flisas

Gnäll. Ibland gnäller vi utan att tänka... Ibland har vi all rätt att gnälla... Ibland Ska man gnälla... Ibland gnäller vi för ingenting. Ibland gnäller vi för att gnälla...Någon gnäller - och någon tar efter. Får en på dåligt humör. Syndromet finns i hemmet, på arbetsplatser. I samhället. Det är något vi pratar ganska mycket om med våra barn. Men ibland är det svårt att leva efter... Ibland är det verkligen svårare än andra dagar... Många gånger får vi höra att vi ska älska oss själva, växa i oss själva osv - men ibland kan det nästan gå till överdrift. Vi blir för egocentriska - ibland tänker jag att det vore bättre om vi lärde oss att förstå andra (framför allt dem som inte tänker, tycker och är precis som vi själva) - då förstår vi nog oss själva. Om vi accepterar andra - accepterar vi nog lättare oss själva. Det är så lätt att haka upp sig på någons tro, någons uppfostringsmetod, någon kläder, någon läggning eller tro... Alla har vi fördomar - en del är befogade, andra inte. Vi måste döma mindre och acceptera mer - även om det givetvis finns sådan som Jag aldrig kan tillåta, förstå och acceptera. Vi måste försöka lyfta varandra. Ta över när inte någon orkar mer. Försöka gnälla mindre.
Den här helgen har det hänt massor i det här hemmet - på olika håll och kanter, simhallsbesök och övernattning för Linus med Sandra och Eric (tack!), övernattning med Klaras klass, ridning x3, fotbollsmatch... Det har gnällts en del, och skrattats... Det är lätt att hänga på både det ena och det andra...