flisas

Ett kort inlägg medan frukosten intas.
Igår hade jag samtal, och sedan var jag på MeandIparty hos Carolina. Tack för gott fika!
Satt i bilen hem, när det plötsligt slog mig hur vårt livet är ibland, trots att jag varit glad bara minuten tidigare, och skrattat åt något roligt på radion, så rann tårarna. jag insåg hur jag lever i min dröm, men samtidigt i min mardröm. Hur enkelt livet fortfarande hade kunnat vara. Hur det var tänkt att livet skulle vara. Mina barn får växa upp utan sin mormor. Jag får leva utan min mamma. Barnen skulle hämtas av mormor, slippa långa dagar på dagis. Och mamma hade älskat det. Den här veckan är hysterisk, med föreläsning ikväll, träning om jag hinner - och i så fall borde jag hämta Stimma - ridning imorgon, gympa på torsdag och på fredags kväll är det jobbfest med gocart.
Samtidigt har jag det så oerhört bra. En familj som är helt underbar, vänner som är så fina så man blir rörd, fritidsintresse och jobb.
Och till sist vill jag skicka mina varmaste, hårdaste och goaste kramar till vänner som behöver det som mest just nu! Tänker på er, och hoppas att det snart känns lättare att andas igen. Älskar er!