nästa gång de överfaller mig...

Grattis vår lille 7årige Kenzo! Tänk 7 år sedan han invaderade vårt hem - den rädde hunden som knappt vågade häsla på människor - som nu har växt till sig och till och emd vågar stå ensam i skogen och skälla på människor! Som har hunnit bli champion och elithund i två grenar. Han är en underbar hund med otrolig personlighet - min skugga!

Ha en bra helg!

Dagarna går... I år red jag - vi red en runda i skoen - jag höll på att trilla av... Hästen hoppade nog en meter upp i luften, och ja minst en halvmeter. Han trodde att han skulle hoppa över en sten... jag trodde inte det... men lyckades sitta kvar genom att få tag i tränset...

Annars jobbr jag mest - försöker få ihop lektioner som inte endast är förvaring, försöker få underlag att sätta betyg in i det sista, försöke göra att bra jobb. Ibland lyckas jag...

I kväll ska det tränas sök - men vi har inte bestämt om alla ska med... Eller om jags tannar hemma med barnen.

Imorgon jobbar jag, inna det är Klararidning och sedan har vi tänkt åka till Ekö och röja lite. Humpe kommer ner.

Nu hägrar duschen men först ett litet inlägg...

Jag har stissat runt idag - började med jobbet, sen hem och hämtade hundarna för att åka till djursjukhuset, där vi fick vänta i 50 minuter innan veterinären behagade dyka upp... Han ömmade rysligt i handleden. Troligtvis där han har ont till och från. Jag köpte hundmat oxå. Och så åkte vi hem, jag gjorde en paj som Gunnar, Klara och jag åt innan Gunnar fortsatte till sin kurs. Linus slängde jag i lite gröt medan pajen stod i ugnen - den ungen äter just nu bara välling och gröt, och ytterst lite annan mat. Fruktpur'e slinker ner ibland. Sedan åkte barnen och jag till klubben. Jag tränade två apporteringar, som gick bra och ett strålande uppletande. Inga som helst problem... Jag träffade en som sa att någon hade sagt till honom att Någon hade skällt på tävlingsledaren i Karlskrona - den någon skulle varit jag. Då fick jag dåligt samvete. Men å andra sidan så tycker jag att det var dåligt att vi fick vänta på prisutdelningen i cirka 3 timmar... och det kunde de få veta. Men jag skällde inte - bara undrade när den skulle bli och så sa jag att det var typ den drygaste tävlingen jag varit på. Konstigt att det behövde vara det - när de hade dubbla domarpar och körde allt på samma plats. Och Så många deltagare var det inte heller... Sedan är det ju alltid så att det är roligare att vänta om det går bra... och det hade det ju inte gjort direkt - och så saknade jag fika och godis! Ingen kiosk! Men skällde gjorde jag inte och jag hoppas inte att de tog illa upp. För jag vill ju inte det! Varför tar jag åt mig? Jag var ärlig, jag var inte elak, jag sa lugnt och stilla vad jag tyckte och ställde en fråga... Släpp det! Nu har jag lagt barnen och ska hoppa in i duschen!

Jag har jobbat idag. Anders är i Norge. Jag har fått mina glasögon. Nu hinner jag inte skriva för det är Anna Phil på TV och tedags!

I fredags var vi på IKEA - vi handlade en hylla och en garderob till Linus rum, och en hel del andra saker. Anders fick sitta på huk på golvet hem, med en hylla över sig. Vi tränade uppletande - det gick perfekt.

I går tävlade Anders och Kenzo sök i Karlskrona, jag och barnen följde med. Söket hade börjat riktigt bra, med fina markeringar och så vidare, men så fick han ett par stopp, vilket berodde på att han skickade där Kenzo redan hade gått enligt domarna. men rutan var svår att förstå sig på. Den svängde mycket och så var det klippblock. Det blev 8,5 - och redan där tar drömmen slut den dagen... Lydnaden gick väldigt bra! Bland annat en dubbel 10a på krypet! Och folk kom fram efteråt och berömde hans lydnad! Bland annat hans fina stegförflyttningar! Men seden gör han återigen ett uppletande som är så dåligt - två föremål, och vi såg att han var på rätt ställe för att ta de andra två oxå, men han fick inte tag på dem... Surt - när det går så infernaliskt bra på träning! Men som sagt - den här dagen hade det inte spelat någon roll. Det började regna. Och klubben sålde varken godis eller fika, och det var en fruktansvärt långdragen tävling. Det är trots allt lite häftigt att trots en "dålig" tävling, så gör han certpoäng och blir trea. Vi åkte hem till Lina med familj och blev bjudna på goda varma mackor och finfin rabarberpaj! Tack!

