flisas

Sommarlov. Semester.
Jag trotsade mig själv och packade ihop fika och badkläder direkt efter frukosten - cyklade till badplatsen och möttes upp av Eric och Elin. Jag trotsade den inre rösten som sa att jag borde städa innan. Nu har vi badat. Fikat. Ätit lunch. De stora barnen är på fotbollsskola och Sigge sover - och jag har lagt in en massa kläder, börjat fundera över vad vi bör ha med oss på vår resa - på torsdag är planen att planet går till Libanon. Till kusinerna. Jag har dammsugit med min nya dammsugare. Och nu en kaffedrink i solen. Idag är inte livet speciellt svårt.
Jag skickar med er Pia Sundhages ord, jag tyckte hon sa det så bra: "vi gör varandra bra". Jag ska försöka ha det som motto i sommar - att vi ska göra varandra bra. Ibland är det så svårt... Vi måste försöka hitta varandras styrkor och hjälpa varandra att lyckas. Fokusera på det som är bra. Förstärka det. Många gånger är vi bra på att tala om det som är mindre bra, på brister. Det är inte många som blir bättre av det... Det är rättså stor skillnad mellan "Va' duktig du är" och "Jag ser att du verkligen har kämpat för att få i många detaljer," t.ex. Det finns ofta många sätt att säga saker på, fokusera på...
Och kanske undrar några - Grålle kom hem igen! Lite mer än två dygn senare. Tro. Hopp. Kärlek.

Helgen tillbringades som sagt i Stockholm - underbara sommardagar vid havet. Klara spelade match - och vann. Jag träffade fina vänner - skrattade och grät... Vi letar,saknar och ropar efte vår fina Grålle som har varit borta ett par dagar - mina celler skriker att han inte finns - men hur sörjer man någon som man inte vet är död? När ska ma sluta leta, när ska man sluta ropa - när ska man sluta hoppas? En del dagar är det jobbigare än andra att var djurägare... Igår "räddade" jag en hund från att bli påkörd - fick lämna in den till polisen... En del dagar är det jobigare att jobba än andra - idag är inte en av dem... Idag tittar vi på Gosskören. Städar. Och ikväll spelar vi revy för nian. Filmen är bra - de handlar om utsatta barn, som hamnar snett och hur en lärare förändrar deras liv. Nu är det snart sommarlov. Kanske hinner jag en ridtur i eftermiddag - fixar lite i stallet. Yvonne har brutit foten.
Till hösten börjar Linus ettan. Klara femman. Andra krav. Hur ska det bli. Hur blir sommarlovet för alla vilsna själar som får någon slags ro i skolan?
Jag läser (http://adhd-add-allaharlattheter.blogspot.se/2013/06/npf-diagnos-till-nytta-for-vem.html) om diagnoer som kan vara till skada och nytta som stämplar - om sorgeprocesser när man ska se på sig själv med andra ögon. "Att få en diagnos i tonåren är nog den värsta tiden att acceptera att man är annorlunda. Då vill ju alla vara lika istället. Därför måste vi försöka hitta barn med svårigheter och låta dem få utredning, hjälp, diagnos, förståelse innan de blir tonåringar. Varje tonåring som får en diagnos är på ett sätt, ett misslyckat "fall" för vuxenvärlden. Vi borde ha sett deras svårigheter tidigare. Vi borde ha hjälpt dem tidigare. ...Jag tänker att det är vår samhällsstruktur som stämplar, som väljer ut, som kasserar människor. ... Ibland, när jag träffar personal och/eller föräldrar till barn med NPF-diagnos så tänker jag att de missuppfattat meningen med diagnos. Diagnosen är alltid till för att hjälpa barnet att lyckas utifrån vad den är, vad den har för lättheter och svårigheter. Ibland verkar det som om man tänker att "nu vet vi svårigheterna, då skall vi träna på dem så att han/hon blir bättre på dem och mer normal". Då tänker jag att vi fullständigt misslyckat kring barnet. Barnet skall så klart utveckla sina lättheter. Vi skall hjälpa barnet att lyfta. Det gör vi alla med hjälp av kunskapen vi får av utredningen och diagnosen. Diagnosen är till för den som har svårigheter. Vi andra skall använda den så att vi kan hjälpa människan att dra nytta av sina tillgångar/sina lättheter. Vi skall inte dressera barn som är annorlunda till att passa in. De är tillgångar! De skall "användas" för sina tillgångar, precis som alla människor på jorden ska få använda sig av sina tillgångar." Jag vet att jg hr skrivit detta tidigare - men jag tycker att det är viktigt - det finns så många synpunkter, så många felaktgheter soms prids, så mycket ansvar...

Nästan 300 betyg senare...
Känslan av liv, hunger, stillhet och migrän.
Livet känns lättare. Anders är på tennis hela helgen i Båstad. Barnen cyklade precis på picknick - Sigge sover - det började precis regna... Vi har varit på agilitytävling en stund - och såklart fick jag sug. Längtade efter den där känslan av de där ögonblicken då allt stämmer. Fullständig harmoni. Samspel. När man pratar samma språk. De perfekta loppen är lätträknade - men känslan av dem kommer jag ihåg.
Och så har jag räddat TC från en potentiell stinkbomb - jag glömde avfall från dissektion av räkor och fisk inne på skolan igår.
Och badat Kenzo. Nu gör jag i princip så lite som möjligt. Är. Vara. Nu.