flisas

Men ändå rsd66! Sällskap av maxi. Tyst musik i lurarna. En dusch senare. En kopp kaffe i soffan. Fem kemilektioner väntar. En ridtur. Det vill bli bra. 

Godisarna är slut. Och jag också. 

Först körde jag in klara och anders till hovshaga med cyklar för en kickoff med innebandylaget. 

Sedan åkte jag hem och hämtade maxi - så sprang vi en runda som även innehöll kantarellplockning. Det blir ingen supertidigt på den 4kilometerlånga rundan. 

Sedan var det dags att hämta klara och cykeln på vaistorpet för fotbollsmatch. Tacksam för fina vänner att snicksnacka med - bland annat en som jag inte har sett på länge! 

Sedan var det dags att lämna klara och cykeln samt lunch till haifgänget. 

Sedan fortsätta hem och laga lunch (tacksam att jag hittade farmors köttbullar i frysen) till killarna. Innan jag körde och handlade och hämtade hem anders, klara och cyklarna. 

Väl hemma bakade jag en äppelpaj, tog ett glas vin framför lakersmatchen och sjönk långt ner i soffan. Tacksam att anna rastade Blyte idag. 

Jobb. En löptur (rsd60). Mat. Städning. En  dusch. Och snart en hockeyträning och en innebandymatch. 

Helg. Då väntas ett par fotbollsmatcher, en innebandykickoff, ridturer…

Så tacksam över vardagen och ekorrhjulet som snurrar - motsatsen hade varit värre…

Ännu mer tacksam! 

Svårt att ligga på sidan. Och på knä. Där finns blåmärken och sår. Svårt att ligga på armbågen. Svårt att lyfta vänsterarmen. Krampkänning i vad och lår. Jag typ sträckte ju varenda muskel i fallet. Foten gjorde ont…

Men…

Jag gjorde det. Jag var där. Jag gjorde mitt bästa - utan att pressa mig för hårt (tror jag). 

Här är det inte sänkt ännu - de kommer vara på samma höjd. 

Och nu blir det bra! Jag behöver varken stå på tå eller på pall eller ha högklackat för att se ut! 

Ikväll tänkte jag prova gympan - jag har sprungit en runda, fortfarande har jag lite ont - men i värsta fall får jag väl gå hem igen! 

Men blåslagen. 

Klockan 10.37 idag trodde jag att min runstreak skulle ta slut. 

Jag red ut på Blyte. Han snubblade en gång. Efter några minuter snubblade han igen. Den här gången lyckades jag inte få upp honom. Han störtade mot marken. Och landade på min vänstra sida. Jag låg under honom. Han lyckades ta sig upp. Jag tappade honom. Jag lyckades ta mig upp. Han stod kvar och jag kunde fånga honom. Innan jag konstaterade att det gjorde ont. Framför allt i ett knä. Och troligtvis ännu mer i blytes knä. Det blödde från hans knä. Och mule. Min stigbygel i metall hade gått sönder. Och sadeln var smutsig. Men jag var tacksam - vi stod upp. Och bland det första jag tänkte var "nu dör min runstreak". Jag ringde i chock till yvonne. Och var tacksam att hon svarade och var i närheten och kunde möta upp. Peder ledde hem Blyte och yvonne körde hem mig. En kopp kaffe. Och tvätt av blytes sår. Tacksam - med tanke på vurpan och stenarna som jag landade precis bredvid - gick det bra. 

Ett par timmar senare - med ett svullet knä och armbåge, lite ont i handen och en känsla av "sjukdom" i kroppen - sprang jag en minimal, långsam runda med sigge och klara. Plockade några kantareller i farten. Runstreaken lever. 

Tacksam. 

Jag hoppar över gympan i kväll. Och ska njuta av sigges äppelkaka och vila i soffan. 

Det blev kantarellpaj och räkmackor till kvällsmat.   

Anders spelar golf-km och ligger två inför imorgon. 

Just nu sitter jag i vardagsrummet som är en blandning av gammalt kök och nytt. 

Stimmas födelsedag.

Myggans dödsdag. 

Och idag rsd50. 

Och jag sprang en runda. Tre bilar stannademig och frågade om jag behövde skjuts. 

Vi förberedde grinden. 

Dagen gick. Mållinjen passerades. 

Och det blev några steg även för mig. 

