flisas

Hade jag skrivit för typ 3 timmar sedan - så hade jag skrivit om hur trött jag är, hur ont jag har överallt, hur trist livet känns, hur lite Sigge sov in natt (han vakande vid halv fyra, småsnuttade ett par timmar innan han slukade en flaska välling i ett andetag - ska man ge honom en flaska direkt? Jag har ju alltid tänkt att det är dumt att ge flaska på natten... men om alternativet är att först vara vaken ett par timmar för att sedan ge en flaska och han somnar som en stock lagom till det är dags att gå upp för andra - vad är då alternativet?), hur trött jag är på att ha hantverkare (hur trevliga de än är) i huset - jag vill få göra det fint i huset, städa undan allt byggdamm och inreda..., hur tråkigt det är att återigen vara gräsänka och när barnen är snoriga (Linus kräkte ett par gånger i söndags kväll oxå - därför har han varit hemma hela veckan - men peppar peppar blev det inte så mycket av det och han har varit pigg hela tiden...) Men nu kan jag skriva - efter lite kaffe, lite smink, en tur till city gross för att inhandla lite mat - att det finns hopp. Hopp om en vår - då en del sjukor dör, då ljuset kommer tillbaka, och bygget blir färdigt (idag har de börjat sätta upp fönster, i helgen var vi på IKEA och köpte inredning till tvättstugan, vilken dag som helst kommer golvläggaren hit och lägger golv i groventrén, vi har börjat måla - och igår hjälpte pappa oss (tack!), men det finns mycket kvar att måla... Imorgon kommer Margareta och Gunnar - en ovärderlig hjälp, jag slipper ta med Sigge till jobbet, och Gunnar kanske målar en vägg eller två!?). Det finns hopp. Och kanske kommer jag, med största sannolikhet kommer jag, att sakna att aldrig mer få ha en bebbe i sängen, ett par sparkande, knubbiga ben i sidan, ett par mjuka barnarmar runt mig en natt...