31/5; torsdag

När jag lämnar Sigge på morgonen möter jag en mamma. Hon reflekterar över antalet betyg jag ska sätta - 340. Hon säger "vi måste prata om det någon gång...", jag svarar "bara inte i maj" och fortsätter "...eller juni". Out of life. Tills out of Office. Alla tider, förpliktelser, små fikor, utflykter, sammankomster, summera har, utvärderingar snurrar runt i huvudet. De tar snart knäcken på mig. Jag är en strukturerad människa. Men när inormation kommer på sms, meddelande på Facebook, mail och pappersformat... är det svårt. Ändå är det mig man frågar, ringer, sms:ar, mailar - som vän, mamma, hustru, lärare, lärare och kollega...
Jag kom hem från jobbet - städade toaletterna, köket, plockade ur och i diskmaskinen, dammsög - klara och Anders ska ta hem innebandylaget ikväll. 35 personer. Jag och killarna ska på vd-rock. Svetten rinner. Jag dricker kaffe. Polerar ytan för att dölja stressen inuti. Jag känner hur det ilar ner i benet. I låret och vaden. Troligtvis ryggen som spökar... Kroppen och huvudet behöver en paus. Men inte i maj... kanske heller inte i juni. Men sen... (null)

(null) (null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Jag tänker på de fina orden jag fick av mina elever när jag gjorde en kort utvärdering. Ris och ros. Jag utvärderar deras kunskaper och de får utvärdera hur jag kan bli en bättre lärare. "Du är alltid så glad", "du lär ut bra", "du har fått mig att förstå kemi...".... Några konstruktiva ris fick jag också - och de kan jag motivera, bemöta och förklara hur jag tänker "fler inlämningsuppgifter"... 
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe - orka en stund till - och duscha av mig innan nästa upptåg. 





29/5; tisdag

Fotbollsträning igen för killarna. 
(null)
Studiedag idag. Och jag reflekterar över dagens jobb. Programmeringskurs som mest blev läromedelsvisning. Systematiskt kvalitetsarbete - byte av ord KENT till SKA - byte av kejsarens kläder...
Möte med ledningen. Försöker hitta kreativa lösningar. 
Farmor och farfar har agerat chaufförer, städerska, tvätterskor, matlagerska och parkförvaltare. Tack! 
Imorgon väntar återigen prov för Linus.  (null)
Vi sammanfattar. Skriver lappar. Försöker hitta strukturer. 

En...

...vinst för damlaget. (null)

... ett (eller två) glas vin i solen. (null)
... man som grillar, en dotter som planterar och två söner som leker. (null)

Det är livet. 
(null)




27/5; söndag och mors dag

Jag vaknar upp till mors dag. Jag får ett citronträd av mina barn. (null)

