flisas

"Namnet kommer av att metallkläpparna i kyrkklockorna denna dag ersattes av trästavar, dymblar, för att ge en så dämpad klang som möjligt, en markering av att det var stilla veckan och att långfredagen var i antågande." (enligt Wikipedia)

Laddade för att baka - men insåg att jag varken har hjortronsalt (hade tänkt baka kringlor) eller margarin (hade tänkt baka kolakakor)...
Jag har städat. Träna Stimma. Tvättat. Fikat. Och snart ska jag ta med mig Linus och hundarna mot stan. Hiho ska till veterinären. Klara ska på fotboll. Jag kanske hinner träna Stimma innan ridningen.
Imorgon är planen att Helen och jag ska till Ullared.

I fredags kom Sandra och Eric och åt grillat.
Träning igår med Stimma i spårskogen, tillsammans med Helena och flatten Vegas från kalmar. Trevligt och bra gick det!
På eftermiddagen såg jag plötsligt att det blödde en massa från Hihos tass - och vi konstaterade snabbt att han hade dragit sönder en klo, och ringde djursjukhuset. Vi fick komma in, och han fick lämnas där för operation. Många tankar. Speciellt eftersom jag hade ringt dit i fredags efter att ha sett att han har ett "hål"/sår under analöppningen. De fick titta på det oxå igår kväll, det ska utredas ytterligare på onsdag, troligtvis komemr han få en hormoninjektion mot det. Klon fick dras bor helt. Och han fick komma hem sent i går kväll igen.
I går väll var det oxå ett åskoväder i Vederslöv, som slutade i 8 bränder i villor. ingen kom dok till skada.
Idag har vi varit med baren, Agnes och Kajsa och tittat på Klarafilmen. Den var uppskattad.

Linus är pigg, men fick vara hemma idag oxå. Vi har varit ute - tränat Stimma, plockat bajs och gungat. Träningssuget kom som väntat med solen och våren!
Min "bra" axel hoppade när jag precis hade lagt mig igår. Och den andra går inte att ligga på. = ingen bra natt. Jag tog ju tag i att ringa ortopeden och de sa att jag skulle få en telefontid, men ringde i onsdags och sa att läkarna gärna vill titta på den. Igen. Vill bara vara hel.

... när man är "ledig":
städat, bakat, ätit våfflor, plockat bajs, njutit i solen, tittat på skidskytte, fikat igen, tränat lydnad, cyklat en runda med Limpan - och när Anders kom hem tränade jag spår och uppletande med Stimma, läst för Limpan, ätit mat, myst med Limpis, och fått hem Klara som har varit hos Agnes och på tennis...
- tur att det är påsklov snart! Och Limpan får, trots att han har varit hyfsat pigg idag, vara hemma imorgon oxå. Alla barn som varit på dagis de senaste två dagarna var hemma idag, och de vill inte ha dit dem inom 48h. Och jag vet ju inte vad det var för fel på Limpis, det hade kommit lite kräk under natten, men han vakande inte av det, och det har inte blivit mer...

Linus var inte pigg på morgonen - och fick stanna hemma. Alla som hade varit på dagis tisdag och onsdag var hemma idag... Men han har varit pigg sen! Han har ätit och varit ute och leker. Så förhoppningsvis lev han inte så sjuk...?!

Vi har letat vårtecken - snödroppar, bajs och mullvadshögar fanns under snön! Och så har jag städat. Och tränat Stimma. Jag har fått besked att jag har kommit med på två spårtävlingar de närmaste helgerna! Igår ringde psykologen, och ville även göra ett nytt besök på dagis innan vi träffades för genomgång. Besöket på dagis gör hon nästa torsdag och vi träffar sedan henne på tisdagen efter. Men jag frågade henne om hon misstänker utvecklingsstörning. Hon nämnde det en gång - sa ordet, inte alls att han har det, men jag hörde bara ordet. Vi pratade inte färdigt om det, jag grät och var arg och hon grät. Hon sa att hon inte gör det. Hoppas att hon säger sanningen till mig. Jag vill veta vad de tror. Jag tycker att jag märker att han hör sämre.

Nu bakar jag kladdiga chokladmuffins:
2 ägg
3 dl socker
1 1/2 dl vetemjöl
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
100 g margarin eller smör
20 rutor mörk blockchoklad Smält fettet och låt det svalna. Vispa ägg och socker vitt och poröst. Tillsätt fettet och mjölet blandat med kakao, salt och vaniljsocker. Häll upp i formar och grädda i 200°C 10-15 min i mitten av ugnen. När de är gräddade, lägg en ruta blockchoklad på varje muffins och låt smälta.

Började dagen med en löparrunda med hundarna, och konstaterade återigen att Hiho inte borde följa med. Vill väl inte riktigt inse att han börjar bli till åren...
Ikväll var Linus på gympa. Han är så duktig! Följer instruktioner. Balanserar. Slår kullerbyttor. Leker. Skrattar. Duschar.
Nu är som sagt utredningen klar. Jag känner att oavsett vd psykologen har kommit fram till, så har jag och Anders sett några av hans "brister", sett vad han behöver träna på. Lite visste vi innan - hans ordförråd. Att sätta ord på situationer, utveckla resonemang - samtidigt som vi märker att han snappar när vi gör det. Han har svårt att se samband. Vi måste visa dem för honom. Göra det tydligt.

Sitter på jobbet. Jag pratade precis med Anders - han och Linus hade varit hos psykologen. Nu är det klart. Nu sitter hon med facit? Nu vet hon något som inte jag vet...? Nästa vecka får vi höra hennes tankegångar. Det är långt dit. Jag känner en oro i kroppen som jag sällan känner när jag är tillsammans med Linus. Då är han min son - då är han Linus.

4 barn leker uppe.
Jag sitter nere.
Anders är på Hockey.
En söndag.
Rent hus.
Vi har promenerat.
Snön börjar smälta.
Igår fikade vi hos Eric och Sandra.
Linus har cyklat en massa! Han kan! Han är stolt och duktig!
Jag har tränat spår, uppletande och lydnad. Men tävlingen som skulle varit idag var ju inställd. Men jag kom med till en tävling om två veckor.
Kenzo är halt - fram. Det gör mig ont.
Linus utredning fortsätter. Men psykologen var sjuk en dag. Imorgon är det dags igen. Förra helgen tror jag att det var - så började "varför"frågorna hagla. Och man märker att han har svårt att svara på "varför". "Varför måste man titta åt båda hållen när man går över vägen? Varför ska man inte hålla på en varm platta? Varför ska man vara hemma om man är sjuk?" Vi måste sätta ord på frågornas svar! Jag känner mig fortfarande kluven till utredningen. Kankse är det för att "målet" har ändrats. Till vad? Tidigare var målet att kunna anmäla till språkförskola - nu vet jag inte...

Idag var det studiedag - kroppen går automatiskt ner i energisparläge. Lite föreläsning, lite information om läget till hösten då tjänster ska bort och vi ska bli ett färre arbetslag.
Igår var jag på Öron med Linus - tyvärr är det återigen vätska i örat så troligtvis hör han inte så bra med det örat. Kanske blir det rör igen - men vi skulle avvakta en måndad innan ny tid och nytt beslut... Vill att han ska höra. Vill att det inte ska krångla. nu. Nu. NU. Det får vara nog. Nog. Okej?!
Nu åker jag snart och rider. Det är nog en bra idé - även om det känns som om jag bara vill lägga mig och vila!

Kom glad i hågen till en ny dag på jobbet - sakta men säkert dränerades min kropp på energi. Jag hann ingenting, blev sen från jobbet, var tvungen att handla innan barnen kunde hämtas på dagis - de var sist... Nu har jag tagit en migräntablett, gått en liten prommis med hundarna, lagat mat, myst lite med barnen, lagt barnen och rasat ihop i en liten hög med datorn i knät - gräsänkling. Anders jobbar i Norge. Imorgon ler vi igen.
Imorgon ska Linus till öron - men det var han inte glad över. Han ville äta frukost på dagis. Stackars lille killen. Det är mycket för honom. Idag var han hos psykologen - jag vet inte exakt hur det hade gått. Men när jag pratade med öron idag så ville de se örat igen.

