flisas

För en liten stund sedan krockade två av mina avkommor i soffan - en satte tänderna i den andres huvud, och bet sig samtidigt i tungan. Blodvita uppstod. Och höga skrik. Och i mina celler kände jag hur min arvsmassa smärtade - jag tror känslan är på riktigt. Det gör verkligen ont i mig när mina barn slår sig.
För övrigt är det nu påsklov. Jag har i stort sett avslutat mina ansvar som barnbarn, och nu är jag mamma... Det är en tomhet.
Vi har pantat burkar och spelat innebandygolf. Ikväll väntar innebandymatch för Anders, fotbollsträning för Klara och gympa för mig. Undrar bara om jag ska ha skor på min svullna fot... Och varför inte svullnaden ger sig... Den är liksom mitt på. Bland småbenen. Och det gör mest ont om jag försöker dra tårna uppåt...
Tre olika sorters smärta. Så olika. Men ändå - min...