Har nog glömt...
Jag glömde nog att berätta om K:s ridtur i fredags. ridturen i sig var kanske inte så speciell - men ibland undrar man hur ödets ironi spelar en ett spratt... Sandra följde med, vi hann rida ca 30 meter. klara var Så duktig. Ville verkligen. Trava. Rida själv. Och så, helt plötsligt, så säger jag till andra "var det inte förra gången du var med som K trill..." längre hann jag inte förrän Zeine tar ett megahopp rakt upp i luften, brallar till, och Klara fullkomligt stussar ur sadeln, så sakta så att jag hinner Tänka att jag kanske kan fånga henne, men så snabbt att det inte finns en möjlighet till det... Klara skrek, blev mest rädd, och fick lite ont, men hon satt upp igen, och fortsatte modigt ridturen, trots att hon knappt ville..
Men visst är det nästan otäckt ibland när tanken verkar ha stor makt för händelseförloppet?
Men visst är det nästan otäckt ibland när tanken verkar ha stor makt för händelseförloppet?
Kommentarer
Postat av: Veronica
Hej!
Förra sommaren på första dagen på semestern så tänkte jag att inget skulle kunna förstöra känslan. Bara att bilen pajade då.... och 20 minuter senare har jag krockat med en kille på Willys parkering. Så tanken har stor kraft!
Trackback