flisas

Egentligen finns en massa tankar - om bedömning, hälsa, förutsättningar, anpassningar... - som vill ut i det skrivna ordet, tyvärr finns inte riktigt orken. Någon skit i kroppen som har gett mig hjärtklappning, ont i kroppen, ont i bihålorna - och som har gjort mig hes, gör att jag är sliten. 

En dag i ishallen. 22 lag. En fantastisk organisation. En fantastisk lite hockeykille sitter jämte mig. En fantastisk pappa som coachade hela dagen. Fantastisk liten son och dotter som tog hand om varandra när mamman satt i sekriteriatet ett par timmar. Myggan fick köra några tunnlar på klubben - en fantastisk mygga. 

Idag la vi ett spår till myggan - det gick bra! 

En mamma låg på energi - när energi skulle behövas som mest. Ansers är på hockey. Klara på innebandy. Linus på fotboll. Mygga ska rastas. Mat ska lagas. Lite stök och fix - för imorgon kommer bror på besök. 

Det har varit ett "omtumlande" dygn - förra veckan drömde jag en mardröm en natt om min tjänst. Sakta men säkert har bilden klarnat - det var värre än en mardröm. Igår konfronterade jag rektorn med ett mail, efter att ha fått höra om "förändringar" i min tjänst. Jag skickade ett mail - och pratade med henne, hon lovade att svara, på eftermiddagen ringde jag och pratade in på telefonsvaren. Hon mailade mig 17.15. För sent för att få tag på henne. Natten blev orolig. Tjänsten innebär biologi - teknik och matte. Ingen kemi som ingår i mitt förstelärarskap. Teknik har jag inte haft på 15 år, och matte har jag inte haft sedan innan Sigge. Mycket har hänt sedan dess. Ny kursplan. Nya rön. Ett tag tänkte jag att det mest rimliga är nog att det blev fel i mailet. Jag pratade med henne idag på morgonen - och hon bad mig skriva ner mina tankar. Och som vanligt - kommunikation är a och o. Diskutera. Ge oss tid. Låt oss komma fram till gemensamma bästalösningar för eleverna - för oss. Låt oss inte höra saker bakvägen... Här kommer något av det som jag skrev ner till henne, några av mina tankar för dagen - det kanske inte alltid är sanningar för alla, min idag var det min.Och känslan hon har gett mig - sitter som en tagg av svek, av att inte kunna påverka, över att vara en bricka i ett spel... Om jag kunde ta bort "teknik" frn min legitimation skulle jag göra det varje dag i veckan. Jag har legitimation i ämnet - men föråldrad kunskap...:
"- prata alltid med de personer som det gäller - du har bra personal med kreativa, lösningsinriktade idéer. Det är aldrig roligt - oftast får man inte höra hela sanningen - om det kommer "bakvägen"... Samla oss tillsammans - låt oss försöka att gemensamt "lösa dina" problem. Låt oss vara delaktiga.
- vi fick för några veckor sedan skriva tjänstemålsönskemål - om ett förslag avviker så mycket från ett önskemål - tycker jag att man borde prata med personen det gäller...
-Jag har inte undervisat i matte sedan innan Sigge - det är ny kursplan, vilket kommer ta tid att sätta sig in i. Jag har inte undervisat i teknik sedan jag bodde i Halmstad för ca 15 år - där är också ny kursplan... Vilken tid för komeptensutveckling finns för det? Nedsättning i tjänsten? Det ser dessutom ut som om det är betydligt mer undervisning nästa år?
-Vad jag vet är jag fortfarande förstelärare i bi/ke - vilket gör det väldigt konstigt att jag inte får undervisa i de ämnena. Och använda mig av min kompetens i bi/ke. Är det inte bra att få "arbetsro", och få nytta av det som jag har byggt upp under mitt år som förstelärare?
- Jag anser att det är resursslöseri, och dessutom konstigt, att tro att skolan ska öka målfyllnad och kunna inspirera elever - med lärare som inte brinner för "sina" ämnen och som har "gammal" kompetens. Teknik är nog ett av de ämnena som har ändrats mest under 10 år.
-Om man vill göra mig ledsen, trött och oinspirerad i mitt jobb - så är förslaget bra...
- Jag har varit på skolan många år - längre än de flesta bi/kelärarna - vilket gör att jag inte tycker att det är mig man ska schasa runt med...
- För övrigt brukar jag känna att de flesta förändringar är bra - men det här krävs mycket övertygelse för att få mig att tro det om de här..."
Efter att ha fått ventilera mina känslor - sett lösningar med kollegor, så känns det bättre, men det känns inte bra...

