16/1; fredag
Idag var jag hemma något tidigare - jag vickade och kunde dra ihop ett par lektioner. Fredag. Fika med barnen innan innebandy och ridning. En promenad med Myggan.
Tid för reflektion. Det ebhövs. Jag är nöjd med dagens lektioner. Bra diskussioner. Bra labbar. Men ändå finns alltid tanken på vad som kan förbättras, förändras - trots helgkänslan så är jag inte helt närvarande. När jag är trött så hittar jag ofta en växel till - även om jag ibland får vika ner mig. Landa. Falla ihop. Som en blöt fläck, som förintas av värmen, absorberas och förångas... Det är lätt att vara hård mot sig själv, och även den här veckan när rösten knappt har burit och det inledningsvis var svårt att andas - så tillåter jag mig inte fullt ut att vila. Men det har blivit tidiga kvällar och långa nätter. Det är skönt med början på en termin - tiden känns oändlig. Om man jämför med terminssluten när man knappt håller näsan över vattenytan, då man ska knyta ihop säckar, fånga upp, rädda, släcka, summera - och det formativa ska bli summativt och sammanfattas i en bokstav på 400 betyg... Ibland behöver jag stanna upp och tänka efter vad som fick mig att bli lärare, vad jag vill med mitt jobb, vilken lärare jag vill vara - och jag återkommer alltid till möten med eleverna. Jag vill finnas där för Alla elever, jag vill se varje elev, vare dag - jag vill bekräfta och jag vill entusiasmera och väcka nyfikenhet. Jag vill se mina elever växa. Och gå ut högstadiet med huvudet högt, med självförtroende.
Nu är jag ju inte bara lärare - utan även förstelärare. Det ställer andra krav. Ganska odefinierade krav. Det jag skulle vilja kunna ge mina kolleger är något matnyttigt - något de kan ha nytta av, en infallsvinkel, en övning, inte en massa teorier utan något praktiskt som man kan använda i undervisningen... Något som gör att vi tillsammans utvecklas som lärare. I vårt arbetslag, ja på hela skolan tror jag, så är vi duktiga på att skapa bra relationer till våra elever, det är en trygg miljö och vi vill att alla ska lyckas. Vi hjälper dem på vägen att bli kunniga samhällsmedborgare, vi försöker motivera dem, stötta dem, lyssna på dem. Vi skulle nog kunna bli bättra på att samarbeta, knyta ihop, våga testa nya vägar att mötas på - vi är engagerade i vårt eget ämne och i varje elev, men har svårare för att samarbeta över ämnen... Skolverket pratar mycket om kollegialt lärande som en nyckelfaktor för framgångsrik skolutveckling. När lärare tillsammans med kollegor analyserar och utvärderar sin undervisning leder det till ett bättre resultat hos eleverna. Forskningen antyder att utvecklingsarbete på skolor blir mer framgångsrikt om det bedrivs av lärarna själva. Lärarna träffas vid givna tillfällen och samtalar om sin undervisning, känner sig trygga att lära och lära om samt att vara öppna för att ge och ta emot. På vår skola upplever jag att vi har ett tillåtande klimat i kollegiet. Många är öppna med att diskutera pedagogik i arbetslagen, på raster, i arbetsrummet och så vidare. Men vi kunde bli bättra på att besöka varandra i klassrummen - men för det krävs tid. Jag hade gärna sett att man oftare var två lärare i samma ämne, eller i olika ämnen som var i klassrummet samtidigt - inte för att kontrollera varandra eller fylla i analysscheman för att ha som diskussionsunderlag - utan för att hjälpas åt, fylla i, komplettera, inspirera och lära av varandra. Jag vill inte vara den som bedömer någon annan - jag vill utgöra en del. Jag vill jobba Tillsammans. För Alla.
Tid för reflektion. Det ebhövs. Jag är nöjd med dagens lektioner. Bra diskussioner. Bra labbar. Men ändå finns alltid tanken på vad som kan förbättras, förändras - trots helgkänslan så är jag inte helt närvarande. När jag är trött så hittar jag ofta en växel till - även om jag ibland får vika ner mig. Landa. Falla ihop. Som en blöt fläck, som förintas av värmen, absorberas och förångas... Det är lätt att vara hård mot sig själv, och även den här veckan när rösten knappt har burit och det inledningsvis var svårt att andas - så tillåter jag mig inte fullt ut att vila. Men det har blivit tidiga kvällar och långa nätter. Det är skönt med början på en termin - tiden känns oändlig. Om man jämför med terminssluten när man knappt håller näsan över vattenytan, då man ska knyta ihop säckar, fånga upp, rädda, släcka, summera - och det formativa ska bli summativt och sammanfattas i en bokstav på 400 betyg... Ibland behöver jag stanna upp och tänka efter vad som fick mig att bli lärare, vad jag vill med mitt jobb, vilken lärare jag vill vara - och jag återkommer alltid till möten med eleverna. Jag vill finnas där för Alla elever, jag vill se varje elev, vare dag - jag vill bekräfta och jag vill entusiasmera och väcka nyfikenhet. Jag vill se mina elever växa. Och gå ut högstadiet med huvudet högt, med självförtroende.
Nu är jag ju inte bara lärare - utan även förstelärare. Det ställer andra krav. Ganska odefinierade krav. Det jag skulle vilja kunna ge mina kolleger är något matnyttigt - något de kan ha nytta av, en infallsvinkel, en övning, inte en massa teorier utan något praktiskt som man kan använda i undervisningen... Något som gör att vi tillsammans utvecklas som lärare. I vårt arbetslag, ja på hela skolan tror jag, så är vi duktiga på att skapa bra relationer till våra elever, det är en trygg miljö och vi vill att alla ska lyckas. Vi hjälper dem på vägen att bli kunniga samhällsmedborgare, vi försöker motivera dem, stötta dem, lyssna på dem. Vi skulle nog kunna bli bättra på att samarbeta, knyta ihop, våga testa nya vägar att mötas på - vi är engagerade i vårt eget ämne och i varje elev, men har svårare för att samarbeta över ämnen... Skolverket pratar mycket om kollegialt lärande som en nyckelfaktor för framgångsrik skolutveckling. När lärare tillsammans med kollegor analyserar och utvärderar sin undervisning leder det till ett bättre resultat hos eleverna. Forskningen antyder att utvecklingsarbete på skolor blir mer framgångsrikt om det bedrivs av lärarna själva. Lärarna träffas vid givna tillfällen och samtalar om sin undervisning, känner sig trygga att lära och lära om samt att vara öppna för att ge och ta emot. På vår skola upplever jag att vi har ett tillåtande klimat i kollegiet. Många är öppna med att diskutera pedagogik i arbetslagen, på raster, i arbetsrummet och så vidare. Men vi kunde bli bättra på att besöka varandra i klassrummen - men för det krävs tid. Jag hade gärna sett att man oftare var två lärare i samma ämne, eller i olika ämnen som var i klassrummet samtidigt - inte för att kontrollera varandra eller fylla i analysscheman för att ha som diskussionsunderlag - utan för att hjälpas åt, fylla i, komplettera, inspirera och lära av varandra. Jag vill inte vara den som bedömer någon annan - jag vill utgöra en del. Jag vill jobba Tillsammans. För Alla.
Kommentarer
Trackback