Födelsedagarna avlöser varandra - Erics igår och idag Humpes och imorgon Fridas. Grattis allihopa!
Vi har njutit av underbart vinterväder denna helgen oxå. Igår tränade jag Stimma medan baren var på Leos lekland. Barnen gillade leklandet och jag gillade att få träna ett par timmar för mig själv. Ett uppletande som gick strålande. En promenad med alla mina fina vovvar. Ett spår som var svårt på klubbens ängar där en massa folk och fä har gått och djup snö. Men Stimma löste det. Och så körde jag lydnad. Det gick bra!
På kvällen var vi i Moheda. Fick god mat och tittade på Melodifestivalen.
Idag spelade K fotboll på förmiddagen och jag och Stimma körde ett lydnadspass. Sedan fick jag reda på att tävlingen nästa helg är flyttad till augusti. Och helt plötsligt känns det som om vi är i bra form...?!
Vi tog en picknickpannkakslunch på en skidtur hela familjen! Och sedan körde jag en längre runda på sjön! Det är fantastiskt skönt att röra på sig och skidor har blivit ett bra sätt att ta sig fram i snön.
Nu är snart helgen slut och det vankas skola, jobb, dagis, nya psykologbesök (3 st tider planerade i veckan), en resa till Norge för Anders del, och så kladdar Linus öra igen (jag måste ringa öron imorgon), X ska sättas på jobbet (typ 250st) - en dag i taget, nuet, andas, leva...

Dagarna går - helg igen. Anders och Linus var hos psykologen. Det hade gått bra. Och sedan var Andes och jag på delgivning av specialpedagogen som har hälsa på Linus på dagis. Dagisfröknarna fick mycket beröm för deras arbete med Linus. Och Linus verkar trivas mycket bra där! Det är det viktigaste! Hon önskade att de skulle arbeta mer med tecken - och Katja hade framfört ett önskemål till chefen om att få gå kurs. Korta berättelser med enkla frågor, en stund ensam med Linus var önskvärt. Linus är med i aktiviteterna. Jag vila i nuet - nu har han det bra. Nu går det bra. Nu är det helg!

Det gör inte lika ont i mammahjärtat längre. Tankarna har klarat något. Jag försöker tänka. Analysera. Inte låta tankarna skena för långt. Leva i nuet.
Det går bra - i några månader har jag ju sett förändringar, sett utvecklingen hos linus. Sedan kommer allt upp till yta igen - börja om, nya utredningar. Jag var ju rättså nöjd med psykologens svar och tankar i höstas. Kanske leder de ingenstans som de förut - kanske kan vi/Linus få hjälp? Kanske kommer vi inte kunna få svar eller hjälp... Jag har tänkt på vad jag är mest orolig och rädd för. Och det är svårt att säga - men mest är det osäkerheten, förvirringen och svårigheten att förstå. Indikationer vi får från tex talpedagogen och psykologen. Men som samtidigt är så vaga antydningar att jag inte kan förstå vad de menar.
Det finns en del frågor som jag tycker att vi måste få svar på, som någon måste kunna svar på... Någon. Någon? Om man inte hör till man är över tre år - hur lång tid tar det innan man har "tagit" ifatt det man missat? Hur länge kan man "skylla" på det? Om man inte har ett tredimensionellt seende, och inte full synskärpa - hur mycket, och vad påverkar det? Om man är sne i huvudet - hur mycket påverkar det tex balansen?
Just nu måste jag Leva Här. Just nu går det bra. Det fungerar bra. Jag behöver inte se flera år framåt - för jag Vet Inget om framtiden.
Idag var Linus och jag hos psykologen. Han gjorde vad hon bad honom om, åtminstone till en början. Tittade på bilder och talade om vad det var på bilden. Det började bli svårt när man skulle säga att det var en "koalabjörn" och "Cymbal"... Sedan fick han pussla, det gick bra till en början, men blev svårare efter en stund. Och så skulle han bygga torn, likadana som hon gjorde, jämte hennes. Men han ville bara bygga På hennes torn, då blev det fel... Imorgon får de fortsätta där... (och så ska Anders och jag träffa spcialpedagogen för att få hennes bild.) Jag tyckte att han var duktig.
Ikväll har han pärlat. Klara och jag har åkt skidor. Och Ullis och jag har gått en promenad. Så nu är knät svullet, igen. Alltid och hela tiden nu... Fan. Och så har jag ätit lite tårta som blev över igår. Jag åkte ifrån mitt get kalas, för att rida. Och lämnade barnen, svärföräldrarna, pappa och mormor hemma - de fick fika själva, utan födelsedagsbarnet.

