30/6; fredag

Nu ligger vi sängarna - Yvonne, Kim, klara och jag - hästarna är nattade och imorgon går starten kl 8. Det regnar ute. 


29/6; torsdag

Idag är det 11år sedan jag såg min mamma i livet för sista gången...

Imorgon har hon varit död i 11år...
En hel livstid... dötid... 
Mina värsta 11år. 
Men det har också varit bra år. Så mycket viktigt och fint har hänt de här elva åren... 
Jag kommer göra som jag har gjort ända sedan den dagen - påminna mig själv att det värsta redan har hänt... Jag kommer kunna andas och se genom tårarna. 
Morgondagen ska vi ägna åt packning och färd till Köpenhamn. 12 mil ska ridas i Köpenhamn på lördag. Baron och Yvonne. Blyte och jag. Klara och Kim ska grooma. Jag ska köra killarna till moheda och göra pastasallad. 
Efter den här helgen tar jag paus. Ekö. BaraVara. Faniljehäng. Andas djupa andetag. Rida för att jag vill. När jag vill. Och kan. 

Den här veckan har vi välkomnat en ny pålle på rävargård. Nytt liv. Liv. Och död. Går hand i hand. Varje dag. År ut och år in...


24/6; lördag

En svensk midsommar. Sill och nubbe. Kransar och stång. Dans och brännboll. Goda vänner. Grill. Och regn. Klänningen åkte av efter lunchen. 

Idag ridtur. Då blyte och jag fick öva på ett garage ombyggt till fågelbur - vilt flaxande och skrikande fåglar. Två lösa papegojor som for precis över huvudena. Och skuttande kängurus. Blyte försökte fly i panik. Och jag lyckades slänga mig av och hålla fast. Och lugna honom. Och övertyga honom om att gå förbi. Golf. Spel och lek. Och en promenad. Lycka och kärlek på vägen... (bilderna på papegojorna är lånade från ägaren.)

Smultron. Och faktiskt även några kantareller. 


Försöker få semesterfeeling

I helgen hade klara fotbollsfest. 

Skolavslutning. Visserligen missade jag mina egna barns... 

En urladdning i form av för mycket skrik. Och eventuellt kan jag redan ha sagt orden "det är lättare att jobba än att vara hemma med er"... så många känslor. Städning. Glass. Löprunda. Soffhäng. Och snart fotbollsavslutning. 

Brygghäng, rosé och båttur hos en kollega igår. 

Den här sommaren ska jag öva på att säga mer ja än nej på barnens förslag - men just idag låter jag mest som Alfons "jag ska bara...". Jag ska försöka att se bortom högar av tvätt och tussar av dammråttor. 


20/6; tisdag

Nu har jag loggat ut. Försöker varva ner. Lägger ytterligare ett läsår till handlingarna. Ytterligare en skolavslutning läggs till raden av år. Inte så mycket att göra åt, jag står där mitt mellan att önska att tiden står still och att tiden går och känner som en vindpust av sorg och vemod. Säger hej då till alla elever. Sista dagisdagen - säger hej då till alla fröknar. Säger hej då till kollegor - till en del som slutar, en del ser jag i augusti igen... Avsked gör ont - samtidigt som de öppnar för nytt... En blandning av tårar och skratt. Förhoppningar. En evighet framför oss. Mygg och knott. Lekar och bad. Fotbollsskola. Doft av varm asfalt. Jordgubbar och lupiner.


11/6; söndag

Igår hade vi vår 80årsfest med härliga vänner, i sol. Det blev precis så kul som man aldrig hade vågat hoppas på! Tack alla härliga gäster - för skratt, gemenskap och fina presenter. Lite tråkigt att några fina vänner inte kunde komma - men det betyder väl bara att vi får ha fler kalajs?! 


8/6; torsdag

Jobba en dag - ledig en - jobba en... Och så helg. Då väntar fest - vi ska ha vår 80-årsfest.
Det är bra. Att vara ledig. Det är mycket frustration nu. På jobbet. Schema som ska läggas. De hör vad vi säger - tror vi, men återigen kommer vi stå med för stora grupper i NO, ett schema som inte ger oss möjligheter att hjälpas åt, resurser som saknas trots att vi vet att behovet finns, nyanlända elever som kommer ut i undervisning i nian - genetiken ståt på schemat, och de vet inte ens vad en cell är... Det finns ingen rimlig chans... Om det hade funnits hade det varit ett hån mot de svenska ungdomarna som har gått åtta år i skolan... Betygen är satta. Och vi får bemöta nyanlända elevers frustration över att inte se sig ha möjligheten att få tillräckliga betyg för att söka in på gymnasiet. Vi vet att de flesta utan skolbakgrund kommer misslyckas. Varför ska då de nyanlända läsa alla ämnen? Självklart ska de integreras. Lära känna svenskar. Man bör fokusera på matematik, svenska och engelska, integrerat i klassen samt fördjupning/stöd på ett språk som de känner till. Och så bör vi ge dem förutsättningar för att klara att leva i det svenska samhället - var finns sjukhuset och ungdomsmottagningen, hur skyddar man sig mot könssjukdomar, hur fungerar det svenska samhället...? Vi måste få ungdomarna att känna hopp, få dem att se en framtid...
Vet ni? Den här illa beräknade ekvationen står mig upp i halsen. Den får mig att må dåligt. Den får mig att överväga ett annat jobb... Vi behöver en ny skolform och vi behövde den igår. Vi, och eleverna, behöver nya förutsättningar - för att orka, för att må bra... Skollagen är tydlig; "Alla elever i Sverige har enligt lag rätt till en likvärdig utbildning. Var eleven än bor och oavsett sociala och ekonomiska hemförhållanden ska utbildningen ha en hög kvalitet. Utbildningen ska också kompensera för elevers olika bakgrund och andra olikartade förutsättningar."

6/6; tisdag

Lediga dagar. Klara har varit i Stockholm med Nellie. Vi andra har fördrivit dagarna hemma - städat och fixat i ladan, ridit, golfat, lekt... Inget speciellt, inga stora känslor. Betar av sommarfester, utsparkar, möten, betygsättningar... Sakta jobbar vi oss mot, och runt, ett sommarlov. Oändlig ledighet - åtminstone i barnens ögon.