flisas

Tack Helen för de värmande orden. Du känner mig väl, jag tror till och med du vet vem jag skrev om...
Jag träffade honom såklart igen. Jag pratade med honom, som tur var kom matteansvarig, som har dragit igång projektet och kunde förklara, försvara...

Nu sitter jag och dricker te, lite tjock i halsen, ska äta en bulle, gå och vila tidigt - jag har sovit dåligt den här veckan. Jag har ont i mina höfter - vi gjorde en övning på ridningen igår som jag kände gjorde jätteont, men jag vägrar att hoppa över, vägrar att låta min dåliga kropp begränsa... Jag bet ihop - och idag har jag ont... Men jag var hyfsat duktig. I kväll/natt kommer Anders hem.

Kram till Helen och alla andra som lyfter andra!

Råkade just ut för en person på jobbet som man krymper inför. Så hemskt. Känns som om man inte kan göra rätt...

Den här situationen handlade om att jag lät några elever i "hans" klass få prova på gymnasiematte - vilket idag drababde hans ämne. Han undrade om det verkligen var rätt att de skulle få göra detta. Hur det var förankrat osv. Det var egentligen ett annat arbetslag som drog igång detta, och sedan fick vi "hänga" på. "Kan inte du erbjuda dem det?" Självklart Kan jag. Men nu fanns chansen - prova på, bli utmanad. Tre elever tog den. Rätt eller fel?

Egentligen är det inte den frågan jag ville komma till... Jag ville mest reflektera över hur en del personer verkligen trycker ner andra. Få en att krympa. Suger energi.

Hoppas att jag är en som inte ställer mig på någon, åtminstone inte så ofta. Hoppas att jag, åtminstone oftast, ger energi, delar med mig - och får andra människor att känna sig väl till mods. Just nu känner jag att jag inte gör något rätt - allt blir fel... Fast jag vet att det inte är så. Men Han har fått min dag att bli sån här - fått mig att känna mig Liten... Lagt en sten i min mage - som växer, snart måste den komma ut, genom halsen, som skrik, genom ögonen som tårar. Vill inte möta honom. Vill inte diskutera. Jag förlorar ändå. Jag erkänner - jag har gjort fel. Förlåt. Jag lägger mig på knä. Ber om nåd. Låt mig slippa. Jag tar tillbaka allt. Jag Lovar att göra rätt nästa gång. Lovar. Heders.

Dagarna går - de är fullspäckade. Först gör man sig i ordning, sedan fixar man iordning barnen, lämnar på dagis, åker till jobbet, tar en kopp kaffe i farten, sätter sig vid sitt skrivbord, försöker få ordning på dagen, morgondagen, gårdagen.. Sedan river man av lektioner i ett rasande tempo, tar beslut - inte alltid genomtänkta, en del bra, andra sämre... Äter lunch, diskuterar, funderar, improviserar, analyserar... Kör hem, hämtar barnen - förhoppningsvis har man lite energi kvar till dem, orkar ägna sig åt dem man verkligen vill, de som man Älskar... Hundarna och jag åkte till klubben i går kväll - farmor passade barnen. Det diskuterades tävlingsledarutbildning - Anders och jag anses vara lämpliga kandidater. Inte så konstigt, vi har varit med länge, är aktiva tävlingsförare och har testat på de flesta bruksgrenarna... Men tiden finns inte, energin måste räcka till barnen, våra egna hundar, jobb, hem och Varandra! Inget är viktigt om vi tappar engagemanget för oss, för vårt. Jag tror att vi båda skulle kunna tänka oss att bli tävlingsledare, och kanske domare så småningom - men just nu måste vi prioritera Oss. Vi har engagerat oss i klubbar - jag har varit ordförande i nästan tio år, suttit i styrelsen i ännu fler år, varit instruktörer på såväl agility- som lydnadskurser, och instruktörsutbildningar, vi har varit figuranter på mentaltester samt testledare, vi har hjälpt till på tävlingar... Nu måste vi få tid för oss - vår familj, våra hundar. Accepteras det? Jag förstår att man måste hjälpa till om man vill att det ska finnas tävlingar (och de vill vi ju) - men vi måste kunna, och vill, hjälpa till på andra sätt. Spårläggare (kanske inte jag som går vilse när jag går ett 300meters spår), skrivare, köket, figgar - ja där det behövs... Hmmm...

