flisas

I lördags var det som vanligt sök, innebandy, simskola - och så sprang jag (det gick rättså bra, men jag fick ont i benhinnorna) och så fick vi god mat av Anne och Olof.

Söndagen var jag hemma, medan Anders var och tävlade sök. Det gick dåligt. K var inte riktig pigg, några grunda slag, lite dåliga markeringar, dåligt uppletande och dålig lydnad... Jag tror nästan aldrig att resultatet varit så dåligt. Det kändes tråkigt eftersom han gått så grymt bra på allt ett tag. Var var det som gick fel? Värmen? Fästinghalsbandet?

Vädret har varit fint i helgen. Och idag. Jag hade hundkurs på jobbet. Agility. Det gick bra. Jag var hos tandläkaren oxå. Har aldrig haft hål. Men en flisa hade trillat från en tand (och det har jag känt en tid) och skapat ett hål. Jag blev så besviken. Kunde nog börjat gråta. tandläkaren trodde nog att jag var rädd, att jag trodde att det skulle bli fult eller var feg... men det är jag ju inte - jag ville bara inte ha ett hål!

Anders deklarerar. Ska fixa räkningarna, och sen gå och lägga mig tidigt tror jag... Känner mig lite sliten ikväll.

Linus öra har runnit en massa - massvis! Hur mycket var som helst. I örat. På kinden. Marianne (vår privata sjuksköterska) sa att det kunde vara en öroninflammation som fått trumhinnan att brista. Han verkar dock inte ha ont...

Kväll.
Skulle kommit hem tidigt. Skulle hunnit handla innan jag hämtade barnen.
Istället satt jag i flera timmar på först VC, sen röntgen och sedan akuten med en elev som brutit tummen precis vid leden, kanske behövdes det en operation. Han kan inte så bra svenska och han kunde inte telefonnumret hem eller till sina föräldrar. Tillslut fick jag tag på en lärare på skolan som kunde leta upp ett telefonnummer till dem (de stod inte i telefonkatalogen).
Grannen Martin fick hämta barnen.
När jag kom hem så var det nästan dags att hämta Anders och så tog vi en McDonaldskvällsmat.
Kram

Insikten har slagit mig, till marken, med kraft, övertygat mig - jag är beroende, inte av snus eller cigg som andra, inte av sprit heller utan av Anders. Han gör mig hel! Jag är rädd att förlora någon mer i min närhet. Och blir orolig när han inte är i min närhet.
Men jag klarar mig. Jag överlever.
När man kommer hem till sina Älskade barn, äter marangswiss med hembakta maränger från svärmor, hemmet är rättså städat (pga av svärmor - höll på att skriva städmor), solen skiner - så känns livet rättså skönt att leva.
Ridningen igår gav mig inte den energin som den brukar. Jag hade fortfarande den oerfarna hästen och det gick bra - men den är inte bra i galoppen och vi fick problem när jag skulle galoppera på stora mittvolten, utan väggar som stöd. Eftersom hon springer in i galoppen mer eller mindre och man inte är säker på om hon kommer svänga eller inte, jag tappar balansen och tyglarna och lutar mig framåt... så var det svårt. Ridläraren försökte få mig att göra rätt, jag fick galoppera ensam, medan de andra skrittade. Jag nästan grät. Jag brukar bli taggad av att hon "skäller" på mig - men igår blev jag bara ledsen. Kände mig dålig - fast jag egentligen är rättså duktig, annars skulle jag aldrig få den hästen...
Ikväll har jag kommenderat hit morfar som ska passa Linus en stund medan K och jag åker på musikal på jobbet. Funderade ett slag på att ta med honom, men han har svårt att sitta still, och morfar var ändå hemma.
K klämde för en stund fingret i dörren som blåste igen, och den yttrsta leden på långfingret var riktigt svullen, men nu studsar hon med Annie så det blir nog bättre.
Kramar från en något piggare Lisa - en torsdag, snart fredag, en vecka har snart gått...

