Somliga dagar
Han är så söt när han sover... Fridfull.
Idag hade han bråkat med en av sina bästa vänner på dagis. Igår hade han blivit biten på dagis. Idag gav han igen. Jag blev upprörd när jag hörde det. Arg. Förtvivlad. På något sätt gör det mig nästan mer ledsen när jag gör att mitt barn har varit dumt, än när jag hör att han har blivit utsatt... Vilket han har blivit många gånger... Idag hade vännen raserat hans torn... Frustration. Avsaknad av ord.
På vägen hem berättade jag för Sigge hur ledsen jag blir när jag hör att han har varit dum - när kompisen och han har bråkat... Sigge bryter ihop. Han lägger sig i snön och skriker. Slänger sv sina skor och går utan skor in i huset.
Jag försöker hålla om honom. Prata med honom. Skoja med honom. Han skriker. Klöser. River. Sliter. Jag Kramar honom. Det är så många känslor i honom. De måste ut. Allt. På en gång.
När jag nattar honom läser jag: 
Och jag hoppas att imorgon är en somlig dag... När allt går lätt. Solen skiner och att leken är kul... Att det är lite lättare att vara Sigge...
Somliga dagar
Somliga dagar
går allt så lätt.
Solen skiner
och talen blir rätt.
Spelar man kula
vinner man bums.
Rasten är rolig
och maten är mums.
Andra dagar
går allt på sne.
Försöka med något
är ingen idé.
Man glömmer och tappar,
blir sist och sämst.
Man ramlar på gården
och slår sig hemskt.
Nu hoppas jag
på en somlig dag!
Britt G. Hallqvist
Kommentarer
Trackback