Okej jag klarar mig...
Jag fixade traktorn. Jag klippte färdigt gräset. Fick fixa remmen många gånger innan jag äntligen blev färdig. Men jag klarade det. Jag klarar mig. Lite mindre sur - kanske lite sur för att jag överhuvudtaget gjorde gräsprojektet idag, när gräset inte var speciellt långt, men det gick ju att samla upp idag - imorgon kanske det blir regn...
Ikväll ska vi till Winninge. De var här på förmiddagen, lämnade Sofia, och kom tillbaka på en fika. Det var så länge sen. Så roligt ses. Lite gladare.
Ikväll ska vi till Winninge. De var här på förmiddagen, lämnade Sofia, och kom tillbaka på en fika. Det var så länge sen. Så roligt ses. Lite gladare.
29/7; onsdag
Lite soligare dag - men just nu är det surt i mig istället... Linus drog i videon så den gick sönder. Traktorn började ryka när jag körde den. Datorn ville inte koppla upp - men kors i taket så fick ja igång den. Anders spelar tennis. Jag hatar att inte kunna fixa saker själv. Försökte kika på traktorn, men det hjälpte inte. Försökte laga videon men lyckades inte... Vill att Anders ska hitta på saker - men nu vill jag ha honom hemma. Jag vill kunna njuta av solen. Liga ute och pressa, men vill mest av allt klippa färdigt gräset. Kanske hinna dammsuga. Minns en strof jag skrev en gång för länge sen: "jag hatar att hata, men jag hatar ändå". Nu hatar jag, även om det är ett starkt ord. Men nu vill jag inte vara ensam mer, nu vill jag ha hjälp. Nu vill jag att saker ska fungera. Jag vill inte vara hjälplös. Fan.
28/7; tisdag
Anders spelar tennis. Vi har varit en runda i stan, och gått i skogen en runda - vi hittade lite kantareller! Det blir en macka senare i kväll när A kommer hem! Och så har vi hämtat våra älskade barn hos farmor och farfar. I frysen står Henke och Lindas sommarsorbedrink:
1 vodka
1 ananas + apelsin juice (konc)
1 apelsinjuice (konc)
4 citroner
1 burk kokosmjölk
Blanda allt och frys i ett dygn. Ta ett par kulor och lägg i ett glas sprite. Omdöme kommer senare - men det låter onekligen gott tycker jag! Kanske passar bra till kantarellmacka?
1 vodka
1 ananas + apelsin juice (konc)
1 apelsinjuice (konc)
4 citroner
1 burk kokosmjölk
Blanda allt och frys i ett dygn. Ta ett par kulor och lägg i ett glas sprite. Omdöme kommer senare - men det låter onekligen gott tycker jag! Kanske passar bra till kantarellmacka?
27/7; måndag
Linda O; Emilias badtrosor har vi här hemma! Vinkar. Bjuder in. Välkomna! Tackar oxå för kommentarerna.
Idag har vi lämnat barnen i Moheda. Handlat. Precis när vi kom hem, kom Sandra förbi och skulle gå prommis med Stimma. Jag tog med mig Keno, och vi gick långrunda. Han klarade det ganska bra, utan att vara alltför kåt, och framför allt utan påsättning! Sedan fick ag en kopp kaffe av Sanda och Eric. Anders spelar golf. Jag har sedan haft en skön kväll hemma, med slötittande på TV. Det enda som grumsar min sköna kväll är värk i en långfingersled (det har jag haft från och till sedan i våras någon gång, mest till - jag vet inte att jag har gjort något speciellt), samt i ena stortåsleden (inte heller där vet jag vad jag har gjort...) . Mina axlar känns lösare än någonsin, men just nu är de inte alltför smärtsamma, men när jag vakande på morgonen hade jag hysterisk ryggvärk, men den lugnade sig efter någon timme...Snart kommer Anders hem. Snart är det läggdags, och imorgon är en ny dag.
Idag har vi lämnat barnen i Moheda. Handlat. Precis när vi kom hem, kom Sandra förbi och skulle gå prommis med Stimma. Jag tog med mig Keno, och vi gick långrunda. Han klarade det ganska bra, utan att vara alltför kåt, och framför allt utan påsättning! Sedan fick ag en kopp kaffe av Sanda och Eric. Anders spelar golf. Jag har sedan haft en skön kväll hemma, med slötittande på TV. Det enda som grumsar min sköna kväll är värk i en långfingersled (det har jag haft från och till sedan i våras någon gång, mest till - jag vet inte att jag har gjort något speciellt), samt i ena stortåsleden (inte heller där vet jag vad jag har gjort...) . Mina axlar känns lösare än någonsin, men just nu är de inte alltför smärtsamma, men när jag vakande på morgonen hade jag hysterisk ryggvärk, men den lugnade sig efter någon timme...Snart kommer Anders hem. Snart är det läggdags, och imorgon är en ny dag.
26 juli; Mammas och Maltes födelsedag!
Idag skulle mamma fyllt 63. Om inte… Om inte hade varit... Oväntat. Om hon inte hade dött en månad innan hennes 60årsdag. Jag skulle kunna skriva om den oväntade döden. Eller den fina dagen då hon gick vidare. Det var mamma överallt. I solen. Molnen. Himlen. Men inte hos mig. Jag ville inte röra henne. Jag stod på avstånd.
Jag skulle kunna skriva om den starka kvinna som min mamma var. I de flesta lägen. Den trygghet hon var. Den värme hon gav. All kärlek. Lite udda. Men så fantastisk. En mamma Eva, för så många mer än mig och Humpe. Hon gav mer än de allra flesta, av sig själv. Så otvunget. Att bara säga att mamma var snäll, det skulle vara att förminska henne. Hon var godhjärtad, men aldrig någonsin mjäkig. Hon var aldrig ett offer.