Jag har sprungit. Jag har sprungit intervaller - vilket jag alltid har tänkt att det är lite fusk. Jag sprang 40s och gick 20s. Jag tänkte att benet hann vakna emellanåt då - och det gjorde det. Jag har sprungit! Utan att benet sov halva rundan. Utan att det gjorde tokont i kroppen/ryggen. Jag är nöjd med min kropp. Jag sprang 6 km, utan att bli speciellt trött. Min kropp var samarbetsvillig och hyfsat stark. 

Fem fnittrigt flickor - en vacker förvårkväll, i den brinnande solnedgången. Vackert. Trevligt. 

Jobb. 

Vårkänslor.

Onsdag. Förmiddag. Och nä, jag bloggar inte från jobbet. Jag vabbar. Peppar peppar - i dubbel bemärkelse - har det inte varit så många tillfällen under det här läsåret, men det är ju inte slut ännu heller för den delen... Sigge är hemma idag. Jag också. Arbetslaget skulle ha friluftsdag idag, jag såg fram mot det. Var ansvarit för en promenad - Myggan skulle fått följa med. En perfekt jobbdag. Och också hyfsat enkel att inte vara där på - alltså föll "lotten" på mig att stanna hemma. Sigge är rättså pigg. Min sjuka hjärna letar febrilt efter arbetsuppgifter - jag har bytt i sängarna och städat toaletten, tvättat, slängt sopor, fixat frukost... Kroppen vill åka och hämta uppgifter att rätta. Men jag har uppdaterat hemsidan. Och inser att denna dagen är jag hemma med sjukt barn - vilket inte innebär att jag Måste jobba... Men det är svårt. Jag får jobba med mig själv! Bra träning!

Det är vårkänslor. Snödroppar tittar fram.
De här såg jag på sportlovet - för två veckor sedan. Det är ljusare både på morgonen och kvällen. Idag hann vi nästan igenom skogen utan pannlampa, på vår ridtur. Fina pållar. Fina ridkompisar. 

En morgonbild...

Jag har varit och ridit, barnen och pappan är på hockey. Innan jag red hämtade jag matlådan och lagade mat. Maten hämtade 16.05, killarna 16.17 (två minuter över tiden), och jag tog mig tid att titta på Sigge när han gungade, sedan kom vi hem, och jag lagade mat – biffar och potatismos – och så var jag i stallet 17.25. När jag kom hem duschade jag och åt. Tittade mig runtomkring. Såg hur jag hade stressat in med skorna, för att hitta min telefon innan jag åkte – leravtryck, jordkakor, stampat jordgolv... Jag önskade att jag var en trotsig tonåring – som blundade, satte mig i soffan och bara lät disken, jordskorpan och tvätten vara... Men jag är ingen tonåring. Jag reste mig. Städade. Diskade. Gick ut med soporna och Myggan.
Det finns så mycket jag vill vara. Jag skulle vilja hålla på med yoga, tända ljus, andas lugnt, köpa ekologiskt och rättvisemärkt. Jag skulle vilja tänka normkritiskt - säga ”Partner” istället för flick/pojkvän... Jag vill ha fadderbarn, krama träd, och rädda oljedränkta fåglar... Jag vill äta frukt (ekologisk såklart) istället för godis och dricka te istället för kaffe... Jag vill springa maraton, klättra i berg, hoppa fallskärm för att trotsa naturlagar.
Jag är jag. Och just idag har denna jag problem med ett ilande ben - idag lite mer än vanligt, idag har det flyttat lite. Det ilar, domnar, somnar, det går som elektriska stötar på insida skenben mest hela tiden.