30/11; tisdag
Linus har sprungit 700 dagar idag! Så grymt! I sol, regn, vindstilla, storm, snö… Varje dag! I 700 dagar. Imponerande av alla som gör det - och linus i synnerhet!
Ute är det snö, men jag hittade spår av sommaren i stallet.
28/11; söndag
Första advent. Våra stjärnor lyser i sin frånvaro. De gör sig inte nu i byggdammet. Men jag tittar på stjärnorna på tv. Och tänker tillbaka på dagen. Sigge spelade innebandy i Ryd - vann en match och förlorade en (mot de som är födda 10 och 9). Och klars
lag förlorade mot Gnosjö - men klara gjorde ett mål och en assist.
Jag har ridit på min stjärna. Och sprungit en runda. Snart är det gympa. Helgen har gått fort.
Anders tände en förstaadventbrasa. Det finns ljus i mörkret. Och lyckan väntar i en påse. Tack farmor! Ljus stanna kvar! Ljusna mig igen…
26/11; fredag
Fredag kväll. Och idag var enda löpturen i någorlunda ljus. Mörka turer. I regn. I halka. Dag 123.
Tisdagens ridtur skedde på ridbanan. Krumelurer i ridkonstens ädla skepnad - jag hade glömt pannlampa och det var ishalka. Jag hade nästan glömt hur kul det kan vara att krumelura. Och bara en tanke räcker för att få honom att svänga, göra en fattning
eller stanna.
Vi har skruvat skåp. Och byggställningen plockades ner idag. På måndag kommer de och mäter bänkskivan.
Ikväll åker anders och klara till Karlskrona på innebandymatch. Sigge är på hockeyträning- och ska hämtas om ett par timmar.
På jobbet görs bedömningar, extra anpassningar och stöd för alla ska kunna allt. Som vi vet är verkligheten inte sådan.
Elever har olika färdigheter. Men skolan kräver att alla ska ha godkända betyg - och det är pedagogens uppgift att se till så att alla får betyg. Trots att eleven inte utför jobbet eller kommer till lektionen - det är vår uppgift att se till att de lär sig det de ska, på det sättet som eleven lär sig bäst och att de kommer på lektionen. 50 minuter i veckan för ämnet. Ekvationen är svår att lösa.
21/11; söndag
Hockey i Tingsryd. Pyssel här hemma. Löptur under rosa moln innan solen gick ner.
Farmors "hermanssons" till kvällsmat.
Snart gympa innan helgen, redan, är slut.
20/11; lördag
En regnig dag. Lite städ. Liten löptur. Liten ridtur. Och när vi kommer tillbaka - dyngsura - står en fyrhjuling mitt i stallgången. Nån hade inte tänkt hela vägen. Och ont i ryggen (som har haft en ovanligt bra period en tid) efter att ha
lyft för många dunkar.
Sigge var i kalmar och spelade innebandy- han åkte med en klubbkompis. Pappan slarvade bort bilnyckeln och de fick ta tåget till växjö.
Anders var i Nässjö med haif - de vann! Klara är dock i Göteborg.
Vi har inget kök.
Men farmor har varit här med matleverans - till lunch blev det ugnspannkaka och nu är killarna på väg hem med pizza.
Igår kväll var vi hos Malmgren. God mat och roliga tävlingar. Mitt i natten vaknar jag av att grålle ville gå ut. Och då minns jag attt jag hade hört sigge säga något. Jag går in på hans rum och kollar till honom - men han är inte där! Letar runt i hela
huset. Väcker anders. Och sist går jag in på linus rum. Där ligger han - innanför linus!
En katt på magen och en vid fötterna.
17/11; onsdag
En ögonblicksbild i vår verklighet.
Tvättstuga. Kök. Dusch. Compact living. Nära till allt.
Och så en dyster dag i växjöskolans värld.
Gör lite mer som Övertorneå - framgångsfaktorerna som vi vet förändrar - små klasser, många, erfarna och friska lärare.
Vi får hantera vardag - utifrån de förutsättningar som vi har. Idag fick jag möta elever som förlorat en vän samtidigt som kunskaper ska försöka förmedlas och nya kursplaner skulle introduceras för mina kollegor.
16/11; tisdag
Ni vet känslan.
Lång dag.
Direkt till stallet. Ensam. Kallt. Regn i luften. Kompakt mörker. Stalltjänst ("tyvärr" har det blivit så att jag är i stallet tisdag och torsdag - de dagar yvonne jobbar kväll). 6 boxar. 6 hästar att ta in.
Jag jobbar på. Lyssnar på ljudbok. Överväger att hoppa över att rida. Men gör i ordning Blyte. Sållar agnet från vetet. Och i pannlampans sken går vi i vår lilla värld. Den krymper där i strålkastaren. Här och nu är allt som finns. Allt jag behöver.
14/11; söndag
Förra helgen firades alla helgon - min fina mamma.
Idag firas alla pappor - min fina pappa. Med ett stort hjärta - även om han inte alltid vet hur han ska visa det. Jag sprang och lämnade en liten godiskartong till honom.
Det var inte så här det skulle varit. Vi skulle firat tillsammans. Mamma skulle bjudit på mat. Inget kulinariskt långkok - något enkelt. Men ändå - med så mycket kärlek.
Anders firades med nybakat bröd och frallor till frukost.
Helgen har annars bjudit på både jobb och ledighet. Vi har rivit kök.
Vi har inget vatten i köket sedan i fredags och inte heller på toaletten nere.
Jag har ridit. Suttit i sekretariat på klaras match. Vinst. Idag blev det försluts i Vetlanda.
Vi spelade kort med grannarna till sent i natt.
Jag har lyssnat på bibliotekets ljudbok. Vilken grej! Springa, mocka, dammsuga… med en ljudbok i öronen - jag hade nästan glömt hur bra det är!
Nu ska jag gå och laga mat - med en ljudbok i öronen.
8/11; måndag
Idag är det måndag.
Måndag efter lov.
Måndagar borde vara frivilliga - i synnerhet de efter lov.
Nu har jag försökt ladda för resten av veckan med en löptur, baljfärslassange (faktiskt jättegod) och lyssnat färdigt på en ljudbok (och därför var jag tvungen att plocka in tvätten också). Nu har jag duschat, tänt ett ljus, satt mig under filten
och laddar för ett program med bonusfamiljen - det kunde nog vara värre - för en del blev det ingen måndag. För andra är det måndag hela veckan. Men det mest troliga är ju att det är tisdag imorgon. Insha'Allah.
7/11; söndag
Bilder från ostfabriken.
Bilder från baksidan på huset.
Bilder från kyrkogården. Jag behöver inte gå till kyrkogården för att vara nära mamma. Hon finns med mig.
Älskad. Saknad. Aldrig glömd.
5/11; fredag
När man vaknar vet man aldrig vad dagen har i sitt sköte. Inte tror man att man ska vakna till ett Facebookinlägg där man läser att en av hästarna saknas i stallet. Jag klär på mig, tar en kaffe i handen och hunden i bilen. Vi letar i ett par timmar.
Utan att finna honom. Jag mockar och yvonne åker till jobbet. Jag tar maxi och går ner i skogen. Jag går i ungefär 30 meter innan jag ser honom! Till synes oskadd men törstig. Jag tackar min intuition- och min lyckliga stjärna. Jag tar maxis koppel och
leder in honom i hagen.
Jag åker hem och springer en runda innan vi åker in till stan för att fixa kort och swish till sigge. Handlar lite och sigge åker skridskor med anders jobbar klart.
När dagen börjar oförutsägbart är det skönt att se fram mot kvällens förutsägbarhet - ystning. Pizza. Och samtalsämnen om "hur länge har vi hållt på?" Och "vi borde starta fabrik"…
4/11; torsdag
Det blev rsd101 också. Vem hade trott något annat? Är man dum - ska man lida.
Och så har jag ridit och fått hjälp av farmor och farfar att räffsa - "det som är räfsat är räfsat". Och så hade de köttbullar och ostkaka med sig också. Tack!
Nu är killarna på lakers. Jag ska titta på matchen från tv-soffan.
3/11; onsdag
Såja. 100 dagar. Och jag får ändå säga att det inte var så svårt. Frågan blir ju inte "om" utan "när. Men visst har det funnits utmaningar: vaccinationsbiverkningar, vm, när jag fick Blyte över mig, dackeritten… Men det har gått. Jag gjorde
det. Och många dagar har det inte varit den enda fysiska aktiviteten. Ibland tänker jag att FunStreak hade varit bättre - men det är svårt att dra gränsen. Lätt att tänja på gränserna. Tillåta mer och mer - eller snarare mindre och mindre.
Idag sprang jag milen.
För att jag ville. Men jag borde kanske inte? Det gick bra - benen gick av sig själva. Men sen… Knät känns bra när jag springer kortare sträckor. Men vid 5km hakade det upp sig som det har gjort förrut så fort jag har sprungit längre. Gjorde
ont uppåt och neråt. Jag fick dra ner på tempot ordentligt. Men jag gjorde det. Och jag hoppas att jag kan springa imorgon igen!
