flisas

Jag har alltid gillat att tävla. Att vinna. I tävlingar, spel och idrotter, men också i små vardagssituationer, diskussioner och i skolan - att bli först klar med mattetalen. Vi hyllar vinnare - får guld, pengar och stipendier. Jag har fått stipendier både som idrottare (pingis), i skolan (för gott flit) och som ledare (inom hundar). Jag har vunnit priser. Är det bra att elda på en vinnarskalle, att driva på dom känslorna. För samtidig som vi säger att man ska försöka vinna så innebär det ju i praktiken att man försöker få andra att förlora - går det ihop med att vara en god medmänniska? Är vinnarinstinkten positiv eller negativ? Såklart kan den vara både och - eller...? Det beror på hur vi använder den? Och hur vi mår när vi förlorar och hur vi beter oss när vi vinner... Och hur vi mår på vägen mot vårt mål att vinna - vilken press vi lägger på oss själva, vilken press vi utsätts på från andra... Det fanns dagar när jag var tvungen att träna innan jobbet - för att träningen dagen innan hade gått så dåligt. Det fanns nätter när jag inte kunde sova för att pressen var så hög - inför ett prov, en tävling... Och då var det främst den inre pressen - den från min hårdaste motståndare, den mest kritiske - jag själv. Det ligger något grundläggande livgivande i att vilja vinna - att göra sitt allra bästa och att kämpa. Vi alla har ju faktiskt redan vunnit en tävling när den spermie som innehöll vår arvsmassa kom först till ägget. Att vilja vinna innebär att man arbetar målinriktat. Det för oss vidare, får oss att utvecklas. Gör att man spränger gränser... Får oss att klara olika utmaningar - och vinna segrar. Men på baksidan av guldmedaljen finns risken att vilja vinna så mycket att man kliver på andra. Det finns en risk att man som vinnarskallen tänker att man måste vinna för att bli älskad och respekterad. Vilket inte alls hänger ihop... Men som älskad kan du bli beundrad... utan att ha presterat... Och om man på vägen till att vinna - är elak mot andra - så betyder vinsten ingenting... Då är det kanske inte så viktigt att vinna diskussionen eller matchen? Då kanske man egentligen vinner allra mest på att någon annan får vinna ibland...?
Min lediga dag ägnas idag åt påskutstyrsel för lilleman som skulle ha maskerad på dagis, prästbesök inför begravningen, beställa mat och tårta till begravningen, besiktning av mormors lägenhet - och ikväll ska jag rida. Påskledigheten har inletts. Jag känner mig trött. Lite ledsen. Det är mycket som ska styras med. Men. Natten är vacker. Änglarna gråter. Allt är förlåtet. Och jag blir en vinnare igen... "Hamnar i himlen, där änglarna gråter.
Stan är vaken, allt är förlåtet älskling!
Händerna upp i luften.
Vi ska bli fulla, livet är meninslöst.
Vem bryr sig?
Natten är vacker, du är som natten.
Och jag är en vinnare igen. ..."