flisas

Klaras fina första lärare höll tal. Helena har varit en klippa. En guide och glädjespridare. Hon var även min handledare när jag läste till lärare - trots att hon bara är ett par år äldre än mig. Klara kunde inte haft en bättre lärare. Det var så fint i kyrkan. Men ännu mer känslor fanns det när vi träffades hemma hos den andra pedagogen, Anita, som har funnits med i klassen ett par år - då höll också Helena tal... Det känns att hon tycker om barnen. Hennes tårar rann, och rösten blev knagglig. Och många av oss föräldrar blev nog lite gråtmilda när barnen fick hämta en ros och ett talespråk. Man kan inte sätta fingret på varför man blir gråtmild. Men jag tror vi var många som fick blinka ett par gånger extra. En massa känslor av vemod och de där mötena med människor som passerar revy. Känslor av vemod, stolthet, glädje men också att tiden går... Man minns sina egna skolavslutningar... Ett långt sommarlov som väntar. Helena läste en bit av en låt:

Blåklockan ringer
Skymningen brinner i sommartid
Myggorna svärmar
Människor närmar sig grannen bredvid

Cykla till stranden
Nyckeln i handen till huset där du bor
Sommarens klänning
Fladdrar i vinden, jag skyndar mig så fort

Låt oss gå ut
Känna doften av blommor

Kärlek kommer med sommar, sommar
Sommar i mig
Äntligen får jag komma till dig
Lycklig den som kan fånga,
Långa sommarn i sig
Alltid kunna få blomma med dig
Sommaren lever i mig
Alltid få va med dig

Regniga dagar
Gå genom hagar med gummistövlar på
Snigel på stigen
Masar sig makligt till andra sidan då

Lyssna till regnet som
Droppar på bladet

...