flisas

Sov gott lilla mormor. Tillsammans med dina käraste. För alltid.

Helgen närmar sug sitt slut. Men först ska jag på core-pass.
Det har varit en skön helg. Dagen idag har innehållit ridtur, första hockeyträningen för Sigge, sista fotbollsmatchen för säsongen för Linus, städa stan för klara, innebandymatch, innebandyträning för Anders, lite rättning, promenad, läxläsning, frisering av Anders och Sigge, lek... En salig blandning.

Jag började dagen på sigges innebandy. Handlade lite. Kände den lilla handen leta efter min. Mysigt. Trygghet.
När vi kom hem tig Anders och jag en kopp kaffe - jag tror det var första gången vi hann prata med varandra sedan jag kom hem. Vårt liv är ett logistikprojekt - och jag minns att vi såg ett program som tonåringar om kaospiloter. Vi hittade aldrig utbildningen. Men den hade passat oss som handen i handsken. Vi är helt otroliga på att få ihop det!
Efter den korta kaffepausen - lastade Anders in barnen i bilen för innebandymatch, medan jag tog tag i städningen. Putsa. Minimera högar av olika slag. Dammsuga. Och så lite gårdagens äppelpaj.

Innan städningen fortsätter. Rättning ska oxå stå på schemat. Liksom stalltjänst och lite kalas för svärfar. Hinner vi klippa gräset? En sak i taget. Och Kent på hög volym.

Sigge, myggan och jag tittade på skoljoggen.

En underbar morgon. Stilla. Klar luft.
Och så kom jag i kapp - med tvätthögen, rättningshögen och planeringsarbetet. Sigge lekte med en vän. Hämtade klara i skolan. Lämnade Linus på fotboll. Lagade mat. Lämnade klara på innebandy och hämtade Linus på fotbollen. Nu ligger jag jämte Sigge - försöker att inte somna...

Jag är trött... Trött på sjuka djur. Trött på att inte sova. Förra veckan oroade jag mig för baron - innan tävlingen, och efter. Jag åt i te ordentligt. Och sov inte...
I natt vaknade jag av myggan. Hon mådde inte bra. Hade kissat blod. Och jag i såg att hon behövde komma till veterinär. Anders skulle jobba i Malmö. Och Linus till tandläkaren. Farmor och farfar mötte upp honom. Jag hade en lektion och åkte till veterinären. Jag lyckades få ett kisseprov och det visade både blid och bakterier. De behöll henne för att göra ett sterilt prov. Efter jobbet åkte jag runt till apotek. Och hämtade myggan. Nu sitter jag på sigges fotbollsträning. Sol. Försöker lugna mig. Kroppen är på helspänn. Det snurrar i huvudet av alla prov som ska rättas, och lektioner som ska planeras. Ikväll väntar gympa. Imorgon ledig dag.
Nu vill jag ha friska djur. Lugn. Och ro. En dag som blir som den är tänkt.

Jag byter Slovakien mot Sverige.
Värme mot kyla.
Förväntningar mot besvikelse.
Oro mot lättnad.
Jag känner en enorm tacksamhet för denna lilla häst som tar oss ut på stora äventyr.
Baron kändes fin. Fick dropp när vi kom ner för säkerhets skull. Minutiösa förberedelser.
Veterinärbesiktningen gick bra.
Starten gick bra.
Vi såg Peter och baron på storbilds-tv - han drack ur stora kärl.
Fridfullt.
Men något hände. Peter kände att han blev halt och gick med hästen sista milen.
I veterinärgrinden konstaterades det. Inte mycket. Men det var mycket kvar och tävlingen tog slut efter 4 mil...
När vi gick mot veterinärtältet för att visa upp benet - visade det sig att tarmljuden var dåliga.
Och framåt dagen visade han tecken på kolik, utan att det kunde konstateras - analt, oralt eller med ultraljud. Han ville gärna lägga sig ner. Men var pigg och glad och åt när vi var ute.
När vi var och åt en kort stund på kvällen, hade några i stallet blivit oroliga för honom när han låg och återigen tagit honom till de proffsiga veterinärerna. Det visste vi dock inte om när vi kom tillbaka och i te fann honom. Jag sprang så fort som jag nog aldrig har gjort med ryggsäck på ryggen. Veterinärerna lugnade mig. Klappade mig. Kramade mig. Gav mig kaffe och vatten. Jag kände mig dom En svikare - jag fanns i te i stallet när han behövde mig. Trots att jag kände den gnagande oron hade jag låtit mig övertalas att följa med och äta... Vilket jag ändå inte kunde...
Dagen efter konstaterade de att han var fit to travel. Och vi påbörjade resan. Men den oroliga lilla människan - jag - tittande på honom. Lite oroligare än vad jag borde? Han ville gärna lägga sig ner när vi tog ut honom.
Vi ändrade resplan - Yvonne fick boka om sin flygbiljett och färjor.
Och nu är vi hemma. Och baron ser nöjd, glad och oberörd ut i sin hage.
Och jag är djupt tacksam.
Han skulle gå hel ur det här. Det var mitt mål. Det blev mycket oro på vägen. Men nu är han hemma. 149 starter, 47 i mål... En häst, den som vann em förra året med årets vmvinnare i sadeln, snubblade och bröt benet och fick avlivas på banan. En danska bröt höften.
Och jag är tacksam att gå vara en del av det här. Att återigen få uppleva ett Mästerskap med en häst som jag har tränat, och varit en del av teamet runt.