 Varma kramar. Djup tacksamhet till Anders som har sett till att jag fick bli mamma, och till mina barn som låter mig vara mamma. Jag åkte till stallet, red en långrunda på Blyte. 
Jag lät tankarna vandra... Mors dag. Jag tillät känslorna. 
Saknaden efter min egen mamma. Vi hördes varje dag. Jag vet att hon försökte att hålla sig från att ringa alltför ofta. Hon ville inte störa. Men hon ville så gärna vara en del av vårt liv. Och hon var en stor del av våra liv - mitt liv. Mina barns liv. Jag vet att jag inte alltid "orkade svara" när hon ringde, och visst kunde jag känna att att den lilla grå bilen kom i tid och otid ibland. Men det var inte ofta - oftast var jag full av tacksamhet för de små omtänksamma handlingarna. Och det är jag tacksam för nu - när jag inte längre kan välja... Jag hade gjort vad som helst för att få höra hennes omtänksamma ord, hennes kloka råd och hennes innerliga kärlek en gång till... Otaliga gånger har jag tagit upp mobilen och försökt ringa henne under de här åren - otaliga gånger har jag trott att jag har sett bilen komma på uppfarten, eller att det är henne jag möter i affären - ibland har jag till och med låtsats att tanten som står framför mig i affären är min mamma... Otaliga bilder, stunder och tankar har jag velat dela med henne under de här åren. Otaliga frågor har jag velat ställa. Jag vet att det fanns stunder när jag kunde känna att jag blev trött på hennes egenheter - men de var få... Och nu skulle jag göra vad som helst för att få vara en liten stund med henne...
Jag är otroligt tacksam för allt hon gav mig - all tid hon delade med mig. Hon lyssnade alltid tålmodigt. Hon körde mig alltid till det ena och det andra - land och rike runt på agilitytävlingar, satt i kalla ridhus - och jag vet att hon gärna hade gjort detsamma för sina barnbarn - hon hade suttit på innebandyläktaren eller vid fotbollsplanen. Hon har pratat, peppat, tröstat och lagt grunden för den jag är. Hon gav mig trygghet.
Jag har känt sorgen i varje cell i kroppen. Många gånger har sorgen förlamat mig. Men det är också ett tecken på att hon var viktig. Att hon har funnits där. Att hon fattas mig. Och det är jag otroligt tacksam för. Och därför tillåter jag mig att fälla en tår idag - och andra dagar, för saknaden, för kärleken.  Och påminner mig om att det finns fortsatt glädje bortom sorgen och lever våra liv som hon hade velat, men glädje, energi, och kärlek! (null)

Jag red en runda på Blyte. En lång runda. Vid vägkanterna växte lupiner och liljekonvaljer. Bakom stenar och buskar fanns vättar, jättar, tomtar och troll. Vi galopperade genom landskapet. Kraften. under mig. Ett stilla vårregn föll från himmeln och blandade upp mina tårar som sakta trillade nerför kinden. (null)

(null)






25/5; fredag

Here we go again... (null)
Miljoner frågor. Analyser. 
Vi vända ut och in på oss själva, vårt barn - för att ge rättvisa. 
Vi vänder på stenar i graviditeten, under förlossningen, i de tidiga åren - och det vi vet nu. Vi försöker ge en sanningsenlig bild. 
Vi har varit tydliga - vi behöver ingen utredning. Vår vardag funkar. Skolan ställer till det för vårt barn - för oss. Kanske är det samhället? Man ska helst följa strömmen och passa in i mallen. För vem? För vilken skull? Vad vill skolan få fram? Vad är skolan beredd att förändra? De kunde börja med att arbeta efter råden som givits vid de två tidigare utredningarna, samt den pedagogiska utredningen...
Jag vet inte vilka förhoppningar vi har av en utredning. Vad kan vi förvänta oss? Som vi inte redan vet... vill vi veta? Hjälper det oss - och framför allt, hjälper det vårt barn? 
Jag vet vad jag önskar - jag önskar att skolan kunde leva upp till orden i skollagen - om att alla har rätt till hjälp efter sina förutsättningar... Jag önskar att alla får vara som de är. Att alla har en plats - även om man inte ryms i boxen. Jag vill att vårt barn ska få lyckas och få rätt förutsättningar att lyckas utifrån sina förutsättningar. 
Historien upprepar sig. Vi har varit med förut. 
Here we go again. (null)

(null)

(null)
Idag opererade jag ut visdomstand nummer två. 
När jag kom hem efter att ha handlat - passade jag på att röja huset innan bedövningen skulle släppa. Jag funderade på om jag även skulle hinna klippa gräset - det gjorde jag inte... 
Historien upprepar sig - mamma fick också operera bort sina visdomständer. 
Mina två äldsta barn har dragit ut samma tänder som jag fick göra i den åldern. 
Det visar sig om de även kommer få dra ut sina visdomständer för att de växer rakt in i de andra tänderna... precis som på mamma och mig. 




