1/11; måndag
Idag har vi fått utbildning i tillgängliga lärmiljöer. Fast idag handlade det mest om diagnoser. Kanske kan det skapa förståelse? Inte så mycket nytt - men intressant, fast föreläsningen var för lång. Och hela tiden väntade man på "hur" ska vi göra...
"Tillgänglighet är ett begrepp som beskriver hur väl en organisation, verksamhet, lokal eller plats fungerar för barn och elever oavsett funktionsförmåga. Tillgänglighet är de förutsättningar som krävs för att alla barn och elever ska kunna vara delaktiga i en inkluderande skolverksamhet." (SPSM:s hemsida)
"Tillgänglighet är ett begrepp som beskriver hur väl en organisation, verksamhet, lokal eller plats fungerar för barn och elever oavsett funktionsförmåga. Tillgänglighet är de förutsättningar som krävs för att alla barn och elever ska kunna vara delaktiga i en inkluderande skolverksamhet." (SPSM:s hemsida)
Tanken om att inkludera elever med särskilda behov i den vanliga undervisningen leder i praktiken till exkludering, och drabbar alla elever.
I skollagen står det: "en skola för alla". Det är en självklarhet. Men många gånger leder inkluderingen till att barn med särskilda behov nu exkluderas helt öppet. Genom att inte fixa det andra barn klarar av, misslyckas dessa barn gång på gång och får lära sig att det är dem det är fel på, trots att misslyckandet är inbyggt i systemet.
Idag står läraren ensam med cirka 30 elever i ett klassrum. När en elev har svårigheter signalerar läraren till EHT-teamet - det görs pedagogiska utredningar, extra anpassningar och åtgärdsprogram och vi får tips om bildstöd, förlängd tid, hjälp att komma igång, täta uppföljningar… Läraren har misslyckats. Samtidigt fylls eleven av ångest och stress. Eleven blir utåtagerande eller skolkar. Drar med sig fler elever. Kanske sätts en resurs in - kanske har resursen adekvat utbildning, kanske inte…. Kanske blir det en extra elev i klassen… Kanske kan elevresursen hjälpa eleven med de anpassade uppgifterna - kanske inte…
Vi dokumenterar. För det är det viktigaste? Att ha ryggen fri. Allt medan klassen väntar på uppgifter som utmanar på allas nivå. Vår verksamhet måste få kosta pengar. Uppdraget är för komplext. En omöjlighet? Men nu får vi utbildning i TLM - då löser sig allt? Men med en utbildning kommer också ännu större förväntningar på våra trollande knän…
Ikväll sprang jag i mörkret. Dag 98. Och i det här kompakta mörkret kommer jag befinna mig till dag 200...
I skollagen står det: "en skola för alla". Det är en självklarhet. Men många gånger leder inkluderingen till att barn med särskilda behov nu exkluderas helt öppet. Genom att inte fixa det andra barn klarar av, misslyckas dessa barn gång på gång och får lära sig att det är dem det är fel på, trots att misslyckandet är inbyggt i systemet.
Idag står läraren ensam med cirka 30 elever i ett klassrum. När en elev har svårigheter signalerar läraren till EHT-teamet - det görs pedagogiska utredningar, extra anpassningar och åtgärdsprogram och vi får tips om bildstöd, förlängd tid, hjälp att komma igång, täta uppföljningar… Läraren har misslyckats. Samtidigt fylls eleven av ångest och stress. Eleven blir utåtagerande eller skolkar. Drar med sig fler elever. Kanske sätts en resurs in - kanske har resursen adekvat utbildning, kanske inte…. Kanske blir det en extra elev i klassen… Kanske kan elevresursen hjälpa eleven med de anpassade uppgifterna - kanske inte…
Vi dokumenterar. För det är det viktigaste? Att ha ryggen fri. Allt medan klassen väntar på uppgifter som utmanar på allas nivå. Vår verksamhet måste få kosta pengar. Uppdraget är för komplext. En omöjlighet? Men nu får vi utbildning i TLM - då löser sig allt? Men med en utbildning kommer också ännu större förväntningar på våra trollande knän…
Ikväll sprang jag i mörkret. Dag 98. Och i det här kompakta mörkret kommer jag befinna mig till dag 200...
Kommentarer
Trackback