1/11; onsdag
Höstlov för eleverna. Tid för oss lärare. Föreläsning om hbtq, reflektion och samarbete. Tid att samtala, diskutera, möta fördomar och planera tillsammans. Tid att möta oss själva och vår undervisning. Var är vi? Var har vi varit?
Vill vi dit igen? Vart är vi på väg? Vad ser vi? Hur går vi vidare?
Kerstin Dahlin skrev i ett Fb- forum: "Tid som vi ofta inte hittar i de "vanliga" veckorna. Allt det praktiska och omedelbara breder lätt ut sig och slukar tiden och ofta energin också. Vilket ju är väldigt synd, men också kortsiktigt och improduktivt.
Mest att desperat försöka hålla sig kvar på samma ställe och inte falla." Det verkar vara lika för oss alla i skolans värld. Vi håller oss flytande. Simmar mot ytan och kippar efter luft - väntar på lovet. Hoppas att vi håller ut.
"Reflektion är att våga stanna och titta på vägen. Bakåt - var kom vi ifrån? Hur långt har vi kommit? Neråt - är vi ens kvar på vägen? Framåt - vart är vi på väg? Hur långt är det kvar? Är det den bästa vägen eller finns det andra vägar?
Och på så sätt inte bara låta bli att falla här och nu utan faktiskt komma framåt och vidare.
Reflektion - den viktiga vägen framåt." Att ha tid att ifrågasätta, tänka bakåt - och sträva framåt. Att våga tänka nytt. Att dela tankar gör att utveckla dem, för att utveckla sig själv. Det är inte alla man känner så trygg med -så trygg
att man vågar dela med sig. Vi behöver få reflektera över vårt eget, ibland tillsammans med andra utan kontroll, utan att bli bedömd. Bågar vi utmana oss själva - och varandra? Tar eller ger det energi? Det beror såklart med vem man gör det...
"Skolvärlden blir lätt en arena för prestation för både elever och lärare. Förväntningarna kan kännas höga på resultat, utveckling, att passa in i mallen, att visa det lyckade, att svara "rätt", att vara PK.
Alla dessa krav och "väggar" blir stängsel för tanken och kan hindra och tydligt begränsa reflektionen. Ibland så mycket att den aldrig ens startar....
Och hindrade, begränsade reflektioner blir hindrad utveckling och hindrade tankar och samtal."
Jag inledde gårdagens höstlov med en ridtur. Mitt bästa sätt att reflektera. Hinna tänka. Min bästa plats.
29/10; söndag
En nära vän har fått barn.
Ibland känner jag en stark längtan efter att få vara gravid igen. Att få föda ett barn igen. Att få hålla om Liten för första gången. Att få drömma om Framtiden med Liten. Att fullständigt uppslukas. Att leva i bubblan - med familjen.
Bubblan där omvärlden försvinner. Det finns plötsligt legitima skäl att inte städa, att inte komma i tid, att inte svara i telefonen, inte kamma sig, att ha mjölkfläckar på kläderna... Det går alltid att skylla på amningshjärnan när man glömmer saker (kanske den största konspirationen som mödrar hållit vid liv i alla tider...), eller något att skylla på om man tar en tupplur mitt på dagen (man ska sova när bebben sover).
Det är länge sen vi höll om vår Första Lilla för första gången. Och då liksom bara hände det. Man var så mycket i det. Att jag nästan inte minns hur det kändes. Om jag njöt. Om jag var glad. Jag minns inte hur det kändes att bli förälder.
Men allt har sin tid. Allt har sin charm? Allt var inte rosa moln den första tiden - även om det mest är det jag minns nu...
28/10; lördag
Igår var det dags att öppna skrinet. Vår fyrtioårspresent från våra goda vänner.
Sushi. Jesper Rönndahl - som skickligt väver ihop naturvetenskap med humör och skapar en röd tråd genom hela föreställningen. God kaka. Dricka. Korong.
Idag blev det en regnig tur på blyte. Ikväll väntar ystning - alltid en känsla av att något, eller snarare, någon saknas, men ändå tacksamhet...
26/10; torsdag
En massa nyanser av grått. I all enkelhet. Blyte och jag. Ensamma - vi skulle fått sällskap, men sällskapet fick förhinder. Förenade i ensamheten - i oändligheten. Två kroppar. En själ. Så nära. Någonstans i världen, på små stigar, under stjärnorna.
I månens och pannlampans sken. Ibland blir inte ensamheten bättre.
24/10; tisdag
En dag på universitetet - ännu en dag med inställda föreläsningar. Men vi utnyttjade dagen till vårt projekt. Och jag rättade prov. Och gick promenad. Och försökte använda Ist för bedömningar. Energin sjönk av alla buggar, allt strul, tvivlet ökade -
på systemet, på mig som lärare...
22/10; söndag
Vi har firat tioårig bröllopsdag. I fredags - en lunchdags med mannen, och sedan hade han tagit ledigt! Vi handlade inför kalajset igår och sen åkte jag och red.
Igår spelade klara innebandyturnering - Anders var coach, och jag var på Sigges innebandyträning. Jag funderade hur snabbt man kan läsa en bok och ändå få ett sammanhang. På måndag och tisdag är det träff på universitet.
Och i går kväll samlades ett gäng glada vänner för att umgås och öppna lådan med lappar som skrevs för 10år sedan. Någon tår när carolinas lapp lästes upp och glada skratt - många tankar om klaras pojkvänner och hagelgevär, moppeligor och hundar.
Och då skrevs nya lappar och en tavla - tack Eric och Sandra för allt ni har fixat, tack alla vänner som kom igår. Tack alla som var med på vårt bröllop! Det är en fest att minnas! Precis som den igår. Och den om tio år!
Det är gästerna som gör festen! Då, som nu, som alltid.
Nu är Anders och Sigge på hockey. Klara ska på innebandy i Karlskrona. Jag ska röja här och rida. Sigge ska på kalajs, Anders åker till k-krona. Sen spelar han innebandy. Och så blir det nog gympa ikväll, innan sängen hägrar!
20/10; fredag 2017 tioårig bröllopsdag
Jag väckte med goefrukost. Tända ljus. Blommor på bordet. Musik: "Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag"
Nu, drygt en timme senare - samma bord, samma blommor - men med ett tvättberg som konkurrerar med Kebnekajse om att vara Sveriges högsta berg.
Det är bara sim livet är mest - himmel och helvete, toppar och dalar, ris och ros, slott och koja...
19/10/ torsdag
18/10; onsdag
Idag blir det ingen gympa för mig - Anders och klara är på innebandy. Jag sprang en runda med myggan istället när jag kom hem - för att jag och myggan skulle komma ut en stund, för att rensa huvudet, för att röra på mig... I fyra kilometer gick det bra - sedan värkte knät, men då hade jag bara två kilometer kvar och sprang på ren vilja! När jag kom hem hade Anders få har in en hund som letade efter vår löptid. Jag hade mött ägaren tidigareläggs åkte för att leta efter henne. Utan resultat. Anders ringde polisen. Och jag gick ut till hunden som hade placerats i hundgården. Då fann jag ett nummer på den - och kunde ringa ägaren som kom och hämtade hunden
Killarna och jag tog ett bad - en vardagslyx under stjärnorna. De syntes dock inte i höstnatten... jag behöver tid gör återhämtning, nedvarvning - jag somnade vid nio igår, jag vaknar så gott som varje morgon med migrän, jag har haft ett par allergiska reaktioner den sista veckan (utan förklaring har det kommit utslag på i stort sett hela kroppen), jag hör inte som jag ska på ett öra (skolsköterskan kollade igår - ingen vax, hon tryckte jag skulle ringa Vc...), jag tappar trådar... Snart höstlov!
Och ett minne - jag tror det är10 år gammalt - som jag blev påmind om på Fb idag! Dela lika. Kärlek.
Gör övrigt är nog dagens bästa ord "villhöver"!
14/10; lördag
Denna följetång av läxor... Jag skriver in glosor åt Linus i ett övningsprogram på paddan. Förra veckan skrev jag in femtio glosor till provet de har nästa vecka. Idag var det helt andra glosor... Vad är det viktigaste att lära sig? Jag är ingen engelskalärare... Men, att ha 13 glosor och sedan skriva en mening om något helt annat...? Var finns logiken i det?
Vilka glosor är verkligen viktiga? Till provet har de t.ex. "Why are you so wet?" Och "I would like tjat mattress". "Vill du ha strut eller bägare?"Vad lägger vi vår tid på? Och elevernas? Vilka krav ställs? Ord ur sina sammanhang. Vilka förutsättningar ger vi eleverna att lyckas?
De har dessutom matteprov i veckan - det står i veckobrevet att de ska öva "Geometri, massa och volym” och förra kapitlet ”Multiplikation och division”. Eleverna får då ingen matematikläxa utan får öva inför provet. Multiplikationstabellerna är viktiga." Men det finns ingen bok - det har de inte, inga stenciler, inga övningar på webben. Jag letar upp övningar på nätet... Jag börjar tröttna - på riktigt...
Idag blir det repriser - i veckan var vi på förstasidan i vetlandaposten.
Jag har ridit en runda med Hanna och Yvonne. Klara har tittat på gymnasieskolor. Sigge har spelat innebandy. Nu är klara och Anders på innebandymatch, och vi åker strax och tittar.
12/10; torsdag
Regnet öste ner och höststormen ven när jag bjöd upp amigo till dans idag. Med en förnimmelse av sommaren i svanen och med höstfärger i manen begav vi oss ut.
Vi dansade till vindens brus. I skymningen. Regnet upphörde. Och mörkret och himlarna sänkte sig. Vi dansade i månens sken. En glad häst som ivrigt hejades på av vinden. Vi fick sällskap av dansande skuggor som skulle pareras. Lugnet och friden sänker sig ner över jorden trots prasslande löv som skämmer. Jag sjunger, ackompanjerad av vinden, "var inte rädd för det som är verkligt, fred och lugn i natt i männskoland, snart kommer änglarna att landa..."
9/10; måndag
EN måndag som börjar med att Anders säger "idag borde vi har tagit semester". Helgen har varit rolig - men ingen tid för direkt lugn. Men idag var det måndag. En måndag i oktober. Grått. Jobb. Och sen... Alla hästar upptagna. Ingen fotbollsträning. Inga möten. Ingen innebandy. Klara hade sprungit en runda med Myggan. Jag lagade mat. Vi åt tillsammans hela familjen. Vi hann tömma soptunnan. Och tvätta två tvättar. Vi plockade in massa tvätt - på en måndag! Och beställde fotokataloger - det som man aldrig hinner, en måndag. Jag läste för Linus och Anders för Sigge. Och så hann jag sitta i soffan och jobba. Slötitta på TV. Tända ljus. Äta en påse nötter med Anders och Klara. Planera för tioårig bröllopsdag. På en måndag. Trots att i inte hade semester. Vi fick lite lugn - på en måndag, i oktober.
Imorgon rullar vi igen. Vi får kalla in pappa för att få ihop kvällen med innebandyträning, utvecklingssamtal och föräldramöte. Imorgon är det tisdag.
8/10; söndag
Hmmm
När Anders kom hem och plockade upp sin väska - fanns läxan i den...
Lördag kväll - och läxan är gjord. Dessutom har han engelskaprov om ett par veckor. Jag funderar på att skicka ut länken till samtliga i klassen - till de 50 nya glosorna som jag har lagt in på quizlet... Undrar hur det skulle mottas?
Imorgon springer vi vildmarksloppets familjeklass. Killarna, anders och jag. Klara springer med sitt fotbollslag.
