30/12; torsdag
"Ut med det gamla - och in med det nya…"
Vi flyttar saker, rensar, slänger, skänker och bränner… Det ger ro i själen när var sak har sin plats. Jag ville ringa mamma och fråga om dukarna. Vem har gjort vad? Vad ska jag spara? Det är så många minnen. Gardiner som har hängt i lägenheten i växjö,
i halmstad, i mormors hus - i vårt hus… Dukar som låg hos mamma - en del har hon vävt, som farmor har virkat, mormor och Margareta har broderat…
Och längst in i en garderob hittade jag klänningen som klara hade på humpes och Malin bröllop och som har varit försvunnen länge!
27/12; måndag
"Jul jul strålande jul.."
"Ty julen är härlig för stora och små,
är glädje och ljuvaste frid…"
är glädje och ljuvaste frid…"
Stunder av tacksamhet.
-en uppesittarkväll hos Alriksson/Bengtsson.
-julafton med god mat, släkt, spel, julklappar och tacksamma barn.
-gnistrande snö,strålande sol, blänkande is - skridskor och hästar.
-ett taberaskalas med grande.
-plock och fix här hemma.
Dan före Dan
Julefrid. Med hopp om en vilsam jul.
20/12; måndag
“Läraryrket är ett fantastiskt yrke, det finaste och mest ärofulla du kan ha. För att läraryrket ska få vara just det där spännande, utvecklande, roliga och inspirerande yrket måste förutsättningarna vara de allra bästa. Det är de inte idag…” så skriver rektor Linnea (https://rektorlinnea.com/2021/12/18/till-lararnas-forsvar/?fbclid=IwAR0cxqg7sm23OkiFVE_TbKpmZHh3i4VKtvygXj1ufTaWgaptOgyoKQ25N7 )
Jag håller med - och har tänkt samma tanke många gånger den senaste tiden, men känt mig som en bakåtsträvare… Som vill ha tillbaka tilliten till att jag gör mitt jobb, kan mitt jobb… Jag vill åter brinna för mitt jobb. Jag vill utvecklas. Kunna ge förutsättningar till varje elev. Och för att lärarna ska orka undervisa måste förutsättningarna vara goda…
Därför var det så skönt att läsa hennes ord… De kunde varit mina. I den här texten är några mina - och några hennes. De vävs samman. De är hennes ambition och mina önskningar.
Vi har länge satt eleven i centrum. Och så ska det ju vara. Det ska finnas stöd för elever både inne i klassrummet och utanför. Våra klasser består av 20-25 elever. Lärares arbetsmängd måste regleras, alltså klasstorlekar och undervisningstid.
I varje klass finns elever som lär sig snabbt, elever som lär sig långsamt, elever som har svårt att koncentrera sig, elever som har lätt för att koncentrera sig, elever som inte kan svenska och de som behärskar svenska språket. Våra elever är otroligt intensiva, samtidigt som de är öppna, glada, ledsna, oroliga, uttråkade och vetgiriga. Vi har elever som pratar nonstop, som behöver mycket uppmärksamhet och elever som ligger lågt kunskapsmässigt - precis som det finns de som arbetar koncentrerat, lyssnar uppmärksamt, är lättlärda och är “särskilt begåvade”. I varje klass finns det många utmaningar både socialt och kunskapsmässigt.
Jag har inte riktigt förstått detta med extra anpassningar som lärare enligt lag ska göra. Att undervisa är i sig en extra anpassning eftersom du som lärare alltid förklarar en extra gång för någon elev, du stannar till lite längre hos någon elev för att ge en extra instruktion, du ber en elev hjälpa en annan när det blir svårt osv. Att undervisa är i sig en anpassning. Alla dessa krav på anpassningar tar bort arbetsglädjen eftersom det är ett helt omöjligt uppdrag. Alla förmågor går att träna på, men just nu drunknar lärarna i krav på extra anpassningar. En lärare kan aldrig anpassa undervisningen för alla dessa behov. Det är ett övermänskligt krav. Därför måste det finnas externt stöd för de elever som behöver mer hjälp än vad läraren kan ge inom ramen för den ordinarie undervisningen.
Betygssystemet och styrdokumenten måste reformeras - på riktigt. Göras om. Skrivas om. Inte bara ta bort värdeord. Vi måste fokusera på ämneskunskaper - om eleverna ska lära sig att analysera och reflektera måste de har fördjupade kunskaper i ämnet. Förmågor måste nötas in - för att eleverna ska kunna gå djupare och kunna analysera och diskutera.
Studiedagar borde till stora delar bestå av eget arbete på valfri plats för läraren. Lärare måste få förfoga över sin fortbildning och arbetstid. Lärare måste få gott om tid för för – och efterarbete av undervisningen - för att utvecklas. För det bästa för eleverna. Låt lärare fokusera på sin undervisning. Släpp arbetstiden fri. Låt oss få den tid som inte är undervisning till för – och efterarbete av vår undervisning. Då kommer vi få se höga skolresultat i Sverige.
Vi lärare bör få samarbeta utifrån de behov vi har. Vi biologi/kemi-lärare önskar inget hellre än att få arbeta mer tillsammans. Planera. Undervisa. Efterarbeta och utvärdera. Tillsammans. Vi önskar tvålärarskap. Att vara två lärare i klassrummet betyder inte att båda lärarna gör samma sak. De kan bedriva såväl helklassundervisning som stödundervisning samtidigt. Vi kan ge och ta. Se och dela. Lära och lära ut. Vi gör det bäst av egen fri vilja - inte för att en rektor säger det. Utan för att det finns ett behov. Vi är högskoleutbildade. Vi brinner för våra elever. För våra ämnen. För undervisningen. Vi vill utveckla undervisningen. Utveckla våra elever och oss själva. Vi kommer att ge varandra tid - om tid finns. När vi ska in i mallar och matriser tas arbetsglädjen ifrån oss. Vi gör skillnad för eleverna i klassrummet – inte i konferensrummet.
Såklart finns det lärare som inte kommer göra jobbet. Som drar sig undan. Men det finns det alltid. Men de är undantaget. Det är inte normen. Låt inte undantagen diktera förutsättningarna för majoriteten av lärarna. De personerna är rektorns uppgift att hantera.
Det Linnea har gjort är följande: “– Studiedagar är till stora delar eget arbete på valfri plats för lärarna
– Arbetslagstid ligger på måndag morgon för att inte ta eftermiddagstid
– Lärarna förfogar över sin arbetstid, alltså den tid som inte är undervisningstid
– Vi har lärarmöte ca tre gånger per månad
– Varje termin har vi 4-5 veckor mötesfri tid för att de ska kunna genomföra utvecklingssamtal
– Vi gör bara den dokumentation skollagen kräver
– Uppföljning med elevhälsan en gång per termin, den tiden ligger på en studiedag
– Fortbildning är individuell, varje lärare ger förslag på fortbildning de vill ha
– Fri tillgång på läromedel och arbetsmaterial”
“Släpp lärarna fria. Låt de göra det de är utbildade för – undervisa. De är högskoleutbildade och de vet vad som krävs för att eleverna ska nå kunskapskraven. Låt de få fokusera på det och tänk att lärarnas tid är helig.”
Tro på oss. Ge tillbaka tilliten. Tiden. Och lusten.
Jag håller med - och har tänkt samma tanke många gånger den senaste tiden, men känt mig som en bakåtsträvare… Som vill ha tillbaka tilliten till att jag gör mitt jobb, kan mitt jobb… Jag vill åter brinna för mitt jobb. Jag vill utvecklas. Kunna ge förutsättningar till varje elev. Och för att lärarna ska orka undervisa måste förutsättningarna vara goda…
Därför var det så skönt att läsa hennes ord… De kunde varit mina. I den här texten är några mina - och några hennes. De vävs samman. De är hennes ambition och mina önskningar.
