flisas

Ja regnet det öser ner - men vad gör väl det? Hade bara varit så att vi hade fått glas på uterummet (isoleringen i golvet riskerar att bli blöt), en elektriker som hade fixat elen (som som hade lovat att komma har dröjt över en månad), en plåtslagar (som skulle kommit för flera veckor sedan) och fixat en hängplåt på bygget - så hade det kanske inte gjort så mycket... Men nu känns det jobbigt... Stressande... Orkar inte göra det jag borde - hänga upp tvätt, plocka upp från diskmaskinen, dammsuga... Jag får göra det när Klara är hämtad... hon ska hämtas 14. Lilleman sover - slut efter öppna förskolan, han älskar det. Kryper upp i mammafamnarna, tittar förundrat på barnen, leker bland alla leksaker - han börjar bli stor. Nu börjar tårarna bränna inanför ögonlocken oxå - vill att mamma ska se honom... se hur han går utmed möbler, disikerar växter på nolltid, leker elektriker... Jag vill att hon ska få se vilken underbar storasyster Klara är... Egentligen gick jag upp till daton för att hitta telfonnumret till polan och pyret - tänkte ringa och höra vilka jackor de har hemma. Klara skulle nog behöva en med flecce inuti. Men de svarade inte - istället bröt jag ihop på regnet, på livet, på mamma, på elektrikern, plåtslagaren, glaset, på att orken tryter... skulle nog vilja ligga under en filt, vakna en annan dag - i en lättare värld... Men tårarna torkar, jag tar mig samman, jag hämtar Klara, ler, lever...
Kramar i hösten... till alla som behöver!