Stolt. Men min glädje grusades när en svensk häst blev mycket dålig - nu verkar den dock vara bättre. Resultat är viktigt, men det viktigaste för mig är hästen. 

Igår åkte vi hem. 

Nu är jag hemma. Jag är så mycket där jag är. Och har svårt att vara någonannanstans samtidigt. Jag lägger ner så mycket energi där jag är. 

Nu är jag hemma… Klara spelade fotbollsmatch - det blev förlust, men klara gjorde mål. Nu ska jag tillbaka till min andra verklighet. Mamma. Lärare. Chaufför. Organisatör. Matte. Stalledräng. Ryttare. Hockeymorsa. Supporter. …

Det är roligt att vara med. 

Tvättning. 

Imorgon är det VM. 

Insåg oxå att vädret inte skulle vara så dåligt i ermelo som appen hade visat - åtminstone om man inte är i Sydafrika…

Sämre kan man ha det - men saknar en kopp kaffe. 

Vi ska bygga grind. Flytta saker och det är långa avstånd.

Kolla banan och äta banan. 

En känsla av oro i kroppen…

Har jag alla papper? Har jag packat rätt (har jag packat?)? Har jag missat något? Behöver jag både negativt provsvar och dubbelvaccination eller räcker vaccination (som jag har läst)?  Hur ska vi ta oss från flygplatsen till tävlingsplatsen? 

Aldrig har det nog varit jobbigare att resa…?

Jag ska ge några exempel från gårdagen när jag kom till stallet: 

-det var inte mockat efter youngriderhästarna. (Det jag inte visste var att de åkte 0200 - om jag hade vetat hade jag förstått att man kanske är trött så dags… men ändå tycker jag kanske att det tillhör god ton…) 

- två hagar hade inte vatten (jag hade inte ens stalltjänst men fyllde såklart vatten!) - samma anledning som ovan - de åkte 0200 - men då kunde man fyllt på kvällen innan,eller frågat om någon annan kan göra det? Framförhållning och planering. Förutsättningar. 

- blytes skydd saknades i stallet - det är jag som har köpt dem. (Förklaringen var att Musse hade krånglat vid lastningen och då hade yvonne tagit på han skydden - förståeligt om jag bara hade fått veta… och hade jag fått veta hade jag kunnat ta med nya hemifrån. Väl i stallet var det för sent…) 

Den här veckan har jag sprungit några gånger utanför skyddet av skogen och dunklet. Och då tänker jag ofta att de som ser mig säkert tänker att "oj vad hon springer sakta"… men de vet ju inte…

-om jag har sprungit flera mil…

-om det är en bedrift att bara ta sig ut - det kanske är första gången på hundra år…

- om jag springer intervaller - och just nu är inne i vilofas och snart ska rusha…

-…

Nä,vi vet så lite om vad som har hänt och om dem vi möter. Vi dömer så lätt. Vi behöver få fakta för förståelse.  Vi behöver förutsättningar för att förstå. 

När man kommer till vallen efter ridtur och löpning och köper en kexchoklad! 

Storpublik på gårdagens match. Kul! 

Jag kunde ha det sämre. Helgen har börjat. 

Och så stallet. Blytes mugg hade blivit värre och jag oroar mig för att vara borta. Han behöver smörjas. Jag red en runda. Han hade ont - jag hoppas att det var muggen. Sedan tvättade jag och smörjde muggen. 

Sedan var det dags att hämta sigge hos en kompis. Och trolla med knäna och få fram en middag. Jag rensade lite kantareller. Och gjorde en paj med lök, kantareller, persilja och chili. När den stod i ugnen - diskade, plockade jag, sorterade tvätt och gick ut med soporna… Jag gillar inte uppställda ytor - jag gillar det undanplockade och rena ytorna. Just nu hinner vi knappt. Och i vardagsrummet står vitvaror. Anders är på innebandymatch ikväll och så fort han får tillfälle målar han - och jobbar. Det går i ett. Känslan av att inte hinna med, känslan av att vara steget efter,känslan av… Jag tvingar mig att stoppa tanken. En sak i taget. Nu ska jag landa i soffan. VM-kvalmatch i fotboll - det blir perfekt att somna till! 

För att maximera dagen sprang jag 5km i väntan mellan utbildning och föräldramöte. 

Tur att det inte är lukt-TV och endast möte via teams - då slipper de känna odören!