flisas

Det började egentligen för länge sedan... Redan när jag var liten och upptäckte att jag kunde göra saker med mina höfter som ingen annan kunde... Det blev tre operationer för att få ordning på höfterna. Och så har det fortsatt med axlarna... Och ben som inte håller, benbrott som följd. Med leder i ytterläge. I vintras steg jag snett - den foten gör fortfarande ont... Då trodde jag att det skulle gå över när jag inte var gravid längre... det var nog fel... jag är inte gravid länge - men det gör fortfarande ont... Jag har många teorier - och ibland är de fel... Några symptom försvann ju dock när jag inte var gravid längre - jag har inte längre ont mellan skuldrorna. Fingerlederna började hoppa ur led på slutet av graviditeten, inte så illa som vid de tidigare två, men... långfingerleden gör fortfarande rejält ont och är svullen. Foten som jag stukade för ett tag sedan, smärtar fortfarande i sidled. Igår skulle jag resa mig från puffen med lilleman/Vidar/Sigge och höften vek sig. Jag klarade att hålla kvar bebben - men höften gör väldigt ont. Fan. Jag svär. Det kommer tårar. Vad händer med min kropp? I tisdags var jag på klubben, de behövde ekipage till en domarutbildning. (Inte gjorde Stimma och jag det 10mässigt i alla fall, så nog fick de saker att diskutera...). När jag kom hem, kände jag mig sjuk, fick ont i kroppen. Och brösten stockade sig. Feber på natten. På morgonen duschade jag och tog lite värktabletter och lät liten amma ordentligt. Det lättade lite och det var okej resten av dagen.
Nu sitter jag i alla fall i solen. Får vila mig i form. Liten ligger på soffan, och de andra spelar tennis. Imorgon ska vi troligtvis åka till Liseberg med Jönssons. Och kvällen ska vi spendera på Rydet.
Det börjar bli riktigt jobbigt med namnfrågan. Ingen av oss vill något speciellt. Ingen som strider för något - och vi som alltid brukar ha åsikter om allt. Nu i några dagar har det lutat åt Sigge, precis när jag började inse att han nog heter Vidar. Jag vill ha en uppenbarelse - eller i alla fall en åskit - så jag har något att strida för. Jag brukar alltid veta vad jag vill - även om jag brukar ändra mig eller ångra mig...