Jag är trött...

Jag känner mig Så trött.
Kanske beror det på att jag börjar bli lite förkyld?
Jag har varit på gympa med Klara - Linus var med. Han var snäll, det är han ju alltid... Men det känns inte riktigt rätt... Jag får lite dåligt samvete mot Klara - det är Hennes tid, men uppmärksamheten får delas. Det är inte rätt. Känner mig så ensam. Vill vara en bra mamma. Men armarna, tiden och jag själv räcker inte alltid till. Min kropp är inte heller bra på att gå på gympa. Jag kan inte springa - det gör ont i knät. Jag kan bli irriterad utan egentlig rätt - mest för att jag känner mig otillräcklig för mina enastående duktiga barn... Det fanns en tid när allt kändes enklare...
Jag är trött på nmusen i sopskåpet som tar sig igenom Anders barriärer...
Jag är trött på tvättmaskinen som är sönder, vilket gör att tvätten hopar sig... En firma har lovat att komma...
Jag är trött på Saknaden av ett Liv - som, såklart, inte är större än glädjen till Livet, men som slår undan mina ben fullständigt med jämna mellanrum...
Nu har jag lagt barnen, jag ska ta en dusch och vänta på Anders - vänta på att min tid som ensamstående ska ta slut för den här gången... Ska titta på Söderlund & Bie - kasnke kan jag få hjälp att få ihop vardagspusslet....
Jag tänker på alla som är ensamstående på riktigt - och ger dem en extra kram i natten!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback