27/12; tisdag

Klara och jag låg i badet igår och väntade på stormen. En hagelskur - helt abs-Urd-t. Men sen blev det inte mycket mer? 

Idag tig Sigge ett fotbad. 

Och så var vi hos tandläkaren - Linus har haft ont i en tand till och från. Jag ringde idag och bi fick en tid. Så proffsiga, lugna, smidiga och duktiga. Efter inte ens 20 minuter var tanden ute. Det är annat än sluttiden jag har väntat på sedan april. 

Och jag är djupt imponerad av Linus som är lugn och tålig. 

2016-12-27 @ 17:23:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Alltid redo

Kalla mig gärna scaout. Alltid redo. Frida hörde av sig och ville ta en promenad. Inom en kvart var myggan, jag och pannlampan på! Ställttid: 0. 

Två flickor. I en mörk skog. I pannlampans sken. På stigar som de känner som sin egen ficka. Aningens äldre än när de kuskade runt i skogen på ystra pållar. Ömsom allvar, ömsom fniss och skratt. 
En stund under stjärnornona som lyste med sin frånvaro. Med en av de finaste jag känner... Lycka en juldag. 

2016-12-25 @ 18:52:55 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

25/12; söndag

Magsjukor. Feber. Halsont. Diabetes. Lunginflammation. Tandvärk. Hjärtesorg - krossade hjärtan. Ångest. ... Grader av helvetet. 

Diagnoserna duggar tätt bland vänner och bekanta i juletider. Jag önskar er hopp om bättring och god fortsättning. Ibland kan det bara bli bättre. 
Vi hade en fin julafton med tomte, klappar, spel, Kalle, pingis på köksbordet, mat i överflöd, glada barn, glada vuxna, lugn och ro... 

2016-12-25 @ 15:37:52 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

God jul!

En joggingtur hela familjen. 

Nybakade, kalljästa, frallor. 
Julabad.
Nymålade naglar. 
God jul! 

2016-12-24 @ 11:56:13 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dan före dopparedan

En tidig julritt. I sällskap med Kim. En kopp kaffe. 

Anders och spelade hockey. 

Vi tog julbadet. 
Anders och klara åkte till stan och fixade lite. 
Jag städade - framför allt toalettskåpet. Så ni som brukar titta i toalettskåp (jag vet att det är många som gör det - det har jag läst i någon undersökning) - gör det gärna inom rimlig tid! För nu är det fint! 
Vi åkte till Sjödahl för att lämna tackförhjälpenklapp. 
Och var hos morfar och firade jul ikväll. En bit av julen är avklarad... bara resten kvar! 

2016-12-23 @ 22:34:35 Permalink bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

22/12; torsdag

Tidigt på morgonen - fortfarande natt - då vaknar jag och känner känslan av migrän. Vet att jag måste stiga upp och ta en tablett. Men orkar inte... Och lukten av kiss... Sigge kissar nästan aldrig ner sig - men i natt hände det... Försöker förtränga både den ena - och den andra känslan. Somnar till slut om. Efter att ha kapitulerat och tagit en tablett. 

Vaknar ett par timmar senare. Duschar med Sigge. Slänger sängkläderna i tvättmaskinen. 
Känner plötsligt lukten av scones. Klara håller på att baka. 
Sigge och jag åker till jobbet på vår lediga dag. Julshow. Julmacka. Alladingodis. Kaffe. 
På eftermiddagen kommer grannbarnen in - fika. Och så ska de ha en liten julklappsutdelning. Packeten ska lottas. Sigge får det som de flesta hade blivit överlyckliga av - ett kuvert med en slant. Men inte femåringen. Han förstår inte värdet. De andra får ett litet fyrairadspel, påsar och pussel att måla, en liten målarbok. Klara blir irriterad och ledsen för att lillebror är otacksam. Erbjuder sig att byta. Vill att alla ska vara glada. Lyckliga. Tacksamma. 
Jag känner igen känslan. 
Det är inte enkelt att göra alla nöjda. Alla glada. Alla tacksamma. Det finns ingen absolut rättvisa. Det är så lätt att få ett tryck över bröstet av otillräcklighet. 
Nu tar de julabadet. Julmusik i högtalaren. Skratt. Värme. 
Känslor är övergående. De kommer - och går...