23/5; onsdag

Apt och go-fika -då vet man att de kommer säga något som vi inte vill höra?!  (null)


22/5; tisdag

Idag lider jag inte av att sitta och titta på fotbollsträningen för grabbarna. Det var heller inte fel att hinna springa en runda under deras träning. Sol- fotboll-träning-kväll. Våren och vardagskvällen när den, nästan, är som bäst.  (null)


21/5; måndag

Å så landar hon - jag. 
I soffan. 
Med en katt på magen. 
Framför tv:n. 
Efter en jobbdag, matlagning, tre maskiner tvätt, upphängning av tvätt, inplockning av tvätt, upplockning av disk, iplockning av disk, lite mer jobb, bokläsning för Sigge. 
När jag åkte hem från jobbet trodde jag att jag skulle åka på fotbollsmatch - vd mot haif. Men småkillarna och jag stannade hemma och Anders och klara åkte. 
Och nu - är jag nöjd med mitt beslut. 

19/5; lördag

Lyckan...
när man upptäcker att man har packat ner ridbyxorna med fleece inuti denna varma dag! (null)


18/5; fredag

Hemma.  (null)
Efter intressanta och viktiga dagar med fantastiska elever och kollegor!  (null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


16/5; onsdag

Idag ett besök på Sachsenhausen och i judiska kvarteren. 

Tankar och påminnelse om Allas lika värde. 

Naturligt urval.

Charles Darwin.

Carl vin Linn’e. 

Dold terror.

Utrotning av människor med fysiska och psykiska funktionshinder, oliktänkande samt de som de ansåg vara skuld - romer och judar.

(null)


(null)

(null)


Vita bussar hämtade norrmän och danskar. 

(null)



Arbete gör dig fri...

Arbetsuppgifter: Gå in soldatens skor...

Bryter ner människan - psykiskt och fysiskt.


(null)


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


El och taggtråd - neutral zon, skjuten - ett effektivt sätt att bli av med lidandet. (null) 



6 miljoner judar dog i koncentrationsläger



Avrättningar.

In i ugnar - förhoppningsvis var de döda...

Gaskammare (null)


(null)


(null)


(null)




(null)


(null)



Sjukstuga

Forskningsstation - dr mengel "hur klarar en människa (ofta ungdomar) som hamnar i iskallt vatten (is, vatten och salt)"

Judiska män: "hur klarar man smärta - glaspipett i penisen, krossa det - hur tolererar man smärta"

Ge sjukdomar - hur klarar de sig, vad händer.

Plågsamma människoförsök

Obduktion

(null)



Det tog inte slut efter andra världskriget... ständigt pågående konflikter - en grupp mot en annan. 


Förnekelse

Likheter med konflikter i nutiden - en sida som förnekar den andra sidan

Syrien

Turkiet

Palestina 

Afrika

Burma

Trump vill ha bort mexikaner - bygg en mur...

Mobbing...


Granska källan! 


Monument 1951 -Sovjetunionen tar över Sachsenhausen 

Heljude - gul stjärna 

Jude + konstnär gul och lila... 

Trianglar i olika färger för att symbolisera det de kunde 


Judiska kvarteret

Svaga länken - kärleken

Rosenstrasse

Två tyska kvinnor stod stilla - för att få tillbaka sina män - en tyst revolution - de fick tillbaka sina män (null)


(null)


(null)


(null)


(null)


(null)

Guldplattorna i marken vittnar om bortförda judar. 

(null)


(null)


(null)


(null)


En påminnelse om mänsklig grymhet. 

Om detta må vi berätta. 

Och aldrig glömma. 


15/5; tisdag

En natt på buss. 

Berlin. 

Stasifängelset. 

En massiv stålframställning. Gallergrind och taggtråd. Elstängsel. 

Några fångar har det inte suttit här sedan 1989 men fängelset är bevarat i sitt ursprungliga skick och fungerar som en påminnelse över den kanske allra svartaste delen av DDR-samhället.

Guiden ger mig och eleverna en ruggig guidad tur till helvetet.

Vi börjar nere i källaren. Väggarnas vita färg är sliten men kritar fortfarande av sig. Nakna lysrör hänger i det låga taket.

Cellerna saknar helt fönster.  (null)


I vad som kallades ubåten satt de politiska fångarna isolerade 24 timmar om dygnet utan att någonsin se dagsljus. Tortyr hörde till vardagen. Här placerades fångarna i knädjupt iskallt vatten eller fick vatten hällt över sig med hinkar.