Ja - som min morfar sa - "det finns alltid de som har det värre... Tyck inte synd om mig..." Han drabbades av både polio och lungcancer - överlevde, vann. Dog i magsjuka flera år senare. Då hade han lärt sig gå tre gånger... Jag tycker dock att alla har rätt till sitt öde. Man får tycka synd om sig själv, får bryta ihop och komma igen. Jag Vet att andra har det värre - men det hjälper inte mig när det är svårt, och när jag fallit och kommit upp på andra sidan, mår jag bättre, är lite starkare. Och jag vet att runt omkring mig finns människor som bryr sig - jag hittar dem, vågar lita på dem, men orkar kanske inte, inte när man mår som sämst... Men efteråt känns det bra att veta!
Jag tänker på mina underbara vänner som skrivit inlägg på min blogg efter gårdagens inlägg. Frida - du har förlorat en nära släkting, jag tänker på dig. Och Hanna - du är en enastående person, din älskades famn är bra mycket längre bort än min... Och jag beundrar dig.

Hela tiden är jag på väg, alltid vet jag inte vart... Jag glömmer vad jag håller på med, vart jag är påväg... Tappar tråden. Flera järn i elden. Ibland för många.

Ikväll har jag gått en runda med hundarna, och tränat lydnad med Kenzo. Mest lydnadslydnad. Fjärr, rutan med target, vittring, inkallning, dumruta, dirrigeringsapportering - faktiskt gick det riktigt bra! Jag måste komma igång med min egen träning oxå. 30årsfettet bekämpas inte av ingenting, ska nog försöka komma ut och springa, det är inte säkert att kroppen klarar det, men jag ska försöka. Någon dag... En annan dag...

Kram till er alla!

Solen skiner.
Hjärtat slår.
I går när jag la mig kände jag nästan panik - kunde inte sova. Ville inte vara ensam. Ville kunna känna armar runt mig, utan att jag ber om det. Någon som fångar mig och inte tillåter att jag faller... När jag ligger i sängen, och knappt kan andas, kan jag inte be om något, kan inte prata, vill bara somna, men det går inte... Just nu känns det som om jag inte hinner med något. Nationella prov den här veckan. Ekologiprov imorgon. Hämta och lämna på dagis. Laga mat.
Idag känns det inte lika jobbigt.
Jag klarar det.
Jag andas.
Jag tror att mycket av min panik är för att jag saknar mamma när jag blir ensam. Mycket mer.
Och saknaden blir påtaglig. Jag hinner känna efter.
Och det var då hon fanns där - även om hon inte var hos mig, så Kunde jag ringa när som helst. Hon kunde komma - och jag kunde få en sekund för mig själv. Andas. Om jag behövde. Det gjorde jag inte. Men Om jag gjorde det...
Men jag klarar mig själv.
Jag har lagt barnen, efter att ha gett dem mat och badat dem - så härligt skitiga efter ännu en dag ute. Jag har tittat igenom B-delen på nationella provet.
Nu är det Anna Phil. Undra om jag kan jobba samtidigt? Skulle inte tro det - det är ju på danska...
Imorgon kommer Margareta - det finns folk runt mig, ett skyddsnät. Och på onsdag behöver jag oxå hjälp - då kommer de igen. För att hämta barnen, köra till ridning, laga mat, och hinna till min egen ridning. Andas. En sak i taget. Nu är det Anna Phil! Och en kopp te i pausen.

