flisas

Gårdagskvällen tillbringades hos finaste Mian, tillsammans med henne och Carolina med lilla Saga. Där diskuterades det mesta - hundträning, gruppdynamik, förlossningar, jobb, vargattacker, uppfostring... Frågor kring hundträning och hundtränare och funderingar om mammarollen. Om att säga "nej" och "ja". Till hundar och barn. Hur och när. Om att vara en lekmamma. Jag är ingen lekmamma. Jag har stundtals ganska dåligt samvete över det. Jag försöker kompensera det på andra sätt och jag skulle vilja säga Ja! mycket oftare än Nej! Jag tror att många känner igen sig i det. Att man så ofta säger Nej! Vissa dagar kan man, andra inte, vissa dagar triggar man själv till uppror och oro. Idag har jag suttit på golvet - byggt med klossar, öppnat skåpet med burkar, lekt tittut under filten så barnet kiknar, spelat med i rollen som bilmekaniker, sjungit sånger - samtidigt som jag så gräset ligga på golvet och dammtussarna i hörnet och fick iväg Klara på fotbollssskola. Och trots att det nyklippta gräset fastnade under skorna och drogs in i hallen och en del av gröten hamnade på golvet - lyckades jag pressa fram ett leende. Pedagogisk och lugn. Klapp på axeln. Nä, jag kommer aldrig bli en gedigen, hängiven lekmamma. Fortare än kvickt hade jag torkat av gröten från ansiktet, dammsugit, plockat in tvätten, gått en promenad och skurat av golvet... Bra ändå? Okej? Okej!
Tack Mia och Carolina för en god och trevlig kväll! Jag har saknat er!