flisas

Nu har jobbet kommit igång. Blandade känslor. Man tror att det ska kännas länge sedan, att man känner att man har vilat ett helt lov och är sugen på jobbet igen - men den känslan kom aldrig. Men det är Roligt. Det är kul att träffa kollegor och elever, planera lektioner och utmana elever!
Men även en molnfri himmel har moln, precis innan jag gick hem fick kollegan ett mal av den "besvärliga" föräldern i klassen, som undrar över betygsätningens praxis, över allt och inget...
Linus började jullovet med att vara hysterisk. Han mådde inte bra, och skrek mycket. Mycket frustration i en liten treårings kropp. Han skrek - jag skrek tillslut. Kunde liksom inte hålla det inom mig tillslut. Det är inget man är stolt över _ när man själv gastar som en treåring, men någon gång måste det ut, och kanske är det bra att man Skriker ut sin frustration istället för att man gör något som man skulle ångra ännu mer?
Men så kom nyåret - och Linus blev mycket mer tillfreds. Vi lärde oss lite av vad han menade, han fick fram mer ord, och jag lovade honom att jag skulle göra allt som står i min makt, för att han under 2009, skulle lära sig att prata, skulle kunna bli förstådd... Det komemr fler och fler ord, sakta, och ett ord som han lärde sig på jullovet var "dagis". Och igår var det dags att gå dit. En glad liten man klädde på sig och stegade in på dagis. Morgon idag var inte lika smärtfri - men hyfsad.
Idag har det konstaterats, efter ett hål i taket, vad felet är på taket. Det blir för snickaren att komma hit och försöka rätta till nästa vecka.
Nu ska det snart lagas mat. Vardagspusslet ska återigen läggas... Livet pågår och ska levas...