flisas

Ensam i min sorg... Jag vet att andra sörjer - att andra är ledsna för att mamma dog... men de som verkligen Är ledsna, min familj, pratar inte om det... är starka - så har det alltid varit. Jag känner mig svag - och ledsen... I min familj har man inte ont - och allra minst i själen... Och om man har det - så biter man ihop... klarar sig... själv... ensam... Och jag känner att jag inte kan dela min sorg - som idag är större än många andra dagar - vill inte visa mig svag, ledsen... Och ärligt talat vet jag inte vem som kan dela min sorg - jag är den enda dottern, hon var min mamma. Mor - dotter, det är något speciellt... Vet inte om jag vill dela... vill bara få tid att vara ledsen... inte vara stark... inte bita ihop - men jag vill inte visa mig, bara tala om att jag är ledsen utan att behöva blotta mig, utan ord... Orkar inte prata... Anders är ute och tränar hundarna, barnen har lagt sig.