2016-12-22 @ 15:53:30 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

21/12; onsdag

Jag vill... ja, vad vill jag? Just när jag ska formulera det fastnar orden... Jag vill ha jullov. Jag vill ha en jul, utan krav. Jag vill vara med min familj - men min familj är utspridd över hela världen, och himlen... Humpe är utomlands. Mamma och mormor... Första julen utan mormor. Tio år utan mamma... Är de tillsammans nu? Jag vill ha en jul med glädje. Tindrande barnögon. Glada barn. Jag vill inte att någon ska stå vid spisen hela dagen. Jag vill äta skaldjur och dricka champagne. Jag vill umgås. Spela spel. Skratta. Jag vill att min vad ska läka. Något gick sönder i den i söndags. Benet gick inte att stå på. Bristning? Efter ett par dagar vad det bättre - tills jag trillade ner för trappan. Och jag vill inte ha några skumtomtar! Jag trodde att jag hade lärt mig det. Jag har klarat det länge. Men idag föll jag för frestelsen - och ångrade mig i samma sekund.
På jobbet fick jag vicka. Fylla i ett papper till BUP. Uppdatera hemsidan. Lägga betyg i kuvert. Fixa utvecklingssamtalstider. Ha mina egna lektioner. Jag behöver jullov. Somnade lite i soffan när jag kom hem, och hade gått en runda med Myggan. Väcktes snabbt. Läste för killarna i vår adventsbok. Lagade mat. Gick på julshow som Linus klass ordnade. La Sigge. Anders och Klara åkte på innebandy. Och jag... skulle nog helst vilja... dricka champagne - fira in ljuset. Det vänder nu. Idag. Välkommen tillbaka.
2016-12-21 @ 20:37:00 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bilder

Skriv inläggstext 

2016-12-18 @ 19:15:39 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

18/12; söndag

Helgen går mot sitt slut. Innebandymatch - föräldrar mot barn, innebandymatch - vipers ot Olofsström (6-4). Hocky - föräldrar mot barn. Killarna har fått träffa både vipers a-lag och lakers a-lag - till deras stora förtjusning. Två ridturer. Blyte och Baron. Två bilar tvättade. Det har pyntats. En gran huggen och klädd. Klara har handlat julklappar med morfar. Vi har badat. Vi har griljerat skinka. Vi har bockat av ett par punkter på önskelistorna - beställt ett par julklappar på nätet - allt för att slippa stressen i butikerna. Julstressen. Panik över att inte veta vad man ska ge - till liv som redan lever i överflöd. Paketen ska läggas i en stor hög under granen. Barnens ögon ska tindra. Man ska önska sig saker - inte bara fred på jorden, snälla barn och ett lyckligt liv. Trots att det egentligen är det enda man vill ha... På riktigt. Gemenskap. Fred. Lycka. Men det går inte att köpa... Vi tänder det fjärde ljuset, och låter det brinna.
"Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna,
det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.
Tänd ett ljus för allt du tror på, för den här planeten vi bor på.
Tänd ett ljus för jordens barn.
Åh. Tänd ett ljus för jordens barn.
Tänd ett ljus för jordens barn."
Snart väntar kvällens gympapass. Naglarna är målade i guld.
2016-12-18 @ 19:12:15 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kväll

Nonan och jag. Ensamma i stallet. Ensamma på turen. I mörkret. Under stjärnorna. Jag sjunger för honom. 

2016-12-15 @ 19:32:59 Permalink bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

15/12; tirsdag

Min mamma sa ofta att hon ville bli huskatt i nästa liv... Ibland förstår jag henne...

Att ligga på fönsterbrädan med element under, titta ut på den gnistrande morgonen... 

2016-12-15 @ 10:46:22 Permalink bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

12/12; måndag

Betygen är deffade. Jag skrider mot lucia. Tänder ett bloss för dem som inte finns hos oss. 

Stjärnorna faller i natten nu. Himlarna sänker sig ner över jorden. 
Tar oskulden från julklappslistan - klickar hem ett par över nätet. 
Och klara har bakat ett julgodis. Raw food bollar. 
Nu viker mörkret undan. 
Nu blir det snart ljusare igen...

2016-12-12 @ 20:37:42 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kvällen

Jag har inte knypplat dukar, köpt julklappar, lagt in lutfisk, putsat fönster... men jag tittade på några betyg. Gick en runda med dammsugaren och en med myggan. Nagellack. Klara fixade. 

Voltaren på ryggen. Klara fixade. 

Gick på gympa. 


2016-12-11 @ 21:43:08 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

11/12; söndag

Känslan att vilja något annat... Känslan att vilja mer än man orkar... Känslan...
"Istappar hänger ned från taket
Det knastrar så skönt under mina skor
Jag tror på tomten att han kommer hem
Dit där jag bor

Tomten, jag vill ha en riktig jul
En så'n som man har när man är liten
Tomten, jag vill ha en riktig jul
Väntan och hopp, vad man är nyfiken
Tomten, jag vill ha en riktig jul
En så'n som man har när man är liten
Tomten, jag vill ha en riktig jul
Jag vet att du inte gör mig besviken

Tissel och tassel, pyssel och prassel
Det pirrar i magen bakom stängda dörrar
Goda lukter i hela huset
Åh, och änglaspelet snurrar

Stämsång och fackeltåg som lyser upp mörkret
Bjällerklang och slädfärd under månens ljus
Det är en riktig jul för mig
Åh, och julefrid i alla hus ..."

Jag vill ha en sån jul som jag hade när jag var liten. Snö. Glada människor. Packet i överflöd - mamma älskade att köpa presenter. Fina klappar. Som jag slår in med fint papper och snören. Jag vill ha Julefrid. Med Förväntan i luften. Packet under granen. Jag vill ha energin att orka. Jag vill kunna ta djupa andetag utan att hosta - utan att det gör ont. Jag vill ha ett städat hus. Jag vill ha köpt väluttänkta julklappar. Jag vill baka pepparkakor och lussekatter, jag vill göra julgodis. Jag vill bygga pepparkakshus. Jag vill sätta upp julbelysning ute innan julen är över. Jag vill hugga en julgran och njuta av att klä den. Jag vill köpa nya stjärnor och sätta i de nyputsade fönstrena. Jag vill att julen ska vara till påska. Jag vill gå på julbord - klä mig i fin klänning, måla naglarna, munnen och ögonen. Och när jag nämnde detta för min familj - så tittade de helt oförstående på mig. Vill du verkligen det? Gå på julbord? Nä, det vill jag ju inte. Jag gillar ju inte ens julbord... Men jag vill åt känslan. Att hinna sitta med min familj. Att få vara fin. Jag vill se barnen glada. Förväntansfulla. Jag vill att de ska känna hopp och glädje. Jag vet inte riktigt vad jag vill... Bara att jag vill se tindrande ögon. En härlig jul med glädje och ljuvaste frid. Klappar och juldans. Jag vill se mamma kyssa tomten. Jag vill sprida ljus i mörkret. Jag vill...
Jag kom just hem från stallet. Lunchen stod på bordet. Klara hade städat stan. Sigge hade spelat hockey, Linus hade varit en sväng hos morfar och spelat finns i sjön. Jag var så skitig efter att ha badat Amigo (som såklart rullade sig så fort han kom ut i hagen) och slängt gammal plast. Satte igång en maskin. Klara, pappan och Sigge åkte på innebandy. Jag mobiliserar kraft för att sätta 300 betyg - jag är nästan klar, men de måste tittas igenom, och så är det några som alltid kräver ett par extra tankar. Jag ska lyssna på och låta mig övertalas av magkänslan. Av Rutinen. Att det blir rätt i det långa loppet. Jag gör det jag måste - innan jag gör det jag vill. Troligtvis kommer jag inte att orka göra det jag vill. Det stannar nog vid måstena idag oxå - frågan är bara vad som ska räknas till måsten? Julklappsbeställningar? Städa? Hundpromenad? Träning? Jag vill så mycket - men orkar så lite. En förkylning - som har satt sig i luftrör och lungor var inte det jag behövde mest så här i slutet av terminen...
2016-12-11 @ 13:22:00 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

7/12; onsdag

Jag fortsätter tänka på PISA... En av de eventuella framgångsfaktorerna som lyfts fram är just lyften - mattelyft och läslyft. Kollegiala samtal i strukturerad form som syftar till att tillsammans utveckla undervisningen. De här lyften skulle behövas hela tiden (jag tror dock att det kanske är lite tidigt att se den verkliga effekten av lyften - men jag tror de behövs). De skulle kunna göras hela tiden. Deskulle göras i alla ämnen. Vi skulle släppa på prestigen. Släppa Jante. Dela med oss. Diskutera det som behöver diskuteras. Lyfta oss. Hela tiden. Vi behöver utvecklas tillsammans - hela tiden. I alla ämnen. Det är det ämneslagen borde göra - och det är också därför vi borde sitta tillsammans igen. Arbetslagen spelade ut ämneslagen för några år sedan... Vi behöver komma tillbaka till dem nu. Vi behöver göra det som görs i olika fb-grupper hela tiden. Vi samlas i kollegiala samtal som syftar till att tillsammans utveckla undervisningen. Vi delar med oss av en bra laboration, ett klipp, en artikel... Det blir lösrykt, men samtalen pågår ständigt och utveckling sker. Där får jag dagligen tips, ideér, tankar... Vi hjälper varandra. Vi lär varandra. Vi lyfter varandra. Jag tror att det spelar roll och jag tror att det finns en enorm potential i detta. Vi lärare vill. Vi kan. Kanske kan vi få hjälp på vägen? Av skolverket. Där vi kan samlas kring olika ämnen - bli mer strukturerade, bilda materialbanker likt mattelyftets. Tillsammans lyfter vi undervisningen, oss själva och eleverna! Kanske kan vi få hjälp av den egna skolan? Vi behöver åter få sitta tillsammans med våra ämneskollegor. Vi behöver hjälpa varandra i vardagen - med de snabba tipsen. Det är viktigt med samtal om eleverna - men det kan vi göra på konferenstid. Jag tror att jag hade haft mycket mer hjälp av mina ämneskollegor i det dagliga arbetet. Vi behöver samla vårt material, vi behöver utveckla undervisningen, vi behöver hjälpas åt! Som det är nu hinner jag se mer vad mina kollegor runt om i landet gör - än de på min egen skola... Jag skulle vilja att vi kunde sitta tillsammans - diskutera innehåll i varje arbetsområde, hitta beröringspunkter, hjälpa varandra med prov, bedömningar, uppgifter, filmer, laborationer... Det önskar jag mig av skolledningen i julklapp...
2016-12-07 @ 16:54:00 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

6/12; tisdag

Hostar när jag tar djupa andetag. Min röst håller inte. Det börjar närma sig betyg. Jag undviker att prata så mycket det går, låter bli att ta djupa andetag. Kan jag rädda ett betyg så vill jag göra det. Jag vill ge dem chanser. Jag vill se deras process. Jag leder dem till vattnet, men jag kan inte få dem att dricka. Jag slår knut på mig själv. Försöker och vill så mycket. Funkar det muntligt? Skriftligt? I grupp? Enskilt? Utifrån prestationerna ska jag sätta betyg. En bokstav ska sammanfatta terminens jobb. Pratar med elever - försöker få dem att förstå. Försöker få dem att behålla hoppet.
Samtidigt kommer resultat av Timss och Pisa. Svenska elever klättrar i Pisa-undersökningen för första gången, och ligger numera på eller över medel jämfört med andra OECD-länder. Vi lärare arbetar hårt. Vi vänder och vrider på oss - mer katederundervisning, läsa mer, fler diskussionsfrågor, få alla delaktiga, EPA, mindre lärarlett, mindre flum, mer eller mindre läxor, olika bedömningssätt och många möjligheter att visa vad de kan, mer information till föräldrarna...? Vi ser ansvaret som vårt. Misslyckanden som våra. Ojämlikheten ökar - det är fortfarande är stor skillnad mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund. Föräldrar som tycker att vi gör för lite - elever som tycker att vi kräver för lite - och känslan av att aldrig räcka till, att aldrig hinna tillräckligt mycket... Pressen på oss är stor- det är många som har ögonen på oss, förutom eleverna, är det föräldrar, kollegor, rektorer, skolinspektionen, politiker.
I NO är det ett gediget centralt innehåll - och många kunskapskrav. Det är stora krav på eleverna som ska kunna laborera, analysera, diskutera, resonera, värdera, ta ställning, motivera, tänka källkritiskt, kunna dra slutsatser med hjälp av sina kunskaper i NO. Tempot blir stundtals högt - och därmed kan nog ibland kraven kännas orimliga. För en del elever skulle man behöva begränsa stoffet. För att inte ribban ska sjunka alltför lågt. Vi måste utmana eleverna - ställa rimliga krav. På deras nivå. Individanpassa. Ge strukturerade, tydliga, konkreta uppgifter. Över lag tycker jag att det ställs låga krav - lägre krav nu, än då.
Utbildningsminister Gustav Fridolin kallar resultatet ett ”styrkebesked för Sveriges lärare och elever” men tillägger:
– Det är vad du gör i skolan som ska avgöra din framtid, inte i vilket hem du växer upp. PISA är glädjande, men ställer krav på politiken. Vi ska fortsätta prioritera mer tid för lärarna, att bryta segregationen och ge elever stöd i tid. Ingen ska lämnas efter.
Fridolin ber oss lärare vara stolta. Och ändå hör jag mig själv säga - när svärmor ringer och gratulerar - att det finns så mycket kvar... Att jag inte är nöjd. Att jag vill så mycket mer... Att vi fortfarande inte gör tillräckligt... Att vi fortfarande är långt efter. Samtidigt som jag inte tror att man ska titta alltför mycket på de här undersökningarna. Eleverna gör de inte helhjärtat - det tar mycket tid, men de får ingen återkoppling, de är inte betygsgrundande... Det finns nog många länder som ser mer allvarligt på de här proven...
Han vill nu prioritera mer tid för lärarna, bryta segregationen och ge elever stöd i tid.
– Det handlar om investeringar i mer tid för lärarna. Mer tid för lärarna betyder mest och de berör skolan mest. Nedskärningarna som följde med finanskrisen har lett till en mer ojämlik skola. Vi vill prioritera investeringar i de skolor som behöver det allra mest och investeringar i elevhälsa, specialpedagogik och skolbibliotek.
Imorgon fortsätter vi lärare som vanligt - vi gör vårt bästa. För så många som möjligt - samtidigt som vi känner oss otillräckliga...
http://skolvarlden.se/artiklar/fridolin-ta-er-av-framgangen-larare
http://skolvarlden.se/artiklar/enkat-sa-ser-lararna-pa-pisa-resultatet
2016-12-06 @ 20:53:17 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag antar...

...Att det är kärlek när mannen kommer med hostmedicin strax efter att han har stigit upp och hör mig hosta.
Det är tungt att andas. Djupa andetag får mig att hosta. Rösten sviker. Jag börjar bli trött. Det är slutet av terminen. Och ändå så mycket kvar 25x12 betyg som ska sättas - ett muntligt förhör här, en komplettering där, ett förtydligande, kommunicerande av bedömningar... det är mycket ingen annan kan göra?
Pappa och Marianne tog hand om killarna när jag, med hjälp av Kim,mlockade fyra boxar, fyllde på spån, drog otaliga vattendunkar till hagarna... och red en runda på baron som hade fått nya skor idag.
Det blev 1-1 i klaras match, de var iväg från 8-17, och sedan åkte Anders på egen innebandyträning.

2016-12-04 @ 19:41:36 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

4/12; söndag

"En sista gång
En sista sång
Dom sjöng för oss

The stars are up
One fell down and flew away
Flew away"
Kents konsert igår. Avskedsturnen. Mäktig.

I fredags var det tre år sedan Carolina lämnade oss.
Ett av de finaste och mäktigaste mötena jag har haft. Söndagsmorgonen när hon ringde och bad mig komma - jag skyndade mig. Var rädd att komma för sent. Så verkligt. Och så overkligt. Så viktigt. Carolinas sista fest. Hon suttade på en piggelin. Vi lyssnade på hennes ord. Ordlösa, ljudlösa tårar trillade ned för våra kinder. Jag minns inte exakt vilka ord vi sa - det är inte viktigt. Orden var för oss - där och då. Stannade i ingenmanslandet mellan liv och död.
"Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö"
Anders och klara är i Tranås - klara spelar med u19. Jag funderar på hur jag ska få ihop dagen. Stallet. Ridtur? Med en energilöshet i kroppen. En infektion som talar sitt tydliga språk - säger det jag inte kan säga. Jag är så hes. Och hostig. Kraftlös. Men inte viljelös. Själen vill mer än kroppen orkar...

2016-12-04 @ 10:59:37 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

1/12; torsdag

Ni vet, kanske, känslan...
När ett barn kommer mitt i natt. Sväljer. Sväljer igen. Man frågar trött om det mår illa. Men barnet svarar nej. Man lever i förnekelse. Vilar i den. Förtränger. Men plötsligt blir man klarvaken. Det luktar - kräk. Barnet mår inte illa nu, men det har gjort... in i duschen. Barnet och mamman. Lakanen i tvättmaskinen. Man slumrar lätt. Vaknar med ryck. Som om man aldrig sov...
Barnet blev snabbt piggare.
Ni vet känslan när man vaknar mutt i natten - hostan river i bröstet. Man sätter sig upp. Hostar mindre. Försöker långsamt sjunka ner - men hostar genast mer... Hes. Hostig. Snorig...
Ni vet känslan av trötthet i cellerna. Somnar innan halv tio.
Långsamt tempo.
Spelar spel.
Tvättar.
Målar naglarna.
Fixar lunch.
Och fika.
Sätter betyg - väger samman bedömningar. Välgrundat.
Tittar på något program.
Och googlar förstrött efter resor att komma undan - till solen, värmen, vilan.
Eller kanske det är bättre att gå i ide? Vakna framåt april. Efter magsjukor, förkylningar, influensor?
Jag vill snabbspola några månader.
Stoppa huvudet i sanden.
Fly - istället för att fäkta.
Jag har lovat klara alla mina sparpengar om hon blir forskare för att hitta stopp mot magsjukor.
Första december. Julen närmar sig. I år lever vi efter den här adventskalendern, okej?

2016-12-01 @ 13:41:00 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
Länkar
RSS 0.91