28/2; tisdag
När jag går hem från jobbet - tokhaglar det... När jag har hämtat Sigge och vi går ut med myggan - skiner solen. Flyttfåglar flyger över himlen. Isen på sjön har börjat släppa. Och på marken finns några tappra snödroppar. Jag dröjer mig kvar ute. Andas djupa andetag. Känner hoppet. Värmen. Njuter av ljuset.
26/2; söndag
En vecka i trysil.
En vecka går fort.
23/2; torsdag
En dag med extra allt. Ibland blir det inte mycket bättre... Sol. Ett berg. Snö. Vän och dotter. Två hundar. I ett längdåkningsspår på förmiddagen, innan vi mötte upp de andra för grill i backen på eftermiddagen.
Sol. Skidor på längden (ca 1,5 mil) och tvären. Grill. Lek i snön. Bastu. ...
Dagens fortsatta bilder
började inne i snö och stark vind - "slutade" ute i sol. Nu afterski i stugan.
22/2; onsdag
Igår hände det som man inte vill när man är nio personer i en stuga... Sigge kräktes. En gång. Nu är vi inne. Tittar på snön som faller utanför. Sigge är pigg och jag känner mig helt nöjd med att vara inne för tillfället. Kroppen har sagt ifrån lite. Jag känner mig inte lika nöjd över paniken jag kände igår kväll - som kom ut som skrik. Frustration. Rädsla. Katastroftankar.... innan jag får kontroll. Tvättat. Sanerat.
Nu hoppas vi att det stannar här. Att snön slutar vräka ner. Att vi får sol ute och sol i sinne...
20/2; måndag
Livstecken från trysil!
15/2; onsdag
Åker till dagis, och vidare till jobbet. Jobbar. Står på labbet. och får återigen sådär fruktansvärt ont i ryggen. Vet inte hur jag ska stå. Vet inte hur jag ska lyfta benen. Försöker böja mig. Försöker sitta. Det gör bara så ont... Detta händer mest på labbet. Och idag, precis som vid tidigare tillfällen, så släppte det en stund efter labben...
Kom hem sent efter utbildning. Gick en runda med myggan - fortfarande i sol. Underbara eftermiddag! Hänger tvätt och plockar upp och ner i diskmaskinen. Lagade mat. Åt. Skickade iväg Klara på fotbollsmatch - hon ska spela med damlaget ikväll. Nu har jag lämnat killarna på fortet - innebandymatch för A-laget. Hämtat joggi - som ska få följa med till veterinären imorgon. Och för mig så väntar gympa.
13/2; måndag
Idag fick jag ett sms och en bild av en "gammal vän". Jag scrollar förbi vänner på Facebook - och det påminner mig om hur många jag saknar - vad fattigt mitt sociala liv är. Kanske har det aldrig varit mindre innehållslöst? Jag har alltid varit en social varelse. Tror jag. Egentligen. Men mitt jobb som bjuder på människor dagarna i ända, några barn med aktiviteter åt olika håll, samt ett liv i stallet - som visserligen inte bjuder på så många människor, men som tar mycket tid - gör att det varken finns lust, tid eller ork till större sociala sammanhang.... men jag saknar ändå. Och går dålig samvete...Jag vet ju hur mycket sanna vänner betyder. Hur lite något är värt utan vänner...det finns så många som jag vill träffa, så många som jag verkligen vill höra hur de mår... så många jag vill bjuda på en kopp kaffe. Imorgon är det alla hjärtans dag - och ni ska veta att ni är många som ryms i mitt hjärta.
12/2; söndag
Känslan när baron brakar iväg... skuttande, åt sidorna, framåt och bakåt, uppåt och neråt. Till synes utan kontroll... Jag skrattar mest. Känner honom. Tittar bakåt för att se att han inte drar med sig tindra. Känslan när man fattar en ny galopp. Han lugnade sig efter en stund. En något mer samlad galopp.
Och återigen förundras jag över engelskaläxan... En följetong utan slut... Den här gången passar inte glosorna alls till texten... Vad är meningen med det? Finns det någon? Eller har någon återigen haft otur i tanken?
11/2; lördag
Igår - en kväll med Anna, Lena och Martina. Bowling, tak och pinchos. Skratt. Någon tår. Högt och lågt. Vin och god mat. Precis vad jag behövde - men inte visste att jag orkade.
politiker...