Jag skulle kunna skiva om den inspirationskälla mamma var för mig… En förebild på många sätt. Hon hade en sån närvaro. Mamma har alltid funnits där för oss alla. Mitt och mammas band stärktes när jag själv fick barn. I princip sedan den dagen som jag fick min dotter har jag och mamma pratat med varandra varje dag. Och var det någon jag pratade med om problem, vilka de än var, så var det mamma. Mamma har alltid sett till att vi fått de bästa förutsättningarna för att få ett bra liv. Och samtidigt låtit oss göra våra misstag, som nog är oundvikligt. Ofta har man känt efteråt att man borde lyssnat på mamma från början. Och många gånger körde hon upp för grusgången precis i rätt stund för att få mig att ta mig upp till ytan igen. Eller så ringde hon precis när jag behövde det som mest. Hon visste när det var lagom. Hon rände inte här i tid och otid. Som mormor var hon fantastisk. Klara hade en mycket stark relation till sin mormor och pratar om henne dagligen. Linus hann aldrig lära känna sin mormor…
Jag skulle kunna skriva om de dagar vi fick tillsammans. Om allt hon gjort för mig. Om alla gånger hon har ställt upp för oss. Den tid som hon formade mig – till den jag är. Och Klara till den hon är. Eller om den tid som nu har gått – och som har påverkat mig oerhört mycket. Fått mig att växa, men också att krympa. Fått mig att klara mig utan att ringa mamma. Det är alldeles för lite tid vi fick. Vi hade så mycket kvar. Mamma hade så många dagar kvar – så mycket mer att ge. I en evighet kommer jag sakna mammas trygga famn. I en evighet kommer jag att längta efter att få höra hennes röst igen. I en evighet kommer jag att sakna, älska och sörja min mamma. I en evighet kommer jag minnas min mamma. Jag kommer minnas hennes genomträngande blick – den som såg, den som förstod så mycket mer än vad jag nånsin förstod. Jag minns hennes glädje. Alldeles för lite tid tillsammans. Och samtidigt, alldeles tillräckligt med tid för att forma mig till den människa, och mamma jag själv är idag.
Jag skulle kunna skriva om de otaliga tårar som har trillat. I ren frustration. I en gråtande hög har jag fallit ihop. Släpper fasaden. Jag kan skämmas för att jag är så ledsen. Precis som jag kan skämmas för att jag återigen kan vara glad. Jag skulle kunna skriva om de tårar som inte har trillat. Om de gånger då jag biter ihop. Jag gråter mest i min ensamhet. Det här är nästan det enda stället där jag uttrycker min sorg. Vill jag visa mig stark? Vad är det som gör att jag inte vill blotta mig för människor? Vad är jag rädd för? Jag vet ju att alla har rätt till sin sorg. Sitt öde. Man får må dåligt. Och man får visa det… Men kanske vill jag inte besvära någon. Eller erkänna hur ledsen jag är... Jag skulle kunna skriva hur jag gråter för pappa, för att han miste sin kärlek för tidigt, innan de hann göra det som de skulle göra sen… Jag skulle kunna skriva hur jag gråter för mig och Humpe för att vi miste vår mamma… För mina och Humpes barn som miste sin mormor/farmor för tidigt. Jag skulle kunna skriva hur jag gråter för att mormor förlorade sitt barn. Jag skulle kunna skriva om alla som saknar – hur jag gråter för alla där det fattas en del, en alldeles för stor.
Jag kan skriva om begravningen – som var fin. Men hysterisk. Om den ”trevliga” festen efteråt. Om prästens fina ord. Alla kramar och vackra ord. Eller om urnsättingen. När vi äntligen hade bestämt oss var mamma skulle vila. Om hur man förklarar att mormor ska ner i marken – trots att hon är i himlen. Om hur man berättar att den lilla dottern inte ska träffa sin älskade mormor mer. Eller så skulle jag kunna berätta om hur Klara idag hördes prata med mormor i himlen. Om den fina mormorn hon har – men som är i himmelen, och som hon säkert minns mer som ett fenomen, för att vi pratar om henne, än som den älskade vän hon var för K.
Jag skulle kunna skriva om min fantastiska familj, mina vänner och mina bloggläsare som försöker förstå min sorg. Som finns där. Jag skulle kunna skriva om alla gånger hon fattas mig så oändligt. På barnens kalas. Mors dag. Julafton. På Ekö. Alla små saker som jag vill berätta. Otaliga är gångerna jag har stått med telefonen i handen och velat ringa. Och många gånger tar jag för givet att det är hon som ringer och frågar hur vi mår. Eller frågar ingenting – eller allting. Bryr sig. Eller om den gången jag raderade hennes telefonnummer från min adresslista… Vissa dagar är saknaden större. Vissa ställen påminner mer om mamma. Vissa dagar är överdjävliga.
Tacksamheten finns i de människor som Verkligen vill försöka förstå. Som möter mig. Och jag kan förstå hur enormt svårt det måste vara. Att möta någon i sådan sorg som jag befinner mig i. För har man inte upplevt det själv så kan man bara inte sätta sig in i det. Lika lite som jag kan sätta mig in i min pappas sorg. En del försöker. Många har försökt jämföra med när de förlorade en farfar eller farmor… Det blir bara fel - för det är långt från samma sak. Och det finns människor i mammas ålder som inte har varit med om samma sak som jag… Det finns egentligen ingen tacksamhet i det som skett. Inte för att det gick fort. Inte för att vi trots allt haft varandra länge. Det fanns liksom ingen mening med att mamma dog. Inte innan sextio. Hon ville inte dö! Det är inte meningen! Det är inte så livet ska vara! Aldrig. Att säga att man faktiskt inte vet vad man ska säga när man möter min, och andras sorg - det är starkt tycker jag. Det behövs inte mer. Jag skulle kunna skriva om allt det jag inte säger… Visst pratar jag om mamma. Vill inte att andra ska glömma henne. Jag berättar och pratar om henne – hur hon var, om begravningen – om allt. Jag har inga problem med det. Men jag distanserar mig på något sätt. Vill inte ha en massa medlidande. Det är så fint med människor runtom som bryr sig, men när de ser ledsna ut, känner jag att jag måste trösta dem… Jag säger att jag är tacksam, att mamma var min bästa mamma, att jag är tacksam för att hon slapp lida länge, att det var en vacker dag då hon dog. Men egentligen finns det inget att vara tacksam för. Jag känner mycket mer än så. Och jag har fortfarande svårt att förstå att hon är borta. För alltid…
Jag skulle kunna skriva om hur mammas död har förändrat mig. Hur jag har blivit ensam. Trots familj och vänner – så är jag ensam. Hur jag har levt i en bubbla. Känt mig vilsen och bortkommen – utan alla goda råd från mamma. Hur jag inte har varit fullt närvarande. Jag skulle kunna skriva om hur dagarna som ändå går trots allt, gör det lite lättare att andas. Och jag skulle kunna skriva hur tacksam jag är att pappa trots allt verkar ha det bra. Han får känna närhet och kärlek. Jag skulle också kunna skriva om hur jag tycker så synd om mormor som har mist sitt barn. Om den bitterhet hon verkar känna, den ångest som syns i hennes ögon. Och den ångest jag ofta känner för att jag inte ägnar mormor tillräckligt med tid och omtanke. Jag skulle kunna skriva att jag inte klarar mig utan min mamma – men det hade inte varit sant. Jag tar mig ju igenom dagarna. Jag lever. Jag kämpar. Jag försöker. Hon har lärt mig det. Hon hade inte velat något annat.
Jag skulle kunna skriva om omet – som alltid kommer finnas i mig, men som så många har talat om för mig att det inte hade spelat någon roll. Men jag kommer alltid att undra om det hade hjälpt att åka in till sjukhuset redan på kvällen innan hon dog…
Jag skulle kunna skriva om så mycket – men det blir bara vimsiga meningar. Jag har varit på kyrkogården idag med en fin bukett. Viskat några ord. Fällt några tårar. Det enda jag egentligen vill skriva är min längtan, min saknad. Det enda jag vill är att mamma var här – allt annat känns dumt att skriva. Att hon hade firat lilla Maltes födelsedag på Ekö. Grattis älskade Maltevännen! Grattis älskade mamma! Grattis på födelsedagen!
Anders spelar tennis. K och Agnes ska sova över. Livet fortsätter.
Jag skulle kunna skriva om den starka kvinna som min mamma var. I de flesta lägen. Den trygghet hon var. Den värme hon gav. All kärlek. Lite udda. Men så fantastisk. En mamma Eva, för så många mer än mig och Humpe. Hon gav mer än de allra flesta, av sig själv. Så otvunget. Att bara säga att mamma var snäll, det skulle vara att förminska henne. Hon var godhjärtad, men aldrig någonsin mjäkig. Hon var aldrig ett offer.
Jag skulle kunna skiva om den inspirationskälla mamma var för mig… En förebild på många sätt. Hon hade en sån närvaro. Mamma har alltid funnits där för oss alla. Mitt och mammas band stärktes när jag själv fick barn. I princip sedan den dagen som jag fick min dotter har jag och mamma pratat med varandra varje dag. Och var det någon jag pratade med om problem, vilka de än var, så var det mamma. Mamma har alltid sett till att vi fått de bästa förutsättningarna för att få ett bra liv. Och samtidigt låtit oss göra våra misstag, som nog är oundvikligt. Ofta har man känt efteråt att man borde lyssnat på mamma från början. Och många gånger körde hon upp för grusgången precis i rätt stund för att få mig att ta mig upp till ytan igen. Eller så ringde hon precis när jag behövde det som mest. Hon visste när det var lagom. Hon rände inte här i tid och otid. Som mormor var hon fantastisk. Klara hade en mycket stark relation till sin mormor och pratar om henne dagligen. Linus hann aldrig lära känna sin mormor…
Jag skulle kunna skriva om de dagar vi fick tillsammans. Om allt hon gjort för mig. Om alla gånger hon har ställt upp för oss. Den tid som hon formade mig – till den jag är. Och Klara till den hon är. Eller om den tid som nu har gått – och som har påverkat mig oerhört mycket. Fått mig att växa, men också att krympa. Fått mig att klara mig utan att ringa mamma. Det är alldeles för lite tid vi fick. Vi hade så mycket kvar. Mamma hade så många dagar kvar – så mycket mer att ge. I en evighet kommer jag sakna mammas trygga famn. I en evighet kommer jag att längta efter att få höra hennes röst igen. I en evighet kommer jag att sakna, älska och sörja min mamma. I en evighet kommer jag minnas min mamma. Jag kommer minnas hennes genomträngande blick – den som såg, den som förstod så mycket mer än vad jag nånsin förstod. Jag minns hennes glädje. Alldeles för lite tid tillsammans. Och samtidigt, alldeles tillräckligt med tid för att forma mig till den människa, och mamma jag själv är idag.
Jag skulle kunna skriva om de otaliga tårar som har trillat. I ren frustration. I en gråtande hög har jag fallit ihop. Släpper fasaden. Jag kan skämmas för att jag är så ledsen. Precis som jag kan skämmas för att jag återigen kan vara glad. Jag skulle kunna skriva om de tårar som inte har trillat. Om de gånger då jag biter ihop. Jag gråter mest i min ensamhet. Det här är nästan det enda stället där jag uttrycker min sorg. Vill jag visa mig stark? Vad är det som gör att jag inte vill blotta mig för människor? Vad är jag rädd för? Jag vet ju att alla har rätt till sin sorg. Sitt öde. Man får må dåligt. Och man får visa det… Men kanske vill jag inte besvära någon. Eller erkänna hur ledsen jag är... Jag skulle kunna skriva hur jag gråter för pappa, för att han miste sin kärlek för tidigt, innan de hann göra det som de skulle göra sen… Jag skulle kunna skriva hur jag gråter för mig och Humpe för att vi miste vår mamma… För mina och Humpes barn som miste sin mormor/farmor för tidigt. Jag skulle kunna skriva hur jag gråter för att mormor förlorade sitt barn. Jag skulle kunna skriva om alla som saknar – hur jag gråter för alla där det fattas en del, en alldeles för stor.
Jag kan skriva om begravningen – som var fin. Men hysterisk. Om den ”trevliga” festen efteråt. Om prästens fina ord. Alla kramar och vackra ord. Eller om urnsättingen. När vi äntligen hade bestämt oss var mamma skulle vila. Om hur man förklarar att mormor ska ner i marken – trots att hon är i himlen. Om hur man berättar att den lilla dottern inte ska träffa sin älskade mormor mer. Eller så skulle jag kunna berätta om hur Klara idag hördes prata med mormor i himlen. Om den fina mormorn hon har – men som är i himmelen, och som hon säkert minns mer som ett fenomen, för att vi pratar om henne, än som den älskade vän hon var för K.
Jag skulle kunna skriva om min fantastiska familj, mina vänner och mina bloggläsare som försöker förstå min sorg. Som finns där. Jag skulle kunna skriva om alla gånger hon fattas mig så oändligt. På barnens kalas. Mors dag. Julafton. På Ekö. Alla små saker som jag vill berätta. Otaliga är gångerna jag har stått med telefonen i handen och velat ringa. Och många gånger tar jag för givet att det är hon som ringer och frågar hur vi mår. Eller frågar ingenting – eller allting. Bryr sig. Eller om den gången jag raderade hennes telefonnummer från min adresslista… Vissa dagar är saknaden större. Vissa ställen påminner mer om mamma. Vissa dagar är överdjävliga.
Tacksamheten finns i de människor som Verkligen vill försöka förstå. Som möter mig. Och jag kan förstå hur enormt svårt det måste vara. Att möta någon i sådan sorg som jag befinner mig i. För har man inte upplevt det själv så kan man bara inte sätta sig in i det. Lika lite som jag kan sätta mig in i min pappas sorg. En del försöker. Många har försökt jämföra med när de förlorade en farfar eller farmor… Det blir bara fel - för det är långt från samma sak. Och det finns människor i mammas ålder som inte har varit med om samma sak som jag… Det finns egentligen ingen tacksamhet i det som skett. Inte för att det gick fort. Inte för att vi trots allt haft varandra länge. Det fanns liksom ingen mening med att mamma dog. Inte innan sextio. Hon ville inte dö! Det är inte meningen! Det är inte så livet ska vara! Aldrig. Att säga att man faktiskt inte vet vad man ska säga när man möter min, och andras sorg - det är starkt tycker jag. Det behövs inte mer. Jag skulle kunna skriva om allt det jag inte säger… Visst pratar jag om mamma. Vill inte att andra ska glömma henne. Jag berättar och pratar om henne – hur hon var, om begravningen – om allt. Jag har inga problem med det. Men jag distanserar mig på något sätt. Vill inte ha en massa medlidande. Det är så fint med människor runtom som bryr sig, men när de ser ledsna ut, känner jag att jag måste trösta dem… Jag säger att jag är tacksam, att mamma var min bästa mamma, att jag är tacksam för att hon slapp lida länge, att det var en vacker dag då hon dog. Men egentligen finns det inget att vara tacksam för. Jag känner mycket mer än så. Och jag har fortfarande svårt att förstå att hon är borta. För alltid…
Jag skulle kunna skriva om hur mammas död har förändrat mig. Hur jag har blivit ensam. Trots familj och vänner – så är jag ensam. Hur jag har levt i en bubbla. Känt mig vilsen och bortkommen – utan alla goda råd från mamma. Hur jag inte har varit fullt närvarande. Jag skulle kunna skriva om hur dagarna som ändå går trots allt, gör det lite lättare att andas. Och jag skulle kunna skriva hur tacksam jag är att pappa trots allt verkar ha det bra. Han får känna närhet och kärlek. Jag skulle också kunna skriva om hur jag tycker så synd om mormor som har mist sitt barn. Om den bitterhet hon verkar känna, den ångest som syns i hennes ögon. Och den ångest jag ofta känner för att jag inte ägnar mormor tillräckligt med tid och omtanke. Jag skulle kunna skriva att jag inte klarar mig utan min mamma – men det hade inte varit sant. Jag tar mig ju igenom dagarna. Jag lever. Jag kämpar. Jag försöker. Hon har lärt mig det. Hon hade inte velat något annat.
Jag skulle kunna skriva om omet – som alltid kommer finnas i mig, men som så många har talat om för mig att det inte hade spelat någon roll. Men jag kommer alltid att undra om det hade hjälpt att åka in till sjukhuset redan på kvällen innan hon dog…
Jag skulle kunna skriva om så mycket – men det blir bara vimsiga meningar. Jag har varit på kyrkogården idag med en fin bukett. Viskat några ord. Fällt några tårar. Det enda jag egentligen vill skriva är min längtan, min saknad. Det enda jag vill är att mamma var här – allt annat känns dumt att skriva. Att hon hade firat lilla Maltes födelsedag på Ekö. Grattis älskade Maltevännen! Grattis älskade mamma! Grattis på födelsedagen!
Anders spelar tennis. K och Agnes ska sova över. Livet fortsätter.
Gjorde ett personlighetstest
Jag kunde svarat annorlunda på många frågor - men analysen blev nog, trots allt, klockren... Särskilt det sista...
"Din personlighetstyp:
Bestämda och uppriktiga. Födda ledare. Utomordentlig förmåga att förstå övergripande organisatoriska problem och finna hållbara lösningar. Intelligenta och allmänbildade, ofta mycket bra talare. Värderar kunskap och kompetens och har inget överseende med ineffektivitet eller dåligt organiserad verksamhet."
Testa ni oxå!
"Din personlighetstyp:
Bestämda och uppriktiga. Födda ledare. Utomordentlig förmåga att förstå övergripande organisatoriska problem och finna hållbara lösningar. Intelligenta och allmänbildade, ofta mycket bra talare. Värderar kunskap och kompetens och har inget överseende med ineffektivitet eller dåligt organiserad verksamhet."
Testa ni oxå!
24/7; fredag
Idag har jag ridit. Islandshäst. Mysigt. Ibland önskar jag att jag kunde ägna mig mer åt ridning. Och ibland är jag fullkomligt övertygad om att typ en gång i veckan är precis det som jag hinner med... Gulliga Sandra och Eric passade Limpan. Tack, tack, TACK! Anders spelade golf.
Sedan har jag klippt gräs igen. Och så fick jag ett getingstick på läppen - men det blev inte så farligt, lite bortdomnad, men helt okej. Däremot gör mina axlar rejält ont. Och det kan göra mig ledsen. Bekymrad. Ofta när jag har fått ont i en led så har det gått att operera. Möjligheten har i alla fall funnits. Men en axel har ju redan opererats - och den blev inte bra. Det var fösta operationen av sitt slag i växjö, och efteråt har det visat sig att det inte ger bra resultat. Mina axlar hoppar ju nämligen ut åt alla håll och kanter. Anders har spelat tennis i eftermiddag med Niklas. Sedan har vi ätit gott. Och det gjorde vi igår också - en sommarkålssallad, från SMP, som ni måste prova!
ett halvt huvud vitkål delad i grova bitar utan nerv
100 g sockerärtor
en knippe dill
2 scharlottenlökar
1 dl matlagningsyoghurt
saft från en citron
en halv vitlöksklyfta fint riven
salt och svartpeppar
Koka vitkålen i rejält saltat vatten i 20 s. Sockerärtor i i 10 s. Kyl direkt i kallt vatten. Blanda allt!
Igår bjöd vi Sandra och Eric på detta, vi hade en trevlig kväll. Klara sov över hos en annan Clara.
Det går bättre med Linus slutablöjaprojekt tror jag.
Nu kom vi precis in från en promenad med hundarna. Stimma bor just nu hos S och E.
Läser i Aftonbladet att Christian Olsson har gjort comeback - jag trodde faktiskt att han hade slutat. Jag läser om en blind bc som har en annan bc som ledsagare. Jag läser om mer regnkaos. Mer eller mindre sensationer.
Sedan har jag klippt gräs igen. Och så fick jag ett getingstick på läppen - men det blev inte så farligt, lite bortdomnad, men helt okej. Däremot gör mina axlar rejält ont. Och det kan göra mig ledsen. Bekymrad. Ofta när jag har fått ont i en led så har det gått att operera. Möjligheten har i alla fall funnits. Men en axel har ju redan opererats - och den blev inte bra. Det var fösta operationen av sitt slag i växjö, och efteråt har det visat sig att det inte ger bra resultat. Mina axlar hoppar ju nämligen ut åt alla håll och kanter. Anders har spelat tennis i eftermiddag med Niklas. Sedan har vi ätit gott. Och det gjorde vi igår också - en sommarkålssallad, från SMP, som ni måste prova!
ett halvt huvud vitkål delad i grova bitar utan nerv
100 g sockerärtor
en knippe dill
2 scharlottenlökar
1 dl matlagningsyoghurt
saft från en citron
en halv vitlöksklyfta fint riven
salt och svartpeppar
Koka vitkålen i rejält saltat vatten i 20 s. Sockerärtor i i 10 s. Kyl direkt i kallt vatten. Blanda allt!
Igår bjöd vi Sandra och Eric på detta, vi hade en trevlig kväll. Klara sov över hos en annan Clara.
Det går bättre med Linus slutablöjaprojekt tror jag.
Nu kom vi precis in från en promenad med hundarna. Stimma bor just nu hos S och E.
Läser i Aftonbladet att Christian Olsson har gjort comeback - jag trodde faktiskt att han hade slutat. Jag läser om en blind bc som har en annan bc som ledsagare. Jag läser om mer regnkaos. Mer eller mindre sensationer.
och så blev det marängtårta!
Aders påminde mig om en go kommentar igår. "Linus är du en pojke?" "Nä, en nakenfis". Han pratar mer och mer, får ihop meningar. Nytt ord för idag är "allihopa" och klokrent "krokodil".Och så har han börjat fråga vad klockan är.
För att se alla bilder får du klicka ute i marginalen på "juli" eller "bilder".
Lina och finfina ellen
massa folk
kalas
kalasgänget
Annie & Klara
Anna hjälpte oss i köket
Vi bjöd på pastasallad och pannkakor.
födelsedagskalas
sjuåringen väntar besök
söta K den sista sexårsdagen
17/7; pappa A
chipsmys på kvällen; Linus, Alexander, Emilia & Klara
16/7; stimma
ekögänget är hemma igen!
Men här kommer "faktiskt" ett fint kort på Henrik!
henrik & sara
Henrik är lika snygg på kort som vanligt!
linus & jag
Malin & Martin
reklam för väggas skaldjurstallrik!
ekögänget i vägga i väntan på mat
malin, jag & sara
jag
chauffören
bild från 15/7; Malin och Linus påväg mot väggaäventyret
Jag forsätter vår sommar i bilder...
K!
Klara får avsluta dagens kortuppladdning. Det finns inte mer med diskutrymme... h dataansvarig är fortfarande på sjön på jakt efter storgösen. Men Humpe - och alla andra - nu har ni fått halva vår sommar i bilder! Man inser att i har det hur bra som helst - visst finns det saker jag skulle vilja ändra på. Vissa saker är lättare att ändra på än andra - men i det stora hela har vi det bra, fint. Så mycket kärlek. Och när man tänker efter så är det ju det som räknas. Att leva här och nu. Bli älskad, och känna kärlek. Finnas. Vila i nuet.
Jag stängde av "Morden", skruvade upp Uffe, tittade på bilder, delade av mig till er. Minns. Lever. Andas. Skyll på stjärnorna - skyll inte på mig... Lycklig, lycklig... Gå ut på klippan och be... Öppna landskap... Kär och galen... Älskad och sedd... Aldrig så lycklig som tillsammans. Men just nu är jag nöjd i min ensamhet - med min Bailys, datorn, stjärnorna, bilderna.
ida
blåbärsjakt
14/7; blåbärsön, bergsbestigning
ett hårt jobb!
Tyvärr har det varit äckliga alger i stort set hela sommaren. Och varmt i vattnet... Hänger det ihop?
rensning av kåsen från alger
gissa vem?
12/7; jag, barnen och ida utanför bastun
nyinvigning av uterummet med grannarna
tilda somnade på blåbärsön
olof och tilda
11/7; Linus och jag på eköberget
det är vakert i v-löv oxå!; typ 8/7
Linus & jag
slutet av juni; papparazzi tar bild på vår brygga
humpe
Linus badar
hedda
Hedda och Klara fiskar
Anders
hedda - 30/6
limpan
barnens gård; Limpan och Anders balanserar
Nu blev det lite fel på ordningen... det här komemr lite senare i juli - typ 6...
vackrare än så här blir det knappt?
småpojkarna oh M och P
Marianne och Malte
Majsan, Linus och pappa
papparazzia i biskarna?
nakenfisar i solen
Pappa och Hedda kollar in nya båten
Underbar bild på Majsan och Linus!
Malte, Linus oh Eddie
Vad har de gemensamt?
hedda
pappa
pappa
fortsättning på leken
2 juli; såpbubblor på Ekö: Klara Hedda, Malte och Linus
21/7; tisdagskväll hemma
När jag gick i på sidan - tänkte jag att det är nog dags att lägga in bilder. Men det tar sån förfärlig tid - och nuförtiden funkar ju inte uppkopplingen riktigt heller. Set gick sönder i åskan - men så såg jag humpes kommentar och förstår att det verkligen är dags. Jag ska se vad jag kan göra åt det. Anders är ute och fiskar med Martin just nu. Jag "tittar" på "Morden..." samtidigt som jag surfar.
Igår åkte vi från Ekö - det var Margaretas födelsedag, och vi åkte direkt till Moheda för att fira hennes dag!
Idag har jag klippt gräs. Anders har varit en stund i stan. Betalat resan. Merlin Beah resort Jag har bakat muffins - enligt Anders de godaste han har ätit. Kanske ni ska prova!? 50 g rumstempererat smör
1 1/2 dl socker
1 ägg
1 dl crème fraiche
2 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 1/2 tsk vaniljsocker
2-3 dl frysta hallon
Rör ihop smöret och sockret med elvisp i en bunke. Rör i ägget och crème fraichen. Blanda vetemjölet med bakpulvret och vaniljsockret och rör ner i smeten.
Fördela smeten i 16 muffinsformar i papper eller i en smord muffinsbricka för tolv muffins. Varva med hallonen.
Grädda i nedre delen av ugnen ca 12-15 min. Ugnstemperatur 175°C.
Sedan har Anna och Zacke varit här. Jag har kört ett spår i skogen utan att gå vilse. Jag körde uppletande oxå. Fört blev jag lite uppretad för det stod två ilar ivägen på den lilla skogsvägen. Men så såg jag att ett träd låg rakt över vägen. Ett tag funderade jag på om jag skulle våga gå ner till sjön, där de förmodligen befann sig, men jag bestämde mig för att jag var tvungen att våga. Och jag blev varken våldtagen eller mördad! Såväl uppletande som spåret gick superbra! Lydnadspasset som jag körd tidigare - var oxå väldigt bra! Det var bara inkallningen egentligen som inte gick så bra. Där la hon sig på ställandet. Jag fick ett SMS av A&A från Miss Mallorys om att de var lite ugna på att ta en kull till på henne - och säkert är det många i vår bekantskapskrets som blir sugna på en valp från henne när de träffar henne! Underbara hund! Rent egoistiskt skulle jag vilja tävla något år till - sedan skulle jag vilja ha en valp efter denna goa hund! Och vi kan inte ha fyra hundar... Imorgon blir det ett byte. Hiho och kenzo får komma hem, och S får flytta ett tag - till Linus stora förtret.
På tal om Linus så har vi haft projekt "sluta med blöja idag". Kalsonger på. Vi har bytt måååånga. Det gick ju rättså bra i början av sommaren, när det var varmt, och vi mest var ute, nu var det svårare. Ibland önska jag att det fanns en "supernany" att ringa och fråga hur man ska göra. När det gäller hundar finns det - och jag skulle kunna ge råd i nästan alla frågor - och kanske kan jag det när det gäller andras barn oxå, men med, framför allt, Linus är det svårare... Ja, jag - han lyckades i alla fall kissa en gång på toaletten precis innan läggdags.
Igår åkte vi från Ekö - det var Margaretas födelsedag, och vi åkte direkt till Moheda för att fira hennes dag!
Idag har jag klippt gräs. Anders har varit en stund i stan. Betalat resan. Merlin Beah resort Jag har bakat muffins - enligt Anders de godaste han har ätit. Kanske ni ska prova!? 50 g rumstempererat smör
1 1/2 dl socker
1 ägg
1 dl crème fraiche
2 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 1/2 tsk vaniljsocker
2-3 dl frysta hallon
Rör ihop smöret och sockret med elvisp i en bunke. Rör i ägget och crème fraichen. Blanda vetemjölet med bakpulvret och vaniljsockret och rör ner i smeten.
Fördela smeten i 16 muffinsformar i papper eller i en smord muffinsbricka för tolv muffins. Varva med hallonen.
Grädda i nedre delen av ugnen ca 12-15 min. Ugnstemperatur 175°C.
Sedan har Anna och Zacke varit här. Jag har kört ett spår i skogen utan att gå vilse. Jag körde uppletande oxå. Fört blev jag lite uppretad för det stod två ilar ivägen på den lilla skogsvägen. Men så såg jag att ett träd låg rakt över vägen. Ett tag funderade jag på om jag skulle våga gå ner till sjön, där de förmodligen befann sig, men jag bestämde mig för att jag var tvungen att våga. Och jag blev varken våldtagen eller mördad! Såväl uppletande som spåret gick superbra! Lydnadspasset som jag körd tidigare - var oxå väldigt bra! Det var bara inkallningen egentligen som inte gick så bra. Där la hon sig på ställandet. Jag fick ett SMS av A&A från Miss Mallorys om att de var lite ugna på att ta en kull till på henne - och säkert är det många i vår bekantskapskrets som blir sugna på en valp från henne när de träffar henne! Underbara hund! Rent egoistiskt skulle jag vilja tävla något år till - sedan skulle jag vilja ha en valp efter denna goa hund! Och vi kan inte ha fyra hundar... Imorgon blir det ett byte. Hiho och kenzo får komma hem, och S får flytta ett tag - till Linus stora förtret.
På tal om Linus så har vi haft projekt "sluta med blöja idag". Kalsonger på. Vi har bytt måååånga. Det gick ju rättså bra i början av sommaren, när det var varmt, och vi mest var ute, nu var det svårare. Ibland önska jag att det fanns en "supernany" att ringa och fråga hur man ska göra. När det gäller hundar finns det - och jag skulle kunna ge råd i nästan alla frågor - och kanske kan jag det när det gäller andras barn oxå, men med, framför allt, Linus är det svårare... Ja, jag - han lyckades i alla fall kissa en gång på toaletten precis innan läggdags.
Klaras sjuårsdag!
Trots regn, så har Klaras dag varit fin. Fina vänner. Fina presenter - Klra var så lycklig över allt fint hon hade fått. Det är underbart att känna så fina människor som vi gör, som kommer och hälsar på. Och några har ringt, tänkt på oss! På vår finfina Klara! Vänner som ger av sig själva. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på er! Just nu känner jag mig lite gråtig. Det kommer inga tårar. Men kroppen är trött. Anders fiskar. Barnen har lagt sig - och det märktes att det var en lite annorlunda dag för Linus. Han bråkade en del med mig - drog och slet. Det var länge sedan sist. Sedan ville han åka båt och bil, när vännerna åkte hem. Och när han skulle lägga sig, fick jag gå ett par gånger upp och ner för att han skulle bli nöjd. Några tårar steg upp i ögonen efter duschen, då kom saknaden av mamma. Hon fattas oss så ofantligt sådana här dagar! Men mest är jag glad... över den fina familj som jag har, över de fina vänner jag känner, över livet jag faktiskt Lever! Min kropp är inte bra - jag har en axel som jag inte kan ligga på om jag inte håller i den, eller lägger mig i framstupa sidoläge annars hoppar den ur led (förutom att den alltid hoppar om jag lyfter den 90 grader), en höft värkte, en led i tån krabbar, ifrån ryggslutet går det ilningar ner i högerbenet, ett migränanfall stoppades på förmiddagen med eaze - men det är den kroppen jag har, och den kroppen har fött två fina barn! Det är ju helt otroligt! Jag är mamma till Klara som har blivit 7 år idag! Jag minns oron när jag väntade henne - den var dock inte lika stor som den när jag väntade Linus. Då hade jag ju haft ett missfall mellan - och insett att ultraljud gör man inte bara för att det är kul att få se sin bebbe... Men jag hann ändå läsa mycket, tänka mycket och oroa mig en del när jag väntade vår första bebbe. Jag bröt ju foten. Låg hemma. Klappade magen. Väntade. Och stor del av mammaskapet är ju en slags oro. Långt innan man blir gravid - hinner man ju fundera många gånger på om man är en av dem som aldrig kan få barn. Och sedan på om det är ett livsdugligt litet frö man har sått - eller ett av dem otaliga som kommer ut i en strid ström av blod... Vi har varit med om både och... Och när de blir större funderar man på allt otrevligt som kan hända dem. Allt från mobbing och utanförskap till trafikolyckor och våldtäktsmän. Men jag går inte runt och är orolig hela tiden - det kommer över mig i små doser. Jag tillåter mig själv, och mina barn, att Leva, få känna sig trygga i otrygghetens värld som man ändå inte kan skydda dem ifrån. De ska veta att jag är deras trygghet - jag finns här. Alltid för mina barn. På något sätt.
18/7; lördag
Jag komemr ihåg vad jag gjorde för 7 år sedan och vad ag gjorde igår för 7 år sedan. Det är inte vare dag man kommer ihåg... Men då, den 17/7, satt jag i skogen, tung som en koloss och sa till A Reitmaier att "jag måste träna lydnad". Vi hade lagt spår. Min fot hade u precis läkt efter frakturen, som ag fick när ag väntade K. Den gick av vid vristen, och ett par veckor innan förlossningen plockades gipset av. En timme efter att vi kommit hem, började värkarna. Var åttonde minut. Och de fortsatte så i två dygn, innan K ville se dagsljus. På kvällen för 7 år sedan, gick vi faktiskt ut och tränade lydnad. Vid Örjanskolan i Halmstad. På morgonen efter åkte vi in till förlossningen. Och sedan föddes vår tjej på kvällen! Vår K! Vår älskade K. Som vill att vädret ska vara fint imorgon, för då kommer vänner och ska fira henne. Som önskar sig kramar, och nintendo.
Idag tog vi en liten sväng till Östersjöfestivalen. Baren har badat. Hoppat från bryggan. Sommarlov.
Idag tog vi en liten sväng till Östersjöfestivalen. Baren har badat. Hoppat från bryggan. Sommarlov.
17/7; fredag
Idag har varit en riktig sommardag. Vi har haft besök sedan igår av Linda och Niklas. Idag var vi på utflykt till blåbärsön. Och så fick barnen följa med gummibåten som fästes efter trissen. I kväll körde jag över gästerna och sprang en runda med Stimma. Nu sitter vi och slappar framför TVn, dricker ett glas vin - och så tänker jag på de fina orden Linda sa om mig. Att hon, denna underbara människa, ibland tänker att jag är en sån skön mamma! Jag som så många gånger tycker att jag inte är tillräckligt närvarande, rolig... tillräcklig... Men visst är de en sån självklar del av mitt liv, vårt liv, inget konstigt - det är liksom bara livet. Okomplicerat. Det ska vara enkel. Mitt liv - vårt liv. Kärlek. KÄRLEK. Jag älskar mina barn. Jag älskar att vara mamma. ag är en effektiv människa, en effektiv mamma. Men ag leker kanske för lite emd dem? Aktiverar dem för lite? Jag är såklart inte fullkomlig, jag har fel och brister, och många gånger tar jag felaktiga beslut och ännu oftare (?) tar tålamodet slut. Men idag vilar jag i orden Linda sa till mig idag! Tack.
15/7; onsdag
Den årliga traditionen - båt till Vägga och äta god mat, dricka vin, och fortsätta kvällen med drinkar på Ekö - är till ända! Underbart! Åsa och Benga (tack!) tog alla barn utan Linus på teater - Emil - och vi tog med oss lilleman, som skötte sig exemplariskt, till Vägga. Tidigare idag hade Anders snabbt farit till Växjö med pojkhundana eftersom vi märkte att Stimma löpte. Han passade på att handla lite till Ks kalas på söndag - jag hoppas att alla som har möjlighet och vill har sagt till att de vill komma! Nu sitter A i bastun, med de andra, medan jag "passar" barnen som har lagt sig.
Imorgon kommer Ovesson hit till ön.
Puss och kram
Imorgon kommer Ovesson hit till ön.
Puss och kram
14/7; tisdag
Solen har skinit idag! Vi har varit på Eköholm och på blåbärsön - där det är sand och långgrunt (och såklart blåbär!)! Varför ha vi aldrig varit där och badat förut? Sedan åt vi pizza vid bryggan, och Anders, Sara och Henke testade att åka vattenskidor och wakeboard efter hyttebåten. Det gick. Lite sakta, men det gick.
Och vad det gäller kompass, GPS och allt annat - jag försökte med solen, men den försvan, dessutom hade jag gömt att titta vilket håll den var när jag gick ut... Och när Anders sa att jag skulle gå mot solen - så gorde jag det, men jag hamnade nog helt fel ändå... Kanske var inte livet lika roligt då? Kanske var det inte så lätt att vara människa då? Dagens citat: "Det är fan inte så lätt att vara människa som folk tror." Taget från den här bloggen. Men just idag är det ganska enkelt, just idag tar vi dagen som den kommer, njuter av solen och lever livet. Andra dagar är det som Martin fick höra på golfbanan igår, när han sa att det inte var så jävla roligt, så sa en snubbe till honom "somliga ska inte ha roligt"...
Och vad det gäller kompass, GPS och allt annat - jag försökte med solen, men den försvan, dessutom hade jag gömt att titta vilket håll den var när jag gick ut... Och när Anders sa att jag skulle gå mot solen - så gorde jag det, men jag hamnade nog helt fel ändå... Kanske var inte livet lika roligt då? Kanske var det inte så lätt att vara människa då? Dagens citat: "Det är fan inte så lätt att vara människa som folk tror." Taget från den här bloggen. Men just idag är det ganska enkelt, just idag tar vi dagen som den kommer, njuter av solen och lever livet. Andra dagar är det som Martin fick höra på golfbanan igår, när han sa att det inte var så jävla roligt, så sa en snubbe till honom "somliga ska inte ha roligt"...
12/7; söndag
I fredags skulle jag gå ett spår åt Stimma. parkerade bilen med hundarna nere på vägen mot Holmarna, och började gå, la ut fyra pinnar, och sedan sparade jag slutpinnen för att lägga den nära vägen. men vägen kom aldrig, och jag insåg snart att jag var vilse... Jag ringde Anders, som tog barnen i bien och körde och tutade. men jag hörde varken tuten eller skallen från hundarna. Ganska långt senare - när As telefon har dött - kom jag till en grusväg, men kände inte igen den. Valde ett håll.. Ännu senare så ser jag sjön långt borta, och kyrkan ligger liksom till höger om sjön, vilket innebär att jag har gått nästan runt sjön... och gick länge tills jag kom till en skylt med Osaby naturresrvat. Går och går, och dessutom utan hundarna. Anders ringer hemifrån och får hämta mig mellan Osaby och Dänningelanda - men då har jag även passerat skylten till Vetlanda... Han körde mig till hundarna, jag gick delar av spåret - slutade efter andra pinnen, det gick bra. Men det blev inget uppletande, jag var rätt hungrig och trött efter strapatsen!
Vi åkte ner till Ekö senare samma dag, och i lördags kom Anne, Olof, Tova och Tilda. De åkte hem idag - och då har vi även preliminärbokat en resa till Thailand i början av nästa år från Växjö! Vi var en runda på blåbärsön. Nu njuter vi av vin, film och chips. Jag sprang en runda i Matvik när jag lämnade våra gäster - skönt. Imorgon ska Martin och Anders spela golf.
Vi åkte ner till Ekö senare samma dag, och i lördags kom Anne, Olof, Tova och Tilda. De åkte hem idag - och då har vi även preliminärbokat en resa till Thailand i början av nästa år från Växjö! Vi var en runda på blåbärsön. Nu njuter vi av vin, film och chips. Jag sprang en runda i Matvik när jag lämnade våra gäster - skönt. Imorgon ska Martin och Anders spela golf.