Vi har länge satt eleven i centrum. Och så ska det ju vara. Det ska finnas stöd för elever både inne i klassrummet och utanför. Våra klasser består av 20-25 elever. Lärares arbetsmängd måste regleras, alltså klasstorlekar och undervisningstid.
I varje klass finns elever som lär sig snabbt, elever som lär sig långsamt, elever som har svårt att koncentrera sig, elever som har lätt för att koncentrera sig, elever som inte kan svenska och de som behärskar svenska språket. Våra elever är otroligt intensiva, samtidigt som de är öppna, glada, ledsna, oroliga, uttråkade och vetgiriga. Vi har elever som pratar nonstop, som behöver mycket uppmärksamhet och elever som ligger lågt kunskapsmässigt - precis som det finns de som arbetar koncentrerat, lyssnar uppmärksamt, är lättlärda och är “särskilt begåvade”. I varje klass finns det många utmaningar både socialt och kunskapsmässigt.
Jag har inte riktigt förstått detta med extra anpassningar som lärare enligt lag ska göra. Att undervisa är i sig en extra anpassning eftersom du som lärare alltid förklarar en extra gång för någon elev, du stannar till lite längre hos någon elev för att ge en extra instruktion, du ber en elev hjälpa en annan när det blir svårt osv. Att undervisa är i sig en anpassning. Alla dessa krav på anpassningar tar bort arbetsglädjen eftersom det är ett helt omöjligt uppdrag. Alla förmågor går att träna på, men just nu drunknar lärarna i krav på extra anpassningar. En lärare kan aldrig anpassa undervisningen för alla dessa behov. Det är ett övermänskligt krav. Därför måste det finnas externt stöd för de elever som behöver mer hjälp än vad läraren kan ge inom ramen för den ordinarie undervisningen.
Betygssystemet och styrdokumenten måste reformeras - på riktigt. Göras om. Skrivas om. Inte bara ta bort värdeord. Vi måste fokusera på ämneskunskaper - om eleverna ska lära sig att analysera och reflektera måste de har fördjupade kunskaper i ämnet. Förmågor måste nötas in - för att eleverna ska kunna gå djupare och kunna analysera och diskutera.
Studiedagar borde till stora delar bestå av eget arbete på valfri plats för läraren. Lärare måste få förfoga över sin fortbildning och arbetstid. Lärare måste få gott om tid för för – och efterarbete av undervisningen - för att utvecklas. För det bästa för eleverna. Låt lärare fokusera på sin undervisning. Släpp arbetstiden fri. Låt oss få den tid som inte är undervisning till för – och efterarbete av vår undervisning. Då kommer vi få se höga skolresultat i Sverige.
Vi lärare bör få samarbeta utifrån de behov vi har. Vi biologi/kemi-lärare önskar inget hellre än att få arbeta mer tillsammans. Planera. Undervisa. Efterarbeta och utvärdera. Tillsammans. Vi önskar tvålärarskap. Att vara två lärare i klassrummet betyder inte att båda lärarna gör samma sak. De kan bedriva såväl helklassundervisning som stödundervisning samtidigt. Vi kan ge och ta. Se och dela. Lära och lära ut. Vi gör det bäst av egen fri vilja - inte för att en rektor säger det. Utan för att det finns ett behov. Vi är högskoleutbildade. Vi brinner för våra elever. För våra ämnen. För undervisningen. Vi vill utveckla undervisningen. Utveckla våra elever och oss själva. Vi kommer att ge varandra tid - om tid finns. När vi ska in i mallar och matriser tas arbetsglädjen ifrån oss. Vi gör skillnad för eleverna i klassrummet – inte i konferensrummet.
Såklart finns det lärare som inte kommer göra jobbet. Som drar sig undan. Men det finns det alltid. Men de är undantaget. Det är inte normen. Låt inte undantagen diktera förutsättningarna för majoriteten av lärarna. De personerna är rektorns uppgift att hantera.