Ikväll värker det i mammahjärtat. Ikväll rinner tårarna, tankarna kan inte sluta snurra. Overklighetskänslor, blandat med verkligheten - eller snarare funderingar Över vad verkligheten Egentligen är. Ikväll mår jag inte bra. Ikväll gör det ont att vara mamma. Ikväll saknar jag Min Mamma. Ikväll vill jag inte mer. Jag hoppas bara att det känns bättre imorgon...

Jag var på gympa med Linus - han är så duktig! Han följer instruktioner. Går balansgång. Slår kullerbyttor. Leker. Det blir så komplext. Så svårt. Jag önskar att de som ska "bedöma" honom såg honom. Ser Honom.
Anders kom och var med sista stunden på gympan. Och jag åkte hem och passade på att åka en runda skidor på isen, innan solen helt gick ner. Jag övervägde. Jag visste att knät troligtvis skulle svullna upp - och det gjorde det. Både på in- och utsidan. Det känns som om det blöder i det. Men turen var härlig. Det är skönt att ta ut sig. Rensa tankarna. Ta nya tag.

Har suttit ute en stund i solen. Njutit. Lapat sol. Fikat. Sörjer - men vet inte vad eller vem. Tacksam - ja. Men inte nöjd.

Imorgon är det min födelsedag... snälla ge mig:
- styrka (vi var hos psykologen idag, som bröt ihop och började gråta, hon kände väl att hon ahde brustit, hon vet inte vad hon ska göra. Språkförskola verkar inte vara rätt alternativ längre - alltså har vårt mål (vilket mål?) ändrats, kanske ska han till rehabiliteringen?, borde han inte få hjälp? inte fler utredningar?, men de kan ju inte säga vad som är problmetet, alltså kan de inte hjälpa honom?! Tillslut bestämde vi att hon ska träffa honom igen - för kanske kan hon se en förändring? en utveckling? bedöma honom? Troligtvis hamnar vi återigen på ett nytt ställe, börja om... Det gör mig så förvirrad. Så ledsen. Så frustrerad. Så ensam.
- en hållbar kropp (just nu krabbar mitt högerknä som jag har oprerat två gånger, tror att både menisken på in- och utsidan är skadad? och vänsterknät, samt axeln som hoppar typ 10 gånger per natt och jag lägger mig på "fel" sida...)
- en utbyggnad - eller åtminstone ett nytt golv i vardagsrummet, köket och hallen...

Kanske borde jag åka hem. Fokusera på något annat. Andas. Leva. Gå en långpromenad i solen. För att orka. Vill mest gråta nu. Men jag sitter på jobbet. Jag ska strax spricka upp i ett leende, ha tre lektioner. Ikväll är det kvällsgympa för Linus. Jag orkar. Jag lever. Jag andas. Jag går vidare. Vi arbetar på. Vi gör så gott vi kan.

Elever som inte har läst läxan. Ingen. Vem ska göra de åt dem? Enkla vägen. Minsta motståndets lag...
Datautbildning. Lång dag på jobbet. Och när jag sitter i bilen på vägen hem, tänker jag på mötet i morgon bitti. jag och Anders ska träffa Linus psykolog. Jag blir irriterad. Jag har upplyst henne om att det är bokat möte med specialpedagogen på fredag. Jag mailade och berättade att vi har varit på ögon, öron och hos talpedagogen. HON ska vara den samordnade - det är allt jag har bett om. Vem vinner på det här. Utredningar. Besök på olika ställen. Alla verkar veta att Linus är sen. Men vad gör man - väntar. Utreder mer. Inget verkligt händer. Jag blir frustrerad. Börjar grubblar. Vilar inte i nuet. Undrar vad de tänker. Varför får han ingen riktig hjälp? Något som bidrar till hans utveckling. Att bara utreda hjälper väl inte honom? Frustration. Vad kan vi göra? Vilken hjälp har ha rätt att få? Vem hjälper honom? Har han rätt till extra resurser? Hur "illa" är det? Vad är problemet? Jag vill ha ett facit. Hur kommer det att gå för Linus? Jag vill att han ska få hjälp! Jag vill veta! Jag vill att han ska få vara normal. Vara som de flesta andra. Lära sig som andra. Jag vill att någon ska tala om för mig vad jag kan göra, hur det ska gå... Jag vill inte slussas runt. Orkar inte. Tårarna rinner. Trycket i bröstet ökar. Fan. Jag vill inte följa med imorgon. Allt jag har bett om, har inte hänt.

Ingredienser
Portioner: 22

4½ dl vetemjöl
1 dl socker
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
200 g smör (eller margarin)

FYLLNING
1 dl fast hallonsylt

Jag älskar...
... den här härliga vintern - som bjuder på snö och sol. Två dagar i rad har jag åkt skidor (visserligen är jag inte ett dugg bra, har trillar några gånger, det gör ont i knät - menisken är nog sprucken i andra knät och mina axlar har ingen kraft - men jag tror att det är bra träning för dem). Jag tränade spår igår oxå - det gick bra. Bra påsläpp! Och Anders och klara åkte slalom igår.
... ljuset. Det är fortfarande ljust ute! Njuter!
... att sitta här i soffan, titta på Grey, en kaffekopp i handen och glada barn på övervåningen!
... att ha det fint omkring mig - vi har städat. Massor i helgen. Källaren är utrensad.
... att ha huset fullt av glada barn! Igår hade vi som mest 5 "extra" barn här! Idag två extra! De leker tillsammans. Skrattar.
... att Linus nu kan säga "Simma" istället för "Siddi" till "Stimma".
... att umgås med goa människor och få god mat. Igår var vi bjuda på grillpremiär till grannarna! Lika gott som trevligt!
... min familj. Som får mig att älska. Att leva.
... att älska!

En migräntorsdag... som ändå på något sätt har varit bra... Vaknade i natt med migrän - kanske efter ridningen igår (hoppning - det gick bra, även om hästen var lite stissig) - men orkade inte stiga upp och ta en tablett, somnade trots allt om och vakande ett par timmar senare, med migrän... Tog en tablett. Åkte till jobbet. Hade två lektioner. Planerade ett par. Och åkte och hämtade Linus hos Anders på jobbet, och åkte till talpedagogen. Han klarade det bra. Gjorde det som han blev tillsagd om och klarade det som man brukar klara vid 3 års ålder ungefär... Åkte ut och lämnade Linus på dagis. Sen lunch. Och sedan lektion direkt. Två stycken. Rättade lite prov. Åkte hem och hämtade barnen, med fullständig huvudvärk, ingen ork och allt kändes jobbigt. Välte ut en stekpanna med äckligt diskvatten på golvet, Linus välte ut Oboj i puffen...Jag tog en migräntablett till... sen kom Hanna och Eric. Allt vändes. Det ljusnade. Huvudvärken lättade. Anders kom hem. Gjorde pizza. Lite vin. Torsdagkväll. Snart har ännu en jobbvecka gått. Och igår kom lärarnas små minidatorer!