flisas

Skottdagen 2020 kommer inte gå till min roligaste. 

Ibland undrar jag...

"Hej mitt vinterland". Jag vaknade till en vit värld. Från meteorologisk vår till vinter på en natt. 

Är man dum -stressad - ska man lida. 

En vacker morgon.

Idag hade både blyte och jag vårkänslor på den något blåsiga ridturen. Småfåglar sjöng och solen tittade fram. Blyte fick luft under sina vingar. Och inga vattenhinder (eller nedfallna träd) var för svåra.  

Fyra hästar på tur - blyte skötte sig fint! I ösregn och blåst. Blött in på trosorna. Ut på tur - aldrig sur. 

En ond rygg

Veckan har varit full av sammanträffanden - öden? Slump? För att nämna några...
Martina och jag satt och pratade mammografi - och i samma stund hittar jag en tennisbollsstor knöl i Myggans armhåla (mer om den senare).
Någon dag senare skrollar jag på fb, och så plötsligt är det ett klipp som lockar mig att öppna det - trots att jag aldrig gör det i ren princip. Samtidigt fångar något mig på TV:n - det är samma klipp. Klippet på älgen i skidbacken i Åre.
Någon dag senare tittar Linus och jag på skidor från Åre - då frågar Linus om jag har varit i Åre. Jag nöjer inte m ed att säga "ja", utan jag berättar att vi åkte upp samma kväll som Olof Palme mördades. Jag minns det så väl. Mamma och pappa som ville lyssna på radio - och höra om det kom några nyheter - själv tröttnade jag snabbt på sorgemusiken som spelades. Linus frågar vem Palme var - och jag berättade - och i samma stund kommer det ett reportage på TV om Palmemordet...
Tillbaka till knölen. Jag beställde en tid på djursjukhuset - det är svårt att acceptera en knöl utan att kolla upp den. Idag var vi där. Veterinären trodde att det var en godartad knöl. Hon tog ett prov på den. För säkerhetsskull. Och troligtvis behöver man ta bort den i vilket fall eftersom den sitter illa till, den är stor och den kommer troligtvis att sakta bli större.
Appråpå hundar. Jag har tänkt på en sak. Om ni är min vän. Om ni känner förtroende för mig. Fråga mig innan ni skaffar hund. Jag förstår att man vill ha en "fin" hund. Människan har alltid haft sinne för vad som är fult och vackert. Man har avlat fram flera hundra raser - variationer av smak och behov. En hund blir ännu finare om den passar för ändamålet. Man tror att hunden och hunden har levt "tillsammans" i ca 12000 år. Under den tiden har både hunden och människan förändrats. Hundens historia kan ses som historien över hur människans krav har förändrats. Människor har försökt forma hundar som passar för olika behov och syften - jakthundar, vallhundar, gårdshundar, vakthundar, sällskapshundar... Det är oftast svårt att få en jakthund att börja valla eller stanna på tomten. Det är svårare att göra vissa raser till brukshundar. Man kan göra det olika svårt för sig. Och självklart finns det individer inom en ras som är undantag från den regeln som evolutionen har skapat genom slump, naturligt urval och gediget avelsarbete. Kunskap ger makt, men brist på kunskap kan leda till dumheter och svårigheter. Och att köpa "fel hund" kan skapa onödiga konflikter. När vi försöker få den att passa in i sammanhang den inte är ämnad för kan det leda till problem.
Jag är ingen expert - jag försöker vara ödmjuk. Men jag vill så gärna att man köper "rätt hund" - jag vill bara att se människor och hundar som får glädje av varandra.

Och på promenaden? 

Att ha lov... det är inte så komplicerat. Men man kan lätt få lite ångest över bilder från alperna, fjällen, solsemestrar, klättring, innebandy, grill... Klara har åkt till Stockholm med en kompis. Ikväll ska vi åka till våra vänner. Sigge spelar - efter tre dagar på innebandycamp. Linus har sprungit - 50:e dagen på rad. Nu tömmer han båten. Vi har ätit och fikat. Jag har ridit. Det behövs inte så mycket - det är ganska enkelt.
Livet. Det är verkligen inte så komplicerat... egentligen.
- Jag har stunder av frustration, ilska och besvikelse. Stunder när livet är främmande och jag känner mig isolerad och ensam.
- Jag har stunder av glädje, stolthet och fullkomlig lycka. Stunder då min familj - mitt liv - är fullkomligt.
- Jag sörjer förlusten av mitt noggrant kartlagt liv. Jag sörjer att det inte blev som jag hade planerat - det finns många anledningar till det. Det följer inte mallen. Normen.
Men jag har en inre styrka att navigera mitt liv.
- Jag är ledsen över att min son inte kan kommunicera, fullt ut, sina tankar och känslor. Att han inte alltid förstår det andra förstår.
- Jag är imponerad av hans enkla enkelhet.
- Jag önskar att min dotter kunde ha njutit av en mer "typisk" familj.
- Jag älskar den mognad, styrka, kärlek och generositet hon har utvecklat.
- Det skär i mig när jag ser rädsla, sorg och smärta hos min make.
- Jag känner mig så lyckligt lottad som har hittat en så underbart, omtänksam partner att dela mitt liv med.
- Jag känner mig arg på samhällets okunnighet och grymhet.
- Jag inspireras av samhällets medkänsla och förståelse.
- Jag gillar inte utmaningarna med autism/LIF.
- Jag är skyldig autismen/LIF en skuld jag aldrig kan betala tillbaka för att visa mig ett djup av kärlek och syfte jag aldrig visste var möjligt. En enkelhet - trots att inget är enkelt för honom - som inte finns hos någon annan.
Texten är delvis saxad och lånad av en okänd Mr. B B B B B B B B - någonstans på nätet, som kämpar.

Sportlov. 

Nytt rekord i Växjö...

En tidig morgon. Anders skulle jobba. Sigge på innebandy. Och jag åkte till stallet. Klara fixade brunch till några vänner.  

Igår hade vi flygkurs för Henke "jag kan flyga - jag är inte rädd". 

Surigheten (efter den frånvarande vassa kniven när man skulle öppna höbalen i stormen, den otankade bilen, över allt och inget...) - var som bortblåst efter ridturen på den magiska hingsten blyte i blötan. Långa tyglar i alla gångarter, över stock och sten och genom vattenpölar, mot och med blåsten i ösregn. 

Efter ridturen - och innan städningen - en väntan på att värktabletten ska verka. Ryggen är kass, vissa dagar blir jag så less. Idag är en sån dag... Huvudet vill - men kroppen... Tänk om de hade varit överens! 

Morgonen gav kärlek.

Medicinbollspass, modus och två spinningpass på jobbet - därefter en ridtur. Tyvärr var inte min kropp på sitt bästa humör - men jag vann. 

Jag lämnade hemmet i morse vid 7.30, jag landade hemma igen kl 20, efter att ha jobbat och kört vidare för att hämta Sigge på hockyn. 

I lugnet före stormen(?) stormsäkrar jag. För mig och blyte. 

Vacker morgon. 

Idag får semlan ge energi till träningen. 

Och vi började dagen i en ishall.