Och jag blir så trött... Det känns som om politiker inte kan något om skolan - om verkligheten vi lever i - om individerna bakom siffrorna som pekar nedåt... Skolplikt till 18 årsålder, kortare skollov och för dom som riskerar att inte nå målen ska få obligatorisk lov skola?! .....obligatorisk lovskola till de elever som inte riskerar att nå målen är ju de elever som av någon anledning har det jobbigt i skolan och behöver loven - mer än någon annan.
Det som behövs är mindre klasser och mer resurser, för att kunna möta dagens barn och ungdomar. Människor som inte har det svenska språket - sätts ut i klasser utan hjälp. Och det är upp till läraren att se till så att alla når målen...?! Eleven med annat modersmål, utan skolbakgrund får inte en ärlig chans i dagens skola. De som har det jobbigt i större grupper, de som inte hänger med, de som skulle behöva en avskalad kurs... det är inte rätt mot dem heller.
Vad finns tankarna på eleverna - och lärarna i förslaget? Vem vinner på det här? Man får inte glömma att de flesta gör så gott de kan. De flesta vill göra rätt om de kan. Människor vill lyckas och tror att de kan lyckas - innan de har misslyckats tillräckligt många gånger...
9/2; torsdag
Igår ringde jag "Linus resurs". Inget omprov. Hon höll med mig i allt. Synd bara att Linus skulle behöva tro det...
En ridtur på blyte på snömjuka vägar. I den mörka kvällen. Tillsammans med Kim och tindra.
7/2; tisdag
Jag vill att mina elever, mina barn, får fokusera på energin, livsglädjen, hoppet och lusten att lära. Jag tror att barn som redan i fyran har prov, stora prov, många prov, som hetsas av poäng (95p på ett engelskaprov), betyg, omprov och bedömningar riskerar att ge upp. Tappa lusten och hoppet, och tron på sig själva. Vart tog nyfikenheten och lekfullheten vägen? Någon blir bäst - någon blir sämst - de delades in i två grupper nu efter engelskaprovet (vilket i sig inte behöver vara dåligt...). Jag vill tro att skolan får mina barn att lyckas. Efter sina förutsättningar. Jag vill tro att de arbetar för att bibehålla lusten. Jag vill se mina barn skutta iväg till skolan. Jag vill se dem lyckas - efter sina förutsättningar. Jag vill se dem tro på sig själva. Utan det - är de inget...
Och idag kom beskedet - precis när solen höll på att gå ner. Att även Hans Rosling har lämnat jordelivet. Strax efter Lennart Nilsson. Hans Rosling och Lennart Nilsson har gett oss förklaringar, kunskap och nyfikenhet i ord, bilder och statistik. Hur ska vi nu förstå, förklara och behålla hoppet och tron på framtiden? Inte bara se avgrunden...Vem ska nu få oss att tro att världen är god? Vem ska förmedla hopp och möjligheter? Vem ska göra faktan begriplig även för vanligt folk? Att vi kan påverka - att det är vår plikt och vårt ansvar att göra världen bättre.
Vila i frid... Och som min kollega Måns skrev på fb: "...när ni ändå är där uppe i himlen kan ni ju förtydliga för hen/hum där uppe med lite fakta, statistik och bilder, hur det egentligen ligger till så hen/hum kan fokusera och lägga sin tid på att fixa till det där med barncancer, svält och alla former av utnyttjande av barn..."
Anders födelsedag!
Grattis allra finaste vän! Min själsfrände. Min bättre hälft. Min livskamrat.
3/2; fredag
Mina fyra mest oväntade krämpor för dagen:
2/2; torsdag
Jag städar. Dammsuger och tvättar golvet. Frid på utsidan, när det är strid på insidan... När det gnager. Och så bestämmer Sigge att han ska leka med Oscar. Jag släpper städningen. Och åker till stallet. En inre stress. Mockar. Fyller på vatten och hö i farlig takt. Gör i ordning blyte. Skrittar iväg... lugn. Här andas jag som bäst. Släpper lite på trycket. Ett par tårar. Ett par andetag av lite fulgåt. Tänker på att jag snart fyller 40, och min mamma är inte med... Hon borde vara med. Min ledstjärna. Jag minns hennes fyrtioårsdag. Jag borde planera pappas 75årsdag och Anders 40årsdag. Men orken finns inte. Och sedan lugn. Tårarna torkar. Det finns bara jag och blyte. Och vi gör det bra. Vi gör varandra bra.
