17/3; torsdag
Om jag hade skrivit ett inlägg i går så hade det handlat om den blöta trasan jag kände mig som. Urlakad. Trött. Rädd.
Rädd för att bryta ihop. Rädd för att inte orka. Rädd för att inte räcka till. Rädd för att inte vara någon. Att elimineras till Ingen. Ingens barnbarn. Ingens barn. Ingens mamma. Ingens fru. Ingens ryttare. Ingens matte. Ingens lärare. Ingens... Att inte vara Någon. Att inte orka vara Någon. Att inte räcka till som Någon. Klara såg min trötthet. Lagade mat. Bad mig vila. Jag la mig på soffan - men var rädd för att somna, kände oron i kroppen, och tog en runda med Myggan istället innan solen gick ner. Anders byggde en hylla. Jag sjönk ner på golvet. Försökte komma med entusiastiska tillrop, kreativa ideér - men det lät mer som stön och pust när de kom ut... Jag gick till gympan. Drog sönder en vadmuskel - trodde mest att jag höll på att få kramp - men fick nog en bristning. En fot somnade - tror det var något i ryggen som kom i kläm - känner igen känslan från diskbråckstiden. Kände av den onda höften och knät. Vi sprang idioten. I mitt huvud dunkade Kents ord från idioter: "Du sa rädslan den går över. Men den där oron stannar kvar. Den gör mig tveksam när du behöver. Snabba avslut, snabba svar. Du sa rädslan pendlar långsamt för oss. Mellan äkta och falsk. Mellan sanning och lögn. Vi är idioter. Jag tror inte på nånting jag hör. Jag tror inte på nånting jag läser. Jag tror jag aldrig någon gång har trott på att tro. Jag ber en bön när ingen ser mig. Du har också mörka hemligheter. Bäst att vara på den säkra sidan tron. Att gardera sig, att inte bränna broar. Folk är idioter..." Sprang ut en del frustration och rädsla. Sprang mot smärtan.
Idag känner jag livet i mig igen. Jag har vridit ur trasan och rest mig. Jag har vaknat bredvid min man och min lilla son. Jag har skickat iväg två barn till skolan - pussat dem på pannan och önskat dem en bra dag. Jag har varit Lärare. Jag ska ta en runda med Myggan och ett galoppass på Baron. "Just idag är jag stark... Just idag mår jag bra... Jag har tron på mig själv på min sida... Jag har väntat så länge på just den här dan... Jag hör skrattande barn... Måsarnas flykt... Solglittrets dans (idag gick isen upp)... Och ögonens glans. Jag hör inre musik... Just idag..." Och jag påminns om att det gör ont när knoppar brister...
Rädd för att bryta ihop. Rädd för att inte orka. Rädd för att inte räcka till. Rädd för att inte vara någon. Att elimineras till Ingen. Ingens barnbarn. Ingens barn. Ingens mamma. Ingens fru. Ingens ryttare. Ingens matte. Ingens lärare. Ingens... Att inte vara Någon. Att inte orka vara Någon. Att inte räcka till som Någon. Klara såg min trötthet. Lagade mat. Bad mig vila. Jag la mig på soffan - men var rädd för att somna, kände oron i kroppen, och tog en runda med Myggan istället innan solen gick ner. Anders byggde en hylla. Jag sjönk ner på golvet. Försökte komma med entusiastiska tillrop, kreativa ideér - men det lät mer som stön och pust när de kom ut... Jag gick till gympan. Drog sönder en vadmuskel - trodde mest att jag höll på att få kramp - men fick nog en bristning. En fot somnade - tror det var något i ryggen som kom i kläm - känner igen känslan från diskbråckstiden. Kände av den onda höften och knät. Vi sprang idioten. I mitt huvud dunkade Kents ord från idioter: "Du sa rädslan den går över. Men den där oron stannar kvar. Den gör mig tveksam när du behöver. Snabba avslut, snabba svar. Du sa rädslan pendlar långsamt för oss. Mellan äkta och falsk. Mellan sanning och lögn. Vi är idioter. Jag tror inte på nånting jag hör. Jag tror inte på nånting jag läser. Jag tror jag aldrig någon gång har trott på att tro. Jag ber en bön när ingen ser mig. Du har också mörka hemligheter. Bäst att vara på den säkra sidan tron. Att gardera sig, att inte bränna broar. Folk är idioter..." Sprang ut en del frustration och rädsla. Sprang mot smärtan.
Idag känner jag livet i mig igen. Jag har vridit ur trasan och rest mig. Jag har vaknat bredvid min man och min lilla son. Jag har skickat iväg två barn till skolan - pussat dem på pannan och önskat dem en bra dag. Jag har varit Lärare. Jag ska ta en runda med Myggan och ett galoppass på Baron. "Just idag är jag stark... Just idag mår jag bra... Jag har tron på mig själv på min sida... Jag har väntat så länge på just den här dan... Jag hör skrattande barn... Måsarnas flykt... Solglittrets dans (idag gick isen upp)... Och ögonens glans. Jag hör inre musik... Just idag..." Och jag påminns om att det gör ont när knoppar brister...
Kommentarer
Trackback