Barnet...

Barnet som frågar för många frågor.
Barnet som inte kan tyda känslorna.
Barnet som skrattar för högt.
Barnet som pratar för högt. Skriker när något går fel.
Barnet som inte förstår nyanserna i känslor.
Barnet som inte kan sätta ord på känslorna.
Barnet som måste få känslan bekräftad - för att få klarhet.
Barnet som behöver få hjälp med att tolka känslor och förstå tankar.
Barnet som inte förstår ironi.
Barnet som har svårt att få kompisar.
Barnet som inte är "som alla andra" - accepteras inte av "alla andra".
Barnet som spelar ut sig själv - kanske för att få någon form av uppmärksamhet. Från någon.
Barnet som behöver mer resurser för att klara skolarbetet, nå målen, lyckas.
Barnet som behöver mer resurser för att klara det sociala livet.
Barnet som hellre sitter med vuxna.
Barnet som kräver mer än många andra barn.
Barnet som gör så gott det kan. 
Barnet som har svårigheter. Och lättheter. 
Barnet som vill lyckas. Vill göra rätt. 
Det är inget val.    
Barnet är någons barn. Någons framtid. Någons förhoppning. Någons allt. 
Barnet. Så älskad. För sin egen skull. För den det är. Varken mer. Varken mindre. 
Och ändå - var det aldrig mening att det skulle bli så. Ingen valde det. Det var inte så det skulle vara. Så det skulle bli... Men det är så det är. 
Och vi kan alla hjälpas åt. 
Se barnet. 
Hjälpa barnet. 
Få det att känna sig uppskattat och älskat - för sin egen skull. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback