lite som k...

Plötsligt, mitt under maten bland allt skratt och glada röster, kommer vår älskade lilla K gråtandets mot oss. Och berättar hur synd hon tycker om Linus. Ingen ville sitta jämte honom på Theas dop... Vi försöker förklara - det blev bara så att en plats inte behövdes, och Linus har fina vänner som tycker om honom. Hon gråter länge, och tycker så synd om sin lillebror. Idag känner jag mig lite som hon. Fast vi är inte på fest. Vi är hemma... Linus är uppe på sitt rum och leker - han är glad. Då borde jag vara glad? Vi har ätit våra semlor, och varit ute på isen en stund. Sigge tog sig en eftermiddagslur - det blev en alltför kort i förmiddags. Jag borde vara glad. Men i mitt hjärta finns en tagg... och i ögat finns en tår...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback