flisas

En ny dag. Med helt andra känslor. Sol. Vinterlandskap. Inte så stora planer. Men framåt kvällen väntar ridning, fotbollsträning, innebandyträning och innebandymatch.
Jag har tid att läsa igenom sparade länkar. Jag läser (https://lararnastidning.se/kunskapskraven-nastan-omojliga-for-manga-elever/) om hur kunskapskraven är omöjliga för 14 procent av eleverna i grundskolan som har en svag teoretisk begåvning. Det hade elevhälsans yrkesgrupper kunnat tala om när läroplanen togs fram – men ingen frågade. En studie, gjord av forskare visar att det finns elever som tillhör grundskolans målgrupp som inte har förutsättningar att klara läroplanens höga krav på exekutiva förmågor och abstrakt tänkande, även om de får extra anpassningar, särskilt stöd och ”pysning”. Jag tror att många skulle klara sig, av de här elverna, om undervisningen ar annorlunda, grupperna mindre, om vi sätter in stödinsatser tidigt och man skalade av. Men kraven är stora i dagens skola. Vi riskerar att knäcka eleverna istället för att skapa förutsättningar.
Jag ser det satiriska filmklippet som sprids på nätet. En kvinna spelar rollen som lärare och ringer till en elevs föräldrar. Hon berättar att lille Liam idag har ”varit involverad i fyra slagsmål, hotat två lärare, haft sönder en bokhylla, kastat en fotboll i huvudet på idrottsläraren och stört undervisningen på alla sina lektioner”. Hon tillägger att detta naturligtvis inte är Liams fel, utan att det är lärarna som bär skulden för hur eleverna beter sig. Föräldrarna har inget ansvar: ”Ni måste hinna satsa på era karriärer och gå på era yogapass och ha era vinkvällar och sedan hinna lägga upp allt på facebook och instagram så att alla kan se hur duktiga ni är som hinner med allting – förutom att uppfostra era söndercurlade jävla ungar till att bete sig som folk.” (http://petrakrantzlindgren.se/2018/03/25/uppfostra-era-sondercurlade-javla-ungar-till-att-bete-sig-som-folk-i-skolan/) Folk kommenterar och håller med. Jag känner inte igen beskrivningen. Det är många barn som inte riktigt kan sitta still, som inte hänger med i undervisningen, som är utåtagerande, som sliter och jobbar med sig själva varenda dag för att klara av att vara i skolan. Barn som i bästa fall klarar sig rätt bra i skolan. Men som i sämsta fall bollas mellan skolor, faller mellan stolarna och slutar som hemmasittare. Där åren går och inget händer. Ingen hjälp finns. Jag möter dagligen elever som skolkar, som inte "uppför sig", som "stör", som säger eleka saker, som är deprimerade, som hamnar i slagsmål... och deras föräldrar. Barnen - och deras föräldrar - vill att skola ska funka. Att de ska lyckas. Att samtalet från skolan inte ska komma. Inte en enda gång har jag träffat en förälder som inte bryr sig, som inte har försökt styra sitt barns beteende och uppfostra det - ingen förälder har tyckt att hela ansvaret är skolans. Jag dock många gånger träffat föräldrar som är ledsna, frustrerade och helt utmattade. De upplever att de har ”försökt allt”. Som försöker få skolan att förstå barnets behov, som försöker lappa ihop trasiga saker som slängs hemma i frustration - och barnet som sakta men säkert går sönder av misslyckanden.
Och så läser jag om S som vill ha mobilförbud - som om det skulle rädda skolan, det är inte fel på mobilen, utan fel på ledarskapet, förståelsen och fantasin hur den kan stödja lärande, och om M som vill ha längre skoldagar och obligatorisk lovskola och läxhjälp för barn som riskerar att halka efter. Vad skulle få en elev med omfattande frånvaro att plötsligt förmå gå till skolan på lovet? Att mer av samma som inte fungerat gör nytta. Ge lärare och elever förutsättningar att lära sig det de ska på ordinarie undervisningstid! Bättre kan ni politiker - än har ni tid kvar att visa vad som är viktigt!

... som visserligen har varit bra, men lite torftig. Så ser man fram mot lite vuxensällskap - kanske en promenad medan ljuset fortfarande finns... Linus är på fotbollsträning, och det dröjde innan Anders kom hem - så jag kollade om han kunde plocka upp Linus på vägen. Det skulle bli perfekt. Typ tre minuter senare ringer Anders - han har kört fast i en snödriva, när han skulle stanna och kissa - cirka fem minuter från gympasalen. Jag blev trött. Visste inte om jag skulle skratta, eller gråta. Ibland är det, det lilla dom får bägaren att rinna över.  Han skulle bli tvungen att ringa bärgare - de har nog hyfsat mycket att göra idag... jag hämtade Linus - och föreslog att Anders skulle kolla med Calle ... Calle lovade att komma. Men nu är det mörkt. Och sent. Imorgon är en annan dag...

Jag ser det snöar - det var väl roligt, hurra...

Så lite som möjligt men på så lång tid som möjligt - det är ju ingen vanlighet i mitt liv direkt - där så mycket som möjligt brukar pressas in på så lite tid som möjligt. Men idag är det måndag - och påsklov. Inget står egentligen på schemat. Kommunalarbete när det är som bäst.

En typ ledig söndag. Stallet gör mig och innebandy för Anders och träning för mig. Klara har åkt till stöten. Vi har rensat i garderober, hyllor, lådor... varit på återvinningsstationen - det där som inte syns, men känns. 

L kom hem med omdömen. 

"Öppna upp ditt fönster
Slå upp din dörr
Släpp in ljuset" 

Leos lekland med Sigge och hans kompis. 

Så var det dags igen. Att bli besviken på skolan. L hade SO-prov och hade klarat provet - "han hade blivit godkänd". Men - han skulle ha omprov. Han hade missat några större städer. Kartorna var omöjliga att tyda. Och kraven och målen var otydliga. Dessutom hade läraren skrivit upp alla som skulle ha omprov på tavlan. Visserligen var det många... Men desto större anledning för läraren att göra ett omtag - inse att problemet ligger hos läraren? Jag ringde hans resurs. Strax eter fick jag ett mail av läraren...
Jag läste en artikel från DN (https://asikt.dn.se/asikt/debatt/eleverna-stressas-sonder-med-standiga-kopplingar-till-resultat/) idag, den passade bra, den handlade om höjda krav, utan koppling till hur dessa krav ska realiseras i praktiken, är ett populärt inslag. "Retoriken präglas ofta av utspel som fokuserar på en värdering av elevens kunskaper, exempelvis med en starkare koppling mellan provresultat och betyg, planer på digitala nationella prov och att "ordning och reda" i klassrummet löser alla problem. Gemensamt för alla dessa frågor är att de, konstig nog, diskuteras väldigt sällan ur elevens perspektiv.
Kunskap är komplext och består av många olika delar. En del av kunskapen är enkel att greppa som multiplikationstabeller, huvudstäder i Europa –och skenbart enkel som ett visst antal rätt på nationella provens läsförståelsetest. Andra delar av kunskapen är flyktig och ett virrvarr av fakta, förståelse, färdigheter, men också erfarenheter, tankar, perspektiv, nyfikenhet, mod och förmåga att omsätta kunskaperna i nya och hittills okända sammanhang.
Att den politiska debatten handlar så mycket om att mäta, värdera och kontrollera gör något med eleven, läraren, skolan och samhällets förväntningar på alla parter. Men att prata om bedömning, före undervisning och lärande, är inte det att börja i fel ände? Eleven går väl ändå inte i skolan primärt för att bli bedömd? Eller?
Lärarens främsta uppgift är att planera, genomföra och utvärdera undervisning. Är det inte där den skolpolitiska debatten borde lägga allt sitt krut? Hur skapas de bästa förutsättningarna för eleven, läraren och skolan? Hur vi gör så att eleven lär sig det där härliga virrvarret av kunskaper?
I skoldebatten hörs politiker och höga tjänstemän, men sällan lärare och nästan aldrig elever. Ord som Pisa, måluppfyllelse, krav, prov, betyg, disciplin och bedömning omgärdar det offentliga samtalet om skolan. Orden skapar en bild om vad som är "viktigt".
Det finns en risk att det offentliga samtalet om skolan påverkar vår undervisningspraktik, vare sig vi vill det eller inte. Det är en viss skillnad på krav och förväntningar, eller hur? Att bedöma och värdera elevens kunskaper i alltför stor utsträckning leder till att alltför många elever kroknar och tappar lusten att lära. Att prata om bedömning utan att i samma stund inkludera undervisning riskerar att urholka själva essensen av vad skolan är och borde vara – en plats att lära sig.
Om läraren enbart undervisar om det som ligger till grund för betygen, snarare än vad eleverna ska lära sig, undervisningens totala innehåll, lär sig eleverna mindre. När lärare utgår ifrån enstaka delar, vad som ska bedömas eller komma på provet, kommer detta att påverka undervisningen.
På 90-talet blev begreppet "treämnesskola" en realitet då ett ensidigt fokus lades på de tre obligatoriska ämnena matematik, svenska och engelska. I läs- och skrivsammanhang har fokus länge legat på att eleverna ska "knäcka koden" och bli fonologiskt medvetna. Undervisningen innehåll begränsas då syfte och mål, det som ska bedömas, blir samma sak. Man riskerar att missa kunskaper som är viktiga för elevens totala lärande, som blivande samhällsmedborgare att förstå och förhålla sig till demokratiska rättigheter och skyldigheter. En människa rustad för att delta i samhället med möjlighet att påverka både för sitt eget och andras bästa för ögonen.
Vi stressar dessutom sönder eleverna med ett ständigt förbättringsfokus och kopplingar till resultat. Det finns en uppenbar risk att vi fråntar elevernas ork, mod och lust att lära. Bara glädjen att få skapa något – samtal, bilder, smörknivar, höjdhopp, a "beautiful sentence in Deutch" eller baka en kaka – och känna förnöjsamhet inför sin prestation. Den här kakan blev ju riktigt god, utan att någon kommenterar vad som kunde göras bättre. Vart tog "good enough" vägen?
Hur skapar vi en skola där både lärare och elever tycker att lärande i alla dess former är skolans viktigaste uppdrag och där eleverna får framtidstro? Elever ska växa i skolan, både socialt och kunskapsmässigt, med bibehållen integritet och självkänsla.
Det är skolans uppgift att se till att alla elever lär sig och växer i alla avseenden under sin skoltid. Eleverna ska bli samhällsmedborgare som fungerar och berikar världen på sitt alldeles unika sätt.
Ju högre krav som ställs på eleven, desto bättre måste skolan vara för att ge eleven förutsättningar att lära sig. Vi kanske ska börja med att lyssna på vad eleverna berättar om hur det kan gå till."