Det Linnea har gjort är följande: “– Studiedagar är till stora delar eget arbete på valfri plats för lärarna
– Arbetslagstid ligger på måndag morgon för att inte ta eftermiddagstid
– Lärarna förfogar över sin arbetstid, alltså den tid som inte är undervisningstid
– Vi har lärarmöte ca tre gånger per månad
– Varje termin har vi 4-5 veckor mötesfri tid för att de ska kunna genomföra utvecklingssamtal
– Vi gör bara den dokumentation skollagen kräver
– Uppföljning med elevhälsan en gång per termin, den tiden ligger på en studiedag
– Fortbildning är individuell, varje lärare ger förslag på fortbildning de vill ha
– Fri tillgång på läromedel och arbetsmaterial”
“Släpp lärarna fria. Låt de göra det de är utbildade för – undervisa. De är högskoleutbildade och de vet vad som krävs för att eleverna ska nå kunskapskraven. Låt de få fokusera på det och tänk att lärarnas tid är helig.”
Tro på oss. Ge tillbaka tilliten. Tiden. Och lusten.
19/12; söndag
Efter en dag i ishallen och sporthallen hann jag fånga det sista dagsljuset på löprundan. Jag såg solen gå ner och månen gå upp.
Snart blir det ännu en gympasal denna söndag.
Julefrid.
Sprang en runda. Mina skogsvägar. Nästan vårkänslor. Det gick lätt. Ingen halka. Nästan ingen snö.
Flyttade in i kökslådorna. Monterade kyl och frys.
Och firade med sushi.
Och firade med sushi.
En del skulle säga "tråkigt", "vitt", "matt", "exelark", "stilrent" - för oss är det precis det vi vill ha. Varken mer eller mindre.
18/12; lördag
Julefrid?
17/12; fredag
Dagens dilemma.
Klara och jag kör till jobben. Vi kör ut efter en epatraktor - en inbyggd Volvo. Vi kommer inte ifatt den… Den svänger in på jobbets parkering. Jag påtalar att bilen troligtvis inte kör under 30 - eleven hummar lite och svarar att det gör den. Fast jag
körde ju efter dig… lite försynt fniss. Jag halkar. Det är snorhalt. Samtalet bryts. Men jag kan inte riktigt släppa det. Tänker på konsekvenser. Tänker på vad jag brukar säga "att man ska säga något" så har man i alla fall sagt något om
något skulle hända - då kanske det är lättare att leva med det Om något skulle hända. Jag pratade med rektorn, som kontaktade vår skolpolis - som skulle kontakta föräldrarna.
Jag vet inte hur långt mitt läraruppdrag sträcker sig, eller mitt medborgeliga uppdrag - men mitt medmänskliga var uppfyllt…
16/12; torsdag
I eftermiddag hade jag inga lektioner. Jag gick till chefen och sa "om jag ska orka några dagar till, så behöver jag gå hem nu och rida en runda i dagsljus…". Hon förstod. Och jag önskar (kanske i julklapp?) att vi kunde få göra så igen - så
som vi fick förrut (kalla mig gärna bakåtsträvare) - att vi fick göra vår planering när, och var, vi ville. För mig är det ofta bra. Komma hem. Komma ut. Hjärnan får ny energi. Och det är ofta jag får en bra idé på hästryggen…
Jag kom till stallet. Och fick reda på att en häst i stallet hade dött idag. Jag minns våra stolliga turer - jag på Blyte, anne på sin älskade maggo. Nu överlämnad till evigheten… Så älskad. Så saknad. Jag red under himlen som färgades i regnbågens
färger. På min unicorn - och saknade vår enhörningskompis. Ständigt tävlande. Stjärnor på himlen. Fullmånens ljus. Från det förflutna. Mot mörkret och evigheten.
Ikväll har anders och jag skruvat högskåp. Och polerat golv! Under lampor!
13/12; måndag i betygstider
Som betygssättande lärare är man van vid att frågan kommer strax före lucia. "När ska vi diskutera betyg?" Det är ingen diskussion. Jag är betygssättande lärare.
Jag är insatt i kunskapskraven.
Och det eleven, egentligen, vill veta är vilken bokstav som kommer stå i deras betyg som skickas hem efter skolavslutningen.
Jag sätter ca 300 betyg en termin. Jag har ungefär 150 elever. Jag undervisar eleverna 50min/vecka i två ämnen. Om jag ska "prata" betyg med samtliga mina elever - som egentligen bara vill veta sitt betyg - så ägnar jag väldigt mycket tid åt det, istället för att lägga den värdefulla tiden på undervisning.
Genom åren har jag gjort på många olika sätt. Jag har pratat, enskilt, med varje elev. Jag har inte förmedlat betyget alls. Jag har erbjudit samtal efter jul. Jag har förmedlat betygen genom att delat ut små lappar - och sedan erbjudit eleverna, efter att de har tittat på skolplattformen (IST) där jag kontinuerligt har lagt ut bedömningar hela terminen samt funderat på vad de har visat mig som lärare i övrigt, att fråga mig om de inte förstår varför de har fått ett betyg. Ett betyg ska inte komma från en oklar himmel - vilket det oftast inte gör heller. Visst finns det elever som över- eller underskattar sig själva. Som vill mer än de förmår. Som inte har orkat det som de förmår. Som inte har lyckats som de ville. Som inte förstår hur betygssättningen går till och som man får förklara för. Men de flesta vet och förstår bokstaven som står skrivet. De behöver ingen diskussion, ingen förklaring. Men för mig är också bokstaven på pappret en liten försäkran på att jag har skrivit rätt. Så tack, eleverna, för att ni gör en del av mitt jobb. Det är inte svårt att sätta betyg. Men det är mycket jobb bakom varje bokstav.
Och helst av allt vill jag tona ner betygen. Man är inte sitt betyg. Ett betyg speglar inte en person. Man "är inte godkänd". Ett prov kanske inte är "godkänt", men eleven är alltid godkänd… Och så länge man har gjort sitt bästa och försökt utifrån sin förmåga - så ska man var nöjd.
Nu ska jag titta på handboll. Bekräfta några betyg. Och skrida fram som en lucia mot jullovet.
Jag är insatt i kunskapskraven.
Och det eleven, egentligen, vill veta är vilken bokstav som kommer stå i deras betyg som skickas hem efter skolavslutningen.
Jag sätter ca 300 betyg en termin. Jag har ungefär 150 elever. Jag undervisar eleverna 50min/vecka i två ämnen. Om jag ska "prata" betyg med samtliga mina elever - som egentligen bara vill veta sitt betyg - så ägnar jag väldigt mycket tid åt det, istället för att lägga den värdefulla tiden på undervisning.
Genom åren har jag gjort på många olika sätt. Jag har pratat, enskilt, med varje elev. Jag har inte förmedlat betyget alls. Jag har erbjudit samtal efter jul. Jag har förmedlat betygen genom att delat ut små lappar - och sedan erbjudit eleverna, efter att de har tittat på skolplattformen (IST) där jag kontinuerligt har lagt ut bedömningar hela terminen samt funderat på vad de har visat mig som lärare i övrigt, att fråga mig om de inte förstår varför de har fått ett betyg. Ett betyg ska inte komma från en oklar himmel - vilket det oftast inte gör heller. Visst finns det elever som över- eller underskattar sig själva. Som vill mer än de förmår. Som inte har orkat det som de förmår. Som inte har lyckats som de ville. Som inte förstår hur betygssättningen går till och som man får förklara för. Men de flesta vet och förstår bokstaven som står skrivet. De behöver ingen diskussion, ingen förklaring. Men för mig är också bokstaven på pappret en liten försäkran på att jag har skrivit rätt. Så tack, eleverna, för att ni gör en del av mitt jobb. Det är inte svårt att sätta betyg. Men det är mycket jobb bakom varje bokstav.
Och helst av allt vill jag tona ner betygen. Man är inte sitt betyg. Ett betyg speglar inte en person. Man "är inte godkänd". Ett prov kanske inte är "godkänt", men eleven är alltid godkänd… Och så länge man har gjort sitt bästa och försökt utifrån sin förmåga - så ska man var nöjd.