Idag har vi mest ägnat oss åt hemmet - det sista i Linus rum, klippa gräsmattan, mata Aron (pappa har vart iväg med husbilen på motortävlingar), gjort en blåbärskaka (receptet kommer senare - nu är det ju dags att titta på hundkoll) som vi bjöd mormor på, Klara har varit hos Nellie, badat, cyklat med Kenzo, kammat hundarna, och städat...

Hoppas att ni har haft sköna dagar! Imorgon åker Anders till Norge - han är borta två dagar då farmor och farfar får rycka in som papplediga, och jag ska jobba.

Nu har ännu en dag gått. Nellie har varit här och lekt med Klara och i kväll kom Niklas och Linda med sina barn. Nu ligger barnen och sover. Jag ska sätta mig i soffan. Sen är det läggdags och ännu en dag att lägga till handlingarna... Klara har mått bra idag - så det var en snabb sjuka.

Kram

Idag regnar det. Jag är hemma med barnen och Anders tränar sök. Klara har fortfarande ont i huvudet och i går kväll hade hon över 40 graders feber. Nu verkar hon inte ha feber. Vi hade lite planer med Linda och Niklas idag, men vi får se hur Klaris mår. Limpan ligger fortfarande och sover.

Kram

Fakta: 0 till 100 på 6,6s. 201 hästkrafter. Pojkarna var lyriska men jag tycker mer om vår CRV... Kanske beror det på att jag först hamnade efter en långtradare och sedan bakom en polisbil? Det var liksom lätt att hamna bakom andra... fast det gick ganska fort att komma om oxå...

Jag har jobbat idag. Inga stora händelser. Nu väntar vi på Carolina, Jesper och Måns. Idag är det ingen ridning tyvärr. Klara har feber och ligger och tittar på Ronja. Kenzo gjorde ett mycket bra träningspass - vi körde några markeringsövningar och ett lydnadspass.

Idag har jag jobbat - en ny klass med matte och en ny med teknik... Det är svårt att ta över någon annan tankar - det blir liksom varken hennes eller mina...

Jag hann följa med Linus till sjukgymnasten oxå - han hade kallat in en annan sjukgymnast för konsultation oxå. Men de kan väl mest konstatera att han fortfarande är sne, men han tyckte att det blivit bättre och att Linus är duktig motoriskt, trots att han ännu inte går.

Efter besöket var jag på jobbet en stund till, innan jag åkte till stan och shopade lite kläder till Klara.

När jag ko hem åt vi innan vi åkte till klubben och tränade Kenzo. Hiho fick köra lite agility - han var superduktig och tyckte att det var skoj, till och med slalomen gjorde han perfekt!

Imorgon är det sista jobbdagen den här veckan. Kram

Min första dag som heltidsarbetande sedan september 2005 är avslutad. Det gick bra. Jag träffade en ny klass. Jag fick ett schema., som innebär att jag kommer sätta betyg på ytterligare en 8a, i teknik, jag kommer att ha dem ca 6-8 gånger den här terminen - och det innebär inte att jag kommer att hinna ha dem så många lektioner innan jag måste sätta betyg - självklart kommer jag att sätta det ihop med läraren som har haft dem, och den som jag delar NOlektionerna med, men det känns varken lätt, rätt eller enkelt...

Första dagen som heltidsledig pappa var det för Anders... Bland annat fick Klara väcka honom vid halv nio på morgonen, för att hon skulle hinna till dagis till nio... Sedan hittade Klara Linus ledsen på golvet i sitt rum, när han hade sovit middag - då hade sängen gått sönder och Linus hade tagit av sig byxor och blöja och hade bajs överallt... Hoppsan! Vem har sagt att det är enkelt att vara hemma?

När jag kom hem åt vi och sedan gick vi en runda med hundarna - tränade ett sökslag och gjorde ett par makeringsövningar.

Imorgon har jag två lektioner, så jag tänkte smita iväg och följa med Linus till sjukgymnasten. Imorgon ska vi få träffa både den "vanlig" sjukgymnasten och en ny som är duktig på motorik.

