flisas

Ett samtal. En klok. God. Vän. Senare. Så känns det lättare, även om taggen i hjärtat finns kvar. Oro. Frustration. Hjälplöshet. Men också tacksamhet. 

Det finns nog inget som gör så ont i hjärtat som utanförskap. 

Vi är hundvakter till Donna. Sigge var exalterad idag när han utbrast "hon har magrutor".

Idag på ridturen fokuserade Baron mer framåt än åt sidan - fattade hellre galopp än travade. Gott tävlingsmood. Go känsla. Vi var själva på turen - och ibland är det bra - även om det alltid är trevligt med sällskap. Men det är något speciellt att fara fram över vidderna - med endast pållen som sällskap. Man känner liksom hästen mer - känner musklerna och fartvinden. Att få rida Baron på en tävling känns nervöst. Det förpliktigar - och jag har alltid hört att han bara går igenom med Yvonne... Mitt förnuft vet ju dock hur många timmar jag har ridit honom, hur många turer vi har gjort utan att han har "förstörts" och att om han inte går igenom - så har jag ändå gjort mitt bästa. Ridit honom på mitt bästa sätt. Det ska bli kul - men än är vi inte där. Än står vi inte på startlinjen. Än är det många timmar kvar...
Anders spelar golf. Nu kramas det sista ur av semestern. Linus går på simskola - ha är så duktig - han går in på killarnas, byter om själv och kommer ut med väskan, som jag tar hand om medan han är på simskola och sedan möts vi efter och han går ensam in på killarnas och duschar. Idag fick jag papper om jobbuppstarten. Nu närmar sig jobbet. Blandade känslor. Jag gillar oceanen av tid - men jag gillar jobbet oxå. Det vill bli bra.

...BadSolPalmer

Den här sommaren har varit blötare än vad man kunde önska. Den har varit blåsigare. Det har varit mindre sol... Vi har träffat fler kompisar än vad vi har hunnit med på hela året. Det finns människor som jag gärna hade träffat mer. Människor som jag har träffat mer än jag trodde. Det finns människor som jag trodde att jag skulle hinna träffa - men som jag ännu inte har träffat. Människor som jag trodde att jag skulle träffa mycket - har jag träffat mindre. Det är spännande - hur det blir. Varför det blir. Än finns tid. Och jag är så tacksam över mina fina vänner. De som lyssnar, ger mig tid, berättar, finns...
De senaste två dagarna har jag hängt i simhallen - Linus går på simskola. Det är ett spännande kapitel. Igår var det så mycket folk! Folk måste ha saker att göra - inomhus. Rekord på IKEA, rekord i Ullared. Men när det är jättetrångt - varför måste då mamma, pappor, släkt och vänner sitta med Ett barn i barnpoolen? Det räcker kanske med en vuxen per barn? Logistik på riktigt.

Dåliga kroppsdagar - och nätter... Då axlarna hoppar ur led och tröttheten gör det svårt att veta år vilket håll de ska puttas in igen... De hoppar ju år alla håll och kanter: framåt, bakåt, utåt och neråt... Ont i en höft. Känner mig låg. Trött. Men jag red i alla fall en mil med Jenny som ska rida blyte på söndag. Baron var lite nipprig och hoppig. Men det vill bli bra. 

Pingis och några rundor kort - samt popcorn kan få vilken kväll som helst att lyfta! Och vilken rumpa som helst att lyfta från soffan! Lovely! Trots regn! Eller tack vare? 

Landade i soffan - det var länge sen jag satt i soffan vid den här tiden. Det regnar. Det har regnat hela dagen. Jag vaknade till doften av nybakade frallor - vår älskade klara hade bakat. Jag red. I regn. Om en vecka är planen att baron och jag ska tävla 80km. Och mina tankar handlar om "om man kan gå mer träningsvärk, än jättemycket träningsvärk". Nu har den gått över. Men i början av veckan visste jag inte om jag skulle gå framlänges eller baklänges i trappan och om jag skulle kunna sätta mig på toan...
Vi åkte och handlade. Nu spelar Anders golf. I regn. Och vi landade alltså i soffan efter ett bad. Något annat jag tänker på är rättvisebegreppet. Rättvisa är ett laddat ord - det är omdebatterat filosofiskt, ekonomiskt och politiskt. Och det betyder inte samma sak för alla. Och våra olika uppfattningar om begreppet påverkar vilket samhälle vi skapar. När mamma dog slog jag fast att det inte finns någon rättvisa... Carolina bekräftade. Att diskutera rättvisa när en ung människa dör - en gammal, en elak, en seriemördare... lever - blir patetiskt. Livet - och döden - är inte rättvis... Rättvisa över tid? Kanske. För det mesta. För de flesta. 
Mina händer liknar min mammas... Imorgon skulle hon fyllt år. 

Dagarna går. I ett behagligt tempo. Alla har vant sig vid att vara lediga. Göra lite. Umgås med vänner. Jag rider en runda. Anders spelar lite golf. Igår följde vi med allihop och slog på ranchen och hade putttävling. Idag slutade vår ambitiösa cykeltur runt vederslövssjön efter 4 km med punka, det blev en tur till stan. Nytt däck. Och djungelgolf istället. Nu sitter jag på citycross parkering och väntar med myggan. Igår fick vi träffa Alice - snuffa bebbe. 

Astrid Lindgrens värld 

Jag ligger kvar i sängen - kroppen är lite trött, Sigge och myggan sover jämte mig. Snart ska jag stiga upp och åka till stallet. Packa upp. Tvätta amigo. Kanske rida en sväng på baron. 

Vi har det bra. I hemmahuset. Frukost i solen. Ridtur på finaMiga - laddar inför 50kmT på söndag. 


Gräsklippning. Löptur för klara. Lek på rummet för Linus - varvat med iPad. Sigge spelat golf, fotboll och springer mest runt. Tänkte på en vän som berömde våra barn - de är så tålmodiga och trevliga, påhittiga och självständiga. Jag tänkte på hur barn ska vara - i en betraktares ögon. Många förväntar sig lugna barn, som sällan tilltalar vuxna?! Många barn måste styras av vuxna. Ledas. När man inte faller inom normen för normalt - är det onormalt, jobbigt, avvikande... Den känslan kan jag ta på. Känner den. Likväl som jag känner när man passar in. 

Paddling och solning!

Ring och solning.



Myggan och jag. 


Det är en blåsig sommar vi har.


Det är en solig sommar vi har. 


Emmie på vattenskidor. Det är en fantastisk sommar vi har! Tillsammans. 

Ändrade planer. Nya planer. En molnig dag, en dag för tidigt, och väskorna packas. Alla är på. Alla vill vidare. Alla är nöjda. Vi åkte hem till Vederslöv. Hem till gott vatten, badkar, tvättmaskin och diskmaskin, Internet, fristad för lek, tid för golf och ridning... Allt har sin tid. Allt är bra. Omväxling förnöjer. Men rutiner är ibland bra. Skönt. När vi städar, lämnar Ekö för den här sommaren - känns det lite som om sommaren är slut. En del av sommaren är slut. Men än finns tid. På Ekö är det så lätt att bara vara. Ta dagen som den kommer. Det finns inga krav på att fara runt. De stora frågorna är vad man ska äta, om vi ska fika - om vi i så fall ska baka något, om vattnet räcker för att tre stycken ska duscha, hur varmt det är i vattnet, vilka lag som gäller på fotbollskubben och om vi ska spela yatzi eller femhundra eller kanske UNO? Nu spelar Sigge fotboll, eller kanske det är golf - han springer unt ute, Linus sitter under en filt och tittar på en film på paddan, och Klara - som har haft kompis i stort sett hea tiden - sitter på sitt rum, andas själv en stund. Anders körde iväg för att träna lite golf. Vi har olika behov - och efter att ha levt compact living ett par veckor, i en liten stuga, på en ännu mindre ö - där det är svårt att komma undan - så har det sin charm att åter vara hemma.
Jag lyssnar på Håkan Hellström - strofer fastnar: "Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din", "Och jag hatar att jag älskar dig. Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.", "man måste dö några gånger innan man kan leva", "Jag kommer älska dig när jorden gått under. För jag tänker aldrig dö, nej. Det kommer aldrig va över för mig."