7/10; lördag
Få saker gör mig så upprörd och orolig som när jag inte hittar saker. Tidigare var ja dålig på att leta - det är jag faktiskt inte längre... Den här upprördheten blev värre när mamma dog - när hon försvann... Det hjälper inte att jag letar. Jag försöker hålla mig lugn. Medan skriken växer inom mig. Frustrationen. Hjälplösheten. Nu är jag i en period då saker försvinner... Löven rasar från träden. Himmeln gråter. Det började förra helgen. Med bärsjalen - en vän skulle låna den. Jag skulle bara plocka fram den - jag visste var den fanns... Men där var den inte. Jag letade. Överallt. Men jag fann den inte. Jag kunde inte släppa den. Igår skulle jag bara snabbt leta upp ett hänglås. Jag visste var det fanns. Jag var i god tid. Vi skulle hämta Linus för att åka till ögonläkare, och sedan vidare till simhallen. Jag skulle borsta tänderna och märkte att vattnet rann dåligt i handfatet. Började febrilt försöka lösa proppen. Och sedan var det inte så god tid - men det gjorde liksom inget eftersom jag ändå visste var hänglåset fanns. Trodde jag... Paniken i bröstet. Skriken som vill ut. Som går ut över Sigge som håller på att borsta tänderna, och packa ihop sina saker. Han ber mig andas. Tre gånger. Och sedan säga till mig själv "jag klarar det". Det hade hans kompis Oscar lärt honom. Jag hittade ett hänglås. Idag var det dags igen. Jag har varit på vallen och höststädat - Sigge fick hänga på, för vi skulle på innebandy. Anders var på innebandy i Kalmar och Klara på innebandy i Hovmantorp... Vi fick vända när vi precis hade kört hemifrån för då kom jag på att vi hade glömt innebandyglasögonen. Efter träningen fick vi vända - för att vi hade glömt vattenflaskan på träningen. Jag lämnade Sigge hos en kompis. Och fortsatte hem - Linus och jag skulle göra läxan. Han och jag. Medan jag fixade pannkakor. Jag hade sett läxboken på bänken i tvättstugan. Vi skulle bara hämta den. Men den är borta... Vi letar febrilt. Jag försöker att vara lågaffektiv. Lugn. Vill inte göra honom upprörd. Vill bara hitta boken. Men vill inte att han skriker på mig. Hans frustration - på min. I mig. Försöker tänka smart. Och utanför boxen. Letar överallt. Utan att finna den. I vårt hem är det bäst att göra läxan på helgen - när vi hinner. Nu - innan nästa sak ska hända. Vi hittar inte boken. Kanske åkte den med till skolan igår igen - engelskaboken låg nämligen kvar hemma - kanske tog han fel? Antingen är den här hemma - och då måste vi leta upp den... Men om den är i skolan - då hjälper det ju inte att leta... Frustration. Stress. Obehag i kroppen. Olust. Vill ha koll. Ordning och reda. Vill ligga i fas - och gärna steget före. Just nu känns det som om jag ligger, hopplöst, steget efter. Trevar i ingemansland. Famlar i mörker. Saker samlas i högar. Försvinner. Medan löven trillar och naturen dör... Kanske hinner vi räfsa ihop löven, och kan hitta sakerna som har samlats under... Så att livet kan börja spira igen... Kanske återuppstår livet framåt våren...?
Jag lånar Emils bok när jag åker och rider - tar ett foto. Försöker lösa det. Jag åker och rider. Jag försöker andas lugnt.
4/10; onsdag
2/10; måndag
En dag i regn. Vintermundering på. Det är ju oktober... den åker av någon gång i maj... Idag var det 13 grader, plus, samma kläder vid 13 minusgrader... Jag blev varm - i kropp och själ - efter en ridtur på finaste blyte!
1/10; söndag
Vaknade tidigt. Steg upp och satte på kaffe. Jobbade lite och drack kaffe.
Åkte till stallet. Red en runda med Yvonne. Yvonne stannade till och plockade svamp.
Blyte var pigg. Energin i musklerna. Ett bocksprång höll på att få mig att tappa balansen - men han ville ha hem mig, och stannade upp och rätade upp mig.
Nu har jag gått en runda med myggan i höstsolen. Jag har en liten oro i kroppen. Jag ska måla naglarna och förbereda mig för veckan. Jag ska hänga upp tvätten och laga mat. Men först ska jag sitta en stund med katten på magen. Och lyssna klart på Arons sommarprat - om hans livsöde, hans strapatser, hans medaljer, hand utmaningar... Mikromål. Anledning. Tacksamhet. Utmaningar. Perspektiv. Val. Liv. Vad ger mig lycka i själen? Följ dina drömmar...