Hoppas att ni har haft en bra dag!

Efter kalaset klippte vi gräset, tränade lite med Kenzo och bakade en rabarberpaj - vårens första!

3dl mjöl
150g smör
1 tsk vaniljsocker
rabarber
1 dl socker
2 msk potatismjöl

Blanda mjöl, smör och vaniljsocker - arbeta ihop.
Lägg smulorna i en form, men tryck ut dem så att de håller ihop någerlunda.
Rör ihop socker med potatismjölet.
Varva rabarbern med sockret och lägg det ovanpå pajdegen.
Grädda i 225 grader i ca 25 minuter.

Vi åt den med glass till - supergott!

Vi hann gå en runda med hundarna oxå, Klara cyklade. Vi tränade uppletande med Kenzo. Och nu ligger barnen i sina sängar.

Imorgon börjar jag min heltidstid... men snart är det sommarlov!

The Ark slutade på 18:e plats vilket gör att Sverige måste kvala nästa år. Serbien vann. Jag somnade... och fick läsa resultatet på textTv. Anders spelar golf. klara och jag har ätit frukost och slagit in paket - hon ska på kalas hos Annie som fyllde 3 år i fredags. Linus sover fortfarande. Och idag fyller Jacob 4 - grattis!

Ha en bra dag!

Egentligen gillar jag de svenska uttagningarna bättre. Framför allt tycker jag att det blir ganska tjatigt, men jag är ju intresserad av att se hur det går i röstningen... Den här är ju dessutom sent... Just nu var The Ark inne. Från Rottne! Det är ju inte klokt - jag minns när de slog internt i Växjö, och sen i Sverige och världen. Coolt! Jag tror inte att de vinner - men det kan nog gå ganska bra för dem! Nu ska jag titta på de resterande bidragen i sängläge - lycka till! Sverige förlorade i hockyVM.

God kväll!

... även om det kan vara svårt att se...

Bröllopet var Så fint. Häst och vagn, fina kläder, god mat och soligt väder! Bilder kommer. Anders hann inte till kyrkan, men väl till festen. Han hade fått en 8 och en 9 på söket - vilket innebär att man inte kan nå ett toppresultat. Nu är det hockysemifinal, med Sverige/Canada. Just nu 1-3.

Jag har suttit och druckit te - te'et som jag fick av Helen och som heter "ingen som du". Vilken söt present från en underbar vän! Jag satt och tänkte på mamma, på vänner, på bröllop. Snart ska jag åka på Frida och Peders bröllop -Frida en förebild, en storasyster en vän som alltid har funnits i mitt liv och som fått mig att göra saker jag egentligen inte vågat och inte kunnat. Jag kunde höra hennes röst i mitt huvud när jag red i skogen - jag visste vad hon skulle ha sagt... och gjorde som hon sa... nästan alltid. Det kunde vara att hoppa upp på Felia utan sadel - jag var för liten, stenen var för låg - men upp skulle jag! Det kunde vara att få fram Felia för något farligt, jag fick inte ge mig... vi kunde stå länge!

Jag tänkte att det blir hemskt att gifta sig nu när inte mamma finns länge - jag ångrar att jag inte gjort det tidigare... Hon kommer alltid att fattas! Det är så mycket jag skulle behövt fråga henne om - vilka kläder ska jag ha idag på bröllopet osv... Men idag kommer Marianne och Tommy - två andra underbara vänner som fungerar lite som extraföräldrar - så jag tänkte på dem med. Och jag håller mina tummar för att Eric, deras son, min före detta man (vi gifte oss när jag var fyra och skiljde oss när jag började lekis), min vän - får ett jobb som han sökt! Jag tänker på min Anders och på Kenzo, som är och tävlar.

Och så mitt bland alla andra tankar kommer en tanke på en elev - som inte kommit på mina lektioner, och så var jag tvungen att skicka ett mail till mina kollegor (som jag delar NOn med) och fråga... Hmmm... det är nog inte så konstigt att kenzo är som han är - sprallig, tusen järn i elden, åt alla håll och kanter och min skugga...

Nu måste jag fixa i ordning mig, stryka, fixa Limpan och... dagen går vidare - i kärlekens tecken!