En tortyrmetod var att raka skallen på fångarna och sedan låta vatten droppa på deras huvuden. 

I fängelset kan man nästan fysiskt förnimma lite av den rädsla och förnedring som fångarna måste ha känt. Inte bara i källaren utan även i det "nya" fängelset som togs i bruk i början av 60-talet. (null)


Bilen som hämtade de misstänka står parkerad innanför en uppfälld port. Det är en helt täckt skåpbil. När jag kikar in genom sidoöppningen ser jag fem små celler där det bara får plats en stol. Här satt de gripna i totalt mörker försedda med handbojor medan bilen körde runt i Berlin i tre-fyra timmar för att offren skulle tro att de fördes långt bort.

När bilen parkerat och porten fällts ner tändes de hårda neonljuset. Fångarna blev helt förblindade innan de fördes in genom en glasdörr och till en gallerförsedd cell precis till höger om ingången.

Här fick de klä av sig plagg efter plagg. Ända tills de stod helt nakna. Därefter vidtog en ingående kroppsvisitering där inget skrymsle av kroppen lämnades orört. Män och kvinnor behandlades lika illa.

För att ytterligare inpränta förnedringen fick fången från och med nu aldrig presentera sig med sitt namn, bara med numret på den cell där de hölls.

Jämfört med källarcellerna fanns det en extra lyx, madrassen på träbritsen.

Men det fanns ett aber. Den som inte sov enligt Stasis reglemente fick inte sova. Fången skulle ligga raklång på rygg, blicken i taket och händer raka utefter sidorna ovanpå täcket. Med ljuset tänt i cellen.

Genom titthålet inspekterade vakterna fångarna var femte minut.

Guiden demonstrerar vad som hände om någons huvud gled åt sidan. Han drar ifrån en av stålreglerna till cellen och för tillbaka den med en kraftig smäll. Inte bara den som brutit mot reglerna vaknade. Att hindra folk från att sova var en tortyrmetod som inte gav några blåmärken.

Vid det här laget hade den fysiska tortyren i stort sett upphört. Stasi satsade på att tillfoga största möjliga mentala skador. De hade till och med en egen högskola där förhörsledare utbildades i denna metod.

Ju mer guiden berättar desto tydligare framstår Stasis som en förlängning av nazisternas SS.

Vi går genom de långa och ödsliga korridorerna. Tar trappan upp till övervåningen där förhörsrummen ligger. I fängelset fanns fler förhörsrum än celler. De ser alla exakt likadana ut. Dubbla dörrar med vaddering på båda sidor som är täckt av brun eller grön plast.

Fången fick inte sitta vid bordet utan i hörnet så långt från förhörsledaren det gick att komma. De misstänkta skulle känna sig tillintetgjorda, värdelösa.

– Ingen lämnade fängelset utan att ha skrivit under en bekännelse, berättar guiden. Ingen lämnade det här stället utan ärr i själen. Vitsen var att för alltid knäcka dessa människor.

Vilka var det som fördes hit?

De flesta hade försökt att fly från DDR eller andats motstånd mot regimen. Men hit fördes också människor som någon anonymt skvallrat på. I DDR angav barn sina mödrar och fruarna sina män.

Mellan 1960 och 1989 fördes 12 000 fångar hit till ett av Stasis 17 fängelser runtom i DDR.

Men tänker ni, när muren föll så fick åtminstone Stasi-männen sitt straff.

Inte riktigt.

Stasianställda handlade på statens uppdrag. Så länge de följde östtysk lag kunde de enligt västtysk lag inte dömas. Att Stasi lyckades förstöra det mesta av arkiven innan återföreningen försvårade bevisningen. Fångarnas berättelser räcker inte.

Ändå försökte man.

Av 1 000 åtalade stasianställda dömdes bara 15.

Stasimännen förlorade sina jobb men många tjänar numera grova pengar som advokater och psykologer.

Inte ens chefen för Stasi, partihöjdaren Erich Mielke, gick att åtala för alla tusentals döda, torterade och misshandlade fångar.

Till slut dömdes han för två polismord han begått på 30-talet. Han satt fyra år i fängelse, varav ett år i Hohenschönhausen där han bittert klagade över förhållandena.

När jag kliver ut ur fängelset efter en dryg timme är det mörkt ute. Jag känner mig illa berörd av alla intryck. När jag tittar upp mot muren avtecknar sig det elektriska stängslet mot himlen.

Men viss lättnad går jag ut genom den numera lyckligtvis öppna järngrinden.

Vi åker vidare för att titta på Berlinmuren.

Berlinmuren började byggas den 13 augusti 1961.

I början var den bara nån meter hög taggtråd. Sedan en tegelmur och till slut två parallella betongmurar, nästan fyra meter höga, med en dödens korridor emellan. Totalt 155 kilometer lång.

Ingenmanslandet var minerat, bevakat av beväpnade vakter i vakttorn, patrullbilar, specialtränade hundar och upplyst av kraftiga strålkastare. Soldaterna hade order att skjuta för att döda.

Ändå var det många som försökte fly.

Över 200 människor dödades under flyktförsöken.

Muren var en produkt av det kalla kriget som bröt ut efter andra världskriget mellan Västvärlden och Sovjetunionen med sina satellitstater i Östeuropa.

Efter krigsslutet delades Tyskland i två stater. Västtyskland och det kommunistiskt styrda DDR.

Under 50-talet började många östtyskar att fly över till väst. DDR försökte hitta ett sätt att tvinga sina medborgare att stanna kvar.

Den "anti-fascistiska skyddsmuren" blev svaret.

Muren ringade in hela Västberlin men det var östtyskarna som i praktiken blev instängda.

När Sovjetledaren Michail Gorbatjov inledde sin töväderspolitik, glasnost, fick oppositionen i Östeuropa blodad tand. Polen och Ungern var först att falla. Hösten 1989 började östtyskar att demonstrera varje måndag i stora städer som Leipzig och Berlin. Till slut var det hundratusentals människor som tågade på gatorna.

När DDR hävde sina reserestriktioner blev det murens fall. Därefter föll också kommunistländerna Tjeckoslovakien och Rumänien inom en dryg månad.

Den 3 oktober 1990 återförenades de båda tyska staterna. DDR upphörde att existera. (null)


(null)


(null)


(null)


(null)


(https://www.aftonbladet.se/nyheter/article12100589.ab )

Om detta må vi berätta. Det här får inte glömmas, gömmas eller upprepas. 


17 mil kvar

(null)
Sedan väntar säng med kudde och varmt täcke! Och Anders. 
Imorgon väntar får jag träffa barnen, gå på fotbollsmatch, tvätta och packa om för Berlinrresan. Och så borde jag rätta prov.

Jag lovade nisse

...att han skulle gå rulla sig efter tävlingen! Dtt löfte är ett löfte! 
(null)
Och nu är vi på rull hem! 

12/5; lördag

160 km och godkända!
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
(null)


11/5; tävlingen är igång!

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Nu är vi förberedda...

Grinden och snabbgroomen är byggd. 
Hästen är förbesiktigad. 
Groompubkterna är på gps:en. 
Hästen är riden, promenerad, betad... (null)

(null)

(null)

(null)

(null)
(null)

(null)


Shoppat iför morgondagen

(null)


10/5; torsdag

En kall natt. 
Och jag var hungrig. Men nu 
Frukostbuffé  (null)
För mig och pållarna! 
(null)

(null)

(null)



Sigges 7årsdag

(null)

(null)

Och jag är i Holland.  (null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Vi kom fram sent - hästarna är installerade och vi hittade tillslut vårt boende, men ingen mat. Idag har vi levt på läsk, mackor, kaffe och nötter. Och inga kuddar eller täcken - men många sängar! Imorgon väntar förberedelser inför fredagens tävling. 


8/5; tisdag

Tittar på gråzon. Sista avsnittet. Ett mission att bli klar innan jag åker. 
Har dåligt samvete över att åka från familjen - och Sigge på hans sjuårsdag.
Letar förbrilt efter min haglövströja. 
Får dåligt samvete för eleverna. Sjuorna har prov imorgon. 
Packar. Vad blir det för väder? Regn eller sol. 
Klara slår in paket. 
Gråzon. Livet. Aldrig nöjd. Aldrig tillräcklig. Alltid dåligt samvete. Och ändå...




6/5; söndag

Livet på en pinne... (null)
Nej - förlåt - på en traktor. 
Livet på en pinne. 
(null)
Nej - förlåt - på blyte. 
Livet på en pinne - på en bänk som fotbollsmorsa.  (null)
En ledig helg - med sol. Det. Är. Livet. På. En. Pinne.  (null)

(null)

(null)

(null)



2/5; onsdag

Plötsligt. Den obevekliga, oundvikliga känslan... Av otillräcklighet. Av irritation. Av trötthet. Av frustration. Det är omöjligt att säga var den kom ifrån. Om det var av "alltattgöra-ingenattskicka" - prövning, prov, sammanställningar, kurser, resor, sjukhusbesök (Sigge på VC idag, Klara till röntgen imorgon)... eller när Linus sa att "idag var det omprov" på alla kungar - det där provet de hade förra onsdagen och fick tillbaka i fredags - det där provet som var typ omöjligt att plugga till - det där provet som vi la ner mycket tid på... Vi ritade, gjorde sammanfattningar, förhörde, lyssnade på inläsningstjänst, pratade, diskuterade... Det där provet jag skickade ett mail till läraren om i fredags, direkt när han kom hem och berättade att det hade gått dåligt på provet och att han skulle ha omprov men inte visste när... Jag frågade "När blir det omprov?" Eftersom det är så de verkar jobba - prov och omprov... Jag bad om hjälp för att veta Vad han behöver kunna. Vad är viktigt? Jag vädjade om att begränsa, skala av och försöka vända misslyckanden till lyckanden. Som det är nu har han känslan innan han skriver provet att han kommer misslyckas och få omprov - och då är det svårt att lyckas. Han kunde det ganska bra här hemma... Men jag fick aldrig något svar på mitt mail. Men idag berättade han att det var "omprov idag" efter fyra dagars ledighet... Ännu ett misslyckande. Ännu en känsla av att det inte går att göra rätt... Eller kom känslan när jag försökte planera upp ett arbetsområde till sjuorna som jag knappast kommer vara med på? Eller kom den när jag hörde att barnen inte hade kommit överens här hemma innan jag kom hem? Eller var det eleven som berörde mig - som föräldrarna, bup, hab, skolan och soc har tappat greppet om... Jag vet inte... Men jag vet att den nästintill knockade mig, fick tårarna att tränga fram i ögonvrån... Att jag tappade lusten, farten, tron... Att jag plötsligt ser allt som behöver göras - tvätten, disken, blommorna, gräset, soporna... men kroppen känns blytung, förlamad, trött... Jag tror att när Anders kommer hem - så går jag på gympa. Försöker få ut frustrationen - så att jag kan ta nya tag imorgon!

Fina bilder från Anders kusin Mathias

(null)

(null)

(null)

(null)


1 maj; tisdag

Denna veckan blir det två jobbdagar. Det blir det nästa oxå - sen Holland i fem, innan en natt och en jobbdag innan vi åker tre dagar till Berlin med jobbet. 
Igår hade vi en trevlig fest - med kulörta lampor och 26 personer - men tyvärr regnade och åskade det så någon valborgsmässoeld blev det inte. 
Idag har jag ridit, och sen var klara och jag i stan och inhandlade lite örter. Anders spelade golf - och gjorde hole in one! Nu sitter jag i bilen - det regnar och blåser utanför. F16 ska spela match mot dff. Klara spelar inte. Men ville titta. På torsdag väntar magnetröntgen för klara.  (null)