Just nu bakas det bullar med farmor. Jag ska snart åka på ridning - imorgon kväll komemr Anders hem. Sugen på bullar! Varma bullar och mjölk. Ridning. Och Anders.

Det gick faktiskt att jobba idag. Jag hade en lång förmiddag (som gick snabbt) att förbereda, ta reda på, reda ut, fixa och dona... Sedan hade jag en kemilektion och en elevens val med hundpromenad och fika!

Imorgon åker Anders till Norge. Jag ska försöka få ihop vardagspusslet ensam några dagar. Hoppas att ni får en bra vecka!

Igår när det var strömavrott - kom jag på massa saker att göra... Dammsuga, tvätta, sy gardiner, baka, bada... - och man inser hur beroende man är av ström.

Jag satte mig och räknade igenom nians matte. Några uppgifter fick jag inte någon rättsida på och gav nästan upp... men så satte jag på en kopp kaffe på gasolspisen och åt lite choklad och så löste jag alla uppgifterna. Och jag hade nästan glömt vilken tillfredsställelse det ger - att lyckas, när man tror att man inte kan! Det är inte så ofta man utmanas att göra sådant nuförtiden - inte så ofta man får lyckas med något man inte tror att man kan... Undra om det var chokladen eller kaffet som hjälpte mig?

Snart ska det bli kaffe här hemma. Jag har bakat en äppelkaka - en sån där snabb i en kastrull med
två ägg
100g smält smör
2 dl socker
2 dl mjöl
1 tsk bakpulver
Äppel på toppen och lite pärlsocker och kanel. 175 grader i ca 25 minuter.

Ha en trevlig söndagseftermiddag! Dags att göra betinget som svensktoppsjuryn, för sista gången - undra om man kan be om en hedersplats?!

Strömmen kom tillbaka i går kväll - ungefär 24 timmar efter att den försvann. och ett äppelträd i trädgården föll ner.

Gårdagskvällen tillbringade vi hos familjen Owesson i Åryd - trevligt att träffas och god mat!

Idag har vi pysslat i trädgården, räfsat och skruvat fast takpannor som blåste ner. Nu kmmer snart en kompis till Klara, Lins ligger och sover, och vi ska träna lite med Kenzo.

Imorgon väntar jobbet - det var så länge sen. jag får nog ägna förmiddagen åt att ta reda på vad som gjordes och inte gjordes när jag var borta...

En trevlig förmiddag hos Helen, med god blåbärspaj, kaffe och lek. Sedan åkte baren och jag till Max, innan vi åkte till outleten med barnkläder som tillfälligt finns i stan. Som vanligt hittade jag/vi lite till klara, men inget till Limpan. Men hittills har han inte gått naken.

I eftermiddag har jag städat och nu har barnen och jag bubblat. Snart kommer mannen i mitt liv hem. Hem till Blåsten och regnet. Päckelväder. Klara ser fram emot "lets Dansk" ikväll.

I dag frågade hon vilken som var den sötaste flickan i familje, och den sötaste pojken. Och sedan sa hon "pappa har i alla fall ett fint namn".

Linus har verkligen börjat tjata nu "mamma", "dada", "bil" fast det är med ett brumljud i början, "macka", "jacka", "hiho", "Lala", sen kan han göra sig förstådd mycket "nnnn" = nypon, "nenne" = välling, dessutom kan han förstå en del nu, idag kunde han till exempel hämta papper att snyta näsan med och ställa flaskan på bordet, och så hämtade han en stol och klättrade han upp i skåpet över diskbänken och tog ett tuggummi... säkert har jag glömt något... Små springsteg tar han oxå.

