flisas

Ännu en sushilördag. Och kortspel med grannarna. 

Lugnet före stormen?

Igår tog jag tredje sprutan. Jag sov lite oroligt. Men vaknade okej. Steg upp. Till en underbar morgon. 

#rsd182. Ett halvår. Jag sprang för att jag kan idag. För livet. För dem som inte kan. Ett steg i taget. Framåt. Varken mer eller mindre. Inte för att jag orkade - eller inte orkade. Jag behövde det. Vikariat. Egna lektioner. Möten. Och trasiga elever.  I pannlampans sken klarnar bilden av verkligheten.  

Mobilisering för veckan. 

Vi gick all in på att lära grande att äta sushi - det var Martinas nyårslöfte. 

En massa jobb. Två klassers prov att rätta. Föreläsning i två timmar. 

#rsd175. Med en föreläsning i lurarna, det sista dagsljuset och månens ljus som tog över ledstjärnans roll och hunden som sällskap sprang jag. Långa skuggor. Som hopar sig. Snaran dras åt. Många sjuka på jobbet - en extra timmes vikariat idag. Låt oss slippa allt annat än att få verksamheten att rulla. Låt oss hålla näsan över vatttenytan. Låt oss orka en stund till. En dag i taget. För våra ungars skull. 

Jag sätter mig i soffan. Slötitta på tv. Och chilla en stund. 

#rsd 171, på jobbet innan digitalt öppet hus. 

Det närmar sig skolstart.
Häromdagen var jag på innebandymatch. Små pojkar spelade. I en stor hall. Nästan ingen publik. Jag fick visa vaccinationsbevis för att få titta. När jag skulle in i en affär fick jag vänta eftersom det fick vara 6 personer i butiken. Men på måndag börjar jag jobba igen. Då är allt som vanligt…
Skolan är gammal så ventilationen är obefintlig. Fönster går inte att öppna. Vi sitter 10-15 lärare i ett arbetsrum. Eleverna sitter tätt ihop i korridoren, fritidsgården, i klassrummen och i matsalen. Det krävs inga tester, inga vaccinationsbevis eller skärpta restriktioner. Jo förresten, vi ska vara på plats - men har konferenser på teams - med personer som jag sitter med i samma rum hela dagen. Och vi ska tvätta händerna och uppmuntra föräldrar att hålla barn med symtom hemma. Vi ska hålla avstånd och se till att ventilationen i skolan är god. Jag arbetar i en verklighet som är otänkbar för, nästan, alla andra - utom just i skolan. Folkhälsomyndighetens rekommendationer går inte att följa i skolan - de är på låtsas och känns som ett hån mot oss som är där. Dag ut och dag in. Och vi vill inget annat. Vi vill “upprätthålla god undervisningen” som Tegnell uttrycker det. Det är viktigt. Men sluta hävda att skolan är en trygg plats. Och att prata om att hålla avstånd är ett hån mot oss som inte har något val... Vi undervisar och laborerar och är nära varandra. Vi behöver det. Så ser verkligheten ut! Låtsas inget annat!
Jag hoppas att rektorerna tänker om och låter oss arbeta hemifrån när det går - den tiden vi inte har undervisning. Låt oss skippa onödiga konferenser, utbildningar och möten som inte direkt gagnar eleven eller vår undervisning. Låt oss fokusera på det som rör undervisningen - det som är bra för eleverna. Låt oss gå hem och planera inför nästa skoldag. Vi lever i en speciell tid, en tid som inte liknar någon annan - vi behöver hjälpas åt för att eleverna - nu - ska få den bästa skoltiden. Både för elevernas skull - och för vår.
Jag hoppas att man som förälder ser till att tonåringen är vaccinerad och att man håller barnen hemma vid minsta symptom - vårt uppdrag är inte att agera smittkontrollant. Jag måste kunna förutsätta att man är hemma när man är sjuk. Och jag hoppas att ni elever tar igen det som ni missar när ni inte är i skolan - kanske inte just när ni är som sjukast, men sen. Och att eleverna är i skolan om de inte är sjuka! Elever som drar runt på dagtid - när de borde varit i skolan - riskerar att smitta de äldre när de är på LIDL eller ICA. När eleverna är friska ska de vara på skolan - en del har inget fungerande internet hemma, ingen studiero, ingen motivation, ingen drivkaft att få något gjort, ingen möjlighet att få hjälp av en utbildad lärare, ingen vuxenkontakt, inget umgänge… vilket i sin tur skapar problem i samhället.
Jag hoppas att man från Folkhälsomyndighetens sida kan ge skolpersonal respekt istället för att utbringa floskler. Berätta hur viktiga vi är och uppmuntra oss att kämpa vidare. Det hade känts bättre än tomma ord.
Om ni gör det - då gör jag det jag kan. Jag sitter här, en lördagskväll, och ser till så att jag har en planering för ett par veckor framöver. Som fungerar såväl för mig - som om det skulle behövas en vikarie, och som elever kan ta del av - oavsett om de är på plats eller om de behöver vara hemma. Bara så att ni vet - jag lägger den i classroom. Precis som jag har gjort nu i flera år.
Jag hoppas att vi kan hjälpas åt nu - för det är inte slut ännu. Covid, Delta, Omikron... Same, same - but different...

Det som skiljer en runstreakare från en "vanlig" löpare - är att det blir gjort. Idag är en dag då jag kunde räknat upp många skäl att inte springa. Snön var ett. Det snöade på snedden. Ett annat att var att jag sprang jämte hästen när Elin red idag. Ett annat - att jag sprang ju igår. …

Solig vinterdag. 

En dag med ännu mera röj. Två vändor till tippen. 

Ni vet dagen. Grå. Regn. 

Det är något befriande och spännande när ett nytt år inleds.