flisas

31 år har mitt hjärtat slagit.

Mycket har hänt de är 31 åren...
I det lilla, i det stora.
Mycket har påverkat mig.
Mer eller mindre.
Gjort mig till den jag är.
Idag.
På gott och ont.
Jag fortsätter att påverkas.
Ger energi, tar energi. Får energi.
Jag är en tjej som oftast är glad, och när jag inte är det så är jag förmodligen ledsen eller sur eller arg. Troligtvis är jag inte bara "ingenting". Känslor bubblar i mig. Åt alla håll.
Jag har blivit en tjej som kan ta illa vid mig.
Som grubblar.
Funderar.
Analyserar.
Tänker.
Ibland för mycket. Ibland för lite. Hinner ibland inte tänka innan jag handlar.
En tjej som inte gillar att bli orättvist behandlad, och oskyldigt dömd. Då blir benen skakiga, hjärtat bankar hårt, jag får en hård klump i magen och tårarna bränner.
Jag vill göra rätt.
Vill vara snäll.
Vill vara spontan.
Vill få förlåtelse när jag förtjänar det.
Jag har vänner som lyfter mig.
Jag har en tagg i hjärtat - och ett sår i min själ. En saknad som bränner och gör sig påmind dagligen.
Men jag har folk runt omkring mig som jag älskar.
Jag vill fortsätta tro på kärleken, på människorna, på det goda, på vänskapen.
Fortsätta leva.
31 år idag.


LISA. En dikt jag skrev 1996.

Lisa, du skrattar och ler
men jag ser
vad du gömmer i ditt hjärta
det som orsakar smärta
Det som inte längre är en barndomslek,
nä, nu kallas det svek

Du säger att du har vänner
men är det vad du egentligen känner
Du säger att du är lycklig nu
men har du inte slitits itu
av kärlekens uppbrott
av kunskaper om livet som du fått.

Men Lisa se framåt
allt är inte svårt
För varje kärlek som går ut
är en början - inte ett slut.


Kram till alla som har skänkt mig en tanke idag!