Nu ska jag titta på handboll. Bekräfta några betyg. Och skrida fram som en lucia mot jullovet.
12/12; söndag
Från en sporthall i rottne där vi hejade på vipers och sigge.
Till stallet. För en runda på hingstarna och kim.
Till löpspåret med maxi.
Till en annan sporthall där vi hejade på haif som spelade mot vipers.
Och klara har dessutom spelat innefotbollscup idag - där vd:s två lag stod mot varandra i final och klaras lag tillslut vann med en lånad målvakt från räppe eftersom vd bara hade en målvakt till båda sina lag.
Det var den dagen.
Den helgen.
Och trots att det inte fanns någon längre vilopaus eller tid för att ligga på soffan och äta praliner och titta på film - så är det precis det som är det bästa.
Men nästa år ska vi gå all in på julen. I år har vi två stakar… Nästa år ska glöggen värmas redan i november. Tomtar, stakar, stjärnor och gran ska stå i givakt till första advent. Det ska bakas pepparkakor och lussekatter, göras julgodis och lagas julmat.
Julklapparna ska börja inhandlas vid midsommar. Men det är nästa år…
Snart ska betygen sättas och jag ska börja andas.
11/12; lördag
En lördag, då de första julklapparna inhandlades.
Då blytan var vild och galen i snön och jag satt skrattande ovanpå.
Då hemmet plockades om. Och en matta skulle saneras. Ett lifehack från den döda. Från mamma. Jag hade behövt ringa och fråga hur hon brukade göra… hon la mattan i snön. Mer minns jag inte. Det är så mycket jag hade velat veta. Så många frågor jag hade
velat ställa…
10/12; fredag
Tröttheten smyger sig på. Kaffemaskinen på jobbet var sönder, kopiatorn var trasig, sithes (där vi skriver in frånavaro och betyg) låg nere…
Nu dricker jag en kaffe och tittar på vm-semifinal i innebandy och laddar för en löptur innan ett träningspass i gympasalen.
Helg. En konstpaus. Chippar efter andan. Efter att ha varit sen på varenda boll den här veckan. Steget efter.
7/12; tisdag
En liv har slocknat. Han är överlämnad till evigheten. Sammy betar nu på de evigt gröna ängarna. Vila mjukt.
På jobbet ska allt sammanfattas. Summeras. Deklareras. Förankras. Samtidigt som de sista ska få möjlighet att visa vad de kan. Ofta känns det som om jag vill mer än vad just de elverna vill. De vill inte göra jobbet. För det är just det som krävs. Ett
jobb. Om än så lite som att komma till lektionerna och delta aktivt i diskussioner och laborationer - då hade inte skriftliga prov behövts…
6/12; måndag
12 minusgrader. Stjärnklart. En löprunda. Och sedan skottade jag, med lite hjälp av linus. I morse körde en av hantverkarna fast…
Min morfar skottade alltid för hand - han tyckte att traktorer skvätte upp för mycket grus på gräsmattan. Snön låg i fina vallar. När Anders drog av hälsenan ringde jag en traktor som hjälpte mig. Och en tid - när linus var liten - kom farfar och skottade.
De senaste åren har vi använt oss av taktiken att platta till. Köra brett. Ta sats. Men det höll inte idag… jag skottade. Dock ligger inte snön i en fin driva utmed grusgången. Men kanske slipper hantverkarna fastna i grindhålet imorgon?!
5/12; söndag
Ridturer i snö. Och dagsljus.
Vi har tittat på klinker, hockey i vida - sigge var fanbärare, och hockey i Tingsryd -sigge spelade.
Varit hos grannarna och ätit god mat och på gympa. Burit ut gammalt kök.
Vi har hunnit en hel del - men jag önskar att jag hade hunnit mer…
2/12; torsdag
Linus dag 701. I snöstorm. En av de dagarna man inte hade sprungit om det inte hade varit för runstreak.
I morse sprang jag,dag 129, i stövlar. I djupsnö.
Och ikväll red jag på orörda vägar, i djupsnö - efter att broddat - galopperade vi fram. Underbart!