Vi är tillbaka på ekö. Solen skiner. Lugn. De andra sover fortfarande och jag sitter ute och dricker kaffe och löser illustrerad vetenskap. Senare kommer Emmie med föräldrar. 

Fantastiskt gott recept på kraschade potatis!
1 kg potatis
ca 50 g smör
2-3 vitlöksklyftor
örtsalt
peppar
rosmarin (gärna färsk) eller bladpersilja - eller något annat man tycker är gott...
1. Börja med att koka potatisen så att den är lite mjuk. Sätt på ugnen på 200 grader.
2. Lägg ut potatisarna på en plåt med bakplåtspapper och platta till dom med t.ex. en stekspade eller botten av ett glas.
3. Smält smöret och pressa i vitlöken i smöret. Ha i salt och peppar och pensla på smöret på potatisarna.
4. Klipp över lite färsk rosmarin och stoppa in allt i ugnen tills potatisarna är gyllenbruna och fina (ca 20 min).
Här hittade vi receptet: http://www.femme.se/bambi/2014/07/31/crashed-potatoes-ett-nytt-gott-tillbehor/

Efter en otroligt skön och rolig vecka på Ekö, så har vi varit hemma sedan i måndags. Regnskurarna avlöser varandra. Men vi har har haft trevliga dagar, med golf, ridning, kompisar... Och det största tacket riktias till Pierre och Linda som var nere på Ekö söndag till måndag. Lindas tvillingpojkar blev kompisar med Linus och väl i Matvik bestämdes att Linus skulle följa med dem hem. Och sedan sov han över där, och sedan kom Max ut till oss i tisdags. Djup tacksamhet.
Jag har hunnit klippa gräset och lyssnade då på Georgios sommarprat. Underbara ADHD:s grundare, Georgios Karpathakis, säger så här om sitt program: "Om man fokuserar på det positiva kan man hjälpa folk att flyga istället för att falla. Mitt Sommar kommer handla om vägen till den insikten. Jag kommer berätta om en resa med enormt djupa dalar och extremt höga toppar och om hur fyra bokstäver i vuxen ålder fick allting att falla på plats." Det var värt att lyssna på. Jag känner igen en del. Får svar på en del. Känner igen frustrationen, annorlundaheten. Åtminstone fragment och enskilda delar av situationer.
Man ser en familj i affären. Den ser "normalstörd" ut. Allt är samlat. Allt är väl förberett (schema, timstock, bilder...) - så väl det går, man har sagt att man inte riktigt Vet hur det ska bli, hur mycket folk det kommer vara, hur många affärer man måste gå till osv... Men så händer något. En telefon ringer. Kontrollen och uppmärksamheten brister lite. En flackande blick . Oro i blicken. I rörelserna. Det låter. Folk tittar. Viskar. Muttrar om ouppfostrade barn. Mamman försöker få styr. Försöker hålla sina egna känslor i styr. Väser. Sammanpressade tänder. Försöker vara lugn. Viskar lugnt - blickarna på henne kräver att hon säger ifrån. Hon vill skrika, men hon vet bättre... Vet att hårda tag och stora, höga ord kommer resultera i utbrott, tvång och ångest... Det som de ser är en mamma med en ouppfostrad unge - de ser inte funktionshindret inuti...
Idag spelar Anders golf, jag ska ta en ridtur - imorgon åker vi till Ekö igen. Jag längtar efter soliga, vindstilla dagar igen...

En skön dag övergick i en fin kväll. Dagar vi ska leva på när höstmörkret faller på. 

Ekö visar sig från sin bästa sida. Gör det enkelt. Vi lapar sol.