31/10; söndag
När man lägger sig tidigt den 30/10 och inser att man "lägger dig ännu en timme tidigare än vad man trodde" - då blir man nöjd. Natten kändes lång!
Den här dagen - som hade en extra timme - har vi hunnit med "det mesta". Allmänhetens åkning. Ridtur. Innebandymatch. Lite jobb. Hockeyträning. Promenad med en kär "gammal" vän och hennes hund. Lite agilityträning. En löptur. En
snabb kompletteringshandling innan sigge skulle hämtas. Matlagning. Och söndagsträning, inspireras av crossfit.
Alla dagar borde vara en timme längre?
Men - om vi nu ska välja - välj sommartid! För min skull! Det var ju mörkt redan vid 17 idag.
Eller så flyttar vi bara den bakåt någon gång då och då - lägger på en bonustimme. Och sen kan vi kompensera genom att ta bort en dag då och då? Ska vi börja med julafton?
30/10; lördag
Uppe med tuppen för att hinna med dagen. Trots en kul jobbfest med cowboytema igår.
Jag hade både ridit och sprungit innan 10.30, snabb dusch och brunch innan sigge hade hockeymatcher i Tingsryd.
En snabb städning - en oinspirerad. Det börjar kännas drygt att städa när det ändå inte blir fint… Jag städade ett skåp - där syns det ju ändå inte.
26/10; tisdag
En lite brallig och mycket pigg hingst - men han kändes fin! Första ridturen efter tävlingen och vilan därefter - då får man vara pigg! Och jag är tacksam över hur fin han kändes - det är värt mer än alla vinster.
24/10; söndag
En vanlig helg hos vår familj. Två innebandymatcher, ridtur och hockeymatcher. Sigge och jag åkte till Ikea och åt lunch efter matcherna i diö - vi lunchade med fina vänner. "Denna dagen till detta" - som min kloka mamma sa. Anders
har också hunnit måla sigges rum. Sigge leka med kompisar. Maxi varit utlånad som "snäll hund" till en rädd flicka - mission complete. Linus och jag har sprungit våra rundor. Jag har jobbat lite. Nu är anders och klara på väg hem från Sävsjö.
Anders ska spela innebandy… Inget speciellt - bara en vanlig helg.
22/10; fredag
Jag vaknade i natt. Jag läste om Einar. Plötsligt fanns det ett namn bakom offret. Ihjälskjutet. En - bland många andra på senare tid. Han blev bara 19 år. Lika gammal som min Klara. En stöt genom ryggmärgen. En klo runt föräldrahjärtat. Det är ju bara ett barn. Och jag tänker på alla mammor och pappor som förlorar sina barn. Hur fortsätter man andas? För alltid. Att befinna sig i det efteråt där allting för alltid blivit försent. Det är för tidigt… 19 år.
Det känns mörkt. En tung känsla.
Jag lyfter blicken - där i mörkret - och ser ändå ljuset. Det är vackert. Färgerna. Solen. Himlen. Föränderligt. En känsla av bräcklighet. Sårbarhet.
Maxi och jag sprang en runda i det sista dagsljuset medan sigge spelade hockey. Vi tog några varv på agilitybanan. Lyckan i ögonen.
21/10; torsdag
Dagen började med löpning och fortsatte som domare i cheesecaketävling på jobbet.
Efter jobbet var det dags för massage innan premiären för ridtur i pannlampssken - och i fullmånens sken.
Det har ösregnat typ hela dagen - men lagom till ridturen blev det uppehåll. Årstider är charmigt. Man får se på den som gäster - det är kul när de kommer och skönt när de går… och då ser man fram mot nästa gäst…
17/10; söndag
Igår sprang klara maraton! Så imponerande!
Och vilken hejarklack!
Sedan var det innebandymatch- klara spelade dock inte.
På kvällen var vi hos Malmgren.
En fin dag! Med fina vänner!
14/10; torsdag
Efter jobb. En ridtur med en fin vän. Och macktorsdag med klara - killarna är på hockey. Och nötmix med honung och salt.
14/10; torsdag
Jag somnade tidigt igår. Idag sprang jag på morgonen - vem vågar chansa? Satte upp håret i en slarvig tofs på huvudet och hoppade in i duschen, borstade tänderna och iväg… och insåg att jag inte hade fixat håret.
13/10; onsdag
Så kom dagen då jag blev dränerad på energi. En baksmälla från helgens aktivitet? Jag gav allt. Fokus på en uppgift. En lång dag. Fortfarande har jag lite ont i kroppen…
Jag gick upp utan att springa idag på morgonen.
När jag kom hem sprang jag i det sista dagsljuset. Lite energi kom tillbaka. Kanske borde jag sprungit på morgonen, då kanske jag hade varit pigg från början? Lite panel hade kommit upp på väggen.
