flisas

Begravning. Tårar. Sorg. Tomhet.  Oändlighet. Förgänglighet. Meningslöshet. Odödlighet... Det eviga kretsloppet. Men också hopp, kärlek och gemenskap. Jag lånar lite text från psalmerna vi sjöng...
"Den blida vår är inne,
och nytt blir jordens hopp.
Ny fröjd får varje sinne,
nytt liv får varje knopp.
Så livligt solen strålar,
så majestätiskt mild!
För dödliga hon målar
odödlighetens bild.

Förskönad nu naturen
står klädd i högtidsdräkt.
Vad ljuvlig vällukt, buren
till oss av vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar
som skiftar tusenfalt!
Se, runt omkring dig blommar
och lever, doftar allt.
I luften kan nu höras
mångtusen fröjdeljud.
Skall ej vår tunga röras
och lova Herren Gud?
Må kölden i vårt sinne
lik vinterkylan fly
och kärleken därinne
lik vårens morgon gry.
Snart våren är förliden,
men, Jesus, här förbliv!
Rättfärdigheten, friden
och Andens glädje giv,
att hjärtats storm må tystna
och själen fylld av ro
till dina bud må lyssna,
på dina löften tro."

"Lär mig, du skog, att vissna glad
en gång som höstens gula blad:
en bättre vår snart blommar,
då härligt grönt mitt träd skall stå
och sina djupa rötter slå
i evighetens sommar.
Lär mig, du fågel, med din flykt
att bryta upp och färdas tryggt
mot obekanta stränder.
När allt är vinter här och is,
jag mot ett evigt paradis
min blick och längtan vänder.
Lär mig, du fjäril, vingad, lätt,
vad Herren ock åt mig berett,
där du mot höjd dig svingar.
I går dig puppan inneslöt,
i dag du glad ditt fängsel bröt,
min själ skall ock få vingar... ..."