Förväntningar i luften. Trötthet. Förberedelser i varje hörn. Förbesiktning.

Förbesiktningen gick bra. Imorgon går starten kl 6.
Det blir spännande.
Men det finns oxå en känsla av varken eller. Varken svensk eller sydafrikan. Ingenmansland. Att inte riktigt tillhöra. Att inte riktigt räcka till. Jag är Lisa. Det räcker så. Jag vill att alla gör en bra tävling. Jag vill att baron går hel ur.

Vi är framme i samorin. Resan har gått bra. Två timmar i kö strax innan Prag - i 30 gradig värme. Baron är installerad i stallet och vi på hotellet.

Ett före VM - och ett efter...
Förberedelser.
Idag ett galoppass. Mot VM. Varje steg är planerat. Parerat. Fokuserat. På säker hand. Stabilt. Jag rider varje steg. Så brakar kan. Backe upp. Backe ner. Genom de småländska skogarna. På den vita Springaren. Fortfarande är det en bit kvar. Men om allt hår dom det ska - så springer han återigen VM om en vecka. Om exakt en vecka. Under sydafrikansk flagg. För mig spelar det ingen roll...
Jag kommer vara lika orolig. Lika lycklig. Det spelar ingen större roll vilket land han springer för. Vilket land han springer i. Det är baron som springer - av all träning vi har gjort. I de småländska skogarna. Ibland är det inte målet som är det viktiga - för mig är det vägen dit. All annan framgång är bonus. Det är vägen, inte målet, som gör resan värd. Jag bryr mig inte om prestige. Jag vill bara att baron går hel ur det här. Jag vill bara att baron mår bra - då mår jag bra.

"Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr." Karin Boye

Linus, myggan och jag åkte till badplatsen i eftermiddag. En fantastisk eftermiddag.

Autopilot. Fyra utvecklingssamtal - varav ett tar mer än dubbelt så lång tid som beräknat och betyder utebliven lunch. Varvat med lektioner. Jakt på batterier och lampor. En trasig ledningsprovare...
Och så hem och hämta Sigge för fotbollsträning.
Maten lagade Anders och klara fick åka med fotbollstränaren.
Äter mat. Och inser att Anders vill åka på innebandymatch - en träningsmatch. Kollar med klara om hon kan lägga Sigge - liksom hon fick hämta från dagis idag...
Jag plockar i ordning oändligt berg av tvätt. Och hoppas hinna dammsuga oxå - men inser att jag endast har två minuter på mig... Sätter mig och skriver det här - på två minuter. En kelig katt på magen. Tar tre fästingar...
Måste byta om - för att gå på gympa. Imorgon är Sigge och jag lediga...
Over and out.

Spilld kaffe på den vita tröjan - på väg till jobbet - jag vände. Bytte tröja.
Kom till jobbet. Larmet hade gått. Vi fick stå utanför i tjugo minuter.
Kom in till en icke fungerande kaffemaskin.
Två kemilektioner.
Föreläsning på veab.
Fick höra att en kollega skulle säga upp sig. Byta karriär. Innan det är för sent.
Lunch. Och då ingick toabesök och kaffe.
Kemilektion.
Och två biologilektioner. Och där någonstans kom huvudvärken.
Väl hemma hade Sigge blivit hämtad av en vän och Linus hade en klasskompis hemma.
Mackor. Hängde upp en tvätt och Slängde in en till i maskinen.
Två skrattande pojkar i badet.
Och så körde jag dem till fotbollen och hämtade Sigge.
Lagade mat.
Klara och Anders kom från innebandyn och Linus från fotbollen.
Jag tog en promenad med myggan. Lyssnade på en pod. Om wilmer utan diagnos. Om rädslan. Kärleken.
Nu sitter jag i soffan. Och som så ofta nuförtiden får jag be kroppen slappna av - spända muskler utan anledning.

Vilken kväll! Helt stilla. Sjön är spegelblank. En ridtur mot solnedgången. Linus gjorde läxor med Anders - med ro. Och tidigare i eftermiddag hade han gjort matte med klara. Lugn. Och ro. I kropp. Och själ. Imorgon ska en av de nya klasskompisarna följa med honom hem.
På måndagar har jag en lektion. De måndagar som finns - utan att vara friluftsdagar, studiedagar, brandlvningar, teatrar eller lovdagarna - då är det perfekt. Lugn och ro. Planering. Fokusering. Om de går bort är det sårbart.
Idag fick Sigge en pinne i ögat på förskolan - det är lite rött och gör lite ont. Förhoppningsvis ser det bättre ut imorgon.

Fotboll. Lek. Umgänge. Ridtur. Golf. Fotboll igen. Golf och Ridtur. Igen. Klara på emporia. Gräsklippning. Städning. Biffar. Många. Lek. Igen. Saker och ting upprepar sig... Men saker förändras oxå. Idag fick jag gå halva rundan med baron - efter att han hade trampat av sig skon. Vi tog ett bad ikväll. Konstaterade att det hade varit en skön helg. Men under nästa bråkdel av minuten - bli irriterade över slängda saker och bristande respekt... Saker förändras. Känslor förändras. Lugn. Kaos. Himmel och helvete. Liv.