Lydnaden kunde gått bättre idag - det kan man konstatera! Vi började starkt med att klara både sittande och liggande i grupp! Men på fria följet kom ett skall på språngmarschen. Jag la honom utanför rutan = 0. Gick steg på fjärren. Tappade apportboken och tjuvade från konen. Slog i hindret och fick inget bra gripande... Tog fel vittringspinne = 0. Inkallningen var många steg - och framför allt la och ställde jag honom för sent. Men han är roligt den lille hunden - alltid pigg och glad! Det var oxå kul för jag träffade gamla bekanta från Halmstad. Så kvällen var trevlig även om resultatet kunde varit bättre!

Nu är det sovdags. Anders ska upp tidigt och tävla - hoppas att det går bättre för dem än vad det gjorde för oss ikväll!

Kram

Igår var min sista lediga dag på ett tag. Den var perfekt - träning med hundarna, smörgåsbakelse och trevligt besök av Helen och hennes barn. Jag fick en fin blomma och gott te (tack!).

Idag har jag jobbat. Marianne passade barnen eftersom Anders var tvungen att jobba en sista dag inför pappledigheten. Nu har jag tränat keno (ingen perfekt träning, men heller inte superdåligt...) och snart åker vi till Ljungby och tävlar lydnad. Imorgon är planen att Anders och kenzo ska tävla sök i Lessebo och jag ska på Frida och Peders bröllop.

Trevlig helg!

Igår kväll åkte Kenzo och jag till Ljungby för att träna lydnad. han gick riktigt bra. Det var sittande i grupp och fjärren som gick sämst. När vi kommer hem, haltar han...

Idag på morgonen skulle vi åka in och träna i Växjö med två andra - men han haltade fortfarande, så jag fick följa med barnen till Linda, som skulle varit barnvakt när jag tränade. Det var ett farsligt liv på barnen. Vi gick ut en runda, efter att ha fikat, och skulle äta middag efter det. Linus slog sönder två tallrikar på mindre än en minut. Direkt när Linda ställde fram en efter att han hade slagit sönder den fösta, så slog han sönder den oxå... Vi hade bestämt oss för att åka till simhallen i eftermiddag. Och det gjorde vi. Varken Linus eller Alexander hann sova innan, och vi undrade om vi hade tagit oss vatten över huvudet. Men barnen skötte sig bra - och gillade att vara i simhallen.

Jag åkte in till stan med barnen för att hämta mina glasögon som skulle vara färdiga idag - men det var de inte... Jag blev sur... och fick ångest... Är det rätt glasögon jag har valt! Hade jag fått dem, så hade jag nog aldrig börjat tvivla, men nu kändes det som om jag hade ett val och jag blev genast förvirrad... Vi träffade Anders på stan för att uträtta ett par ärenden, och sen körde vi hemåt.

Vi åt lite, och gick ut en sväng - körde fjärr med Keno (Anders kom på att man kunde lägga en godisburk framför, och det blev väldigt bra!), sittande i grupp (och det är aldrig problem hemma...). Nu har vi lagt en Väldigt trött och kinkig kille. Och just nu kommer en försäljare in på grusgången när hundarna var ute - de sprang storskällande mot henne - hon vek inte en tum! Imponerande!

Nu är det dags för mig att åka och rida! Knappt man orkar efter en stolledag!

Det är med sorg i hjärtat som jag konstaterar att snart är min mammaledighet över... Från och med fredag jobbar jag 100%. Mammaledigheten blev inte om jag hade tänkt mig... Det började med krångel av moderkaka och en massa bakterier, fortsatte med ett skadat och opererat knä, fortsatte med mammas död och knäkrånglet fortsatte och jag tvingades operera igen... Det är så mycket mer jag hade velat hinna med - hälsa på i Stockholm, Halmstad och Karlskrona - ha ork över till att klara mer än att leva...

Det ska bli roligt att jobba oxå - men den här tiden kommer aldrig tillbaka! Ska jag aldrig mer få vara hemma på heltid för att ta hand om mina älskade barn? Det vet jag inte om mitt mammahjärta klarar av...

Nu ska jag snart gå med Klara till dagis, i eftermiddag har hon utvecklingssamtal, och sedan kommer Teresia och Amanda, och ikväll ska jag åka till Ljungby och träna lydnad.

Ha en bra dag!

Vi har tränat Keno, varit i stan en runda och ätit premiär av nypotatis och sill. Nu är Klara och Anders på cirkus. Jag tänkte försöka förbereda lite inför jobbet på måndag. Men vädret inbjuder inte till det...

