31/8; måndag

Känslan - när man vaknar på natten och det kryper i håret - och man fångar en älgloppa... (null)

2020-08-31 @ 20:43:19 Permalink bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

29/8; lördag

Jag vaknade av att jag hade svårt att vända mig - inget ovanligt i sig, ryggen säger ofta till. 
Jag red en liten runda - det gjorde lite ont. Fixade i stallet - det gjorde oxå lite ont. Inget ovanligt i sig... Men Blyte kändes fin idag - så jag red lite på mitt lyckorus. 
Kom hem till klara - och berättade, lite förvånat, som alltid, att jag hade ont i ryggen. Det konstiga är att jag är förvånad. Det är ju inget ovanligt. Men jag tror liksom alltid att jag ska vakna och inte ha ont... 
Vi åkte till stan - lämnade Sigge på hockey. Fixade ett par presenter. Ryggen "låste" sig ett par gånger - och jag skriker rakt ut. Förvånad över den plötsliga smärtan. Inget, egentligen, ovanligt... Vi åkte på Linus fotbollsmatch. 
Var ut ett kylskåp. 
Lunchen bestod i äggmackor - idag var det lag-sm,planen var att jag skulle rida där. Men planen ändrades av olika anledningar. Och just idag är jag nästan tacksam att jag åt mina äggmackor i uterummet och inte på hästtävling... Hur skulle det gått? Det hade gått. Det hade huvudet sett till... men till vilket pris? 
(null)
Ikväll blev det egengjorda hamburgare och hembakta bröd, tryffelaioli, picklad rödlök... och en - eller två - magnifika regnbågar.  (null)

(null)

2020-08-29 @ 20:02:16 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

27/8; torsdag

Cocktailparty och drinkar och bubbel en torsdag. 
Fest två torsdagar i rad. 
Det kan jag vänja mig vid! 
(null)

2020-08-27 @ 22:16:27 Permalink bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

26/8; onsdag

26 år... Vi har delat livet i 26 år. Livet. Det livet jag kommer ihåg. Det livet vi har format. Med de liv vi har skapat.
Jag lever med den man som är "mannen i mitt liv". Han kom in som gänglig tonåring i mitt liv och med åren har han bara blivit ännu finare - han är allt det som jag inte är... Han är den som är noggrann när jag slarvar. Han lyssnar när jag pratar. Han tar ansvar när jag är tankspridd. Han är tryggheten när verkligheten och jag själv skrämmer mig, han är perfektionisten när jag är en slarvmaja, han tänker före när jag tänker efter - och han älskar mig mest när jag förtjänar det minst. Min livskamrat. Min bättre hälft. Min trygghet. Min verklighet. Min kärlek. Min idol. Mitt allt...
Ofta behöver vi inte säga något. Vi vet. Vi förstår. Vi tänker samma tankar. Vi ger - och tar. Vi tillåter.
Tack för de här 26 åren. Hoppas att det blir många fler!
2020-08-26 @ 12:09:23 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

25/8; tisdag

Ännu en dag. Med en massa lektioner. Någon vicktimme - en lärare är sjuk. Jag löser det. Och så letade jag efter en elev, hjälpte en annan med ett skåp, och en tredje med en adress som blivit fel... Och så letade jag språkstödjare som kunde ringa hem för att hjälpa en fjärde... Förberedde utvecklingssamtal. Och så blev tre elever rånade precis utanför skolan. 
(null)

På mitt schema ser det ut som om jag har fyra lektioner, ett möte och en lång lunch. Att jag jobbar mellan 8.10 och 16.10. Med luft mellan lektionerna. 
(null)

Det står inget om att det är tre kemilektioner som kräver framplockning och man behöver städa salen mellan. Alla ska kunna se och höra och rullstolen ska få plats. Det ser inte ut som om jag har något att klaga på. Det står inte att jag behöver vara på jobbet 7.30, dricka kallt kaffe, lösa ett par dilemman på lunchen och hoppar över lunchrasten helt - förutom den lilla lunchen jag tryckte i mig vid den pedagogiska lunchen. Det står inget om lektionerna jag behöver planera - och planera om. Förarbeta och efterarbeta. Det står inget om förtroendetimmarna som ska göras hemma och nätterna man vrider sig av oro. Att jag behöver vara väl förberedd för att kunna roa, inspirera, entusiasmera en publik som inte har kommit dit av fri vilja. Ständigt måste "manuset" revideras efter elevernas motivation och kunskap. Idag hade jag tre nior på raken - och då tror man kanske att man bara kan backa bandet, köra samma show igen... Men det går inte. Jag kliver upp på scenen. Ser vargarna i vitögat - de som skulle kunna sluka och förgöra dig om de fick möjlighet... Jag ler. Jag ser dem. Känner adrenalinet. Och dopaminet. Varje show är en serie som måste bygga på det förra avsnittet... Vi har ögonen på oss... Inte bara elevernas. Utan rektorns, skolverkets och föräldrarnas. Vi måste leverera. Motivera. Dokumentera.
Vi recenseras och analyseras. Varje dag. Varje lektion. Vi ger allt. För alla. (null)




2020-08-25 @ 18:42:55 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

24/8; måndag

Mina måndagar - ett hektiskt schema utan någon egentlig paus. När de dessutom innefattas av lämning/hämtning av bil från service, fotbollsträning, innebandyträning och golfträning och matlagning... fel på Ist mitt i utvecklingssamtalstider, och vikariat av slöjd... då kan man bryta ihop. Eller så kan man bita ihop. Beta av to-do. Ta en promenad när man kommer hem, med hunden, lurarna och två långa, oskarpa skuggor som sällskap. Och sedan jobba ikapp lite hemma medan man lagar mat... (null)

(null)

2020-08-24 @ 19:44:03 Permalink bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

23/8; söndag

Veckan gick fort. 
Jobb. 
(null)

(null)
Promenader. Med hund. Med häst. Med barn. Med bad. Bland olika livsformer.  (null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
På kalajs.  (null)

(null)

(null)
På fotbollsmatcher. Och innebandymatch. I sekretariatet med kaffemugg som matchade tröjan.  (null)

(null)
Vila och god mat.  (null)

(null)

(null)

(null)
Redo för en ny vecka? 
2020-08-23 @ 21:16:20 Permalink bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

17/8; måndag

Jag kommer hem - efter en varm dag på jobbet - och är jättehungrig. Linus klipper gräs och de andra är på träning på olika håll. Jag lagar mat. Och äter själv.  (null)
Jag behöver ta tag i hemmets baksmälla efter en trevlig helg. Men först behöver jag mat. Och så behöver hunden komma ut en sväng. Och jag behöver - andas... och jag tänker att det är just det jag verkligen behöver - mat och syre. Och kärlek. Så ordnar sig resten...
2020-08-17 @ 17:54:24 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

16/8; söndag

En solig helg går mot sitt slut. En helg att minnas när mörkret faller. 
En fredagskväll med vänner. 
En lördag med ridtur. Bad. Och vänner.  (null)
En pod i skuggan.  (null)

(null)

(null)
Matchande hund och matte på promenad.  (null)
Dagen avslutades med båttur till holmarna - ännu mer bad, god mat och spelkväll med grannarna. 
(null)

Och idag - en maxad dag. På stranden i Åhus. Med grannarna. Äggmackor och bullar.  (null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Sigges fotbollstränare ringde och undrade om han kunde spela match i Älmhult, efter ett par sena avhopp. Vi gjorde en jörnehag! Efter lite roddande hade grannen packat ihop sigges kläder och vi lämnade en halvtimme tidigare gör att hinna i tid. Matchen vanns med 10-9. Sigge gjorde två mål.  (null)
Anders och Linus fortsatte hem till Linus match. 
Jag och klara kom tio minuter in i första. Vd vann den matchen också!  (null)
Barnen tog ett bad till på holmarna medan vi lagade mat. Nu är vi lite möra och mycket nöjda! 
2020-08-16 @ 21:41:33 Permalink bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

14/8; fredag

Igår hade jag 33 grader i kemisalen - utan elever i salen. 
Längst ner blåste det från ventilationen som en värmande fön. 
Idag har jag fyra lektioner i salen... Det ska vara ännu varmare ute idag... Det var varmare i salen än ute - och då har vi ändå inga fönster... Igår fick jag migrän och höll på att svimma efter två lektioner...
Något måste vara fel... Jag vill inte klaga, men...   (null)


2020-08-14 @ 07:13:40 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

13/8; torsdag

Om en timme är skolan full av liv och rörelse. Ytor och fasader har putsats. Vi ska försöka ta oss in bakom - lära känna och utveckla. Se de tysta och försiktiga, de annorlunda, de stökiga, de som sticker ut, de som tar plats - och de som inte gör det. De utåtagerande och de inneslutna. De som utmanar vårt ledarskap mest - de som lockar fram det bästa och sämsta... Vi ska sprida värme, hopp och humor. Vi ska... Tillsammans.  (null)