Ännu en helg har passerat. En skön helg. Vårvärme.
En vecka väntar.
En vecka då Anders ska på kurs hela veckan.
En ensam vecka.
Ensam med vardagspusslet och det slog mig för en liten stund sedan, när Linus var trött och inte hittade rätt bilar att ha med sig i sängen, och bröt ihop. Orkar inte. Vill inte vara själv.
Dessutom har jag mycket på jobbet.
Biologiprov och matte nationella prov.
Men jag ska inte tänka på det nu. Inte tänka på att hundmaten håller på att ta slut, och vällingen. Jag ska ta en dag i taget - det kommer gå bra.
Vi har haft en skön helg! Fint väder. I fredags var grannarna här. Fika i skogen i går. Sedan simskola och städkväll på klubben. På kvällen kom Carolina med familj.
Idag var Åkesson och Frida och pojkarna här. Klara har hunnit leka med en kompis. Och så har vi pysslat i trädgården. Cyklat med Kenzo och tränat lydnad - ett lysande lydandspass!
Nu måste jag förebereda lite. Och snart är det läggdags.
Grattis Ingemar och Ritzo som gjorde en bra spårtävling idag igen!
Hoppas att ni alla har haft en skön helg och får en bra vecka.

Jobb.
Hämta Linus - åka till sjukhusets ögonklinik.
Men först skulle jag parkera.
I parkeringshuset - trodde jag. Men det fanns inte en enda plats i Hela huset. Och då får man leta utanför. Långt utanför. Och då tar det tid. Jag fick ställa bakom järnvägsstationen. Gå långt. Utan vagn - en unge under armen, stressad. Varm. Fick vänta på hissen. Länge. Den fastnade. En kort stund. Ännu senare. Men Lisa kommer alltid i tid! Och det gjorde jag idag oxå. Två ortopedister tittade på Linus ögon idag. han är svår att undersöka. Och han förbryllar dem. Skelar på både ögonen. Är mer besvärad när man täcker för högerögat - alltså ser han nog sämre med vänsterögat. Skelar åt alla håll. Ögonen sticker lite hur som helst. och till och med de som kan har svårt att veta ibland vilket öga han tittar med. Det är fortfarande svårt att säga om sneheten hör ihop med ögonen... Han borde i så fall räta upp huvudet direkt när han får lapp framför ögat... och det tycker vi inte att han gör.Lappen ska även i fortsättningen vara på i två timmar om dagen.
Linus och jag tog en fika på sjukhuset. Klara fick ofta gå och fika - Linus och jag har nästan aldrig suttit och fikat själva. Det var riktigt mysigt.

Jag har hunnit städa - dammsuga och skura golv, tvätta ett par maskiner, sedan blev det amerikanska pannkakor, och ett uppletande för Kenzo - ett helt perfekt uppletande där han Verkligen använde sin näsa, var snabb och effektiv. Underbart att se! Det kan nästan inte bli bättre. Vi räfsade lite.

Igår var det hoppning på schemat. Vi hoppade en bana. Så roligt. Jag skulle egentligen ha den oerfarna hästen igen - men kände kanske att det inte är helt rätt. jag har det jättegärna på dressyren - där är vi duktiga, och det är en rolig utmaning, men hoppningen är jag mer osäker på, och nu kände jag att jag ville ha lite mer "hopp" i kroppen, kunna lita på hästen, och känna att jag får till svängarna osv. Jag satt upp och tänkte att jag ändå hade lyckats hoppa hästen tidigare och Sara trodde på mig, och i och med att vi mest skulle travhoppa så kändes det okej, men så var det en i gruppen som inte kom och därmed var det en häst som inte hade gått någon lektion som skulle stå även vår lektion, och jag fick då snabbt byta häst. För tredje gången i rad när vi hoppar, rider jag en häst för första gången när vi hoppar! Men det gick bra. Det kändes enkelt igen. jag kände mig trygg och det var riktigt roligt! Åter igen gick det bra och jag fick inte välja om jag ville hoppa högre eller inte - jag skulle hoppa högre, alla andra fick välja.

Vet ni hur många ungdomar tycker att man ska ha på msn för att det ska vara normalt? 300. 300! Hur många av er har 300 på msn?

En elev har vi haft jätteproblem med i veckan - det blev slagsmål och det hela hade börjat på nätet... Vårt problem? Inte bara, anser jag.