Ha en skön helg!

Idag var det den ordinarie sjukgymnasten och en annan sjukgymnast som han hade konsulterat. De ser att han är mindre sne, men mindre sne. Han är lite sen i utvecklingen, har lite stapplig gång - och det ska fortsättas att vara under kontroll. Skönt. Lämna över ansvaret lite. Jag är Mamma. Förälder. Älskar honom. Vill hans väl. Vill att andra bryr sig. Jag är inte så orolig - men vill hans bästa. Såklart.

Sedan gick vi till bibblan och träffade Teresia och Amanda. Vi åt lunchbuffe och sedan var det full rulle på Linus. Upp i trappan. Kolla resonansen i lokalen, kolla röststyrkan. Det var inte rätt ställe för en liten Limpa, som ännu känns för liten för att jag ska kunna säga till honom att "på biblioteket pratar vi med små bokstäver". Jag valde den enkla vägen - lämna Klara hos Teresia som satte sig och läste och gick ut med Linus, fixade några ärenden på stan.

En bra dag. Som vi avslutade (?) med en promenad med grannarna medan barnen var på gympa och sedan med fläsk och löksås - en favorit i vår familj, lite senare blir det väl en latte och friidrott.

Imorgon är tanken att vi ska besöka Helen och barnen.

Kanske lät det som skryt igår, att jag förskönade vår vardag, våra barn - men det är mest sanning, Min sanning, min syn... vi lever olika liv. Vill olika saker. Prioriterar olika. Lever.

Jag red igår. Jag blev andfådd. Vi hoppade. Jag hade en häst som inte ar så framåt. Helt plötsligt mellan två rundor - svartnade det för ögonen och hjärtat verkligen rusade! Jag la mig över hästen och berättade flåsigt att jag hoppar sist den här gången... En riktigt otäck känsla! Jag har nog inte fått tillbaka flåset. Syresättningen fungerar nog inte 100%igt ännu. Men jag mår mycket bättre.

Nu ska jag göra mig i ordning för att åka till stan - sjukgymnasten väntar på Linus och sen ska vi luncha med Teresia och Amanda! Linus har blivit en riktig utepojke. Vill gå ut direkt på morgonen. Leka med hundarna. När de komemr och pussar honom, så lägger han sig ner. Han drar dem i pälsen. Går runt, fixar och trixar.

Förväntan är över. Resan är slut.
Tack till Humpe och Malin för gästfrihet, trevligt sällskap, god mat och mysiga dagar - och få träffa deras goa ungar!
Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det - men det är värt att sägas igen! Jag har så underbara barn! Ja, jag är lite partisk... men de är fantastiska.
Visst Linus rörde sig på tåget, ville inte sitta still efter den första timmen. Men rätt som det är har han hittat ett nytt knä att sitta i. Men det är konstigt vad man ställer sig in på vad som ska hända... tåget blev försenat och den sista halvtimmen var jobbigast, för mig...
De sover bra på natten - vi kom fram sent, långt efter vanligt läggdags, men barnen var vid gott mod. Linus ville inte ville sova på tåget idag - men han var lika pigg och glad utan middagslur.
Men visst har båda ett förskräckligt humör ibland. Men om man morrar lite på Klara fogar hon sig. Förstår. Linus är inte lika samarbetsvillig - men är oftast glad.
De äter nästan all mat - och de blir inte tjuriga om maten inte kommer i vanlig tid. Och vill de inte äta, är det ingen id'e att tjata - då vill de inte ha, och blir inte tjuriga för det... De är anpassningsbara, flexibla, smidiga - underbara.
Idag höll den söta lilla pojken på att snatta en påse i Pressbyrån. Han tog påsen, och sprang ut, jag stod med kaffemuggen i ena handen och väskan i andra. Ställde snabbt ifrån mig muggen och sprang efter Linus som redan hunnit ut ur butiken... Gick in, betalade och så gick vi ut och fikade innan tåget gick.

Det är så fascinerande att tillbringa tid i ett nybyggt område. Där alla lever
likadana liv, i likadana hus, med likadana bilar och har lika gamla barn, åker samma tid på morgonen, hämtar samma tid på kvällen - lagar mat och släcker lampan samtidigt. God natt. Jag kan förstå att det måste vara roligt att bo så - med en massa lekkompisar till banen på nära avstånd, en massa folk i samma ålder, i samma situation... Men vi gillar vår lilla sockerbit för mycket för att överge den (sorry Eric) och dessutom hade det inte blivit lika bra för våra hundar.

Ikväll ska ag rida - det var tre veckor sedan sist. Vi har hunnit vara ute och vi körde ett uppletande med hundarna. kenzo var fantastiskt duktig! Har nästan aldrig sett honom gå så bra, så fokuserat, så snabbt!

Borta bra, men hemma bäst! Imorgon ska jag till sjukgymnasten med Linus, och sedan blir det lunch med Teresia. På kvällen har Klara gympa. Vi skulle hunnit med att träffa Årydsfolket, men de var sjuka. Det får bli en annan dag! Hoppas att det blir snart!

Klara är förväntansfull - halv fem går tåget mot Stockholm. Linus ligger och sover. Kladdkakemuffins är bakade. Om en stund komemr Anne och Olof förbi på en fika. Vi har nog i stort sett packat väskorna.

Vi har varit ute på förmiddagen i det underbara vädret. Linus, som inte är på bästa humöret, ville först inte ta på sig alls på morgonen, utan bakade kladdkakemuffins naken, åt smet och fick tvätta hela sig, sedan ville han inte gå ut, och när i väl kommit ut, gått en runda och hälsat på dagiskompisarna och skulle gå in, då ville han inte det. han spatserade omkring ute, själv. Jag höll kik på honom inifrån samtidigt som jag lagade lunch. Han lekte med hundarna - drog i dem, pussade dem. Sedan började han gå över åkern. Jag hämtade honom när han hade landat på andra sidan. Sen gick vi in. Han var hysterisk. Efter en stund insåg jag att han glömt bilarna ute. Hämtade dem, och fick honom att äta. Han åt - massor av ris och korvstroganof.

Dags att sätta på kaffet till våra kaffegäster!

Det fina vädret blåste bort...

Jag la ett spår till kenzo - som kändes bra i benet, något kort steget bara. Spåret gick Anders, och det gick bra! Anders, Linus, hundarna och jag gick en promenad. Klara har lekt med Oscar och Adam idag.

Annars har vi mest pysslat inomhus. Nu har vi badat, Anders spelar innebandy, Klara tittar på Bolli och Linus hade just en kris för att han inte ville ha pyjamas på sig - det behövde han inte, efter en stund kom han med ett par shorts som han ville ha, det fick han och efter en halv minut kom han även med pyjamasen som jag tagit fram och ville ha den oxå - nu har han den ovanpå shortsen och är den lilla nöjda killen om mamman gillar allra bäst!

Imorgon är planen att ta tåget med barnen till Stockholm och hälsa på kusinerna.

Hoppas att ni har haft en bra helg.

Idag vaknade vi långsamt och åt frukost
tillsammans innan Klara skulle på innebandy. Kenzo fick inte träna idag eftersom han fortfarande är lite halt - men det var lite bättre idag. Vi gick en liten runda innan vi skulle hämta K igen. Vi åt lunch och Anders åkte på innebandymatch, medan jag tog barnen till affären för att köpa jeans till klara, sedan möttes vi vid simhallen. Anders tog med sig barnen och badade och jag åkte för att handla lite mat, innan jag körde hem och satte mig för att försöka förstå de muntliga proven och titta på lite skidskytte. Nu har vi ätit taccos. Linus har lagt sig, Anders och Klara spelar pingis på exboxen - och snart är det melodifestival. Jag har inte sovit idag - första gången på nästan två veckor - och nu känns det lite i kroppen. Lite sliten känns jag mig - men hyfsat pigg.

Trevlig helg!

Ingen mer kräk (det är såna magsjukor som är bra för mig - lära mig att det går bra att ha magsjuka, det behöver inte vara supermycket och man behöver inte vara superdålig... å andra sidan kanske det inte var magsjuka? Och vem vet vem den drabbar värre än den andra? Analysera mindre - må bättre! Är man inte mer sjuk än så är det ju bara att vara nöjd och glad). Kenzo haltar fortfarande. Jag hostar lite, men känner sakta att energin kommer tillbaka. Vi har njutit av blåbärspannkakor till lunch, ute i solen, och sen fläskfil'e och saffransrisotto och svampsås till middag, inomhus med tända ljus.

Trevlig helg!

Vi börjar om där vi var för två veckor sedan... Klara inledde dagen med en kräk. Det har inte kommit mer. Men de får såklart vara hemma idag. Klara blev så ledsen - hon och Marianne hade bestämt att de skulle ut och "chocka" (=shopa) idag.

Kezo verkar lite mindre halt idag. Solen skiner. Jag ska försöka rätta klart matteproven, sätta mig i solen en stund, sätta mig in i det muntliga nationella provet i matte, underhålla mina barn...

Nu vill jag vara den friska familjen vi brukar vara. Jag ser grannarna rusa till jobbet, hem igen - vara en familj som går till jobbet, som lever. Synd att man inte alltid känner sig så levande när man rusar genom livet...

Ta vara på livet!

Jag bara måste få lite dåligt samvete oxå... Jag var inne en snabb runda på jobbet, efter att ha hämtat barnen på dagis. Jag träffade en kollega, som bara måste tala om att det "hade ju varit bra, så här i efterhand, om du hade sagt från början att du skulle vara borta så här länge. Nu har de gjort halvtaskiga lösningar och fixat från dag till dag...". Klart att det hade varit bra! Det är jag den första att skriva på! Men som idag trodde jag att jag skulle kunnat jobba - men insåg igår kväll när Anders och jag pratade att jag verkligen inte var pigg ännu...

Nu har jag i alla fall hämtat lite prov på jobbet. Kanske kan jag rätta dem under morgondagen. Idag har jag mest sovit - eller åtminstone vilat. Snart ska jag köra Klara till gympan. Kanske komemr Marianne och Tommy och hälsar på en stund i kväll.

Kram till alla hjärtan!

Jag har ingen feber - men heller ingen energi. Jag är hemma torsdag och fredag oxå.

Kenzos högra bakben hänger - han är blockhalt.

Nu är det dags för frukost. Solen skiner.

Jag har mest vilat idag oxå - men varit ute en liten runda med hundarna, plockat lite bajs, hämtat barnen, lekt med dem ute lite, bakat en kaka, lagat mat, dammsugit nere, bytt i sängarna, pratat i telefon, jobbat lite... Jag har nog bestämt mig för att jobba imorgon - men jag önskar att jag kände mig piggare och mer säker på att de är rätt... Hur vet man när man orkar? Hur vet man när man är frisk? Att vara hemma är en sak, att jobba en annan... Jag önskar att någon kunde bestämma åt mig - som när man var liten/mindre/yngre... Jag orkar ju inte ta några beslut nu... Det blir ingen ridning idag i alla fall - det beslutet är taget. Men snart blir det rulltårta och kaffe (är fortfarande inte sugen på kaffe...) och så är det i alla fall Grey ikväll - kanske kan det få mig att Känna mig piggare!?

Först Klara: "Mamma, jag vet varför John inte vill klippa sig..."
"Jaha"
"För han tycker att han har så fint hår..."
"Ja"

"Lets dansk är ju inte idag"
"Nej, på fredag"

"Albin och Oskar är kär i mig. och jag är kär i Oskar. Albin är oxå kär i Nellie och Ida. Adam är kär i Nellie. Erik L är kär i Klara N... Alma är kär i Rydberg - men han är kär i Nellie."

Trodde att jag blir piggare och piggare, men ikväll har jag fått ruskigt ont i ena kinden. Bihålan? Men det borde väl dunderpencillikuren råda bot på! Jag lapade ju lite sol idag - och trodde att jag snabbt skulel bli frisk nu... Jag får gilla läget ett tag till. Kryp ner under filten, titta på Anna Phil och bara vara ett tag till!

Jag vakande med en känsla av att ha Lite mer energi, en vilja att göra något - och det var en vecka sedan jag kände den känslan... Jag vet inte hur länge den varar. Och lite feber har jag fortfarande, hostan river och jag blev andfådd av att gå och hämta tidningen - men viljan är lite mer påstridig idag. Det måste ha vänt!

Kanske skulle jag kolla Leslies sida och kolla in en bra ridväg till oss i sommar, Frida! Det lä faktiskt roligare än det jag funderade först på - tillverka en powerpoint över hjärnans skrynklen och vrån...

Solen skiner, och kanske går jag ut en liten sväng oxå.

Men med det här dagsplaneringen blir jag ju trött redan nu... Bäst att vila lite först!

Kram

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Vilka sidor jag ska titta på. Vad jag ska göra. Orkar inte mycket. Jag ringde rektorn och sa att jag är hemma måndag och tisdag, kanske onsdag oxå. Men jag återkommer om det. Han förstod. Och det enda jag kan göra är att ta det lugnt, bli frisk, inte oroa mig - så ge mig förslag på sidor jag kan surfa på,något jag an göra... Imorgon går barnen till dagis (nu ligger de och sover). Anders till jobbet (nu spelar han innebandy). Jag måste försöka få i mig något - men det är svårt... Väntar nog tills A kommer hem...

Jag är med i svensktoppsjuryn! Kanske kan jag få bort "Du är min man"? Hoppas! Den här veckan kom jag ihåg att rösta - förra veckan glömde jag det...

Ett föremål borta, och en dålig lydnad där Keno mer eller mindre skrek sig igenom - ledde till ett mindre bra resultat. Men det vi får ta till oss är att söket funkade bra idag! Han har gått så bra på träning i vinter så det var kul att det gick bra även på tävling! Maud gjorde över 620 poäng!

Hur länge ska man vara hemma när man har lunginflammation? Alla kommer säga att "ta det lugnt", "var rädd om dig" - men jag vill kunna ge rektorn en rimlig bedömning ikväll när jag ringer honom, så att han vet. Jag vill veta om jag kommer ha nian mer i kemi den här terminen (oups!) - med mitt kontrollbehov behöver jag veta! Det är jobbigt att hela tiden Tro att jag kommer må bättre - och hela tiden bli besviken... Jag har väl insett att jag inte kommer jobba måndag i alla fall, kanske inte heller tisdag - men sen? Jag vet att jag om någon måste förstå att lunginflammation inte är att leka med - att ta dagen som den kommer... men ...

Söket hade gått bra! 9,5. Det känns så skönt!

Jag vaknade med nästan 39 graders feber idag igen, men ändå under strecket! Men i natt har jag yrat omkring i mina drömmar, inte fått någon ordning på någonting...

Nu väntar i på Margareta och Gunnar som ska vara här en stund idag.

Barnen är inne i en period då de är Helt otroligt fantastiska, mysiga, trevliga och goa! Älskade barn!De brkar i och för sig var underbara - men de (framför allt Limp) kan ju vara lite hulliganiserande... Men den här perioden är de bara hjärtskärande söta!

Kram

...låtarna alltså. Det var inte många bra låtar.

Jag skrattade just gott åt Klara som skulle gå och lägga sig, när hon sa att hon kanske kunde leka med någon imorgon - kanske Oskar... sa hon drömmande. Han är verkligen söt, speciellt när man ser honom...

Hoppas att jag snart orkar lite mer - Klara tyckte att jag lät lite piggare när jag skrattade åt hennes påfund ikväll. Men oj vad det bränner när jag andas in. Och fy vad jag är trött på att se den här familjen som en levande smittohärd, en potentiell smittokälla - som man måste kalkylera och beräkna, försvara och förklara innan man träffar folk. Små baciller finns överallt. Och hittills i år - har de verkligen funnits i vårt hem. Men nu vänder det, snart!

Jag mår bättre! Jag vågar nästan inte lita på känslan - men jag tror på den! Jag har fortfarande feber - men nu är den mellan 38 och 39 istället för mellan 39 och 40 (när jag vakande idag hade jag 39,6) - och jag har fortfarande hosta som skräller, och värk i bröstet när jag andas, jag kan inte ta djupa andetag, jag har fortfarande ont i kroppen och är trött - men jag är piggare! Jag orkade vara ute en liten stund när Anders tränade Kenzo (han var jätteduktig, på såväl lydnaden som uppletandet - kanske var det kycklinghjärtats förtjänst!? Vi fick tips om att koka kycklinghjärta och ge till dogsen och testade det - det var poppis! Kladdfritt och så gott som luktfritt.) och jag känner inte att jag Måste gå och lägga mig nu, trots att Anders och Klara är på simskola och Linus ligger och sover! Det går nog åt rätt håll! Men nu ska jag nog vila ändå, ska inte riskera något. Ska inte ta ut mig. Tittar på skidskytte, det har inte gått bra för svenskarna idag - varken alpint eller på längden eller i skidskyttet - nu hoppas vi på herrarna.

Idag är det lite vårkänslor.

Idag får jag få dagen att gå genom att titta på TV - sport hela dagen och sen melle i kväll. Anders stannade hemma från träningen idag - tränar lite lydnad och uppletande under dagen. Det är ju söktävling imorgon. Klara spelar just nu innebandy och i eftermiddag är det simskola. Det känns som det finns annat jag skulle kunna fia med stället för att ligga och titta på TV - men jag antar att det bara är att "gilla läget"... Kroppen säger ifrån. Fortfarande hög feber som inte går ner med något medikamente, andfådd, hostig, hes, ont i hela kroppen - helt slut.

Nu har jag just varit på jourläkarstationen, de konstaterade lunginflammation. Så nu får vi hoppas vi att febern ger sig och att jag snabbt blir piggare - för det här är ju supertrist.

Ha en skön helg.

Återigen vakande jag med ont i hela kroppen - varenda led till och med tålederna, och feber. Jag hoppas varje kväll att jag ska vara frisk nästa morgon... Nu efter att ha proppat i mig den intelligenta värktabletten, mår jag bättre. jag bara still, fixerar blicken, inte gör några häftiga rörelser - så är det okej... Och sitter Linus och jag har ätit en liten bit kladdkaka, och kaffet smakade lite bättre idag än i går. Klara är på sitt underbara dagis - hon har längtat dit, hon har ju varit frisk, och fick gå dit idag. Anders är på jobbet.

Linus slängde en blöja i toalettstolen - den blir tung...

På söndag är det första söktävlingen för i år. Karlshamn. Vi har bestämt oss för att satsa helhjärtat på Keno ett år till. Inte ta in en till i flocken, ännu. Efter moget övervägande, tackade vi nej till lille valpen som väntade på oss. Men det kommer fler kullar, fler valpar - och mer tid?

Grattis Zacke - idag är det din dag!