2020-08-13 @ 07:00:57 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

12/8; onsdag

Så kom alla känslorna på samma gång: oro, ångest, förhoppning, glädje, förväntan, rädsla...  de grundar sig nog mest i att eleverna kommer imorgon och att jag kände magkänslan i rumpan av en ojämn häst... det sistnämnda gör fysiskt ont i mig... Jag har ont i ryggen - är det min eller hästens smärta jag känner? Dessutom mötte vi två hästar på rundan och han förvandlades till en drake snarare än den unicorn han egentligen är. 
(null)
Lunchen mellan möten. Imorgon blir det skolmat. 

2020-08-12 @ 20:10:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

11/8; tisdag

Man vet att man har en "snel hest" när: 
- det kommer tre lastbilar och kör förbi
- det flyger papegojor strax över huvudet
- tyglarna går av
och hästen knappt reagerar. 
(null)

Och man vet att man har en snäll dotter med fina vänner som lagar kvällsmaten.  (null)
Man vet att man har jobbat länge när man är lugn med att "det ordnar sig", "vi löser det",  "det blir nog bra" och "vi lyssnar och gör som vi vill"...
(null)

Samtidigt är augusti, de höga ambitionernas månad. Ofta har jag nya idéer om upplägg och arbetssätt som man hoppas ska ha positiv effekt i undervisningen, och så anstränger man sig åtminstone i någon månad för att implementera dem på ett bra sätt. Ibland får man förkasta dem, ibland kan man bygga vidare på dem. 


2020-08-11 @ 16:38:03 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

9/8; söndag

Sommaren började med varma dagar och nu har värmen kommit tillbaka. 
Lata dagar med mycket innehåll förlänger sommarkänslan när semestern är över -  fotbollsläger, båtturer, fika på bryggan, bad, golf och ridning.  (null)

(null)

(null)

(null)



2020-08-09 @ 18:54:04 Permalink bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

Rip chilla

Min fina. Högt älskade. Och mycket speciella katt. Har somnat mjukt. För att aldrig vakna mer. Anders hittade henne under vinbärsbusken. Till synes helt oskadd. 
(null)

Aldrig mer... det är så stort. Så svårt. 
Och jag saknar. För alltid. Hennes fina ansikte. Mjuka päls. Och ihärdigt kloande och spinnande. Alltid i min famn. 
I mitt hjärta - för alltid.  (null)

(null)

(null)

(null)

(null)
(null)



2020-08-06 @ 21:43:42 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

6/8; torsdag

Trots att klockan inte slagit 8 har jag sprungit en liten runda. 
(null)
Och sitter ute och äter frukost. 
(null)
Det kommer bli en riktigt fin dag. Det är redan varmt och klarblå himmel. Lite som ett hån... 29 grader väntas...
(null)

(null)
Men nu laddar vi för hösten: "frökenfrökenfröken" med laddade batterier, tillförsikt och kreativa lösningar? (null)

2020-08-06 @ 08:22:41 Permalink bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

5/8; onsdag


Jag gillar ju inte att räkna ner för jag vill ju förlora mig i mängden dagar. Men nu är det oundvikligt. Imorgon börjar jag jobba. Och det är inte bara den vissheten som gör att jag idag inte känner oändligheten och odödlighetens dagar framför mig... Explosionerna i centrala Beirut igår har orsakat en svåröverskådlig förödelse. Halva staden har skadats, viktiga livsmedelsreserver har förstörts och uppemot 300.000 personer uppges ha blivit hemlösa. Byggnader har totalförstörts, glassplitter täcker stadens gator och situationen beskrivs som kaotisk.Fönster har krossats av tryckvågen och byggnader har rasat över stadens vägar. Över 100 människor har avlidit och flera tusen har skadats. 
Mina tankar finns i Beirut idag hos dem vi känner, men också hos deras vänner och landsmän. 
Min sommar skuggas av deras öde men jag tillåter mig ändå att summera sommarens pärlband av ögonblick.  Vi har haft en bra sommar. Skulle man regisserat om sommaren - så är det inte de långa resorna jag saknar mest, det är kanske några fler varma, lata och soliga dagar. 
(null)
(null)