Igår fick Anders ett SMS till sin jobbtelefon från folktandvården i SVEDALA - en påminnelse om att Lisa skulle till tandläkaren där idag... Han ringde idag, och de envisades om och frågade flera gånger om inte Lisa skulle komma... Det kanske hon skulle, men inte jag - det var en annan Lisa, med ett annat efternamn... Hoppas att det inte kommer en räkning på uteblivet besök...

Ha en bra kväll.

Farväl av Uno Svenningsson
album: Due (1996)

Var finns du nu min älskade vän?
Ditt skratt, dina ögon, ditt ljus
Var finns du nu?
Sorgen skymmer min blick
Men jag kan se dig överallt där jag går

Farväl, älskade vän
Farväl, kanske vi möts nån gång igen
Var finns du nu?
Jag kan inte förstå
Att jag aldrig får se dig igen
Men i mina minnen där finns du
Jag kan se dig så tydligt och klart
Din kärlek fyller alla tomma rum
När dagen är slut

Farväl, älskade vän
Farväl, kanske vi möts nån gång igen

Farväl, älskade vän
Farväl, kanske vi möts nån gång igen


En händelse fick mig att bli mycket äldre än vad jag är... Den fick mig att tveka på livet. Fick mig att inse hur skört livet är. Lärde mig vad saknad är. Men jag kan fortfarande inte förstå - att jag aldrig får se min mamma igen. Jag drömmer om henne. Det är så verkligt. Där finns hon som hon fanns. I mina minnen finns hon.

Det här är en riktigt fin låt. Lyssna på den om du har möjlighet.

Ibland känns det som en overklighet jag lever i...

Livet går...

Vi fick ett brev idag. Klara ska börja sexårsverksamhet och fritis...

Hur kan jag, som är så ung (hmmm hur gammal är ju nu? 17? 31? eller 49? Det skulle kunna vara vilket som...) redan ha en dotter som är snart sex? Hon börjar bli stor... Det var lättare att se sig som mamma när hon var mindre. Samtidigt så är det så självklart - att vara mamma! Jag är ju mamma! Har alltid varit mamma?!

På jobbet diskuterar man med tonåringar som jag tycker är lika gamla som jag - men för dem är man gammal...

Idag diskuterade jag med min nia som jag har i biologi - de tycker att de har så mycket, visste inte om att de hade läxa, kunde inget, visste att de hade läxa - men inte läxförhör, hann inte läsa, läste fem minuter innan lektionen. Prioriteringar. Jag fattar att inte biologin är viktigast i livet för alla, kanske inte ens för så många, men då får man stå sitt kast - då får man förstå att betyget kanske inte blir så bra som det kunde, som man ville, som man behövde... Man har ett val. Och det handlar inte om enstaka poäng hit eller dit, en missad lektion eller ens två. Mycket handlar det om inställning. Prioriteringar. Väljer man att vara med i musikalen och repa varje biologilektion, så får man antingen ta igen det man missar eller stå sitt kast, vara nöjd med det man lyckades prestera eller inte lyckades med... Jag kan inte lära dem om de inte är där, eller om de inte söker upp mig - och framför allt inte om de inte vill... Jag hjälper Gärna dem som ber om det, som vill! Alla har ett val, och alla har fler än en chans att visa vad de kan. Och det handlar inte om att lyckas prestera bra en gång, på ett prov, vid ett tillfälle... Man behöver vara där, vara med vid diskussioner.
Lycka till.

Ikväll har vi ätit god ost- och skinkpaj, tränat Keno på klubben, och nu jobbar Anders lite. Imorgon fortsätter den overkliga verkligheten med jobb, Klara ska rida och jag ska rida... sedan är det natt efter en snabb dusch. Men jag ska leva i nuet, inte se stressen framåt. Ta en sak i taget. Just nu borde jag nog fixa lite med tvätten, sitta framför TV:n, vila och gå och lägga mig!