Tack för alla värmande inlägg - och Hanna de där orsakerna är ju för UVI! Så vad jag vet är jag varken gravid eller ickekissad efter sexet... Vaknade med över trettionio graders feber idag och en kropp som höll på att gå sönder bara jag hade täcket på mig... Tog en tablett, men inget hände. Jag tog en annan tablett - den intelligenta, och febern sjönk något och värken släppte lite i alla fall. Men jag har bestämt mig för att vara hemma imorgon oxå. Jag minns inte när jag va hemma tre dagar för att jag var sjuk! Jag har ju såklart tre utvecklingssamtal imorgon - men de har jag nästan lyckats ändra tiderna på, och en nia skulle ha sista lektionerna innan prov i kemi. Vi läser block - med ett ämne i taget, och det blir förödande när jag är sjuk en vecka av dem... Men inte så mycket att öra något åt... Vi försöker tänka ut en bättre lösning av ämnesläsningen, får se hur det går... Dessutom hörde jag på TV att betygssystemet skulle ändras. En skala från A- F... Återkommer med tankar kring det - när min hjärna orkar tänka...

Kram

Hela familjen är utslagen - nej inte Klara... Men det började med att K kräktes gånger på ett par dygn i ett par helgen, hon var sliten. Vi åt peppar - och trodde väl in i det längsta att vi skulle klara oss... Magsjuka är ju en slags skräck i vår familj. På något sätt känns det som om hela hösten och vintern går man omkring och är magsjuk (eller i alla fall väntar på den...). Min skräck har dock blivit mindre - kanske beror det på att jag Faktiskt, peppar, peppar, har klarat mig någon gång utan att få den när K har haft den.

Igår kände jag mig sjuk på jobbet - frös och hade Ingen energi. Jag skulle till frissan, och bestämde mig för att göra det. När jag sitter och väntade på min tur, så ringer dagis - Linus kräks. Andes jobbade hemifrån och fick åka och hämta honom. Med en liten skräck satt jag i stolen med färg i håret och frös så jag skakade... Jag åkte hem. Linus kräktes och jag låg i soffan med nästan fyrtio graders feber (det vet jag inte när jag hade senast...). Anders skulle åka till Oslo idag
men bestämde sig för att inte göra det. Han kräktes ett par gånger i natt, och är utslagen idag. Linus var pigg i natt, och ville inte sova (det händer ju inte heller, fast det gjorde det ju - när jag var supertrött). Vi somnade om, han i min säng (vilket inte heller händer), dock inte så länge för Anders telefon ringer; 5.30...

Fortfarande idag har jag superont i kroppen, feber, ont i halsen, lite hosta, brännande ögon och känner mig allmänt sjuk... Är det magsjuka eller influensa? Svårt att säga - små barn (och anders är ju ett födelsedagsBARN idag) kan kräkas och få ont i magen vid influensan...

I vilket fall är dt bara att konstatera att jag återigen först och främst är Mamma, sen sjuk - jag blev snuvad på min lata dag igen, när Anders oxå sjuknade in... För mig är det omöjligt att inte försöka göra Limpan glad, tvätta en maskin eller vad det nu kan vara - trots att kroppen känns öm som om jag vore överkörd av en ångvält...

Jag hade mycket hellre firat Anders födelsedag, snickrat med Klara (jag orkade vara i ladan en liten stund med henne), tittat på Tilda, som Anne och Olofs bebbe ska heta, ridit och jobbat...

Hoppas att ni mår bättre än vad den här familjen gör!

i väntar på roomserice...

En helg börjar ta slut. Fredagskvällen tillbringade vi med Ulf, Helen och barnen, samt Olof (den nyblivna tvåbarnspappan) och Tova.

På lördagen tränade Anders hundarna, jag rätatde lite kemiprov och Klara vilade mest efter att ha haft någon liten sjuka.

Idag har vi varit och kikat på bcvalpar... Inget är bestämt ännu. Men visst finns tankar på återrekrytering... Valp, unghund...? Tankarna far. Tik, hane...? Det börjar klarna, men som sagt inget är klart...

Hoppas att ni har haft en bra helg!