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Vi har fått njuta av solnedgångar på samma ställe som jag så många gånger förut har gjort. År efter år. Samma brygga. Samma hav. Och jag vill inte vara  någon annanstans än just där. Och varje kväll fylls jag av förundran och tacksamhet och tänker: tänk att något bara kan va såhär vackert! Och så tar jag ett foto. Bland mina sparade bilder finns solnedgång efter solnedgång efter solnedgång från massor av år, och jag förmår inte slänga en enda av dem, trots att det är samma solnedgång och samma hav från precis samma vinkel och samma brygga, och jag är så lycklig och tacksam över min brygga,  mitt hav och min solnedgång och min plats på jorden. 
(null)
(null)
(null)
(null)

(null)

(null)



2020-08-05 @ 14:52:42 Permalink bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

4/8; tisdag

Lägre intelligens. Intellektuell funktionsnedsättning. Svagbegåvad. Lindrig utvecklingsstörd. Begåvningshandikapp. Gränsen är hårfin och väldigt betydelsefull. 
Vi lever i ett samhälle där allt kan mätas och där alla dessa termer värderas högt, och där begreppet ointelligens ofta används som ett sätt att försöka trycka ner andra. 
På filmer skrattar man åt "dumma" människor. Man kallar människor "efterblivna" när de inte har samma åsikt. Ordet retard används som skämt- eller skällsord. 
Det fanns en tid i Sverige - för inte så länge sedan - som man tvångssteriliserade människor med låg intelligens. 

Jag kan inte låta bli att fundera på vad gör det med en människa att få en sådan diagnos? En sådan stämpling som ointelligent och obegåvad. 
Jag vill inte att andras negativa förväntningar förändrar självbilden. Diagnosen påverkar inte - det är personligheten som avgör. Personen är inte obegåvad - personen kan vara kreativ, snäll, modig, charmig och egensinnig. Eller inte... Precis som alla andra... Hur ser de på sig själva? Hur mycket förstår de av "diagnosens" innebörd? Vad vill de själva? 

Hade det varit bättre utan diagnos? Med diagnosen stänger man vissa vägar och öppnar andra möjligheter. Man behöver inte traggla läxor och prov som man ändå inte lyckas med. Man har rätt till en annan skolform och annan betygsättning. Men om betygen aldrig har varit viktiga? Är det då bättre med "F" i grundskolan än "betyg enligt grundsärskolans kursplan"? Man kan få Lss- stöd...

Eftersom normerna kring diagnosen i samhället är värderande på ett sätt som de flesta av oss upplever som negativ blir diagnosen och dess betydelse så stigmatiserande. Det finns så mycket som "vi" tar för givet - men som inte blir självklart för de här personerna. Kompisar. Boende. Jobb. Förhållande. Körkort. Vem ska du ringa för att ha någon att hänga med? Vem blir glad när de kommer till fotbollsträningen? Vem kan de lita på? 

"Vi andra" har ett stort ansvar att berätta för vår omgivning vad diagnosen innebär, utan att värdera. 

Unikt begåvad. "One of a kind" - att bli bemött och få de anpassningar som behövs. Att få förutsättningar att lyckas oavsett mål... bli omtyckta och älskade. Uniq!
(null)




2020-08-04 @ 07:12:45 Permalink texter Kommentarer (0) Trackbacks ()

3/8; måndag

Isaberg med grande. 
"Vad tyckte du var roligast idag?" (Rodel, hinderbana, lekplats, badplats, minigolf...)
"Att vara med!" Att vara där. Tillsammans. Att se barnen bemästra hinder som man inte trodde de skulle klara. Min kropp sa ifrån emellanåt. Jag vill också kunna gå armgång och och vara stark och slippa ha ont. Många gånger blir jag så förvånad när jag tvingas stanna upp och det skär som knivar och ilar i benen. Det är inte så jag ser mig, inte så jag identifierar mig. Jag tror jag ska klara det! Men jag var där. Jag gjorde mitt bästa. Kroppen var inte så förlåtande - men jag försöker förlåta den...
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

(null)




2020-08-03 @ 17:53:19 Permalink bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sommarkväll och sommardag

En sommarkväll på vederslövshavet.  (null)

(null)
En sommardag på torkö.  (null)

(null)

(null)
(null)
(null)
En fin dag som avslutas med en god paella i hemmahuset.  (null)

2020-08-02 @ 11:14:57 Permalink bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
Länkar
RSS 0.91