Glömde skriva att jag varit på utvecklingssamtal för Linus idag. Ett av dem första i raden av många...
Vill sitta i personalens knä
Leker inte så mycket med de andra
Har ofta annat att göra än att sitta på samlingar - om de inte hittar på något speciellt
Blir inte arg om andra lånar hans bilar
Pratar mer och mer så att de förstår
Äter bra - gärna mackor
Blir stadigare hela tiden
Glad
Gillar att klättra

Inga nyheter.
Han är vår stjärna. I helgen har han dock varit en riktigt sne stjärna, som har skelat mycket. På torsdag har vi tid på ögonkliniken. De skulle vara två för att lättare kunna undersöka vår stjärna som inte alltid är så medgörlig...

HV vann.
Godnatt.

PS tack Pauline - jag klippte av mig håret efter bröllopet, och nu har det ändå vuxit ut en bra bit...

Muffinsen blev goda.

Ikväll, kl. 21, tänder Sverige ljus för den döda Engla.

Klara hade varit på mormors grav idag, tillsammans med Jonas på dagis. De hade lagt vitsippor på graven. Och Klara sa "för jag saknar henne så mycket"... Dags att gå och krama om mitt hjärtebarn. Krama godnatt. Viska i hennes öra hur mycket jag älskar henne!

Så trött på bloggsidan! Alla bilder i oordning!

Älskade Klara! Jag läste precis i tidiningen att de hittat 10åringa Engla mördad - av en som mördat tidigare. Fy fan!

Det blir lite ordning bland bilderna för bloggen är lite långsam och trög ikväll... Den här bilden togs när vi eldade i tisdags.

Igår var det innebnady, snö, sök, simskola, lite trädgårdsarbete och god mat.
Nu är det snart läggdags efter en hel dag ute. Slitit, eldat, burit, varit och ridit...
God natt.

Klara fick till och med galoppera en bit. För första gången i sitt liv!

Vi var i stallet idag - KLara ska få rida en dag i veckan på en liten shettis som min ridlärare har. Två riktigt snälla hästar som till och med Linus kunde umgås med. På bildn skelar han rättså mycket... Och huvet är rättså snett...

Idag har vi annars varit ute Hela dagen - eldat, räfsat. Fixat.

Grattis till födelsedagsbarnen för veckan - Malin, Olof och Henke!

Det har varit en fullspäckad vecka - Torne i måndags kväll, elda + föräldramöte tisdag, eldning + ridning i onsdags, eldning + gympaavslutning i går och ikväll har vi varit hos Henke på födelsedagskalas. Smörgåstårta. Hockey. Just nu 3-3, tredje finalmatchen mellan Linköping/HV71 (Linköping har vunnit två matcher tidigare). Och så har jag ju såklart jobbat i veckan oxå. Vi har fått en massa räd avverkade (bilder kommer), och idag fällde han två till, vilket innebär att det blir eldning i helgen igen. Jag är trött, grymt trött. Tur att det i alla fall är lite ljusare, och att det har varit fint väder i veckan - det underlättar! Idag slet jag mig från skolan ett tag, när jag fick håltimme och gick en vända på stan, köpte ett par byxor, nya solglasögon, och lite annat.

Hoppas att ni har haft en bra vecka! Trevlig helg!

Mycket händer på ett dygn.
Vi tillfrågar en granne om han kan hjälpa oss att ta ner några träd.
Jag hinner sova.
Jobba.
Äta. Kvällsmat. Frukost. Lunch.
Äta tårta på jobbet.
Ha lektioner.
Rätta.
Planera.
Sitta i ett par möten.
En massa träd inklusive vår stora gran - som jag minns som den lille granen som mamma klättrade upp i varje år och satte juleljus i - har avverkats.
Få kvällsmat hos Anne och Olof.
Vi blir tillfrågade om vi vill bli gudföräldrar till lilla Tilda.
Jag ger Linus välling och lägger Klara.
Tittar på Anna Phil.
Nu ska jag röja lite i köket och hallen. Hundarna var med på jobbet - vi tränade spår.
Snart dags att sova igen.
Godnatt.

Har du lurat mig?

Idag mår Linan bra. Förhoppningsvis kan han gå till dagis imorgon. Anders var hemma med honom idag, och jag har jobbat.

Ikväll har vi cyklat en runda med Kenzo medan K var på gympa.

Ridningen gick bra.

Matdags!

Jag hittade denna information i senaste numret av Hälsa (jag har visserligen skrivit om choklad tidigare, men det tål att upprepas! Sluta inte äta choklad!):

Det gäller framför allt mörk choklad som smakar lite bitter (då har man inte tilsatt ett basiskt ämne som gör
att en del antioxidanter försvinner).
Detta finns i choklad:
- mineraler (koppar och magnesium)
- fett( mest mättad fettsyror, stearinsyran dominerar och den höjer inte blodets kolesterolhalt. Mörk choklad tycks vara positiv för hjärtat och blodkärlen, och sänker blodtrycket (trots fettet).
- antioxidanter - typerna av antioxidanterna i choklad kan man även hitta i rött vin och te. Antioxidanter är skyddsämnen för kroppens celler - risken för hjärt- kärlsjukdomar och vissa cancerformer minskar, samt anses det vara bra för huden och hjärnan.
- koffein; små mängder som gör oss piggare och stimulerade.

Numera finns det kosttillskott med chokladens antioxidanter...

Tja vem vågar sluta äta choklad? När man blir gladare, det har kärlvidgande effekt, ökar blodtillförseln till könsorganen, man blir gladare, får friskare hjärta, sänk blodtryck och motverkar åderförkalkning, dessutom får slätare hud och bättre tankeföråga! Jag vågar inte!

(Det står i och för sig att man inte ska äta så mycket - två rutor räcker...)

Måste bara berätta om aprilskämtet på Klaras dagis idag.
Jonas hade sagt till barnen att ta på sig tjockekläderna, ta med sig pulkor och stjärtlappar och gå till pulkabacken i det strålande vårvädret - för han hade lånat Magnus lastbil och hämtat två lass snö från Norrland... Barnen hade gått på det och sett riktigt snopna ut när de om fram till pulkabacken!

Bloggen har inte funkgerat - men nu gör den det igen!

Anna - vi använde det lilla plättjärnet! Och de var lätta att vända och väldigt goda!

Helena - vi kommer att vidarebefordra din pall till Jonas imorgon!

Jag har jobbat - två extramöten på två dagar. Det tar kraft och tid. Jobbat länge på kvällarna. Jag har haft lönesamtal.

Det har varit riktigt skönt vårväder. Vårkänslor. Ikväll har vi varit på klubben. Klara fick träna agility med Hiho och Anders tränade lydnad med Kenzo.

Jag tänker på tjejen som ringde precis som fått reda på att hunden fått L7S1 och hade hört om Kenzo. Jag minns ångesten vi hade innan vi bestämde oss för operation. Och nu är jag nöjd med vårt beslut. Han har hållit bra. Vi har kört hårt. Han mår bra. Hennes hund hade även epilepsi. Hon hade köpt hunden för att tävla och träna... Hon bor på tredje våningen och måste bära hunden upp för trapporna i ett halvår om hon opererar... Vad finns det för alternativ? Det finns inga garantier...
Jag tänker på min vän, som betyder mycket för mig - mer än många andra, som grubblar, som saknar, som längtar, som jag bara skulle vilja krama - men som bor så långt bort...

Jag kikar lite på 9A just nu. Det är bra med skoldebatt. Att skolan uppmärksammas. Ska det bara handla om lärarens jobb? Vad hade eleverna för problem? Skoltrötthet? Läs- och skrivsvårigheter? Invandrare som varit väldigt kort tid i Sverige? Hur dåliga var eleverna från början? Målet är att klassen ska bli en av Sveriges tredje bästa... Vi ska locka eleverna att vilja. De säger att läraryrket är ett kall... Vad är det som gör att en av Sveriges sämsta klasser ska lyckas bli en av Sveriges bästa? Vem bedömer det? Om man inte varit godkänd någon gång tidigare - ska man då kunna bli godkänd sista terminen i 9an? Om man kom till Sverige när man är 13 år, och aldrig gått i skolan tidigare - går det att klara alla mål i alla ämnen då? Skolan har krav på sig att få alla godkända... Är det möjligt? Är det rättvist? Vad gör vi med dem som vi misslyckas med? Hur mycket handlar om läraren, eleven, föräldrarna, resurser, livet? Vilken roll spelar en kamera?

Nu pratas det om nytt betygssystem. Att ta bort IV-programmet. Eleverna ska gå ett extra år i grundskolan istället - och om det är grundskolan som misslyckas att få de godkända, så är det grundskolan som ska ta tag i problemet, läste jag i Smålandsposten i lördags. Om det här förslaget kan få eleverna i grundskolan att få en bra skolgång - då är förslaget bra! Vad händer om de inte klarar sig det året heller? Måste alla fortfarande bara bli godkända i tre skolämnen? Nu diskuteras det att man måste vara godkänd i 12 ämnen eller i alla... Vilka ämnen är viktiga? För vilka elever? Skolan är för årskursbunden sägs det - den borde vara kravanpassad. Vad får en omotiverad elev att bli motiverad bara för att de går ett tionde år i grundskolan? Det är många diskussioner om skolan. Och det är bra tror jag. Skolan måste förändras. Diskuteras. Lyftas fram. Debatteras.

Önskar att man räckte till. För alla.

Kram till alla som behöver det!

Bloggen funkar inte - men jag skriver detta på söndagskvällen och får väl publisera senare?
Jag är så stolt över mina pojkar ? Anders och kenzo. De tävlade sök och lyckades få ihop 585p. K hade varit riktigt pigg och samarbetsvillig. Han fick 9 på söket ? något glest i början av rutan och något grunt slag och ett bad. Men bra markeringar och pigg rakt igenom. Uppletande: 9,5p. Lydnaden var bättre än på länge? 9 och 8,5 på fria följet ? några snea sättande och ha tryckte på lite. Inkallning 9,5 och 8. Framåtsändandet: 8,5 och 9,5 ? lite långt ut. Kryp: 8 och 8,5: ej helt tyst, något hög bak. Skall: 9 ? ej still. Metallapport: 9,5 och 9 ? ojämt tempo. Tungapport: 9,5 - det var länge sedan de fick så bra betyg på den! Hopp: 10! Han har oftast haft islag ? men inte idag! Stege: 6 och 7 ? tjuvstart. Plats: 10. Så duktiga! Cert. Alla andra i elitklass bröt.
Klara har lekt med Nellie, och så var Lina med familj här. Tack snälla för firandet av vår 5 månaders dag! Goda kakor och fina presenter! Ikväll lekte hon med Annie. Jag har städat, jobbat lite, och bakat ananaspaj:
PAJDEG:
150 g smält smör
3 dl vetemjöl
1 dl socker
1 tsk bakpulver

FYLLNING:
2 dl crème fraiche
1 ½ dl socker
2 tsk vaniljsocker
1 ägg
1 medelstor burk krossad ananas    
   
   

Tillagning
Blanda alla ingredienser i degen och tryck ut i en pajform. Ställ in i kylen.
Låt ananasen rinna av ordentligt i ett durkslag.
Rör ihop crème fraiche, socker, vaniljsocker och ägg. Blanda sist i ananasen.
Häll fyllningen i pajformen och grädda i ugn, 200°C, 12-20 minuter.
Låt pajen svalna och servera den som den är eller förslagsvis med vaniljvisp eller vispad grädde.

Den var god och jag kan verklien rekommendera den!
Nu är Anders och spelar innebandy. Linus är verkligen inne i någon slags trots eller snarare seperationsångestperiod ? från bajsblöjan, från pyjamasen (på morgonen) och från kläderna (på kvällen).
Vet ni vad det värsta med lov är? Det är att börja jobba igen ? det skapar ångest, förväntningar och imorgon har jag lönesamtal.

Hoppas att ni har haft en skön helg! Kram