9/7; torsdag
När jag satt hos Eric och Sandra - så sa jag att det kunde vara den nya antennförstärkaren som var problemet.. När Anders kom hem, så visade det sig att det var precis det som var problemet, eller nu har jag glömt hur det var exakt, men TVn började funka och jag lev nöjd och glad! Vi behövde varken upp på vinden, eller köpa ny TV - eller antenn... Nu sitter jag och tittar på sporten, efter god mat hos grannarna, och ett antal glas vin. Anders, Martin och Eric fiskar och jag fick just ett SMS (eller SMester som sa K sa så sött) av A för en liten stund sedan med en bild på en 4kgs-gös! Idag har vi varit i staden - vi lände K hos grannarna - och köpte födelsedagspresent till henne. Ett nitendo DS, vi åt lunch, köpte ett par sko, en ljuskrona till uterummet, kollade lite semesteralternativ till vintern... Igår var vi på IKEA - lämnade barnen hos Anna med kusiner (K) och farfar (L), och handlade till uterummet. Ett nytt bord och en bänk. Det blev bra, men vi har fått reklamera bordsskivan och ska få en ny. Vi besökte Lotta - som vi lärde känna när vi pluggade och som flyttade till Halmstad och sedan till Älmhult. Det var så roligt att träffa henne och hennes Ola. Jag hoppas verkligen att det inte dröjer ett år till nästa gång!
Jag fick ett mail av underbara Mia - som undrade hur det var med Hiho. Och det är bara bra! Han var med på löparrundan igår, och långpromenaderna - han är precis som vanligt! Och det var han redan dagen efter. Jag vet inte vad som hände - jag vet bara att han är pigg igen!
Imorgon åker vi nog mot ön igen, och stannar förmodligen till efter Ks födelsedag. 19 juli fyller vår tjej 7 år!
Jag fick ett mail av underbara Mia - som undrade hur det var med Hiho. Och det är bara bra! Han var med på löparrundan igår, och långpromenaderna - han är precis som vanligt! Och det var han redan dagen efter. Jag vet inte vad som hände - jag vet bara att han är pigg igen!
Imorgon åker vi nog mot ön igen, och stannar förmodligen till efter Ks födelsedag. 19 juli fyller vår tjej 7 år!
7/7; tisdag
Nu är vi hemma i Vlöv igen. I en stund känner man sig privilegierad som har två hus - två hus att trivas i. Sedan kommer man hem, med tvätt, går ner i källaren och inser att det är för blött i källaren... Det har visst regnat mycket här, och troligtvis har det inte hunnit rinna undan, utan lite har trängt in genom väggarna. Torkar. Skrubbar. Hoppas. Att en gång - är ingen gång. Undrar om en gång kräver åtgärd? Klipper gräs. Långt gräs. Bakar kaka med päron. Inser att rotern är död. Och sedan kommer det ingen signal till TVn. Det har åskat massor här. Telefoner har slagit ut. Vi hade dragit ur TV och telefoner. Men något har hänt med antennen. Mitt i detta har Anders bestämt att han ska spela golf i kväll. Jag vill bara få allt detta fixat. Längtade efter en löparrunda. Men ringde Sandra - både hon och Eric följde med på en långprommis med hundarna och Linus. Skönt. Badade med Linus när vi kom hem Försökte titta på allsång via nätet men det mobila bredbandet var för långsamt (?) så det gick inte. Så vi körde till S och E - och fick både allsång och jordgubbar. Tack för gästfriheten! Jag kände att mitt humör var på väg ner, min energi höll på att ta slut - men de fyllde på den. Och när vi kom hem, la jag barnen och körde en runda till med gräsklipparen för att samla ihop gräset. Nu har jag precis kommit in, och Anders är påväg hem.
6/7; måndag
Idag har vi varit på Barnens gård i Karlskrona. En väldigt trevlig utflykt där vi kikade på djur, åkte hölass, badade och lekte. När vi åkte hemåt passerade vi Frida - och blev bjudna på såväl kaffe som mat. Tack! Det blev en heldagsutflykt. Nu har barnen lagt sig och vi kikar på en film som vi redan har sett och dricker ett glas vin. Imorgon åker vi kanske hemåt en runda - för att åka tillbaka till ön framåt helgen. Hoppas att ni njuter av sommaren lika mycket som vi! Det är underbart att få vara, att få vara med dem som jag älskar, att umgås, att leva...
5/7; snabb söndagsdementi
Jag måste dementera! Alla ormar i Sverige kan simma! Jag fick ju inte ihop det - jag har lärt mig att om det finns orm på en ö i skärgården finns det på alla. Och ofta finns det huggormar i skärgården - men så hörde jag vid ett tillfälle i våras att huggormar inte kan simma! Och det är här dementin kommer in... Jag läste på idag. Alla ormar i Sverige kan simma! Nu vet vi det! Vi glömmer det aldrig. Huggorm har träffats på här på vår ö i vår. Huggorm, till råga på allt.
Nu står maten på bordet - och för första gången sedan vi kom till Ekö den här gången ska vi äta inne. Om det beror på vädret - som är lite kallare, men uppehåll eller på tennisen på TV får ni gissa själva.
Nu är det bara vår familj här på ön. Planeringen tar vi som det kommer. Ha det bra - det har vi!
Nu står maten på bordet - och för första gången sedan vi kom till Ekö den här gången ska vi äta inne. Om det beror på vädret - som är lite kallare, men uppehåll eller på tennisen på TV får ni gissa själva.
Nu är det bara vår familj här på ön. Planeringen tar vi som det kommer. Ha det bra - det har vi!
4/7; lördag
Här har vi haft sköna dagar, lata dagar, aktiva dagar, sjuka dagar, trevliga dagar... Allt på en gång. Humpe och barnen åkte hem igår - det ha varit så trevligt att träffas. Linus och Malte har varit så gulliga mot varandra, samt jämfört snoppar och kissepölar - det har gått över förväntan! Och Hedda och Klara har pysslat och lekt. Vi har haft besök av Marianne och Tommy - underbara vänner! Solen har skinit och mitt i detta blev K sjuk - feber, en kräk och halsont. Nu är hon dock bättre. En massa alger i havet - en äcklig gegga har gjort det omöjligt att bada i havet, trots att det är 23 grader. Pappa och Marianne är också här. Det mullrar i kanterna - men än så länge har det inte regnat. Hoppas att ni njuter av sommaren!
1/7; onsdag
Ännu en skön dag. 22 grader i vattnet - tyvärr är det så sörjigt av blommande alger att det inte gick att bada i eftermiddag. Vi åkte istället till Vägga där det finns pooler. Jag sprang en runda. Och när vi kom hem stod det ett par skor utanför bastun, samt en halvdrucken öl utanför. Och jag säger till Humpe att det är nog någon här.. Och då ser ag att pappa ligger i bastun och vilar. Vi har haft en trevlig kväll, med skumpa, tacco, vin, öl och snaps. Imorgon kommer Marianne och Tommy, samt Marianne.