flisas

Jag har kommit hem från vårdcentralen med vårt svin - förlåt jag menar med barnet som har svinkoppor... Han fick dock ingen antibiotika - jag har gjort rätt och ska försöka fortsätta så... med klorhexidin och microcid...
Om en stund ska vi till dagis - det är dags för utspark. Linus ska sluta på dagis. Till hösten börjar en ny epok - f-klass.
Det finns så mycket att vara tacksam för. Barnen som växer och mår bra. Som skänker glädje och kärlek. Till livet i sig självt - det kan vara lätt att fastna i tankar om orättvisa, avundsjuka, bitterhet och elände. Livet är för fint, även när det känns tufft, - livet är underbart. Jag har fina vänner runt omkring mig. Och jag har ett hus att kalla för hem. En blandning av år som har gått och nytt. Där finns vrår som borde justeras - precis som det finns vrår i mig själv som skulle behöva en översyn. Där finns värme och trygghet - och kärlek.
Jag lever med den man som är "mannen i mitt liv". Han kom in som gänglig tonåring i mitt liv och med åren har han bara blivit ännu finare - han är allt det som jag inte är... Han är tryggheten när verkligheten och jag själv skrämmer, han är perfektionisten när jag är en slarvmaja, han lyssnar när jag pratar, han tänker före när jag tänker efter - och han älskar mig mest när jag förtjänar det minst.