31/10; den ovillkorliga kärleken

Den ovillkorliga kärleken från en mor gör sig påmind... Saknaden efter en älskad mamma är påtaglig... Jag, barnen och Teresia och Amanda åkte till Halmstad idag. Vi hälsade på Lina och Nora i deras nya fina hus. Det komemr bli Så fint! Ännu är det inte riktigt klart... Vi pratar om julen - de pratar om hur de ska fira... Jag blir bara ledsen. Känner klumpen i halsen. Vill inte... Mamma Älskade julen, var lika förtjust som de minsta barnen. Det var hon som var knutpunkten, hon som höll i trådarna. Nu ger julen mig ångest.Vi satt i bilen - jag väntade på att hon skulel ringa. Men mobilen varv tyst. Hade hon levt - hade hon ringt. Det gjorde hon Alltid - "hur långt har ni kommit?", "hur är vägarna?", "kör försiktigt"... Vill få höra hennes förmaningar som aldrig var för mycket, vill höra hennes röst, vill känna hennes kärlek...

Pausfågel - telefonen ringer... Det var mormor. Hon ville åka och handla...

Jag skrev en dikt medan jag gav Linus välling ikväll;

Saknaden är
enorm,
genomträngande,
påträngande,
för Alltid.

Älskar dig,
då,
nu,
för Alltid,
men mer Nu än vad jag någon gång förstått,
Nu när det är försent.

Jag kommer Aldrig mer bli den jag varit,
men Du kommer Alltid att vara min Älskade Mamma.


Idag fyller Lina år - grattis till dig! Och en stor kram till alla vänner!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback