12/8; onsdag
Jobbdagarna går. Lite klarhet. Lite stress - men rätt tryggt. Ungefär som vanligt. Några djupa andetag. Mycket tugg. Den långa ledigheten är som bortblåst. Framför oss ligger ett nytt år. Ett viktigt läsår. Som alltid. Nya elever att möta. Några nya kollegor. Jag är rättså lugn - och många gånger har jag uttalat mantrat "det ordnar sig". Jag vet ungefär vad som ska göras. Och tänker att om bara lektionerna kommer igång - så har jag tid. Nu slits jag mellan möten. Input. Jag vill vara där. I stunden. På mattelyftet. Inspireras. Och i dag när vi lyssnade till 3D-föreläsaren som försökte inspirera. Och jag försöker att inte vara den som ser det svart. Inte ens i grått. Men det är svårt, för många gånger har man sprungit på alla bollar. Brunnit. Och trillat ihop i askan. Det verkar bra - spännande, inspirerande, häftigt, engagerande - men in nuläget har vi ingen dator med prestandan för programmet och ingen skärm som kan visa 3D... Det är lite svårt. Man vill komma igång. Använda. Direkt. Nu. Igår. Jag vill fördjupa mina kunskaper. Vill förändra. Kunna möta eleverna med engagemang, nytänk. Jag vill jobba kollegialt. Tillsammans är vi starka. Och vet att det är jag - vi på skolan som måste ge oss förutsättningar och göra det. I år får vi lite hjälp och puttning i och med mattelyftet. Det blir spännande. Samtidigt som jag mest är NO-lärare. En mattelektion i veckan.
Min förstelärartjänst är i NO. I år känns det svårt att hinna med det uppdraget. Här kommer ett av problemen med förstelärartjänsterna. Enligt mig borde man sökt på projekt. Och nu i veckan ombads jag formulera mitt projekt - kunna berätta om det för mina kollegor och för föräldraföreningen. För mig finns inget tydligt projekt. Vilket gör det luddigt. Kärnuppdraget och det jag brinner mest för är undervisningen. Öppen dörr. Delarkultur. Undervisa - Leda - Utveckla - Dela. Jag ska formulera mina kortkurser - det jag redan har gjort. Något måste göras för våra nyanlända. Och förhoppningsvis blir vi NO-lärare inspirerade av mattelyftet. Får igång det kollegiala lärandet. Gör undervisningen transparent.
Man måste jobba för att bli bättre. Det gäller såväl elever som lärare. Man måste känna hopp. Tro. Tillförsikt. Glädje. Man måste våga utmana sig själv och testa något annat än det som finns i filerna på datorn från ett annat år. Man måste våga dela med sig. Vi måste hjälpas åt för att orka. Vi måste försöka le.
Min förstelärartjänst är i NO. I år känns det svårt att hinna med det uppdraget. Här kommer ett av problemen med förstelärartjänsterna. Enligt mig borde man sökt på projekt. Och nu i veckan ombads jag formulera mitt projekt - kunna berätta om det för mina kollegor och för föräldraföreningen. För mig finns inget tydligt projekt. Vilket gör det luddigt. Kärnuppdraget och det jag brinner mest för är undervisningen. Öppen dörr. Delarkultur. Undervisa - Leda - Utveckla - Dela. Jag ska formulera mina kortkurser - det jag redan har gjort. Något måste göras för våra nyanlända. Och förhoppningsvis blir vi NO-lärare inspirerade av mattelyftet. Får igång det kollegiala lärandet. Gör undervisningen transparent.
Man måste jobba för att bli bättre. Det gäller såväl elever som lärare. Man måste känna hopp. Tro. Tillförsikt. Glädje. Man måste våga utmana sig själv och testa något annat än det som finns i filerna på datorn från ett annat år. Man måste våga dela med sig. Vi måste hjälpas åt för att orka. Vi måste försöka le.
Kommentarer
Trackback