Jag åt och jobbade några timmar till. Snart ska jag gå och lägga mig.
13/10; onsdag
I brevlådan fanns ett paket - från finaste Lina. Tack!
12/10; tisdag
Jag hade bestämt mig. Jag skulle inte springa idag på morgonen. Men så vaknar jag. Träningsvärk i låren. Ont i höften och ryggen. Tar en tablett. Mörker. Kan inte somna om. Och jag ombestämmer mig. På stapplande ben ger jag mig ut. Kroppen vaknar
sakta till. Och sen går det av sig själv. Steg efter steg. Rsd78
I Smålandsposten:
11/10; måndag
Blyte. Mannen. Myten. Legenden. Draken. Vinnaren. Allt i ett.
Han älskar att springa. Lite för snabbt för sitt eget bästa. Han har många steg, och många race, i kroppen. Han är musklerna - jag är hjärnan. Jag tror att han gör det för att han vill - han säger aldrig nej - men om sanningen ska fram så gör han det för att jag ber om det. Jag har ett stort ansvar.
Innan tävlingen tänkte jag att jag inte visste om det var värt det - nervositeten och oron. Jag älskar att träna och gillar att tävla. Men tycker att det är jobbigt inför - all energi som man lägger på tävlingen, hemmet man försakar, logistiken och transporten… Men det är häftigt att känna samarbetet mellan mig och hästen. Och när man står där - i veterinärgrinden efter att ha passerat mållinjen - godkänd, som en vinnare i 80km-klassen - då är det värt det!
Tacksam. För att vi kunde. För att jag fick. För att vi gjorde det tillsammans.
9/10; lördag
Ångestklumpen i magen växte i morse. Volvon bråkade. Det är tävling imorgon - och då behövs den. Och det var bara en sak ytterligare som gick sönder. Det har varit traktorn och badet den senaste veckan - ovanpå renoveringen… Men det är ju ofta så…
Jag åkte till stallet. Och red en runda. Där, på blytes rygg, är jag som bäst. Omsluten av dimman - som bomull för en orolig själ- red vi förbi underverken som spindlarna hade byggt. Grått, gult, rött, grönt. Klumpen blev mindre,
det gick lättare att andas och hjärtat slog långsammare. Färgerna blev tydliga genom det grå. Och så ringde anders och sa att han hade meckat och att bilen funkade!
Sedan har jag duschat Blyte, packat, tittat på sigges hockeymatch och fixat tävlingsplatsen.
8/10; fredag
Underbara höstdagar - där mellan regnet.
Nu stundar helgen. Ett glas vin framför vårt nya fönster. En stunds vila. I helgen väntar Dackeritten, med dess förberedelser. Och Hockeymatch. Men först andas…
6/10; onsdag
Vardagsrumsfönstret börjar ta plats!
Nu väntar snart en stund i sekretariatet när klara spelar match.
4/10; måndag
Kanelbullar. Det kan ju få vem som helst lycklig. Speciellt en svältfödd lärare i ett lärarrum!
Framgångspodden i ögonen efter en löptur, medan jag lagar mat.
Idag insåg jag att foten fortfarande är blå efter blytans och mitt fall. Det gör inte så ont, men det känns.
Den andra foten har jag fortfarande väldigt dålig känsel i stortån och "nästa tå" - inte sedan fallet, utan den försvann någon gång när jag var i Holland.
Idag har de öppnat upp för det stora fönstret i vardagsrummet.
3/10; söndag
Jag försökte skriva ett inlägg igår - men det funkade inte. Jag minns inte riktigt vad jag skrev, men det kanske handlade om ridturen. En längre, lite snabbare runda som kändes bra och hur vi blev jagade av en amstaff - hur hjärtat slog på Blyte
(och mig) när hunden kom springande genom skogen,skällande och morrande och en hysterisk ägare som skrek och sprang efter - som lyckades stiga på snöret som hängde efter när hunden var ca 10 meter från oss…
Det kanske handlade om att morgonen var fantastisk. Att jag kände att jag var på stället i mitt liv. Att vi gör rätt som satsar där vi är.
Jag kanske skulle delat några bilder från huset? Fönstrens som börjar ta plats.
Sigges rum.
Köket. Och hur vi längtar efter vårt exelarkskök. Det rena. Det raka.
Vårt rum.
Det blivande badrummet.
Hallen.
Ett nytt fönster i vardagsrummet.
Igår var anders, eric och Nisse i Tyskland.
Idag har vi varit på fotbollsturnering i tipshallen. Klara och jag gick en promenad innan och höll på att missa första matchen när vi gick lite galet…