Det är dags för skolan att tänka om. Vi tjänar på att eleverna lyckas. Vi tjänar på att eleverna känner framtidstro. Vi måste skapa förutsättningar för eleven att lyckas och känner framtidstro. Det primära i skolan får aldrig bli att bli bedömd. Eleven ska gå hel ur. Med kunskap som går att bygga vidare på.
Jag skickade ett mail tillbaka. Påtalade bristen om inläsningstjänst, bildstöd och sammanfattningar som det påtalades i den pedagogiska utredningen. Han hade fått handskriva anteckningar (som han inte ens kunde tyda) från filmer de hade sett. Kartor som inte gick att tyda. Varför göra det så svårt? Varför inte göra en tabell över nordens länder, där man skriver tex huvudstäder, inkomstkällor, naturtyp, ritar flaggan osv...? Varför inte ge en karta endast med det som eleven "behöver kunna"? Varför måste eleven misslyckas - när man vet att det går att lyckas?

120 mil i bil.

Om det känns som om man har något i ögat - och man hittar ett två cm långt höstrå två timmar senare i ögat - då har man något i ögat...

Jag går genom den grå världen. Precis som igår. 

Jag började med att råka träffa Linus resurs på parkeringen. Hon hade varit bortrest. Pratar om böcker, prov, misslyckanden och anpassningar. 

Red en runda efter jobbet. Från 0 till 100. Från filbunke till drake. Plötsligt utan förvarning. Kapriolsprång. Men han ville få med mig hem. Och lugnade sig igen. 

Det började med sång, presenter och gofrukost med familjen.  

• "Yin, den svarta, är den kvinnliga och passiva urkraften. Den symboliserar jorden och månen, det mörka, det kalla och det fuktiga, men även bergen och skelettet.
• Yang, det vita, är den manliga och aktiva urkraften. Den symboliserar himlen och solen, det ljusa, det varma och det torra, men även floderna och blodomloppet."

Tigern och draken. Hästen och människan.  Blyte och jag. Kraften och hjärnan. 

Började med att röja snö - våren kom av sig...

Och så kom dagen - med hopp om våren. 

Tack för att ni frågar. Jag mår hyfsat. Om jag inte äter, sväljer, hostar, pratar, andas... I alla fall när jag har tagit en värktablett. Det blir ingen selfie idag - hyfsat svullen, lite blod i mungipan...

Och idag hände det. Tanden opererades ut. Det kostade lika mycket som den gången när jag inte ens öppnade munnen hos käkkirugen.