20/8; lördag
Jag fick upp ett minne på Facebook idag:
Det är fem år sedan idag Carolina och Jesper gifte sig.
Jag minns dagen.
Jag minns kärleken.
Jag minns henne.
Och saknar henne - en av mina bästa vänner.
Mina tårar rinner.
Hon var så stark, så känslig, så rolig, så klok, så... ...så mycket Carolina.
Jag minns några av våra upptåg runt om i Sverige på agilitybanor, jag minns när vi började rida igen på ridskola tillsammans - efter att jag hade fått Linus och hon Måns... Jag minns en ridtur i Yvonnes stall - på etral och Estrella. Och det slår mig att ingen av dem finns hos mig längre... Då fanns det fortfarande lite hopp. Jag minns när hoppet släcktes... Vi satt på sjukhuset på hennes sista fest, hennes sista dag. Då kunde jag nog fortfarande inte förstå eller ta in att det var så... Jag var innerligt tacksam mot hennes närmaste familj att vi - hennes vänner - fick komma. Dela. Vara. Gråta. Och skratta. En sista gång tillsammans...
Jag minns att jag satt på amigo när det slutgiltiga samtalet kom... Vi red mot en rosa solnedgång. Sakta tändes stjärnorna på himlen - en efter en... Allteftersom amigos päls blev allt blötare...