Igår tränade vi sök, ägnade oss åt städning av klubben och sedan hade vi besök av gamla vänner från agilitytiden som har två barn. Trevligt!

Nähä, dags att ta tag i sitt liv lite medan lilleman sover och resten av familjen kommer hem med Anne och Olof i släptåg - de är oxå på cirkus och så tänkte vi grilla lite tillsammans efter det.

Now or never - som det står i Anders förlovningsring! Ha en skön helg!

Mobilen är hittad. Först trodde jag verkligen att det var jag som hade slarvat bort den, men efter att ha tittat i Överallt på alla Rimliga ställen, som jag Kanske skulle kunna lägga den på, så började jag mer och mer misstänka Linus... Både Anders och jag har letat.. och letat... Och idag, när vi så gott som gett upp, fanns den där, bakom TVbänken och alla sladdar. Jag hade kikat under den tidigare, men inte dragit ut bänken... Ställena blir plötsligt många fler när man inser att det kan vara en bebbe som har "gömt" den... Då är det inte längre logiskt, även om alla ställen lite högre upp går bort...

Igår var vi hos Mrainne hela dagen - åt mat och fick träffaHanna och JOhn framåt kvällen. Valpen var såklart toksöt!

Lugn och mysig. Jag har jobbat idag. Det gick bra. Och Klara ar ridit - det gick oxå bra. Nu har barnen krupit ner i sängarna. Hoppas att ni har haft en skön dag!

KRAM

Min mobil är borta... Jag hade den i tisdags, emn sen är den borta... Hatar sånt! Nu ska vi åka. men mitt humör är oxå borta - men det kommer nog tillbaka, i alla fall när mobilen gör det...

Bara så att ni vet...

Idag ska barnen och jag åka till Marianne och titta på deras lilla valp. En amerikansk cocker spaniel. Klara är därför hemma från dagis idag oxå.

Igår var Linda med barnen här. Vi fikade, åt och barnen lekte.

På kvällen red jag - hoppade. Det gick väl hyfast bra.

Nu är det dags att titta lite på vad jag ska göra på jobbet imorgon. Solen skiner - så snart får vi gå ut istället!

Kram

Nu har jag läst "uppdrag FAMILJ" och det var en läsvärd bok som man kände igen sig i ibland och förundrades över ibland.

Emma Hamberg skriver hur tråkigt hon tycker det är att leka med sina barn - och det är något som jag kan få dåligt samvete över att jag tycker. Jag är inte bra på att leka... Jag tänker på annat, jag vill gå och pyssla för mig själv. Men hon kom med tipset att man skulle sätta igång leken och sedan säga att man kunde typ vara städerskan... Jag kan dock tycka att det är kul att pyssla, skriva och rita, spela, pussla och läsa... Jag gillar att följa med på gympa eller ridning. Jag städar, ger dem mat, byter blöjor, hjälper dem med kläderna, dukar, diskar, hämtar och lämnar, tvättar, tröstar,läser sagor när de ska sova... men jag måste nog leka mer annars kommer de tycka att jag är en surtant! Jag säger det ofta till mig själv - att jag måste leka mer med mina barn. De kommer bara tycka att jag satt för mig själv, inte lekte med dem, städade eller inte brydde mig om dem... Det känns som om många andra föräldrar och vänner som kommer på besök är så föredömliga, leker pedagogiskt och hittar på en massa bra lekar och hänger sig helt i barnen och leker på deras vis och villkor...

Och jag känner igen mig i det som Rebecka Edgren Ald'en skriver om missfall - den enorma ilskan och besvikelsen. Man fick känna glappet mellan förväntningarna och den faktiska verkligenheten. Oskyddat sex leder till barn... Men många graviditeter slutar i missfall. Jag blev dock snabbt gravid igen och med mer tillförsiktig glädje såg vi fram emot att bli fyra. Jag minns bilden i mitt huvud - om man skulle äta tillsammans (vilket vi ofta gör, kanske inte frukost, och är det bollibompa samtidigt som kvällsmaten, sitter Klara vid TV:N), inte hota, skrika eller bråka med barnet, vi skulle umgås mycket, och uppfostra med kärlek och respekt, och inget skulle fattas barnet. Men ofta känner man sig misslyckad, otillräcklig som förälder... Jag minns när Klara var liten och släkt och vänner kom och besökte oss i Halmstad och de fick ofta stanna ganska länge för att de hade åkt långt - en vecka efter att hon fötts hade vi haft besökt konstant. Och Liten började skrika på kvällarna, och jag började gråta. Vännerna åkte hem och jag gick ut en runda för att få ny energi. Och kärleken till vår älskade dotter var övermäktig! För ens barn gör man allt! Man orkar mer än vad man tror! Det finns inga andra människor som man skulle göra det som man gör för sina barn - städa och torka efter kräksjuka barn, vakna mitt i natten och trösta flera gånger...! Och jag känner mig inte fången av vardagen - att äta klockan fem, vid matbordet funkar perfekt. Jag känner en fördjupad kärlek - en samhörighet med Anders och gemenskap och innerlig kärlek till våra barn - vår stolthet, vår familj, som vi byggt upp - och Anders! Familjidyllen som jag drömde om - blev sann. Vi utvecklas som personer - som familj. Vi skapar det livet vi vill ha. Jag minns hur man fick höra av andra att livet nästan skulle ta slut när man fick barn - aldrig skulle vi kunna göra en massa saker - men vårt liv har inte ändrats så hemskt mycket. Vi är bara fler som vi kan ösa vår kärlek över. Visst - vi kanske inte hinner träffa lika många vänner längre, ringa sådär många samtal - men vi har det bra i vår vardag! Och även om jag leker för lite - så är jag ingen värdelös mamma, jag gör mycket för mina barn! Vi gillar vardagen!

Linda Skugge skriver om hur hon jobbade för mycket. Och det gör vi nog alla ibland - och lägger energin på fel saker... Men vi älskar våra barn, kommer aldrig att släppa dem. "Allt jag gjort, alla fel och brister jag har, allt går att förklara och reda ut och förlåta." Hon lekte inte så mycket med sina barn - men det tycker hon inte att mammor behöver göra. De ska ta hand om sina barn, ge dem kärlek och stöd. Och jag kan hålla med - först och främst är jag mamma, i andra hand lekkompis. Jag finns till hands. Jag gör så gott jag kan - det är inte alltid lätt att vara mamma. Jag tröstar, uppfostrar och svarar på alla frågor - så gott jag kan just i den stunden. Jag är en så bra mamma jag kan - just nu. Utifrån mina egna förutsättningar.

Jag vill att mina barn ska komma till mig, att de berättar för mig, att de ska tycka om mig, att de ska lita på mig, dela glädje och sorg med mig - vara en som de gillar!Hur man blir en sån vet jag inte - inte Linda heller. Men vi försöker!

I boken skriver de om föräldraledigheten. Jag tycker bara att man ska göra som man vill! Jag önskar att fler fick chansen att vara hemma mer - det är underbart! Jag önskar att man inte halkade efter lönemässigt, att man inte blev diskriminerad... Men det är värt det - även om jag inte tycker att det är rätt. Jag Vill vara hemma!

Jag hoppas att vår älskade Klara utvecklas att bli en tänkande flicka och inte anpassar sig efter de förväntningar och krav som finns på henne bara för att hon är flicka. Vi vet hur det var på brännbollsplanen och man förväntades kasta ett underarmskast för att man var flicka eller välja ett flata slagträt (som är lätta att ta lyra på och inte kommer så långt). Och så tänker de - träffar hon bollen - bara för att hon är flicka när hon väljer det runda slagträt...Jag hoppas att hon får styrkan att se på sig själv med sin blick - inte bedöma eller betrakta och förminska sig själv genom andras ögon. Jag hoppas att hon blir nöjd med dig själv - det är inte alltid lätt! Nästan aldrig lätt! Men jag hoppas att hon får tillräckligt med mod, kraft och kunskap att stå emot och genomskåda hela bluffen - den som säger att flickor ska stå lite i bakgrunden, vara tysta, snälla och titta på, prata lagom mycket och lagom högt, vara söta och ta det lite lugnare än vad pojkar förväntas göra, flickor ska mest titta på när pojkar får göra de där äventyren... Jag hoppas att Anders och jag kan hjälpa henne att bli så, att vi är bra förebilder, och att hon ser oss göra ungefär samma saker, att pappa oxå kan vara tryggheten och inte bara den skojiga som hittar på äventyr. Vi vill att hon ska kunna leva i nära relationer utan att göra avkall på sig själv. Att hon kan förverkliga sina drömmar utan att någon hindrar henne bara för att hon är tjej. Det här skriver Jonas Ask om.

Att gå på dagis skriver några om oxå. Många gånger tror jag att det kan vara bra med dagis - så länge det blir lagom långa dagar, och barnen trivs. Och för många finns det inget val. Man kan inte leva på en lön. Och för mig skulle det heller inte vara något alternativ tror jag. Jag Vill jobba - lite lagom mycket. Inte så mycket så att jag inte orkar leva när jag kommer hem, när jag verkligen Vill vara pigg.

Hur många barn man ska ha och hur tätt man ska ha dem, diskuteras oxå...För- och nackdelar... Syskonkärlek... Syskonbråk...Att ha syskon innebär att de alltid har varandra - vad som än händer. De har varandra under resten av livet - men det är inte säkert att de kommer ha kontakt för det... Inte säkert att de kommer att älska varandra för det... inte säkert att de betyder något för varandra bara för att de råkar vara familjemedlemmar i samma familj.
Det finns syskon som hatat varandra. Syskonkärlek är bitterljuvt. det kommer säkert finnas både kärlek och hat mellan dem. De borde ha minnen ihop - det borde vara en garanti mot utsatthet som Katerina Janouch skriver - men det är det ju inte alltid. Hon skriver att hur mycket man än bråkar och slåss så är man ändå lojal mot varandra när det väl gäller. Och många gånger är det nog så... Syskonen fostrar varandra. Klara är underbart snäll mot sin bror. Men det är en källa till oro oxå - älskar mamma mig mest eller lillebror? En dag var hon förkrossad, hon trodde att jag älskade lillebror mer än henne. Hon var ju rättså stor när vi fick brorsan och hon har alltid tagit väl hand om honom. Vi har kunnat pratat med henne och förklara. Hon har inte gjort uppror mot lillebror - hon har accepterat honom med hull och hår. Men nu var hon ledsen. Hennes sätt var att prata, ett yngre barn kanske hade gjort uppror mer fysiskt. Syskonskapet är livets skola, de slipas mot varandra, själarna befinner sig i ett ständigt samspel och i en symbios som inte kan uppnås på något annat sätt. Jag älskar mina barn lika mycket. Men har inte exakt samma relation till dem. Jag försöker vara rättvis. Jag talar ofta om hur mycket jag älskar dem. Var och en. Jag skulle inte vilja vara ensambarn. Och jag vill att mina barn ska ha syskon och jag tror att det viktigaste är att man själv känner att det passar med antal och ålder - inte att det passar med föräldraförsäkringen eller hur kul de kommer att få när de blir äldre osv... Barn anpassar sig till situationen.

Älskar mina barn, älskar min familj, min vardag! Nu ska jag gå och ta hand om den!

Nu är Kenzo en champion på riktigt! Han fick en 1:a idag på utställningen i Smålandsstenar. Kritiken löd: "Maskulin hane med mkt goda propotioner, huvudet skulle vara grövre i skallen, öronen kunde lyftas lite till, bra hals, mkt bra kropp och benstomme, bra vinklar bak, , rör sig med bra steg, bra päls."

Sedan gjorde vi elitdebuten. Den kändes bra. Poängen skulle kunna vara betydligt högre men, känslan var att det var lätt, det här har jag gjort förrut - och det har vi ju, på träning, många gånger...

Poängen:
sittande; 0 - han la sig när det var en kortkort stund kvar (koeff 3!)
platsliggning; 10
fritt följ; 8,5 - ss, dk
dumrutan; 8,5 - steg
inkallning; 8 - steg
rutan; 0 - för många kommandon (han gick in fint i rutan, men jag fick inte stopp på honom och det blev fel, när jag försökte få in honom igen sprang han en runda för att hitta en annan ruta...) Koeff. 4!
apportering med dirr.; 8 - skall vid konen
hopp med metallapportering; 10
vittring; 8 - går ett varv
fjärr; 0 - dk, flyttar sig framåt (det blev Helt fel...) koeff 4!

Så med ett par mindre nollor kunde det blivit riktigt fina poäng!

Igår - efter ett simhallsbesök med Sandra - var vi i Moheda och åt, tittade på brasan och sov över. Barnen stannade där idag.

Hoppas att ni har haft sköna, lediga dagar!