2/11; tisdag
Två uppenbara fördelar med mörkret: man ser inte vädret. Och man behöver inte skynda sig för att hinna ut innan det är mörkt - det är redan mörkt.
1/11; måndag
Idag har vi fått utbildning i tillgängliga lärmiljöer. Fast idag handlade det mest om diagnoser. Kanske kan det skapa förståelse? Inte så mycket nytt - men intressant, fast föreläsningen var för lång. Och hela tiden väntade man på "hur" ska vi göra...
"Tillgänglighet är ett begrepp som beskriver hur väl en organisation, verksamhet, lokal eller plats fungerar för barn och elever oavsett funktionsförmåga. Tillgänglighet är de förutsättningar som krävs för att alla barn och elever ska kunna vara delaktiga i en inkluderande skolverksamhet." (SPSM:s hemsida)
"Tillgänglighet är ett begrepp som beskriver hur väl en organisation, verksamhet, lokal eller plats fungerar för barn och elever oavsett funktionsförmåga. Tillgänglighet är de förutsättningar som krävs för att alla barn och elever ska kunna vara delaktiga i en inkluderande skolverksamhet." (SPSM:s hemsida)
Tanken om att inkludera elever med särskilda behov i den vanliga undervisningen leder i praktiken till exkludering, och drabbar alla elever.
I skollagen står det: "en skola för alla". Det är en självklarhet. Men många gånger leder inkluderingen till att barn med särskilda behov nu exkluderas helt öppet. Genom att inte fixa det andra barn klarar av, misslyckas dessa barn gång på gång och får lära sig att det är dem det är fel på, trots att misslyckandet är inbyggt i systemet.
Idag står läraren ensam med cirka 30 elever i ett klassrum. När en elev har svårigheter signalerar läraren till EHT-teamet - det görs pedagogiska utredningar, extra anpassningar och åtgärdsprogram och vi får tips om bildstöd, förlängd tid, hjälp att komma igång, täta uppföljningar… Läraren har misslyckats. Samtidigt fylls eleven av ångest och stress. Eleven blir utåtagerande eller skolkar. Drar med sig fler elever. Kanske sätts en resurs in - kanske har resursen adekvat utbildning, kanske inte…. Kanske blir det en extra elev i klassen… Kanske kan elevresursen hjälpa eleven med de anpassade uppgifterna - kanske inte…
Vi dokumenterar. För det är det viktigaste? Att ha ryggen fri. Allt medan klassen väntar på uppgifter som utmanar på allas nivå. Vår verksamhet måste få kosta pengar. Uppdraget är för komplext. En omöjlighet? Men nu får vi utbildning i TLM - då löser sig allt? Men med en utbildning kommer också ännu större förväntningar på våra trollande knän…
Ikväll sprang jag i mörkret. Dag 98. Och i det här kompakta mörkret kommer jag befinna mig till dag 200...
I skollagen står det: "en skola för alla". Det är en självklarhet. Men många gånger leder inkluderingen till att barn med särskilda behov nu exkluderas helt öppet. Genom att inte fixa det andra barn klarar av, misslyckas dessa barn gång på gång och får lära sig att det är dem det är fel på, trots att misslyckandet är inbyggt i systemet.
Idag står läraren ensam med cirka 30 elever i ett klassrum. När en elev har svårigheter signalerar läraren till EHT-teamet - det görs pedagogiska utredningar, extra anpassningar och åtgärdsprogram och vi får tips om bildstöd, förlängd tid, hjälp att komma igång, täta uppföljningar… Läraren har misslyckats. Samtidigt fylls eleven av ångest och stress. Eleven blir utåtagerande eller skolkar. Drar med sig fler elever. Kanske sätts en resurs in - kanske har resursen adekvat utbildning, kanske inte…. Kanske blir det en extra elev i klassen… Kanske kan elevresursen hjälpa eleven med de anpassade uppgifterna - kanske inte…
Vi dokumenterar. För det är det viktigaste? Att ha ryggen fri. Allt medan klassen väntar på uppgifter som utmanar på allas nivå. Vår verksamhet måste få kosta pengar. Uppdraget är för komplext. En omöjlighet? Men nu får vi utbildning i TLM - då löser sig allt? Men med en utbildning kommer också ännu större förväntningar på våra trollande knän…
Ikväll sprang jag i mörkret. Dag 98. Och i det här kompakta mörkret kommer jag befinna mig till dag 200...